Uppdateringstråd 26

Status
Stängd för vidare inlägg.
Nu har jag sett filmen och ser såklart massor av förarfel och timingfel jag gör. Men jag tröstar mig med att förhoppningsvis kunna se framstegen längre fram så jag deppar inte ihop för det och Pajaz var ju lika glad han. Han har verkligen gjort sig hemmastadd här nu iaf och jag är tydligt ”hans människa” då husse ju jobbar borta i veckorna. Så helgerna är lite ”deras tid” ihop även om vi såklart gör saker tillsammans.
 
Nu har jag sett filmen och ser såklart massor av förarfel och timingfel jag gör. Men jag tröstar mig med att förhoppningsvis kunna se framstegen längre fram så jag deppar inte ihop för det och Pajaz var ju lika glad han. Han har verkligen gjort sig hemmastadd här nu iaf och jag är tydligt ”hans människa” då husse ju jobbar borta i veckorna. Så helgerna är lite ”deras tid” ihop även om vi såklart gör saker tillsammans.
Även om du gjorde massor av småfel så hade du ju din hund med dig och en bra känsla, det är guld värt! Resten brukar gå bra att arbeta upp bara man har en positiv grund. Det är värre om man har tvärt om, prydlig lydnad utan glädje.

Själv hade jag en period där jag tränade ofta med hundarna, och filmade varje(!) pass och tittade på allt efteråt. Det var hemskt i början, men det hjälpte mig verkligen att bli duktigare och kunna se allt "utifrån" på ett bättre sätt.
 
Någon som har några kloka tankar och idéer? :idea:
Mina päron har ju som sagt tagit hem en liten pinschertik som är på foder för vidare avel (tiken är 3 år). När tiken kom var hon överviktig vilket uppfödaren höll med om och mina päron tänkte att det löser sig bara hon får regelbundna promenader. Hon har gått ned, så pass att matdosen har fått ökas för hon kanske är något tunn men har muskulat på sig jättefint. Uppfödaren påpekar konstant om tikens vikt och skickar bilder hur en rasen ska se ut vilket är lite mer boxformad form, päronen håller med om att hon är lite tunn och dom giver henne så mycket mat hunden orkar äta samt godis på det. Problemet är att uppfödaren anser det är konstigt att hon är slank och tror att hon inte får tillräckligt med mat, för hemma hos uppfödaren sprang hon några gånger om dagen på tomten med dom andra hundarna och hon blev aldrig smal av det utan kunde hålla boxformen.
Vi anser att detta inte går att jämföras med hur hon lever idag, med längre promenader om dagarna i skog och mark, dom spårar en del och hunden är helt enkelt väldigt aktiv.
Hur kan man bemöta frågor på bästa sätt där oro finns att hunden inte får tillräckligt med mat och inte sköts efter önskemål?
Päronen försöker göda henne och gå mindre promenader för att uppfylla uppfödarens önskan.
Hunden trivs massor vilket syns men börjar misstänka det finns en oro att dom inte får behålla henne.
 
Någon som har några kloka tankar och idéer? :idea:
Mina päron har ju som sagt tagit hem en liten pinschertik som är på foder för vidare avel (tiken är 3 år). När tiken kom var hon överviktig vilket uppfödaren höll med om och mina päron tänkte att det löser sig bara hon får regelbundna promenader. Hon har gått ned, så pass att matdosen har fått ökas för hon kanske är något tunn men har muskulat på sig jättefint. Uppfödaren påpekar konstant om tikens vikt och skickar bilder hur en rasen ska se ut vilket är lite mer boxformad form, päronen håller med om att hon är lite tunn och dom giver henne så mycket mat hunden orkar äta samt godis på det. Problemet är att uppfödaren anser det är konstigt att hon är slank och tror att hon inte får tillräckligt med mat, för hemma hos uppfödaren sprang hon några gånger om dagen på tomten med dom andra hundarna och hon blev aldrig smal av det utan kunde hålla boxformen.
Vi anser att detta inte går att jämföras med hur hon lever idag, med längre promenader om dagarna i skog och mark, dom spårar en del och hunden är helt enkelt väldigt aktiv.
Hur kan man bemöta frågor på bästa sätt där oro finns att hunden inte får tillräckligt med mat och inte sköts efter önskemål?
Päronen försöker göda henne och gå mindre promenader för att uppfylla uppfödarens önskan.
Hunden trivs massor vilket syns men börjar misstänka det finns en oro att dom inte får behålla henne.
Ett veterinärutlåtande om att hon inte är undernärd?
 
