Jodå. I vanliga fall panikbromsar han när jag vrålar.
Men i trans, med någon åtråvärd doft i näsan och korn på nåt - fan vet vad förutom katten - så ser, hör och märker han noll och nada.
Han är väldigt mattebunden. Måste vara där jag är, och lös i skogen håller han björnkoll så jag inte försvinner ur sikte. Men på tomten vet han var han har mig och slår ifrån omgivningen i sitt eget doft-rus.
Och jag är ganska tuff med honom. Försöker behandla honom på samma sätt som mina tidigare stora hundar.
En sak till. Jag kan baske mig inte få honom att gå vettigt i koppel. Tragglar och tragglar. I övrigt är han ungefär lika lättlärd som alla tidigare.
Seriöst - jag trodde inte att en "liten skithund" skulle vara svårare att få lydnad på än mina stora lydiga flattar och schäferkorsningen.
Ett tips lite allmänt, jag har wachtel som behöver tydliga ramar men det som ger oss bäst samarbete är när vi leker, tramsar, tränar trick och konster utan krav. Försök hitta en belöning han verkligen gillar, helst flera och rangordna dem så du själv vet. Exempelvis så för rått kött, ostbågar och chips gör Ville nästan vad som helst. Men det är i högt tempo utan tankeverksamhet. Dvs suveräna belöningar för exempelvis inkallning, men rätt kassa för trick träning eftersom han stänger av hjärnan.
Där fungerar leversnittar betydligt bättre, gott men inte att dö för.
Men blöningar som dragkamp, att jag "jagar" honom, brottning står också ganska högt upp och fungerar bra vid aktiviteter med högre fart, eller där jag vill få in högre energi. Sen ska man inte underskatta sin röst som belöning heller.
Lägg tid på att hitta belöningar han gillar, sen kan man även lära dem att uppskatta vissa belöningar, krävs arbete men kan vara värt om man har en svårbelönad hund.
För oss är inkallningen kanske på 70%, mest för att vi inte har varit hårda på den. Men mitt "stanna-sitt" sitter till 99%, det funkar inte att kalla in från det men det funkar att sitta kvar- jag kopplar upp eller bara får honom att släppa det han är på väg emot och då är det party, jag är superglad och har jag godis med mig är det godisregn. Alltså något som enbart är positivt och jag behöver inte vara arg. Det kan vara ett sätt att bryta hans rymningar. Men man behöver så klart öva och rigga så att det alltid lyckas innan det sitter.
Jag tänker alltid i första hand positivt och hellre lyckas än behöva vara arg, samtidigt som det finns tydliga ramar, men utan att behöva vara hård och tuff.
.
.
