Fy sjutton... Jag vet hur det är
Min första blev väldigt rädd efter att vi en nyårsafton blev "överfallna" av fyrverkerier vid sista kvällsrastningen (jag själv blev tillfälligt döv och hörde inget alls på någon timme, så det var verkligen rejäla smällar...). Efter det var hon rädd även för skuggor från gatlyktor mellan trädgrenar om trädgrenarna rörde sig så att ljuset rörde sig, likadant med månljus osv. Just det med ljuset gick över, men precis efter så kröp hon längs marken med svansen mellan benen när sådant dök upp... Nyårsaftnarna efter det så fick hon ligga med tuggben och jag spelade musik, då gick det bra. På promenaderna gick det ok så länge det smälldes långt bort, så som tur var blev det inget extremt som höll i sig. Bara det korta när hon verkligen var livrädd var dock hemskt att se...
(Hennes dotter som var med vid samma tillfälle spenderade dt tolvslaget med att ligga i fönstret och nyfiket titta på alla fyrverkerier, hon tyckte det var jättekul. Det är intressant hur olika det kan vara.)