Ibland säger folk saker i all välmening även om det blir klumpigt. Du känner din anhörig bäst och vet hurvida denne bara inte förstår och beter sig som ett pucko eller hurvida denne är välmenande.Alvin är lite piggare idag, gått några små rundor riktigt bra faktiskt.
Blir så less ibland på människor, en anhörig till mig började ifrågasätta mitt val att ge Alvin medicin och att det snällaste vore att avliva honom och att jag var lurad av veterinären som sa att han kan må bra med medicin och att vi nu för tiden är för mesiga med våra hundar. Ville egentligen säga att jag gråtit, skakat, snyftat och legat i fosterställning inför mitt beslut. Jag var helt inriktad på att göra det bästa för Alvin. Jag tog till och med upp frågan själv. Vilket som var snällast mot Alvin och inte mig och fick rådet att prova den här medicinen.
Vissa saker har andra inte med att göra med så länge det inte talas om vanvård men det är ju definitivt inte falet här. Och eftersom det är en anhörig och inte en främling blir det ju också värre eftersom personen vet hur mycket Alvin och Milou betyder för mig. Jag har fått ändra om så mycket i mitt liv nu för att få ihop det med både Alvin och Milou. Jag vet att det kommer gå till en viss gräns men jag hoppas den gränsen inte är nu för han är så glad och busig fortfarande
Jag behöver inte någon som säger att jag ska avliva Alvin som om jag vägrar det. Jag tänker lite tvärtom att om inte medicinen hjälper finns det inga fler val,eller om han blir blir blind på vänster öga också. Så låt mig vara känner jag, har nog tänkt alla scenarier tusen gånger.
Jag som har hundkunniga anhöriga tar absolut det dom säger till mig och bollar även med dem om mina hundar då man har en tendens att bli hemmablind. Däremot lägger jag ingen större vikt vad de som inte kan hund råkar häva ur sig.