Här rullar det också på
I måndags var vi och tränade dressyr, inte åkt sen innan semestern men det var inga konstigheter, klev in i transporten utan att tveka och stod som ett ljus.
Superfin att rida som alltid och tränaren var nöjd, hon blir starkare och rakare i kroppen, jobbar på och gör sitt bästa hela tiden.
Jag rider sällan dressyr mer en någon dag per vecka. Hon kan sina grejer och styrka och rakriktning jobbar vi med även på uteritter.
Sprang fint i öppna, förvänd galopp och gör prydliga byten
Igår var vi på terrängbana, Ärtans tredje träning i livet och på nytt ställe. Första var ju halvt kaos, andra mycket bättre om än lite spänt och tveksamt till en början så vi höll oss till tre hinder + de typhinder hon gör bra.
Igår var hon plötsligt som en rutinerad terränghäst
Poletten har verkligen ramlat ner och nu har hon fattat grejen och tycker det är så roligt!
Hoppade olika typer av hinder helt utan att tveka, bjöd framåt hela tiden och var så glad.
Nu är det ett år sedan jag provred henne första gången. Då var jag inte så imponerad. Hon var snäll, välriden och mjuk men kändes lite tråkig och inte som min typ av häst. Gick ju från en flashig welsh cob med massa utstrålning till en liten brun och alldaglig häst.
Sen åkte jag tillbaka en gång till och red ut och då vände det helt. När vi galopperade ute kände jag direkt att den här hästen skulle vara jäkligt rolig att rida terräng på!
Jag hade sett en film när ägaren skuttade lite småhinder och jag provade aldrig själv att hoppa henne, travade bara över bommar en gång men tänkte hela tiden att det här kommer bli bra, hon har en bra inställning och vilja.
Det är så roligt att vi har gjort den här resan tillsammans, hon har hjälpt mig hitta tillbaka till ridningen igen, byggt upp mitt självförtroende och gjort mig till en orädd och säker ryttare.
När jag provred hade jag inte ridit på nästan ett år och skakade när jag skulle sitta upp.
Nu är jag sugen på att starta fälttävlan igen, på en häst som varit dressyrhäst hela livet
Hon har så stort hjärta, hon kämpar alltid, försöker alltid även när hon blir spänd och rädd.
Hon är känslig och kan vara både reaktiv och bli väldigt het. Men hon är alltid snäll och vi har verkligen blivit ett team nu. Vi förstår och litar på varandra och det är något väldigt speciellt att ha det bandet till sin häst
Sen är hon ju världens snällaste att ha med sig vilket underlättar när jag oftast åker själv. Går att binda upp som en rutinerad fälttävlanshäst för att duscha och brodda av
Visa bifogad fil 150909