Uppdateringstråd 27

[Gnist]

Den Lillibus har slutat löpa, så nu får hon vara med fauvearna och till hanens lilla förtret, så är söta fröken än sålänge mer intresserad av att gnaga ben än att para sig

Lär bli parning inom nån dag dock, så i början av augusti får vi se hur många torpedlimpor som föds den här gången

 

[Malibu_Stacy]

Så det blir SAS vi flyger med, men jag har himla ångest över buren. Enligt SAS hemsida så är Sherpa S okej, men frågan är ju om valpen får plats i den? Den är väldigt liten. Beställde en medium men den är ju något större än måtten, men går att trycka ihop, men känner mig väldigt nervös att inte få flyga hem igen. Någon som flugit med SAS + en Sherpa M?

Jag har som jag skrev tidigare en annan väska, med större mått än det som SAS angiver men den får plats om man först trycker ihop den innan man skjuter den under stolen. Aldrig haft problem med väskans storlek varken på SAS, Lufthansa, KLM eller Amapola.
Min väska är 52x26x30cm

 

[border_kelpie]

Här springer tiden förbi.
Spenderar livet med att jobba som vikarie inom förskola, träna hemma och på klubben.

Hexa och jag har hamnat i en liten svacka kan man säga. Känns som hon inte riktigt tycker det är lika roligt att träna med mig men det kan även vara hjärnspöken hos mig. Har tagit kontakt med en person som vi ska börja ta privatlektioner för och jag hoppas vi ska kunna komma igång på riktigt och sen ut och tävla mer .

Vi tränar som sagt allt från specielsök, rallylydnad, agility, lydnad och nosework. Vi har inte vallat på ett tag då det är så långt att köra till närmsta ställe som tar emot aussie.

Kan inte fatta att Hexa blir hela 2 år om en månad

 

[Malibu_Stacy]

Då Lola nu inte finns mer fick Dahlia följa med på agilitykursen i måndags (som jag gick med Lola), till hennes stora förtjusning!
Idag var det rallylydnadskurs och då fick Winzi ta Lolas plats. Tur för oss just idag då alla kurskamrater blev hemma så vi fick 1,5 timmes privatträning
Det är så tomt utan Lola dock. Nu har vi bara 10+ år gamla hundar hemma och det märks pga hur lugnt det är

 

[Wingates]

Mötte Mickel räv nyss på kvällsrundan. Ammo gick och nosade i kanten av stigen och så plötsligt stack det upp ett rött litet huvud som var nos mot nos med Ammo. Alla tre var nog lika paffa över vad som hände Sen sprang räven iväg och vi fortsatte promenaden. Ammo var väldigt sugen på att spåra sen
Går den sträckan i princip varenda dag och det är första gången på 10 år som jag sett räv där. Kul!

 

[Red_Chili]

Önskar verkligen att det inte var så hårt tryck på lure coursing-träningarna. Nu upptäckte jag att de la ut info om träning när det gått nästan 3 timmar och är mycket orolig att inte ha fått plats för Lily... Förra gången blev det fullt på typ 1 timme...

 

[Nepenthe]

De bästa med att kunna jobba hemifrån 50%

 

[_Zacke_]

Hur f*n klarar man av att ta beslutet att låta vovve somna in när hon är så otroligt pigg och glad? Hon är liksom 12år men lika sprudlande, glad och obekymrad som när hon var 3. Eller ska man bara fortsätta som det är?
Problemet är ett sår som inte kommer läka. Jag sköter om det två gånger om dagen och hon får gå med body på sig. Det är inte ett fint sår alls. (Utelämnar detaljer ifall någon har ont av det)
Har varit med om att ta det här beslutet många gånger men då har hunden mått dåligt och det har känts som att man har hjälpt den. Nu känns det som mord, ren avrättning jag vet att om veterinären kommer hit nu för att göra det så kommer Maja få glädjefnatt och rejsa runt som vanligt, och då lägga henne ner henne och ta livet av henne känns bara sjukt och overkligt samtidigt som det inte alls känns bra att hon går runt med det där såret som ju ändå måste göra ont även fast hon inte visar något över huvud taget. Dessutom gå i body nästan dygnet runt. Och att vänta tills hon blir dålig eller får ont av det känns ju också fel, det vill jag ju inte heller att hon ska behöva uppleva. Känner inte alls att jag kan tänka klart just nu veterinären säger att vi själva får avgöra när vi tycker att det räcker. Men hur vet man det? Har avbokat alla semesterplaner(vilket inte är kul med en 4årig dotter) men jag känner inte att jag vill överlåta sårvården till någon annan. Snart kommer sommarvärmen också vilket säkert inte kommer göra såret bättre... Känns fel vad jag än gör

 

[Red_Chili]

Hur f*n klarar man av att ta beslutet att låta vovve somna in när hon är så otroligt pigg och glad? Hon är liksom 12år men lika sprudlande, glad och obekymrad som när hon var 3. Eller ska man bara fortsätta som det är?
Problemet är ett sår som inte kommer läka. Jag sköter om det två gånger om dagen och hon får gå med body på sig. Det är inte ett fint sår alls. (Utelämnar detaljer ifall någon har ont av det)
Har varit med om att ta det här beslutet många gånger men då har hunden mått dåligt och det har känts som att man har hjälpt den. Nu känns det som mord, ren avrättning jag vet att om veterinären kommer hit nu för att göra det så kommer Maja få glädjefnatt och rejsa runt som vanligt, och då lägga henne ner henne och ta livet av henne känns bara sjukt och overkligt samtidigt som det inte alls känns bra att hon går runt med det där såret som ju ändå måste göra ont även fast hon inte visar något över huvud taget. Dessutom gå i body nästan dygnet runt. Och att vänta tills hon blir dålig eller får ont av det känns ju också fel, det vill jag ju inte heller att hon ska behöva uppleva. Känner inte alls att jag kan tänka klart just nu veterinären säger att vi själva får avgöra när vi tycker att det räcker. Men hur vet man det? Har avbokat alla semesterplaner(vilket inte är kul med en 4årig dotter) men jag känner inte att jag vill överlåta sårvården till någon annan. Snart kommer sommarvärmen också vilket säkert inte kommer göra såret bättre... Känns fel vad jag än gör

Vad är det som gör att såret inte läker? Har du fått hjälp av mer än en veterinär? Nu utelämnade du ju medvetet detaljer men vet att när min Aysu hade ett sår som inte läkte som det skulle så berodde det på en tumör (det var vid ett juver, och hon visade sig ha juvertumör typ där). Vi fick därför operera bort lite extra, och sedan läkte det fint. Kanske inte alls är möjligt i ditt fall, ville bara lyfta det oooom det kanske skulle vara liknande situation du är i.

 

[Wingates]

Hur f*n klarar man av att ta beslutet att låta vovve somna in när hon är så otroligt pigg och glad? Hon är liksom 12år men lika sprudlande, glad och obekymrad som när hon var 3. Eller ska man bara fortsätta som det är?
Problemet är ett sår som inte kommer läka. Jag sköter om det två gånger om dagen och hon får gå med body på sig. Det är inte ett fint sår alls. (Utelämnar detaljer ifall någon har ont av det)
Har varit med om att ta det här beslutet många gånger men då har hunden mått dåligt och det har känts som att man har hjälpt den. Nu känns det som mord, ren avrättning jag vet att om veterinären kommer hit nu för att göra det så kommer Maja få glädjefnatt och rejsa runt som vanligt, och då lägga henne ner henne och ta livet av henne känns bara sjukt och overkligt samtidigt som det inte alls känns bra att hon går runt med det där såret som ju ändå måste göra ont även fast hon inte visar något över huvud taget. Dessutom gå i body nästan dygnet runt. Och att vänta tills hon blir dålig eller får ont av det känns ju också fel, det vill jag ju inte heller att hon ska behöva uppleva. Känner inte alls att jag kan tänka klart just nu veterinären säger att vi själva får avgöra när vi tycker att det räcker. Men hur vet man det? Har avbokat alla semesterplaner(vilket inte är kul med en 4årig dotter) men jag känner inte att jag vill överlåta sårvården till någon annan. Snart kommer sommarvärmen också vilket säkert inte kommer göra såret bättre... Känns fel vad jag än gör

Jag tänker att om man börjat fundera på avlivning så är det dags. Hundarna försöker ju dölja om de mår dåligt in i det sista liksom och när de väl visar något så är det för sent.
Kanske ha en fantastisk sista tid där ni gör allt hon tycker är superkul och låta henne gå med flaggan i topp? Sommarvärme som du säger med ett sår som inte läker låter ju inte som en rolig sommar. Kanske inte heller med en matte som är orolig?
Förstår dock att det är ett tufft beslut!

 

[Red_Chili]

Imorgon är det dags att bada hundarna. Lily inför söndagens utställning och Ebrah ändå för att hon är skitig. Funderar på om jag ska använda jobbets hundbad eller ta det här hemma. Båda har sina för- och nackdelar... Lär inte bestämma mig förrän i sista sekund

Och justja. Idag smet Lily på jobbet. Oklart om det var en kollega som inte stängde dörren riktigt ordentligt eller om Lily lärt sig öppna dörrar. Jag hoppas på det förstnämnda... Lily hittade i alla fall raka vägen till godisgömman på lagret och hann äta några jättestora kex innan chefen upptäckte henne, då hade hon sprungit i full fart tillbaka till sin bädd Funderar på att ta med något tuggben hemifrån som hon kan få roa sig med under arbetsdagarna. Det fungerar inte riktigt att jag köper allt av allting hon tycker är roligt eller gott, för hon gillar nästan allt i hela butiken.

 

[_Zacke_]

@Red_Chili Det stämmer att det har med en juvertumör att göra, den har vuxit så mycket att huden inte räcker till. Jag har i och för sig bara varit hos en veterinär(dock en som jag har stort förtroende för) som säger, att visst, om jag absolut vill så kan hon göra ett försök att plocka bort den men den sitter illa till och dessutom har hon fler som troligtvis är påväg åt samma håll en av dom är egentligen mycket större en denna men sitter där huden är lite slappare och utgör inget större problem just nu även fast den är ganska rejäl.. Men ja, den har vuxit mycket och kommer ju säkert fortsätta så. Vi gjorde valet från början att inte göra en "riktig" operation och ta bort båda juverraderna då det skulle vara så plågsamt och att hon är till åren, även fast hon är pigg. Men kanske är det värt att kolla läget hos en annan veterinär också för att se vad den tror om att bara plocka bort själva knölen/knölarna?

 

[_Zacke_]

Jag tänker att om man börjat fundera på avlivning så är det dags. Hundarna försöker ju dölja om de mår dåligt in i det sista liksom och när de väl visar något så är det för sent.
Kanske ha en fantastisk sista tid där ni gör allt hon tycker är superkul och låta henne gå med flaggan i topp? Sommarvärme som du säger med ett sår som inte läker låter ju inte som en rolig sommar. Kanske inte heller med en matte som är orolig?
Förstår dock att det är ett tufft beslut!

Ja jag tänker som du att hon säkert döljer mycket av smärtan. Jag vet att hon är en liten tuffing som inte gnäller i onödan. Det var bara jag som såg när hon var jättesjuk av livmoderinflammation, hon visade såå små tecken på att något var fel och att hon mådde dåligt. Då var hon ändå jättesjuk. Så kan ju absolut vara värre än vad hon visar nu med
Ja jag mår skitdåligt av det, får en stor klump i magen varje morgon och kväll när jag fixar med såret för att jag tycker det känns så fel att hon går runt med det där. Svårt att sova på kvällen för att jag grubblar över vad som är rätt och fel Alltså jag känner mig typ som världens sämsta matte för ibland är det nästan så att jag tänker tanken att jag hoppas att hon ska bli sjuk... Så att jag klarar av att ta beslutet.

 

[Red_Chili]

@Red_Chili Det stämmer att det har med en juvertumör att göra, den har vuxit så mycket att huden inte räcker till. Jag har i och för sig bara varit hos en veterinär(dock en som jag har stort förtroende för) som säger, att visst, om jag absolut vill så kan hon göra ett försök att plocka bort den men den sitter illa till och dessutom har hon fler som troligtvis är påväg åt samma håll en av dom är egentligen mycket större en denna men sitter där huden är lite slappare och utgör inget större problem just nu även fast den är ganska rejäl.. Men ja, den har vuxit mycket och kommer ju säkert fortsätta så. Vi gjorde valet från början att inte göra en "riktig" operation och ta bort båda juverraderna då det skulle vara så plågsamt och att hon är till åren, även fast hon är pigg. Men kanske är det värt att kolla läget hos en annan veterinär också för att se vad den tror om att bara plocka bort själva knölen/knölarna?

Jag hade nog kollat med en till veterinär, för säkerhets skull, baserat på vad du skriver då. Så länge tumörerna inte sprider sig till lungorna eller andra organ så behöver de inte utgöra något problem. Däremot är risken alltid att de sprider sig om man opererar, om man inte får bort med tillräckligt mycket marginal. På Aysu så var det juvret längst fram som var drabbat, men hon hade tumörer längre bak också. De tumörerna brydde vi oss inte om och de blev aldrig något problem.

Sedan dog hon förvisso något år senare pga lymfom, men hade det kommit sig av att juvertumören spridit sig när den opererades bort så hade det nog uppstått mycket, mycket tidigare (det är också ganska vanligt inom rasen att det är någon typ av cancer som till sist tar livet av dem även om de ofta blir gamla).

Jag skulle inte ge mig på att ta bort hela juverraderna. Däremot om en pålitlig veterinär tror att man kan ta bort juvret med sår utan problem, då skulle jag prova. Man får såklart ha i bakhuvudet hela tiden att en veterinär sagt att det inte går att göra så mycket, men samtidigt är veterinärer också människor med olika kunskap och olika erfarenheter. Som exempel var chefsveterinären på Strömsholm (m.a.o. en person som borde ha erfarenhet) övertygad om att Aysu aldrig skulle kunna använda sitt ben igen efter att hon splittrat patellan. Well. Ett halvår senare sprang hon, ett år senare tävlade hon och hon hade utmärkt rörelseförmåga i benet (så till den grad att veterinären skrek till högt av rädsla när jag skulle demonstrera det vid ett återbesök, han trodde jag skulle skada hunden).

 

[tanten]

Det blir ingen lugn dag I trädgården för Oskar. De gräver nån nationell fiberledning utanför huset. Maskiner som låter, folk som pratar, blinkande ljus.
Blir en dag I koppel, han vill väldigt gärna dit och umgås.

 

[Bulldoozer]

@_Zacke_ som ovan så kan du ju be om second opinion av en annan veterinär men det inte alltid man får så mycket kvalitetstid kvar när hunden är till åren. Min mamma opererade sin äldre hund för nåt litet men han kom aldrig riktigt tillbaka efter op utan hon fick ta bort honom efter ett halvår då han blev så skruttig. Hon har sagt att hon tänker inte göra om den resan med en hund som är till åren då hon upplever att det inte värt att riskera att hunden får det så dåligt på slutet.

Ibland är det snällaste att låta hunden avsluta på topp . Jag tog själv bort en hund som såg helt frisk och välmående ut och var i sina bästa år men hade en smärtproblematik som knappt syntes. Det tog emot att ta bort honom men för hans del var det det enda rätta och för min del önskar jag att jag gjort det tidigare.

 

[tanten]

@_Zacke_ som ovan så kan du ju be om second opinion av en annan veterinär men det inte alltid man får så mycket kvalitetstid kvar när hunden är till åren. Min mamma opererade sin äldre hund för nåt litet men han kom aldrig riktigt tillbaka efter op utan hon fick ta bort honom efter ett halvår då han blev så skruttig. Hon har sagt att hon tänker inte göra om den resan med en hund som är till åren då hon upplever att det inte värt att riskera att hunden får det så dåligt på slutet.

Ibland är det snällaste att låta hunden avsluta på topp . Jag tog själv bort en hund som såg helt frisk och välmående ut och var i sina bästa år men hade en smärtproblematik som knappt syntes. Det tog emot att ta bort honom men för hans del var det det enda rätta och för min del önskar jag att jag gjort det tidigare.

Jag resonerar likadant. Jag vill att hundens sista tid ska vara av god kvalitet. Ja, det gäller alla djur.

Jag tog bort ett sto som inte längre kunde bli dräktig för hon mådde inte bra av att bara gå i hagen utan uppgift. Hon var en supermorsa och hon liksom tynade när de andra fölade men inte inte hon. Hon hade säkert haft flera år av vandra-i-hagen-liv kvar. Men hon fick somna in.

Dessutom är djur som sagt bra på att maskera smärta och vi kan inte prata med dem. Man får vara lyhörd som ägare.
Hellre för tidigt än för sent.

 

[_Zacke_]

@_Zacke_ som ovan så kan du ju be om second opinion av en annan veterinär men det inte alltid man får så mycket kvalitetstid kvar när hunden är till åren. Min mamma opererade sin äldre hund för nåt litet men han kom aldrig riktigt tillbaka efter op utan hon fick ta bort honom efter ett halvår då han blev så skruttig. Hon har sagt att hon tänker inte göra om den resan med en hund som är till åren då hon upplever att det inte värt att riskera att hunden får det så dåligt på slutet.

Ibland är det snällaste att låta hunden avsluta på topp . Jag tog själv bort en hund som såg helt frisk och välmående ut och var i sina bästa år men hade en smärtproblematik som knappt syntes. Det tog emot att ta bort honom men för hans del var det det enda rätta och för min del önskar jag att jag gjort det tidigare.

Det är lite det som skrämmer mig med. När hon var tvungen att operera bort livmodern för 2år sen så blev hon jättedålig efter operationen. Hon var i betydligt sämre skick 1,5 vecka efter operation än vad hon var när vi åkte in och då var hon ändå väldigt sjuk då med. Nu antar jag att det är en betydligt lättare operation att ta bort knölen än vad det var att ta bort livmodern. Men ändå. Hade även tänkt göra en tandsanering på henne men det står lite på vänt nu när jag inte ens vet om hon ska få leva så mycket längre. Så hon har börjat få en ganska dålig mun också Men ändå så otroligt pigg och glad, man kan inte tro att hon är 12år. Far runt som ett litet yrväder

 

[Malibu_Stacy]

Det är lite det som skrämmer mig med. När hon var tvungen att operera bort livmodern för 2år sen så blev hon jättedålig efter operationen. Hon var i betydligt sämre skick 1,5 vecka efter operation än vad hon var när vi åkte in och då var hon ändå väldigt sjuk då med. Nu antar jag att det är en betydligt lättare operation att ta bort knölen än vad det var att ta bort livmodern. Men ändå. Hade även tänkt göra en tandsanering på henne men det står lite på vänt nu när jag inte ens vet om hon ska få leva så mycket längre. Så hon har börjat få en ganska dålig mun också Men ändå så otroligt pigg och glad, man kan inte tro att hon är 12år. Far runt som ett litet yrväder

Om tumören är så pass stor att den spruckit så är det absolut inte en enkel operation, tyvärr förekommer det också att det blir komplikationer efter en sådan operation. Med tanke på att hunden haft det tufft efter tidigare operation, har flera tumörer varav en nu spruckit och är till åren så hade jag starkt övervägt att ta bort henne nu innan det blir värre. Hellre lite tidigare än senare. Jag har full respekt för att det är ett tufft beslut, men en sprucken juvertumör hos en gammal hund med flera andra tumörer tycker jag är ett absolut giltigt skäl för avlivning

 

[tanten]

Nu är vi trötta, hund och jag.
Ett par timmar på stan bland massor av folk, okända lukter, barn som vill klappa, intressanta hundar som passerar förbi. Han hade party helt enkelt

Men sen tog bensinen slut och han somnade i en bekants famn. Nu ligger han helt utslagen i sin bädd och rör inte ens på öronen.
Jag borde gå ut och plantera rödlöken jag fick av en vän och så vitbetorna. Men tror jag väntar lite. Jag är också trött.

Behöver dessutom baka ikväll om jag ska ha något frukostbröd imorgon.