Någon som har några kloka tankar och idéer? :idea:
Mina päron har ju som sagt tagit hem en liten pinschertik som är på foder för vidare avel (tiken är 3 år). När tiken kom var hon överviktig vilket uppfödaren höll med om och mina päron tänkte att det löser sig bara hon får regelbundna promenader. Hon har gått ned, så pass att matdosen har fått ökas för hon kanske är något tunn men har muskulat på sig jättefint. Uppfödaren påpekar konstant om tikens vikt och skickar bilder hur en rasen ska se ut vilket är lite mer boxformad form, päronen håller med om att hon är lite tunn och dom giver henne så mycket mat hunden orkar äta samt godis på det. Problemet är att uppfödaren anser det är konstigt att hon är slank och tror att hon inte får tillräckligt med mat, för hemma hos uppfödaren sprang hon några gånger om dagen på tomten med dom andra hundarna och hon blev aldrig smal av det utan kunde hålla boxformen.
Vi anser att detta inte går att jämföras med hur hon lever idag, med längre promenader om dagarna i skog och mark, dom spårar en del och hunden är helt enkelt väldigt aktiv.
Hur kan man bemöta frågor på bästa sätt där oro finns att hunden inte får tillräckligt med mat och inte sköts efter önskemål?
Päronen försöker göda henne och gå mindre promenader för att uppfylla uppfödarens önskan.
Hunden trivs massor vilket syns men börjar misstänka det finns en oro att dom inte får behålla henne.
Om de har skrivit på SKKs fodervärdsavtal så kan ju inte uppfödaren bara ta tillbaka hunden när det passar, eller för att hen tycker att hunden är för smal. Det fungerar inte så.

Kan inte dina föräldrar redovisa för vad hunden äter? Är det inte tillräckligt för uppfödaren? Fri tillgång eller byta till ett högenergifoder? Annars får de väl tillsammans åka till en veterinär för besiktning, men tyvärr är det ju ofta så att vad som är perfekt hull i en veterinärs ögon inte alltid stämmer överens med vad uppfödaren/utställningsdomaren tycker är perfekt hull.
 
Någon som har några kloka tankar och idéer? :idea:
Mina päron har ju som sagt tagit hem en liten pinschertik som är på foder för vidare avel (tiken är 3 år). När tiken kom var hon överviktig vilket uppfödaren höll med om och mina päron tänkte att det löser sig bara hon får regelbundna promenader. Hon har gått ned, så pass att matdosen har fått ökas för hon kanske är något tunn men har muskulat på sig jättefint. Uppfödaren påpekar konstant om tikens vikt och skickar bilder hur en rasen ska se ut vilket är lite mer boxformad form, päronen håller med om att hon är lite tunn och dom giver henne så mycket mat hunden orkar äta samt godis på det. Problemet är att uppfödaren anser det är konstigt att hon är slank och tror att hon inte får tillräckligt med mat, för hemma hos uppfödaren sprang hon några gånger om dagen på tomten med dom andra hundarna och hon blev aldrig smal av det utan kunde hålla boxformen.
Vi anser att detta inte går att jämföras med hur hon lever idag, med längre promenader om dagarna i skog och mark, dom spårar en del och hunden är helt enkelt väldigt aktiv.
Hur kan man bemöta frågor på bästa sätt där oro finns att hunden inte får tillräckligt med mat och inte sköts efter önskemål?
Päronen försöker göda henne och gå mindre promenader för att uppfylla uppfödarens önskan.
Hunden trivs massor vilket syns men börjar misstänka det finns en oro att dom inte får behålla henne.

Jag tänker ju spontant att om hunden inte är tillräckligt ”boxformad” för att vara rastypisk så ligger felet i hundens kroppsbyggnad, och inte i hullet. Och är inte något som kan kompenseras för genom att göda hunden…
Givetvis så länge hunden inte faktiskt är undernärd då men så låter det ju inte.

En dvärgpinscher är ju en hund som orkar massor. Att man skulle begränsa hundens aktivitet, som redan från början bara var promenader, för att hålla den ”boxformad” med fett låter ju helt galet. Och inte särskilt nyttigt för hunden.
 
Om de har skrivit på SKKs fodervärdsavtal så kan ju inte uppfödaren bara ta tillbaka hunden när det passar, eller för att hen tycker att hunden är för smal. Det fungerar inte så.

Kan inte dina föräldrar redovisa för vad hunden äter? Är det inte tillräckligt för uppfödaren? Fri tillgång eller byta till ett högenergifoder? Annars får de väl tillsammans åka till en veterinär för besiktning, men tyvärr är det ju ofta så att vad som är perfekt hull i en veterinärs ögon inte alltid stämmer överens med vad uppfödaren/utställningsdomaren tycker är perfekt hull.
Avtal finns. Hon äter samma foder som hos uppfödaren som absolut inte får bytas (enligt upf), föräldrarna har frågat om dom kan byta foder/märke för att se som du nämner om ett högenergifoder skulle kunna hjälpa. Dom har redovisat en del, bl.a. skickat bilder på vilken mat som är köpt så upf ser det är rätt foder då misstankar har funnits att föräldrarna ger annat foder och att det skulle vara orsaken till viktnedgången. Skickar bilder och filmklipp när dom är ute så uppfödaren kan se en del av vardagen.
Gå till vet kan ju gå lite hursom. Hunden behöver gå upp i vikt ja, men absolut inte undernärd. 😅
En foderautomat kanske är något isåfall man får kika på och se om det hjälper med mat flera gånger om dagen för att orka äta allt så man kan öka mängden.
 
Jag tänker ju spontant att om hunden inte är tillräckligt ”boxformad” för att vara rastypisk så ligger felet i hundens kroppsbyggnad, och inte i hullet. Och är inte något som kan kompenseras för genom att göda hunden…
Givetvis så länge hunden inte faktiskt är undernärd då men så låter det ju inte.

En dvärgpinscher är ju en hund som orkar massor. Att man skulle begränsa hundens aktivitet, som redan från början bara var promenader, för att hålla den ”boxformad” med fett låter ju helt galet. Och inte särskilt nyttigt för hunden.
Tänker precis som dig. Hon har haft boxformen men då var hon fet.
Man borde ju tycka att det borde vara bättre att vara en slank aktiv sällskapshund än en rultig liten fyrkant om hunden ändå aldrig kommer sätta sin tass i en ring. En domares ögon gör ju ingen nytta hos en ren promenadkompis.
 
Tänker precis som dig. Hon har haft boxformen men då var hon fet.
Man borde ju tycka att det borde vara bättre att vara en slank aktiv sällskapshund än en rultig liten fyrkant om hunden ändå aldrig kommer sätta sin tass i en ring. En domares ögon gör ju ingen nytta hos en ren promenadkompis.

Verkligen.

Jag ställer mig också lite tveksam till det där med boxformad. En dp ska enligt standarden vara så kvadratisk som möjligt. Det betyder ju inte att den ska vara boxformad och också lika bred som den är hör och lång… Och som sagt är den tunn pga för tunt byggd är ju inte lösningen fett…
 
Verkligen.

Jag ställer mig också lite tveksam till det där med boxformad. En dp ska enligt standarden vara så kvadratisk som möjligt. Det betyder ju inte att den ska vara boxformad och också lika bred som den är hör och lång… Och som sagt är den tunn pga för tunt byggd är ju inte lösningen fett…
Eller hur. En dobermann ska med vara kvadratisk - men inte fet eller "boxformad".
 
Eller hur. En dobermann ska med vara kvadratisk - men inte fet eller "boxformad".

Är samma med pinscher och DP ska uttryckligen ”se ut som en förminskad avbild av pinschern utan att ge ett dvärgaktigt intryck”. Såhär ser den tecknade bilden på SKK:s hemsida ut.
Min spontana reaktion är ju inte ”oj vilken boxformad hund” :p
 

Bifogade filer

  • 34A88A21-DF1F-4C56-B117-FEECF687927D.webp
    34A88A21-DF1F-4C56-B117-FEECF687927D.webp
    25,8 KB · Visningar: 38
Kliar igenom Torsten. Han har mängder av tovor. Överallt. På ryggen framför svansen. Bakbenen och rumpan är en filtad matta.

Han är ju en pärs att borsta och kamma. Bakdelen och bakbenen brukar jag knappt få röra. Det vore simpelt att klippa bakbenen men han avskyr klippmaskinen också. Han morrar så han gurglar och bits rejält om jag inte aktar mig. Trots kliande och godis och långsam behandling.

Så jag klipper enstaka tovor lite då och då. Det blir inte speciellt bra men bättre.

Jag som alltid haft hundar som älskat att bli kammade och borstade hade inte kunnat föreställa mig att jag skulle få en hund som är så avogt inställd till det hela. Inte hade jag föreställt mig att en pappis skulle vara så tjockpälsad och tovig heller. :(:(

Samlar kraft att borsta honom imorgon - ifall jag är mindre yr

(googlar munkorg...)
 
Nu har vi varit iväg och träffat Lilys bästis igen. Lily hade så mycket energi att hon for iväg som skjuten ur en kanon så fort jag tog av kopplet. Inte heller brydde hon sig om att bästis inte hakade på direkt, hon bara sprang och sprang och sprang :rofl: Sedan lekte de massor, vilade, brottades, sprang, vilade, sprang, brottades, vilade, sprang mer... Efter ett tag verkade de trötta, så vi gick hemåt, men matte hade parkerat precis vid en annan rastgård så vi släppte lite kort där också innan vi skiljdes åt och tja, då sprang Lily ännu mer :p

När vi kom hem så la sig Ebrah platt på sidan på golvet för att vänta på middag (normalt sett står hon och väntar) och Lily, hon försökte lägga sig redan i hissen. Känns skönt att de verkligen fått köra slut på sig nu.
 
Kliar igenom Torsten. Han har mängder av tovor. Överallt. På ryggen framför svansen. Bakbenen och rumpan är en filtad matta.

Han är ju en pärs att borsta och kamma. Bakdelen och bakbenen brukar jag knappt få röra. Det vore simpelt att klippa bakbenen men han avskyr klippmaskinen också. Han morrar så han gurglar och bits rejält om jag inte aktar mig. Trots kliande och godis och långsam behandling.

Så jag klipper enstaka tovor lite då och då. Det blir inte speciellt bra men bättre.

Jag som alltid haft hundar som älskat att bli kammade och borstade hade inte kunnat föreställa mig att jag skulle få en hund som är så avogt inställd till det hela. Inte hade jag föreställt mig att en pappis skulle vara så tjockpälsad och tovig heller. :(:(

Samlar kraft att borsta honom imorgon - ifall jag är mindre yr

(googlar munkorg...)
Det kan ju bli en ond cirkel av det där - tovor som luggas när man försöker klippa bort dem skapar vaktande som gör tovorna värre osv.
 
Kliar igenom Torsten. Han har mängder av tovor. Överallt. På ryggen framför svansen. Bakbenen och rumpan är en filtad matta.

Han är ju en pärs att borsta och kamma. Bakdelen och bakbenen brukar jag knappt få röra. Det vore simpelt att klippa bakbenen men han avskyr klippmaskinen också. Han morrar så han gurglar och bits rejält om jag inte aktar mig. Trots kliande och godis och långsam behandling.

Så jag klipper enstaka tovor lite då och då. Det blir inte speciellt bra men bättre.

Jag som alltid haft hundar som älskat att bli kammade och borstade hade inte kunnat föreställa mig att jag skulle få en hund som är så avogt inställd till det hela. Inte hade jag föreställt mig att en pappis skulle vara så tjockpälsad och tovig heller. :(:(

Samlar kraft att borsta honom imorgon - ifall jag är mindre yr

(googlar munkorg...)
Men varför klipper du inte ner helt och börjar om när han avskyr det så mkt? Då har du ju chans att borsta utan att det gör ont och kan hålla efter tovorna, eller så får du hålla honom nerklippt. Det är ju inte riktigt ok att han tycker ett hanteringsmoment som han kan slippa är så obehagligt..
 
Det snällaste du kan göra nu är att lämna in honom till ett hundtrim som trimmar ner honom. När pälsen hunnit bli en matta gör det ont.
Jag vet faktiskt inte vem som skulle kunna hantera honom utan blodvite. De flesta som finns häromkring är ganska unga nystartade tjejer.
(har i desperata ögonblick funderat på att åka in till kliniken i grannbyn och be min kompis där sedera honom)
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Övr. Hund Jahapp, så var det tydligen dags igen för en ny omgång av 'Någon Däruppe har tråkigt och bestämmer sig för att se hur mycket elände man...
Svar
11
· Visningar
2 024

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Valp 2024
  • Storlek röd Kong?
  • Liten fodertunna?

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp