Jag har precis haft en vända (förhoppningsvis är det över nu, peppar peppar!) med vad som visade sig vara en djupt liggande öroninfektion. Eftersom jag har en cocker spaniel kollar jag rutinmässigt öronen regelbundet (och har aldrig haft något allvarligt på 25 år). Noterade att hon ibland pep till när någon gosade med henne och gnuggade öronen. Ibland. Och aldrig när jag gjorde det. Lyste, luktade, rengöringsdroppar - ingen reaktion, inga tecken på smärta, ingen lukt, inget flöde. Trodde ett tag att det var själva öronlappen men inget där heller.
Till sist blev det besök hos veterinären som hittade en djupt liggande infektion i vänster öra. Det blev droppar och noggrann rengöring varannan dag, allt blev bättre för att komma tillbaka som en helvetesinfektion. Åter till kliniken, spolning av örat, medicin, odling som tog längre tid än vanligt och visade att det var fel antibiotika, ny spolning, gick inte att få tag på rätt medicin, leveransförtaget är 48 timmar sena, matte ska åka bort en månad...
Det slutade med ännu en spolning och då konstaterades det att kortisonet fått ner svullnaden så att det gick att ge örondroppar med rätt antibiotika. Jag kunde flytta fram min resa ett par dagar och slutföra droppandet + få in ett återbesök till. Då såg det helt annorlunda ut, dropparna hade god effekt. Apotea godkände min reklamation och jag slapp betala 900 för medicin som aldrig kom. Hundvakt ska ta damen på återbesök 28e. Sen ska jag själv tillbaka efter att jag kommit hem för att försöka utreda
varför det blev såhär och hur det kan förebyggas. Cocker har ibland trånga hörselgångar, men det har inte Rhiannon. Veterinären konstaterade att de ser ut som på vilken hund som helst. Det kan vara så enkelt som att hon fått in något i örat.
Baserat på min nya erfarenhet skulle jag alltså rekommendera dig att kolla upp det, för öronifektioner kan (tydligen!) vara jäkligt luriga! Nu är det väl lite tight, men som du skriver går det väl att göra när ni kommit till stugan.