Både ja och nej. Det går ju väldigt(!) fort när de springer, så när det väl blir skador så blir det ofta rätt så mycket. Men annars tycker jag ändå att de är duktiga på att klara sig från skador. Lily tex springer snudd på dagligen lös, och då ofta i så kuperad och snårig terräng att jag själv knappt kan gå där. Och hon är snabb som f*n. Bortsett från när hon skadat en trampdyna (för att marken var
stenhård i rastgården, det var egentligen inte bra att släppa där då), så kan jag inte minnas att hon skadat sig mer än ett sår på ett knä en gång när hon var valp. Ungefär likadant är det med Ebrah. Hon skadar sig aldrig.
Salukipojken är en klumpeduns som knappt fått springa ute ordentligt, och när han kom var han stel och i kass kondition, så att han skadar sig är egentligen inte förvånande. Med mina tidigare salukis så har jag haft en som verkligen skulle behövt vara inlindad i bubbelplast, där var det minst ett veterinärbesök per år för allvarligare skador (skallfraktur, djupa sår, splittrad patella, rispa på själva ögat, brutet kloben...) men de andra har inte fått några sårskador alls egentligen.
När de springer fort, då blir det att hela mellanhanden ligger platt mot marken. Det gör det väl säkert på alla hundar, men jag vet inte om alla hundar springer så fort varje dag? Det är trampdynan på baksidan av frambenet som mina skadat när de skadat någon trampdyna. Just för att islaget blir så extremt och då på hårt underlag blir det inte alltid så bra.
Dålig stillbild från film som ändå visar vad jag menar med mellanhanden.
Visa bifogad fil 155441