Utbildning på jobb?

[Myzan87]

I mitt yrke så är det vanligt att man får utbildningar för att avancera, kunna utföra svårare felsökningar, få mer ansvar osv. Detta visar sig hos den anställda att den får högre lön samt blir mer attraktiv för andra arbetsgivare. I branschen jag jobbar i så har vi kontrakt på underhåll av en viss sträcka under 5år dvs jag vet inte vad jag kommer vara om 5år, om det nya företaget vill ha mej eller ej. Så här ser min bransch ut idag - ju fler utbildningar och behörigheter vi har desto större chans att ha ett jobb att gå till.

Utbildningarna vi pratar om kostar företaget 60-70 000kr, hotell ca 15 000kr och traktamente 9000kr plus att den anställde har lön för den tiden (vilket är en självklarhet). Undertiden så minskar produktionen och intäkterna. Utbildningarna kräver dock att man är borta mån-fre i 3 veckor och går på en speciell skola.

Hur skulle du resonera om du fick möjlighet att gå den typen av utbildningar?

Vi har hamnat lite i en okomfortabel sits där företaget tycker man ska vara tacksam medans de anställda har en mer nonchalant attityd. De vill ex ha vars en jobbebil att köra med i för att de är åt vars sitt håll på fritiden (man får ju inte använda bilen på fritiden av olika skäl), man pluggar inte för att man anser att fritiden är helig men man lägger inte heller manken till under skolan och tar hjälp av resurser för att klara proven osv. Sen finns det också en nonchalant attityd i vanliga jobbet där man låter privata angelägenheter gå före jobbet, tar rast länge mm.

Jag själv har svårt att förstå varför de anställda är nonchalanta och kräver en massa saker så jag hoppas att få lite andras syn på saken.

 

[Tuvstarr]

Jag är ensamstående med barn så jag hade inte haft någon möjlighet att åka iväg någonstans i 3 veckor. Men så har jag aldrig valt ett sådant jobb heller där resor ingår eller en utbildning på annan ort anses viktigt.

Vad gäller privata angelägenheter på arbetstid är jag regelbundet tvungen att ta ledigt pga barnen, de har en del hälsoproblem som har krävt bla läkarkontakt och fysioterapi. Och det händer regelbundet att jag behöver träffa eller ha telefonkontakt med lärare och annan personal i skolan. Det sker givetvis dagtid, då jag jobbar. Kan jag inte göra de här grejerna, ja vem ska då göra det?

Jag prioriterar helt klart så att barnen går före jobbet, och jobbet har aldrig sett det som något problem, cheferna har också barn som de tar hand om.

 

[lil-sis]

Det är väl klart att privata angelägenheter går först? Jobbet äger inte mig. Sen kanske man inte behöver gå till frissan på arbetstid eller ringa bästis i två timmar på lunchen.

Jag skulle också ha svårt att vara borta så länge men skulle absolut uppskatta möjligheten till betald utbildning och självklart göra det jag behöver för att klara av utbildningarna.

Sen vet jag inte om man ska behöva vara just _tacksam_ för att jobbet satsar på nödvändig kompetenshöjning.

Däremot låter det som att man behöver klargöra förväntningar på varandra.

 

[Myzan87]

Jag är ensamstående med barn så jag hade inte haft någon möjlighet att åka iväg någonstans i 3 veckor. Men så har jag aldrig valt ett sådant jobb heller där resor ingår eller en utbildning på annan ort anses viktigt.

Vad gäller privata angelägenheter på arbetstid är jag regelbundet tvungen att ta ledigt pga barnen, de har en del hälsoproblem som har krävt bla läkarkontakt och fysioterapi. Och det händer regelbundet att jag behöver träffa eller ha telefonkontakt med lärare och annan personal i skolan. Det sker givetvis dagtid, då jag jobbar. Kan jag inte göra de här grejerna, ja vem ska då göra det?

Jag prioriterar helt klart så att barnen går före jobbet, och jobbet har aldrig sett det som något problem, cheferna har också barn som de tar hand om.

Med privata angelägenheter så menar jag inte barn. Utan ex man kör inom och köper en sak, åker och kollar på något som inte är i närheten eller som är relevant med arbetet. Men man skriver inte ledigt utan tar det på arbetstid på och uträttar dessa ärenden.

