Uppdatering och snackistråd

Status
Stängd för vidare inlägg.
10959344_10152821463358666_6983142363430393270_n.jpg


Livet som vallhund är inte alltid en dans på rosor... Idag åkte Frodo på storstryk från en dräktig tacka som inte alls vill gå undan. Först jagade hon ut en annan hund och när Frodo väl kom in fick han hantera hennes nyvunna mod mot hundar. 90 kg arg tacka kan bli rätt så stark med en meters sats... Tror ni Frodo backade? Nej. Tror ni Frodo slutade jobba? Nej. Han mötte henne i farten och nöp tillbaka, ruskade av sig, blinkade lite förvirrat och fortsatte sen jobba. Inte en antydan till rädsla. Däremot passade han på att hämnas lite på henne några minuter senare. Med ett öga stängt... Långsint murbräcka!

(Han fick en rejäl smäll över ögat, det svullnade lite och blev rött i slemhinnorna men pupillen reagerar som den ska nu, han har aptit och leker normalt. Hans blödiga matte kommer dock ha koll så att han inte visar symptom på hjärnskakning eller liknande...)
 
Det är ju tyvärr inte alla som gör, men Frodo är ett ypperligt exempel på att BC verkligen inte är några mjuka hundar. Han är sjukt stryktålig och modig i såna här lägen, även om jag kunde önska att han skulle kunna ta det ännu lugnare när motståndet är borta. Inte jättefint att trycka till tackorna igen i efterhand ;)
 
Haha, kanske inte så snällt, men har man en hund med lite attityd så har man.. ;)
Vår hane är likadan, har sett en vildsvinssugga i 130-kilosklassen rulla över honom, han reste på sig - ruskade sig lite - och så bara på igen, ännu hårdare än innan. Det är jäkligt fräckt att se!
 
@Snurrfian har du kollat upp den nya grenen Nosework? Kan tänka mig att det hade passat honom. Verkar inte jätteavancerat heller.
Jag kikar lite på det, just nu är vi bara i en ond cirkel, han har massor av energi och använder inte hjärnan eftersom den tydligen inte fungerar för honom när han har massor av överskotts energi och jag hittar inte något fungerande sätt att få honom trött i kroppen så han kopplar in hjärnan... :banghead: :crazy:
 
Jag väntar på att labbens kemiska kastrering ska ha kört slut på testosteronet snart så han blir lugnare och inte behöver slicka/klappra tänder i kissfläckar var och varannan meter när vi är i stan.

Ska börja aktivera honom med lite nosework, som pratats om här ovan såg jag. Mamma och lagotton har gått kurs och blivit jätteduktiga (bägge två, mamma har aldrig tränat hund, än mindre använt klicker men skam den som ger sig :up:). Enkel aktivering även om matte har ont i kroppen.
 
Vår yngsta har blivit ett skällande monster när vi möter hundar ute, så just nu känns det som jag mest sliter håret över detta och jobbar verkligen för att hitta en lösning på detta problemet..
MEN hundägare i vår område gör det verkligen inte lätt för en.. Hänt flera gånger nu att de kommer upp jätte nära bakifrån. Antingen med en lös hund eller en hund som är längst ut i sitt flexikoppel.. inte har de vett heller att kalla in sina hundar, utan nej de låter de strosa närmare än en meter från vårt gläfsande monster!
Såklart att det är vår Hamlet som är det största problemet i ekvationen, och vi jobbar stenhårt på att få honom att bete sig, men kan inte låta bli att känna viss irritation när de ser att jag har problem med min hund men ändå nästan släpper fram sina små vovvsingar som väger nästan 30 kg mindre :banghead:
 
Jag vill lära in ett framåtsändande där hon ska springa ut från mig tills jag kommenderar stanna/vänster/höger/annat, men får inte till det. Nån som har nåt tips? :)
 
