Doris är 12 år så det känns inte så relevant att fråga uppfödaren
Jag minns inte om hon var så här som valp, då hade jag iofs sambo och lät nog sällan lika "plötsligt". Men även som valp var hon rädd för vissa ljud, minns bland annat att jag bytte ut matskålen i metall eftersom hon kunde tycka att ljudet av torrfoder mot skramlig metallskål var otäckt.
Nu i efterhand ser jag ju att de släktingar som gjort MH har varit skotträdda så den delen är ärftlig. Jag köpte henne på halvfoder så tanken var att hon skulle få en kull valpar men det blev aldrig och med tanke på ljudrädslan kändes det ganska skönt, även om hon är världens bästa hund på många andra sätt.
Jag tycker inte det har varit så stort problem genom livet (med undantag för att hon blivit mer rädd för åskan med åldern) men jag kan komma på mig med att "just ja, jag behöver inte hålla inne med skrattet" när hon är hos hundvakt. Jag kan ju skratta även om hon är hemma men jag tycker att myset med att hon ligger i soffan med mig istället för att gå och lägga sig i sängen överväger
Låter som att ni haft ett bra liv tillsammans då, och att det inte är så mycket att grunna över
Men bara för att svara på tidigare fråga så nej, jag har inte haft någon hund som är så ljudkänslig.