Att man behöver vara ledig av diverse orsaker förstår jag. Men då är man ledig, komp/flex/föräldraledig eller något annat som är överenskommet med arbetsgivaren.

När man sökte denna typen av jobb så står det att resor, beredskap och nattarbete kan förekomma. Och vid intervju så gick man igenom vad det innebar dvs utbildningar krävs men bekostas av företaget.

 

[Myzan87]

Det är väl klart att privata angelägenheter går först? Jobbet äger inte mig. Sen kanske man inte behöver gå till frissan på arbetstid eller ringa bästis i två timmar på lunchen.

Jag skulle också ha svårt att vara borta så länge men skulle absolut uppskatta möjligheten till betald utbildning och självklart göra det jag behöver för att klara av utbildningarna.

Sen vet jag inte om man ska behöva vara just _tacksam_ för att jobbet satsar på nödvändig kompetenshöjning.

Däremot låter det som att man behöver klargöra förväntningar på varandra.

jag menar att man gör privata angelägenheter på betald arbetstid
Tar långa omvägar för att köpa en sak exempelvis.

I mitt jobb finns det utrymme att vara ledig om man behöver vara hemma med barnen (ex alla skollov, studiedagar, vab). Men det var inte det jag menade med privata angelägenheter går före

 

[Kakis]

I mitt yrke så är det vanligt att man får utbildningar för att avancera, kunna utföra svårare felsökningar, få mer ansvar osv. Detta visar sig hos den anställda att den får högre lön samt blir mer attraktiv för andra arbetsgivare. I branschen jag jobbar i så har vi kontrakt på underhåll av en viss sträcka under 5år dvs jag vet inte vad jag kommer vara om 5år, om det nya företaget vill ha mej eller ej. Så här ser min bransch ut idag - ju fler utbildningar och behörigheter vi har desto större chans att ha ett jobb att gå till.

Utbildningarna vi pratar om kostar företaget 60-70 000kr, hotell ca 15 000kr och traktamente 9000kr plus att den anställde har lön för den tiden (vilket är en självklarhet). Undertiden så minskar produktionen och intäkterna. Utbildningarna kräver dock att man är borta mån-fre i 3 veckor och går på en speciell skola.

Hur skulle du resonera om du fick möjlighet att gå den typen av utbildningar?

Vi har hamnat lite i en okomfortabel sits där företaget tycker man ska vara tacksam medans de anställda har en mer nonchalant attityd. De vill ex ha vars en jobbebil att köra med i för att de är åt vars sitt håll på fritiden (man får ju inte använda bilen på fritiden av olika skäl), man pluggar inte för att man anser att fritiden är helig men man lägger inte heller manken till under skolan och tar hjälp av resurser för att klara proven osv. Sen finns det också en nonchalant attityd i vanliga jobbet där man låter privata angelägenheter gå före jobbet, tar rast länge mm.

Jag själv har svårt att förstå varför de anställda är nonchalanta och kräver en massa saker så jag hoppas att få lite andras syn på saken.

Jag tycker det verkar nonchalant. Men jag kan förstå att man vill ha möjlighet att göra något utan sina kollegor på kvällen om man är iväg på utbildning och finns det inte kollektivtrafik där utbildningen är kanske det är bra med mer än en bil eller om företaget står för ev taxi?

Är det yngre eller äldre anställda som beter sig så här eller är det jämt fördelat åldersmässigt. På mitt jobb som har massor med förmåner märker vi att yngre gärna tar allt för givet och tom klagar på saker som man ska vara glad att man får av jobbet.

 

[mysboll]

Känns sjukt nonchalant. Vi kan inte ens vara sjuka utan att ha en nagel i ögat.

 

[Malibu_Stacy]

Jag har aldrig förstått varför man skulle vara tacksam för att man får åka på utbildning. Det gynnar ju företaget att kompetensutveckla personalen?
Det är inte alltid så himla kul att vara hemifrån på utbildning dygnet runt i flera dagar-veckor dessutom. Det är inte alls samma sak som att åka hem efter jobbet och vara ledig.

 

[MiniLi]

Ja, den här ”man ska vara tacksam” inställningen från arbetsgivaren är rätt trist. Jag förväntar mig att min arbetsgivare investerar i vidareutbildning för de anställda, skulle aldrig ta ett jobb där man inte ser till att hålla sina anställdas kompetensnivå på topp.

Ang att utföra saker på arbetstid i lite väl överdriven omfattning så är väl det en helt annan sak. Arbetsgivaren får väl tydliggöra att det inte är ok?

 

[Lingon]

Jag har aldrig förstått varför man skulle vara tacksam för att man får åka på utbildning. Det gynnar ju företaget att kompetensutveckla personalen?
Det är inte alltid så himla kul att vara hemifrån på utbildning dygnet runt i flera dagar-veckor dessutom. Det är inte alls samma sak som att åka hem efter jobbet och vara ledig.

Jag håller med. Jag har varit iväg på utbildningar några gånger. Två gånger utomlands. Det är verkligen ingen semesterresa! Man flyger iväg, bor på flygplatshotell och det finns verkligen ingen tid att göra nåt annat än sova, äta och gå på utbildningen. Det är jobb som allt annat jag gör i mitt arbete.

 

[Lingon]

Ja, den här ”man ska vara tacksam” inställningen från arbetsgivaren är rätt trist. Jag förväntar mig att min arbetsgivare investerar i vidareutbildning för de anställda, skulle aldrig ta ett jobb där man inte ser till att hålla sina anställdas kompetensnivå på topp.

Ang att utföra saker på arbetstid i lite väl överdriven omfattning så är väl det en helt annan sak. Arbetsgivaren får väl tydliggöra att det inte är ok?

Jag tycker att när man kommit till att arbetsgivaren tycker att man ska vara tacksam då är det nåt som inte stämmer... Då är jobbets villkor och förmåner nog inte så bra egentligen.

 

[sjoberga]

jag menar att man gör privata angelägenheter på betald arbetstid
Tar långa omvägar för att köpa en sak exempelvis.

I mitt jobb finns det utrymme att vara ledig om man behöver vara hemma med barnen (ex alla skollov, studiedagar, vab). Men det var inte det jag menade med privata angelägenheter går före

Det är en ogiltig frånvaro som är direkt uppsägningsgrundande. På arbetstid är man till arbetsgivarens förfogande och inget annat.

 

[Lingon]

Det är en ogiltig frånvaro som är direkt uppsägningsgrundande. På arbetstid är man till arbetsgivarens förfogande och inget annat.

Det beror på vilken typ av anställning man har. Jag har förtroendearbetstid och har inga problem att uträtta privata ärenden under en arbetsdag. Tar ärendet en halvtimme så jobbar jag en halvtimme längre vid annat tillfälle.

 

[sjoberga]

Det beror på vilken typ av anställning man har. Jag har förtroendearbetstid och har inga problem att uträtta privata ärenden under en arbetsdag. Tar ärendet en halvtimme så jobbar jag en halvtimme längre vid annat tillfälle.

Det lät inte som att det var den typen av anställning, men visst finns det olika avtal man gör mellan arbetstagare och arbetsgivare.

I det här fallet tänker jag att lösningen är att personernas närmaste chef tydliggör det som gäller på arbetsplatsen. När det blir utbrett med missbruk av olika saker, handlar det ganska ofta om att det är otydligt lite mer allmänt och de som har ansvaret inte tar tag i frågor, ibland för att det är otydligt även från deras perspektiv och ibland av konflikträdsla.

 

[Red_Chili]

Jag hade aldrig tagit ett jobb där det förväntades/krävdes att jag skulle vara borta 3 veckor åt gången då och då. Om det är en gång på 5 år och såpass bra framförhållning att jag kan ordna hundvakt till hundarna, sure.

Jag skulle gärna(!) jobba på ett ställe där man fick utbildning genom jobbet dock, eller på olika sätt fick möjlighet att öka sin kompetens. Men då passar det mig bättre att ha utbildningen mer utspridd och om möjligt gärna på distans.

De personer på @Myzan87 s företag som inte gillar upplägget gissar jag att kände till hur det fungerar redan innan de påbörjade sin anställning? I så fall har de ingen anledning att klaga. Om det är något som hittats på senare, ja då kan jag förstå att man har starka åsikter om upplägget. Det låter ju inte som att de här personerna är desperata och måste ta något jobb vilket som helst, och då kan de faktiskt välja något som passar dem bättre.

 

[sjoberga]

För att kommentera grundfrågan, jag skulle välja bort jobb som kräver 3 veckors studier utanför hemorten (dvs så att man inte kan åka hem nästan varje dag) då och då eftersom det inte fungerar med resten av mitt liv jag vill leva.

Skulle det vara enda jobbet som fanns skulle jag få omforma mitt liv så att jag skulle kunna ta det och försörja mig, men först försöka prata med arbetsgivaren om andra lösningar än 3 veckor i rad helt borta. Jag tänker att även de som ordnar utbildningarna borde ha sett att det upplägget hindrar ganska många att genomföra utbildningarna?

Sen kan jag tänka mig att vissa tycker att det är ett utmärkt upplägg, särskilt i vissa perioder av sina liv.

 

[Myzan87]

Jag tycker det verkar nonchalant. Men jag kan förstå att man vill ha möjlighet att göra något utan sina kollegor på kvällen om man är iväg på utbildning och finns det inte kollektivtrafik där utbildningen är kanske det är bra med mer än en bil eller om företaget står för ev taxi?

Är det yngre eller äldre anställda som beter sig så här eller är det jämt fördelat åldersmässigt. På mitt jobb som har massor med förmåner märker vi att yngre gärna tar allt för givet och tom klagar på saker som man ska vara glad att man får av jobbet.

Hotellen/boenden ligger mitt i stan där själva skolan ligger vid järnvägsstationen. Så det tar ca 20min att promenera gågatan ner. Så det är nära till både uteliv och skog och nöjen.

Nu är det inte varje år som man åker iväg 3 veckor. Grundkurserna är långa men där efter är det bara lite påbyggnadsutbildningar och rör sig om 1dag till 5 dagar. Men som sagt så har man mer eller mindre alltid jobb med hyfsat bra betalt, 36-40’ i grundlön plus tillägg som beredskap.
Det är de nyare som har den inställningen åldern är blandad.

 

[Myzan87]

Jag hade aldrig tagit ett jobb där det förväntades/krävdes att jag skulle vara borta 3 veckor åt gången då och då. Om det är en gång på 5 år och såpass bra framförhållning att jag kan ordna hundvakt till hundarna, sure.

Jag skulle gärna(!) jobba på ett ställe där man fick utbildning genom jobbet dock, eller på olika sätt fick möjlighet att öka sin kompetens. Men då passar det mig bättre att ha utbildningen mer utspridd och om möjligt gärna på distans.

De personer på @Myzan87 s företag som inte gillar upplägget gissar jag att kände till hur det fungerar redan innan de påbörjade sin anställning? I så fall har de ingen anledning att klaga. Om det är något som hittats på senare, ja då kan jag förstå att man har starka åsikter om upplägget. Det låter ju inte som att de här personerna är desperata och måste ta något jobb vilket som helst, och då kan de faktiskt välja något som passar dem bättre.

De fick veta detta vid intervjun/anställningen eftersom det enbart finns en skola i hela Sverige som är godkänd för att genomföra utbildningen.

Min kollega från Kiruna hade med sig hunden på utbildningen. Det mesta går att lösa med mindre djur. Värre med hästar

 

[lil-sis]

Hotellen/boenden ligger mitt i stan där själva skolan ligger vid järnvägsstationen. Så det tar ca 20min att promenera gågatan ner. Så det är nära till både uteliv och skog och nöjen.

Nu är det inte varje år som man åker iväg 3 veckor. Grundkurserna är långa men där efter är det bara lite påbyggnadsutbildningar och rör sig om 1dag till 5 dagar. Men som sagt så har man mer eller mindre alltid jobb med hyfsat bra betalt, 36-40’ i grundlön plus tillägg som beredskap.
Det är de nyare som har den inställningen åldern är blandad.

Om den gemensamma faktorn är att de inte har jobbat så länge i företaget skulle jag se det som att det inte har kommunicerats förväntningar och förutsättningar tydligt nog.

 

[Myzan87]

Det beror på vilken typ av anställning man har. Jag har förtroendearbetstid och har inga problem att uträtta privata ärenden under en arbetsdag. Tar ärendet en halvtimme så jobbar jag en halvtimme längre vid annat tillfälle.

Det är inte den typen av anställning med förtroendearbetstid. Dessutom jobbar man i par, vilket gör att den andre drabbas om man jobbar över.