I rasstandarden står det att "Vuxna hundar skall inte bära svansen över rygglinjen utom vid lek". Och tja, Lily bär svansen HÖGT
För henne är det mesta av svansen över rygglinjen i en fin, rundad nästan cirkel som sticker upp som en stolt plym där bak. Åtminstone när hon är glad. Hur svansen är buren är såklart inget som påverkar funktionen på hunden i jakt.
Däremot har jag upptäckt att det är positivt med en tik som lyfter svansen ordentligt, för Ebrah, min andra, som har mer "vanlig" salukisvans får ofta kiss på den eftersom den ligger längs marken när hon sänker bakdelen. Lily lyfter sin svans på ett sätt som Ebrah inte ens fysiskt kan göra. Tyvärr har det med saluki blivit som med så många andra raser. Man tolkar in saker i standarden och säger att det har att göra med hundens ursprungliga funktion, samtidigt som det inte finns någon verklighetsförankring i det hela, framförallt inte när man sedan tittar på hur hundarna i tex ursprungsländerna ser ut (där de fortfarande jagar som det är tänkt).
På samma sätt finns det domare som fäster vikt vid hur pälsen på öronen är, tycker att de ska ha rejält med lång päls på öronen och ser negativt på hundar med måttligt behäng. Det finns verkligen ingen anledning till det annat än att vissa personer tycker att det är tjusigt, och det är helt fel grund när man ska bedöma en hund konstruerad för ett mycket specifikt sätt att arbeta på.
.
. Hon är "inlånad" för att jag ska kunna känna efter hur det känns och se om vi kommer överens, så himla snällt!
