Usch, var på den mest misslyckade utställningsträningen ever med min hund ikväll. Åkte dit bara för att vi inte hade nåt annat för oss och hunden behöver träna på framförallt hantering. Men det blev verkligen bara en riktigt värdelös erfarenhet för oss båda, så himla besviken. För det första envisades den ena kursledaren med att pressa honom för hårt i hanteringen, hetsade upp sig och pratade pipigt när han tydligt visade att han var obekväm och inte ville hon skulle ta på vissa delar av honom. Jag menar hallå - det är ju träning, man måste ju ta det på hundens nivå och försöka få den bekväm? Sen när hon inte lyckades gav hon upp och gick därifrån, hurra vilken bra erfarenhet för honom! Jag bara gapade.
När det var paus passade jag på och leka lite rallylydnad för att få honom att tänka på nåt kul och få till lite bra energi, då kommer dragare nummer två fram och ger mig en lång ramsa negativ kritik - inte bara om saker jag gör fel i ringen utan även om lydnaden vi lekte med på pausen?! Blev helt paff och kom inte på något att svara (tyvärr min vanliga reaktion i såna här situationer). Fick bland annat höra på saker vi måste ändra om vi nånsin ska kunna träna lydnad på "en hög nivå". Försökte intala mej att det var menat som goda råd men det kom verkligen ut HELT FEL och jag kände mig bara riktigt värdelös och låg efteråt. Hunden också såklart, man märker ju om matte är ledsen. Förstår inte över huvud taget vad hon skulle kritisera vår lek för, hon vet ju inte ens vilken nivå vi tränar på (dvs att jag är glad att han alls vill ha kontakt med mig i situation med 20+ andra hundar runtomkring och berömmer det!).
Nej usch, den här dan vill jag bara glömma och hoppas inte det ger några tråkiga men för hunden framför allt i hanteringssituationerna som vi jobbar hårt med... Så himla besviken på mig själv som inte sa ifrån på skarpen, jag känner ju honom.. Nu kan jag åtminstone skriva upp två instruktörer till på min aldrigmera-lista.