Vår yngsta har blivit ett skällande monster när vi möter hundar ute, så just nu känns det som jag mest sliter håret över detta och jobbar verkligen för att hitta en lösning på detta problemet..
MEN hundägare i vår område gör det verkligen inte lätt för en.. Hänt flera gånger nu att de kommer upp jätte nära bakifrån. Antingen med en lös hund eller en hund som är längst ut i sitt flexikoppel.. inte har de vett heller att kalla in sina hundar, utan nej de låter de strosa närmare än en meter från vårt gläfsande monster!
Såklart att det är vår Hamlet som är det största problemet i ekvationen, och vi jobbar stenhårt på att få honom att bete sig, men kan inte låta bli att känna viss irritation när de ser att jag har problem med min hund men ändå nästan släpper fram sina små vovvsingar som väger nästan 30 kg mindre :banghead:
Har samma problem här. Slutade häromdan med att jag fräste åt en liten tjej på kanske 12 år :o Det var inte meningen att låta otrevligt och jag skäms så mycket för det i efterhand. Men stundens hetta blev lite mycket för mig där.. Går med min dalmatinerhane 30 kg och bakom kommer en CCD farandes längst ut i snöret på ett flexikoppel. Min dalmatiner som är en utfallshund jag kämpar hårt med uppförde sig mycket bra för att vara honom, han gjorde inget utfall men han vägrade gå framåt så jag fick försöka släpa honom fram medans ungj*vln med nakenfisen envisades med att fortsätta gå :rage: ''MEN KAN DU STANNA DÅ?!'' blev mitt utbrott, som var meningen att låta typ ''Kan du vara snäll att vänta lite så vi kan ta oss härifrån'' ;)
 
Usch, var på den mest misslyckade utställningsträningen ever med min hund ikväll. Åkte dit bara för att vi inte hade nåt annat för oss och hunden behöver träna på framförallt hantering. Men det blev verkligen bara en riktigt värdelös erfarenhet för oss båda, så himla besviken. För det första envisades den ena kursledaren med att pressa honom för hårt i hanteringen, hetsade upp sig och pratade pipigt när han tydligt visade att han var obekväm och inte ville hon skulle ta på vissa delar av honom. Jag menar hallå - det är ju träning, man måste ju ta det på hundens nivå och försöka få den bekväm? Sen när hon inte lyckades gav hon upp och gick därifrån, hurra vilken bra erfarenhet för honom! Jag bara gapade. :(

När det var paus passade jag på och leka lite rallylydnad för att få honom att tänka på nåt kul och få till lite bra energi, då kommer dragare nummer två fram och ger mig en lång ramsa negativ kritik - inte bara om saker jag gör fel i ringen utan även om lydnaden vi lekte med på pausen?! Blev helt paff och kom inte på något att svara (tyvärr min vanliga reaktion i såna här situationer). Fick bland annat höra på saker vi måste ändra om vi nånsin ska kunna träna lydnad på "en hög nivå". Försökte intala mej att det var menat som goda råd men det kom verkligen ut HELT FEL och jag kände mig bara riktigt värdelös och låg efteråt. Hunden också såklart, man märker ju om matte är ledsen. Förstår inte över huvud taget vad hon skulle kritisera vår lek för, hon vet ju inte ens vilken nivå vi tränar på (dvs att jag är glad att han alls vill ha kontakt med mig i situation med 20+ andra hundar runtomkring och berömmer det!).

Nej usch, den här dan vill jag bara glömma och hoppas inte det ger några tråkiga men för hunden framför allt i hanteringssituationerna som vi jobbar hårt med... Så himla besviken på mig själv som inte sa ifrån på skarpen, jag känner ju honom.. Nu kan jag åtminstone skriva upp två instruktörer till på min aldrigmera-lista.
 
@Migo Det är så jäkla häftigt att se hur dom bara jobbar hårdare när det trilskas! :D
Hoppas att det inte är någon fara med ögat.
Som när jag såg en dobbishane flyga 2meter när han missade armen i modprovet (IPO), för att resa på sig & säga "Vad i helvete?!" och sen satsa i nästan högre hastighet för att bita igen, inte en tillstymmelse till att tveka. No pain no gain? ;)
(Denna hanen ska bli pappa till min blivande valp :love:)
 
Usch, var på den mest misslyckade utställningsträningen ever med min hund ikväll. Åkte dit bara för att vi inte hade nåt annat för oss och hunden behöver träna på framförallt hantering. Men det blev verkligen bara en riktigt värdelös erfarenhet för oss båda, så himla besviken. För det första envisades den ena kursledaren med att pressa honom för hårt i hanteringen, hetsade upp sig och pratade pipigt när han tydligt visade att han var obekväm och inte ville hon skulle ta på vissa delar av honom. Jag menar hallå - det är ju träning, man måste ju ta det på hundens nivå och försöka få den bekväm? Sen när hon inte lyckades gav hon upp och gick därifrån, hurra vilken bra erfarenhet för honom! Jag bara gapade. :(

När det var paus passade jag på och leka lite rallylydnad för att få honom att tänka på nåt kul och få till lite bra energi, då kommer dragare nummer två fram och ger mig en lång ramsa negativ kritik - inte bara om saker jag gör fel i ringen utan även om lydnaden vi lekte med på pausen?! Blev helt paff och kom inte på något att svara (tyvärr min vanliga reaktion i såna här situationer). Fick bland annat höra på saker vi måste ändra om vi nånsin ska kunna träna lydnad på "en hög nivå". Försökte intala mej att det var menat som goda råd men det kom verkligen ut HELT FEL och jag kände mig bara riktigt värdelös och låg efteråt. Hunden också såklart, man märker ju om matte är ledsen. Förstår inte över huvud taget vad hon skulle kritisera vår lek för, hon vet ju inte ens vilken nivå vi tränar på (dvs att jag är glad att han alls vill ha kontakt med mig i situation med 20+ andra hundar runtomkring och berömmer det!).

Nej usch, den här dan vill jag bara glömma och hoppas inte det ger några tråkiga men för hunden framför allt i hanteringssituationerna som vi jobbar hårt med... Så himla besviken på mig själv som inte sa ifrån på skarpen, jag känner ju honom.. Nu kan jag åtminstone skriva upp två instruktörer till på min aldrigmera-lista.
Usch vad tråkig erfarenhet :( Jag hoppas ni får en bättre nästa gång ni provar att gå på sådan träning. (Och varför i hela friden kommenterar människan din lydnadsträning när ni är där för utställningsträning?!)
 
Usch vad tråkig erfarenhet :( Jag hoppas ni får en bättre nästa gång ni provar att gå på sådan träning. (Och varför i hela friden kommenterar människan din lydnadsträning när ni är där för utställningsträning?!)

Ja jättetråkigt, ångrar att jag utsatte honom för det. :( Fick verkligen bilden av att det här gänget ser utställning som något hunden ska göra för en så att man vinner fina priser, inte nåt man gör tillsammans med hunden... Överlag skulle man ha så lite verbal kontakt med hunden som möjligt, den skulle ändå uppföra sig. Gjorde den inte det var det ryck och knyck som gällde. Nej usch, passade inte oss nånstans. Tråkigt att den synen på hundhållning finns kvar.
 
Struten har kommit på något nytt. Han kommer och ber om min uppmärksamhet vid 16:30. Så fort jag svarar med kontakt så tittar han till soffan och så tillbaka till mig. Och så går han och sätter sig i soffan och väntar på mig. Kommer jag dit och sätter mig blir han jätteglad, lägger sig tillrätta på mig med en suck och somnar som en valp.

Tydligen har vi börjat med rutinen att sova middag vid halv fem:confused:

10650029_10152826620973666_5808857227635228775_n.jpg
 
Suck. Riktigt hal is på vägarna överallt och den snö som finns är så hård att alla tassar blir blodiga vid lösspring :( Ska nog ta mig till ridskolan och kolla om jag kan få låna ridhuset lite ibland för hundlek. Har blivit så bortskämd nu med att knappt behöva koppel på promenaderna och att gå från det till enbart koppelpromenader pga vädret känns rent ut sagt pisstråkigt...

Hur gör ni andra när det är helt hopplöst underlag ute överallt?
 
Nån som provat en sån där VGW-sele till sin hund?
Min kropp och labbens kåthet (ursäkta uppriktigheten) kommer inte överrens och idag inskaffades en sån sele. Vet att det innebär träning också (tro mig, vi tränar varje dag) men hoppas att det ska underlätta min ork lite.

Vad hände med "nästa hund ska jag träna att alltid vara lös!" som jag hade som mål när vi skaffade honom? Var gick det fel? Jag är nog inte gjord för att ha hund. En labbe, relativt enkel, som så fort han får chansen räcker finger och sticker. Verkligen planerar att inte lyda (vårt staket på tomten är inte fast ordentligt och det vet han och letar systematiskt efter plats där han kan sticka).
Mjukosttub är inte tillräcklig belöning. Inte hellre kamp, gos, brottning. Vad mer kan jag prova som gör att jag blir roligare än att sticka?
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp