Jag skrev nyligen en tråd med råd gällande kastrering pga att Gaia blev så sänkt efter sitt förra löp i samband med skendräktigheten. Nu är hon i princip sitt vanliga jag - pigg och glad och vi har en tid inbokad till den 10 juni för seniorkontroll och för att prata om kastrering inför nästa löp.
Nu kommer dock nästa sak: Jag tror att Gaia har fått hjärtsvikt eller liknande.
Vi hade en incident för någon vecka sedan. Vi mötte en schäfer som gjorde utfall, och Gaia som har schäferfobi efter en incident som valp började även hon skälla och härja. Bara någon minut senare så vacklade hon till som om hon skulle svimma och kippade efter andan. "Anfallet" var "anfallet" var över på någon minut och efteråt var det som vanligt förutom att hon var lite trött. Veterinären trodde att hon fått en chock, men att vi givetvis skulle vara vaksamma på henne.
Igår hände samma sak igen. Men den här gången blev hon inte rädd, utan istället glad och uppspelt över att jag kom hem. Hon drog iväg efter något att leka med när hon helt plötsligt stannade hon upp, vinglade med kroppen och kippade efter andan. "Anfallet" var inte lika kraftigt som förra gången, men hon verkade samtidigt mer trött efteråt och andningen tycktes mig tyngre och snabbare även i vila. Jag spenderade halva eftermiddagen igår med att hitta en tid till kardiolog eftersom första kliniken som jag pratade med också tyckte att man kunde misstänka att det var hjärtat.
Nu är jag superorolig men är samtidigt tacksam över att vi har fått en tid hos kardiolog redan på tisdag.
Nu kommer dock nästa sak: Jag tror att Gaia har fått hjärtsvikt eller liknande.
Vi hade en incident för någon vecka sedan. Vi mötte en schäfer som gjorde utfall, och Gaia som har schäferfobi efter en incident som valp började även hon skälla och härja. Bara någon minut senare så vacklade hon till som om hon skulle svimma och kippade efter andan. "Anfallet" var "anfallet" var över på någon minut och efteråt var det som vanligt förutom att hon var lite trött. Veterinären trodde att hon fått en chock, men att vi givetvis skulle vara vaksamma på henne.
Igår hände samma sak igen. Men den här gången blev hon inte rädd, utan istället glad och uppspelt över att jag kom hem. Hon drog iväg efter något att leka med när hon helt plötsligt stannade hon upp, vinglade med kroppen och kippade efter andan. "Anfallet" var inte lika kraftigt som förra gången, men hon verkade samtidigt mer trött efteråt och andningen tycktes mig tyngre och snabbare även i vila. Jag spenderade halva eftermiddagen igår med att hitta en tid till kardiolog eftersom första kliniken som jag pratade med också tyckte att man kunde misstänka att det var hjärtat.
Nu är jag superorolig men är samtidigt tacksam över att vi har fått en tid hos kardiolog redan på tisdag.
Snabbprovet och kliniska symtom visar på pankreatit. Jag hoppas han får komma hem idag. Vi fick vänta i 8,5 h på veterinären i natt. Kom dit vid 17 och åkte hem 1:30. Är tacksam att vi fick komma alls, Albano kunde inte lägga in och Awake tog inte emot alls sa de när jag ringde.
