Emor
Trådstartare
Vet inte om ni minns min lilla gula som var på rymmen då vi nyss fått hem honom? Här kommer iaf en liten uppdatering om hur det gått sedan dess! 
Efter att han kommit hem var han otroligt tunn:
Vi var givetvis in till vet samma kväll som han hittades och han fick dropp men allt såg ok ut. Det kändes dock inte riktigt bra, men jag var i kontakt med vet som sa åt mig att avvakta, han "hoppade till" på promenaderna och tillslut så åkte jag in och röntgade igenom honom och kollade ordentligt, vet kunde dock inte hitta någonting och hennes förklaring till hans hoppande var "ticks" men det kändes inte riktigt bra med den diagnosen, nåväl tänkte jag jag kanske inbillar mig och avvaktade. Vovve verkade inte ha ont, var glad och pigg och vi tränade på och tillslut kom vi till det stadiumet där vi vågade ha honom lös, och vem var mer lycklig än liten gul?
Vardagen rullar på, han förgyllar våran vardag, och även kunderna på sambons jobb där han är med på dagarna och övervakar arbetet, men magkänslan har fortfarande sagt ifrån, så jag tänkte att nåväl, om ingenting hittas på röntgen kan det ju mycket väl vara någonting annat? Jag är inte bekant med stan och började kolla efter en kiropraktor någonstans i söder då vi skulle ner dit över påsk, tänkte att det kan det väl omöjligt finnas någon här i stan Men ki fick jag, när jag av en slump fick reda på att det visst fanns en kiropraktor här i stan som tog emot hundar! Jag var inte sen att kasta mig på telefonen och boka en tid, och vi var där för första gången (men inte sista) idag! Det visade sig att min magkänsla var rätt, allt stod inte riktigt rätt till med vovve. Även om jag inte är helt hundra nöjd med kiropraktorn i sig, jag kunde önskat att han tog sig mer tid med oss, trots att vi kom 10 minuter tidigare och var klara samtidigt som vi skulle börjat var han stressad och visade inte ens de grejer vi skulle göra hemma utan förklarade enbart lite kort. Nåväl, må hända, jag tror mig se en skillnad i hur vovve går, lite mer avspänt om än han fortfarande hoppar till då och då. Vi är nu ordinerade koppelpromenader och inget hoppande och flängande i trappor eller dyligt iaf första veckan, så det blir kånkande utav vovve upp till andra våning och in och ur bil, tur han är liten
En liten fågel har dessutom viskat i mitt öra att ett hundsim kan vara på g att öppna här i stan, om det stämmer är det fantastiskt då det känns som att det är precis vad vovve kan behöva, annars få vi kolla runt om det finns någonting sådant i piteå eller i umeå, det är ju värt att åka en bit även om man kanske inte kan besöka det lika ofta som man skulle vilja då. Nu blickar jag iaf framåt och hoppas att vi snart kan komma igång med någonting, jag har precis tagit bort min häst och tänker koncentrera mig fullt ut på hunderiet, ska förhoppningsvis våga kontakta brukshundsklubben här i stan och när vovve är fit for fight igen kanske vi kan anmälla oss till en kurs? Oavsett så hoppas jag att vi kommer få många fler år framöver och att han snart få må bra igen, och att vi kommer kunna ge honom lika många glada stunder som han ger oss, för han är vår gul(d) klimp!
Efter att han kommit hem var han otroligt tunn:
Vi var givetvis in till vet samma kväll som han hittades och han fick dropp men allt såg ok ut. Det kändes dock inte riktigt bra, men jag var i kontakt med vet som sa åt mig att avvakta, han "hoppade till" på promenaderna och tillslut så åkte jag in och röntgade igenom honom och kollade ordentligt, vet kunde dock inte hitta någonting och hennes förklaring till hans hoppande var "ticks" men det kändes inte riktigt bra med den diagnosen, nåväl tänkte jag jag kanske inbillar mig och avvaktade. Vovve verkade inte ha ont, var glad och pigg och vi tränade på och tillslut kom vi till det stadiumet där vi vågade ha honom lös, och vem var mer lycklig än liten gul?
Vardagen rullar på, han förgyllar våran vardag, och även kunderna på sambons jobb där han är med på dagarna och övervakar arbetet, men magkänslan har fortfarande sagt ifrån, så jag tänkte att nåväl, om ingenting hittas på röntgen kan det ju mycket väl vara någonting annat? Jag är inte bekant med stan och började kolla efter en kiropraktor någonstans i söder då vi skulle ner dit över påsk, tänkte att det kan det väl omöjligt finnas någon här i stan
Men ki fick jag, när jag av en slump fick reda på att det visst fanns en kiropraktor här i stan som tog emot hundar! Jag var inte sen att kasta mig på telefonen och boka en tid, och vi var där för första gången (men inte sista) idag! Det visade sig att min magkänsla var rätt, allt stod inte riktigt rätt till med vovve. Även om jag inte är helt hundra nöjd med kiropraktorn i sig, jag kunde önskat att han tog sig mer tid med oss, trots att vi kom 10 minuter tidigare och var klara samtidigt som vi skulle börjat var han stressad och visade inte ens de grejer vi skulle göra hemma utan förklarade enbart lite kort. Nåväl, må hända, jag tror mig se en skillnad i hur vovve går, lite mer avspänt om än han fortfarande hoppar till då och då. Vi är nu ordinerade koppelpromenader och inget hoppande och flängande i trappor eller dyligt iaf första veckan, så det blir kånkande utav vovve upp till andra våning och in och ur bil, tur han är liten En liten fågel har dessutom viskat i mitt öra att ett hundsim kan vara på g att öppna här i stan, om det stämmer är det fantastiskt då det känns som att det är precis vad vovve kan behöva, annars få vi kolla runt om det finns någonting sådant i piteå eller i umeå, det är ju värt att åka en bit även om man kanske inte kan besöka det lika ofta som man skulle vilja då. Nu blickar jag iaf framåt och hoppas att vi snart kan komma igång med någonting, jag har precis tagit bort min häst och tänker koncentrera mig fullt ut på hunderiet, ska förhoppningsvis våga kontakta brukshundsklubben här i stan och när vovve är fit for fight igen kanske vi kan anmälla oss till en kurs? Oavsett så hoppas jag att vi kommer få många fler år framöver och att han snart få må bra igen, och att vi kommer kunna ge honom lika många glada stunder som han ger oss, för han är vår gul(d) klimp!
Senast ändrad:
tänk om alla vovvar hade det som din!
