Uppdateringstråd 28

Status
Stängd för vidare inlägg.
Sitter i soffan, har kollat lite på bilder från utställningen igår och upptäckte att det fanns bild på dagens höjdpunkt: Jag som bar ut Lily från ringen :D

Det var så kul när hon smet. Utställningen var ju sådär som man väntar sig. Alla står där så prydligt med sina hundar runtom ringarna i väntan på att något spännande ska hända. Och så kommer Lily där, glatt flygandes i studsig galopp rakt genom ringarna! Någon ropade "lös hund!", jag tittade upp, såg henne och ropade högt. Så fort hon hörde mig så tittade hon på mig, ändrade springstil och rusade i full fart mot mig. Hon lät sig lätt och enkelt fångas och jag höll järngrepp med armen runt midjan på henne samtidigt som jag slängde över Ebrahs koppel på någon främling som hjälpte till lagom tills en annan vän kom och tog hand om Lily.

Där kunde ju allt ha varit slut.
Om det inte varit för att Lily senare under dagen smet ännu en gång :o Som tur var så hade jag precis blivit klar med att visa en hund i uppfödargrupp då, så jag kunde ge uppfödaren kopplet till den hunden och fånga in Lily igen (även den gången lika lätt som första gången, som tur var). Då passade min partner på att fotografera, och man ser hur jag kämpar för att inte brista ut i gapskratt. För alltså, hon är så söt och rolig att det är helt omöjligt att inte skratta åt eländet. Och hon gjorde inget dumt, hon bara letade upp mig och var glad.

Tur nog så var inte heller andra speciellt irriterade eller brydda om att hon sprang runt där för fullt, de var mer imponerade av hur bra inkallningen fungerade :p Lite som när en person gick förbi oss när jag och partnern reste tältet på morgonen. Då hade hundarna lagt sig bredvid och jag sa åt dem att stanna där, vilket de också gjorde så att vi kunde hålla på med tältet. Den förbipasserande stirrade först på hundarna, sedan på oss och sa högt för sig själv "Jaha, det är bara du, ja då förstår jag, du har väl bara sagt åt dem att stanna där så gör de det...!" (normalt sett innebär ju vinthund utan person som håller kopplet att det blir kaos, så folk reagerar generellt kraftigt på lösa koppel på marken)

Herregud alltså. Hon ger mig helt klart minnen för livet den där lilla dåren.
 
COO-klassen ser ut som om de kom direkt ur A nightmare before christmas med sina ringlade svansar :love: Nu måste det ju vara en iranier också i hundbuketten
Haha, vi skrattade gott åt att varenda jäkla hund bestämde sig för att ha svansen rakt upp och sprattla runt som tokar i ringen. Alla de svarta (minus en) är syskon, och deras gamla mor är också i ringen. Sedan är de två yngsta (min Lily och hennes bror) halvsyskon till de svarta. Mina har också lekt med de tre som inte hör till den svarta syskonskaran. Så, alla hundar känner varandra väl, vet att det är kul att leka ihop, de är unga och inte sådär extremt utställningstränade... Som gjort för kaos :D Men vi hade kul!

Flera av dem skötte sig jättefint när de sprang en och en, framförallt tidigare under dagen när de var i sina vanliga klasser. Men ja, höga svansar har de ofta, "Full i fan"-indikatorn som en vän brukar säga :rofl:
 
Jag ringde och frågade och det lät som min arbetsgivare kommer godkänna alla hundkurser, hon var inne i sina regler och kollade.
Okej, det är ju bra I så fall 🙂 för mig är ju alla aktiviteter med hund friskvård för finns inget som får mig att må så bra i knopp och kropp 😁 så tycker att jag borde kunna ta ut det på mer än agility. Hoppas kunna få för rallylydnad men det är ju inte alls säkert...
 
Idag har vi genomfört vår första träningstävling I appell. Jag var sjukt nervös hela dan och tänkte knappt delta. Men det gick faktiskt helt ok. Ny plats som vi aldrig varit på. Mycket människor och hundar. Han nosade en del i linförigheten som han inte brukar och i budföringen tyckte han att det räckte att springa åt ett håll men efter lite övertalning kom han tillbaka till mig. Är ändå glad att han sprang till mottagaren då vi haft problem med det. När han skulle hoppa småsprang han till hindret, stannade upp och luktade på det innan han hoppade. Inkallningen var helt ok och liggande under gång är godkänd. Framförgåndet var väl sådär. Kom igång några meter försent efter flera kommandon.
Platsliggningen var riktigt bra.

Direkt efter kände jag mest ett stort tack för att vi överlevde men en träningskompis filmade oss och när jag nu sett dessa så ser det bättre ut än jag trodde att vi presterade. Vovven sover som en stock nu och jag är ganska nöjd ändå🥰🐾
 
Intressant, har inte tänkt på att testa söka — och mitt friskvårdsbidrag sitter jag alltid med i december och försöker veta vad jag ska bränna det på. Har ju en spårkurs till helgen som var rätt dyr, ska prova se om jag kan få bidrag.
 
Idag har det varit en heldag! Först gick vi en promenad i skogen, sen tog vi ett spår (som gick skit men det var ju i alla fall en nöjd hund 😁). Sen häng i trädgården för att sedan åka vidare och bada. Visade sig att hunden simmar med framtassarna lite ovanför ytan och det såg så otroligt opraktiskt men roligt ut 😂 Gick bättre när hon hade en dummy i munnen så vi får helt enkelt träna på. Efter det åkte vi till en restaurang och käkade middag. Nu har vi landat här hemma och vovven sover nöjt. Jag har lagt ett nytt spår med förhoppning att det ska gå bättre imorgon 👍
 
Idag gick vi förbi en rastgård på väg till jobbet. Den var tom när vi kom, men senare dök det upp en schanuzer! :love: Matte frågade om det var ok att hundarna lekte, schnauzer gillade visst att springa. Vi bestämde att testa. Och oj vad matte hade rätt! Schnauzer stack iväg i full fart, i hopp om att någon skulle springa efter och det tyckte Lily var helt fantastiskt :D De sprang och skuttade och sprang och skuttade. Jag hade med mig en väldigt nöjd liten saluki till jobbet efter det.

Och sedan råkade jag bestämma med en whippetägare att vi ska ses imorgon innan jobbet också. Hon råkar dessutom ha bil, så jag får skjuts till jobbet efter att vi varit iväg på äventyr. Det kommer bli världens bästa start på dagen, förutsatt att det inte ösregnar konstant då... Vädret är ju minst sagt ostabilt just nu.

Dessutom verkar det som att jag får ge mig ut och resa i höst. Äntligen. Och tyvärr. Jag är sjukt rädd för sådant, och vill inte(!) lämna hundarna hemma. Men så har jag en vän jag verkligen vill hälsa på i annat land. Jag nämnde det för en annan vän, och så visade det sig att vi har en gemensam uppfödarvän som skulle behöva hjälp att leverera valp just dit jag vill. Så, istället för att "bara" resa så kanske det blir valpgos och valpleverans också. Får se hur man i så fall löser allt rent praktiskt. Det överlåter jag åt uppfödare och köpare att kolla upp så att de får alla papper i ordning och så. Men ja, en spännande och mycket lärorik resa lär det bli. För självklart är resmålet salukirelaterat och det ingår då att träffa flera mycket erfarna och kloka personer med mycket att berätta och lära ut.
 
Igår var en bra dag för bc pojkarna, det blev en sväng till fårhagen och valla lite. De var mycket nöjda hemma sen.

Idag ska lille Spocken iväg och tävla blåbärstävling I agility med husse. Planen är att de andra hundarna ska få köra ett pass agility på klubben innan husse åker.

Min semester är slut och jag går på och ska jobba min första natt ikväll, det har vart skönt att kunna ta det lugnt och bara träna hund. Mitt knä har blivit betydligt bättre under semestern så kanske behövdes bara möjligheten att ta det lite lugnare, att sjukskriva kanske inte hade varit helt fel såhär i efterhand istället för att envisas med att köra på..

Spock
20230801_101222.webp
 
I morse gav vi oss ut tidigt tillsammans med whippet! Första gången den och mina träffades, och oj så kul de hade! Whippenär ung och vild så tempot blev högt 😁 Matte, hon är en sån där person som jag spontant verkligen stortrivs med. Så kul att ha hittat sällskap som dessutom bor nära oss.
 
Oskar, min phalène-slyngel 9 mån, är helt besatt av dofter. när jag går ut på gräsmattan med honom för att rasta så dyker nosen ner i marken och han försöker snirkla runt och följa doften.
Där katten rört sig blir han som besatt. I stort sett okontaktbar.

Jag har ju en katt som bor inomhus på vintern och oftast på sommaren också. Nu törs han inte komma in för Oskar är helt galen efter honom.

Imorse smet han genom altanspjälorna. Det är för trångt så han skrek när han klämde sig ut. Jag stod några meter ifrån och hann inte ta tag i honom, trodde ju han blivit för grov för att kunna komma igenom.

Får han pejl på rävdoft eller katt så hamnar han som i trans, hör inte, ser inte, bara letar. Far runt i full fart. Det tar en bra stund att få fatt i honom. När han kommer till sans igen så kommer han lugnt och fint och jag kan koppla honom. Allt detta inne på min egen tomt alltså.

Jag börjar acceptera att jag har mitt livs första rymmare. Men hur kan jag jobba med (mot) det?
Han går ju helst som en dammsugare på promenaderna. Lite bättre på hemvägen men inte helt bra. Jag försöker hejda så gott det går, avleda med osttub, stanna och ta kontakt men en hundradels sekund senare är näsan i backen igen.

Träningstips?
 
Oskar, min phalène-slyngel 9 mån, är helt besatt av dofter. när jag går ut på gräsmattan med honom för att rasta så dyker nosen ner i marken och han försöker snirkla runt och följa doften.
Där katten rört sig blir han som besatt. I stort sett okontaktbar.

Jag har ju en katt som bor inomhus på vintern och oftast på sommaren också. Nu törs han inte komma in för Oskar är helt galen efter honom.

Imorse smet han genom altanspjälorna. Det är för trångt så han skrek när han klämde sig ut. Jag stod några meter ifrån och hann inte ta tag i honom, trodde ju han blivit för grov för att kunna komma igenom.

Får han pejl på rävdoft eller katt så hamnar han som i trans, hör inte, ser inte, bara letar. Far runt i full fart. Det tar en bra stund att få fatt i honom. När han kommer till sans igen så kommer han lugnt och fint och jag kan koppla honom. Allt detta inne på min egen tomt alltså.

Jag börjar acceptera att jag har mitt livs första rymmare. Men hur kan jag jobba med (mot) det?
Han går ju helst som en dammsugare på promenaderna. Lite bättre på hemvägen men inte helt bra. Jag försöker hejda så gott det går, avleda med osttub, stanna och ta kontakt men en hundradels sekund senare är näsan i backen igen.

Träningstips?
Steg 1 är ju att se till att han inte får vinst för rymmarbeteendet. Så länge chansen finns att komma ut kommer han ju försöka!
Se till att han under inga omständigheter kan ta sig ut/över/igenom saker.
Ha alltid lina på honom så du kan få tag på honom med, även att ränna runt är självbelönande.

Och ärligt talat - man får berätta för dem att beteendet inte är acceptabelt.
 
Oskar, min phalène-slyngel 9 mån, är helt besatt av dofter. när jag går ut på gräsmattan med honom för att rasta så dyker nosen ner i marken och han försöker snirkla runt och följa doften.
Där katten rört sig blir han som besatt. I stort sett okontaktbar.

Jag har ju en katt som bor inomhus på vintern och oftast på sommaren också. Nu törs han inte komma in för Oskar är helt galen efter honom.

Imorse smet han genom altanspjälorna. Det är för trångt så han skrek när han klämde sig ut. Jag stod några meter ifrån och hann inte ta tag i honom, trodde ju han blivit för grov för att kunna komma igenom.

Får han pejl på rävdoft eller katt så hamnar han som i trans, hör inte, ser inte, bara letar. Far runt i full fart. Det tar en bra stund att få fatt i honom. När han kommer till sans igen så kommer han lugnt och fint och jag kan koppla honom. Allt detta inne på min egen tomt alltså.

Jag börjar acceptera att jag har mitt livs första rymmare. Men hur kan jag jobba med (mot) det?
Han går ju helst som en dammsugare på promenaderna. Lite bättre på hemvägen men inte helt bra. Jag försöker hejda så gott det går, avleda med osttub, stanna och ta kontakt men en hundradels sekund senare är näsan i backen igen.

Träningstips?

Får han något utlopp för all sin nosiver — spår, specialsök, nosework?

I övrigt stämmer ju det gamla citatet ”det hunden gör ofta blir den bra på” in på så många situationer. Om möjligt hade jag, utöver @Wingates förslag med lina, om möjligt spärrat gliporna i altanspjälorna med tex kompostgaller och eller liknande, så han inte kan ta sig ut igen och igen och bli hög på frihetsrejset :)
 
Får han något utlopp för all sin nosiver — spår, specialsök, nosework?

I övrigt stämmer ju det gamla citatet ”det hunden gör ofta blir den bra på” in på så många situationer. Om möjligt hade jag, utöver @Wingates förslag med lina, om möjligt spärrat gliporna i altanspjälorna med tex kompostgaller och eller liknande, så han inte kan ta sig ut igen och igen och bli hög på frihetsrejset :)
Ja precis. Skrev oklart - menar att ordna så han inte kan ta sig igenom/över/under saker och ha lina på alla andra platser sas :)
 
Oskar, min phalène-slyngel 9 mån, är helt besatt av dofter. när jag går ut på gräsmattan med honom för att rasta så dyker nosen ner i marken och han försöker snirkla runt och följa doften.
Där katten rört sig blir han som besatt. I stort sett okontaktbar.

Jag har ju en katt som bor inomhus på vintern och oftast på sommaren också. Nu törs han inte komma in för Oskar är helt galen efter honom.

Imorse smet han genom altanspjälorna. Det är för trångt så han skrek när han klämde sig ut. Jag stod några meter ifrån och hann inte ta tag i honom, trodde ju han blivit för grov för att kunna komma igenom.

Får han pejl på rävdoft eller katt så hamnar han som i trans, hör inte, ser inte, bara letar. Far runt i full fart. Det tar en bra stund att få fatt i honom. När han kommer till sans igen så kommer han lugnt och fint och jag kan koppla honom. Allt detta inne på min egen tomt alltså.

Jag börjar acceptera att jag har mitt livs första rymmare. Men hur kan jag jobba med (mot) det?
Han går ju helst som en dammsugare på promenaderna. Lite bättre på hemvägen men inte helt bra. Jag försöker hejda så gott det går, avleda med osttub, stanna och ta kontakt men en hundradels sekund senare är näsan i backen igen.

Träningstips?

Provat att lägga något form av spår så att han får utlopp för sitt behov av att nosa? Vi har testat nose work och kör en del viltspår och jag märker skillnad på henne mentalt om hon gått ett spår eller inte. Hon blir också mer benägen att sno saker som ligger i huset om hon är lite understimulerad. Om hon fått gått ett spår är hon mer nöjd.
 
Ja precis. Skrev oklart - menar att ordna så han inte kan ta sig igenom/över/under saker och ha lina på alla andra platser sas :)
Enda stället han inte är i lina eller koppel är inomhus. Men han smiter och är rätt uppfinningsrik.:( Grundprincipen är att han aldrig ska få vara fri. Jag får försöka ha mer utvecklad fantasi helt enkelt.
Jag tror jag har säkrat upp allt men så hittar han en väg ändå.
 
Provat att lägga något form av spår så att han får utlopp för sitt behov av att nosa? Vi har testat nose work och kör en del viltspår och jag märker skillnad på henne mentalt om hon gått ett spår eller inte. Hon blir också mer benägen att sno saker som ligger i huset om hon är lite understimulerad. Om hon fått gått ett spår är hon mer nöjd.
Ja, tror det börjar bli dags för spår. Även tränaren tycker det är en god idé.
Ska skaffa en spårsele bara. Den jag har är VÄLDIGT mycket för stor. Min förra fjäril var robustare. En femkilos hund - nuvarande väger runt 2,5. Alltså är han hälften så stor. Mindre sele ska det bli.

Nose work tror jag inte på, eftersom jag gick en kurs där tränaren inte gillade vare sig mig eller min hund. Och hunden ovanpå allt tyckte det var totalt ointressant. Så vi la ner. Spåra gillade han däremot. (annan tränare)

Oskar känner av min sinnesstämning och jag tror inte jag kan uppbåda intresse och entusiasm för att leta burkar med olja. :(
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp