Uppdatera vidare, del 12

Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag är ute efter förigheten, sen skadar inte de andra egenskaperna för en bra träningskompis såklart. Betty har uthållighet, energi och tryck men saknar det extra i förigheten.

Om jag kollar mer på jaktlabbe hur viktig är praktisk jakt då? Är ännu (ligger ju några år före i min planering, försöker sätta mig in i linjer och rasen i stort nu) inte helt insatt i jaktprov men är absolut öppen för att syssla med grenar som passar en retriever som komplement för att hunden ska få utlopp för sitt ursprung. Precis som om jag hade skaffat en BC hade vallat eller som med min räka som börjat gå på vilt (ska börja med viltspår och personspår) så ska hon få chansen att utvecklas inom det nyfunna intresset för dofter.

Utställningslabbar och dp labbar har jag träffat ett par och en jaktlabbe men den var väldigt ung så den fick jag inget jättekläm om.
Jag blev erbjuden att köpa en jaktlabbe i våras. Jag kommer träna agility, viltspår, rallylydnad ev. lydnad. Jaktträning skulle jag i så fall göra för hundens skull. Valpen jag blev erbjuden var efter hundar med jättefina jaktmeriter. Uppfödaren säger precis som @AraSlei att hundarna föds i fotgående, och att det är lättare att ha 4 jaktlabbar än en hund av annan ras. I en kull på 8 valpar är det ibland svårt att hitta jagande familjer till alla och då är uppfödarna glada så länge hundarna hamnar hos folk som vill jobba med dem. Så jag tycker absolut att du ska kolla på jaktlabbe :D
 
Jag blev erbjuden att köpa en jaktlabbe i våras. Jag kommer träna agility, viltspår, rallylydnad ev. lydnad. Jaktträning skulle jag i så fall göra för hundens skull. Valpen jag blev erbjuden var efter hundar med jättefina jaktmeriter. Uppfödaren säger precis som @AraSlei att hundarna föds i fotgående, och att det är lättare att ha 4 jaktlabbar än en hund av annan ras. I en kull på 8 valpar är det ibland svårt att hitta jagande familjer till alla och då är uppfödarna glada så länge hundarna hamnar hos folk som vill jobba med dem. Så jag tycker absolut att du ska kolla på jaktlabbe :D

Alltså, man tror att man tränar jakt för hundens skull, i början. Sedan kommer det en dag när man inser att den där jaktträningspeppen faktiskt inte bara finns hos hunden, utan även hos en själv :D
Det är magiskt att se hundar arbeta med det de är avlade för. Det är svårt att inte bli biten.
 
PRAISE THE LAWD.

Lasse har gått från *sniff* "uuuurk..." *ignorerar matskålen två dagar* till att fullständigt häva i sig det jag ställer framför honom. Bara sådär.

...bör jag vara orolig? O_o
Jag tror det är åldern. Eski har genomgått samma metamorfos. Han t o m gnager på ben och äter färskfoder, efter att ha vägrat i 1 1/2 år.
 
En kollega på jobbet har spontanköpt en hundvalp (häromdagen visste de inte ens att de skulle ha hund men det bara blev så). Blandras Cockerspaniel/Powderpuff. Hennes 16-åriga dotter ska passa den på dagarna. Någon i nära släkt/familj är tydligen allergisk mot hund men kollegan säger att "Det gör inget för valpen vi köpt är allergifri".

Bör jag köra en rant om att det inte finns allergifria hundar eller borde jag tiga? Känner inte kollegan bra alls då hon är ny på jobbet.
 
En kollega på jobbet har spontanköpt en hundvalp (häromdagen visste de inte ens att de skulle ha hund men det bara blev så). Blandras Cockerspaniel/Powderpuff. Hennes 16-åriga dotter ska passa den på dagarna. Någon i nära släkt/familj är tydligen allergisk mot hund men kollegan säger att "Det gör inget för valpen vi köpt är allergifri".

Bör jag köra en rant om att det inte finns allergifria hundar eller borde jag tiga? Känner inte kollegan bra alls då hon är ny på jobbet.

Tig.
 
Förigheten är ju en väldigt stor del av de jaktliga egenskaperna. Hunden ska ju, trots de största retningarna som finns för en retriever med fågel som trillar överallt osv, ändå vilja jobba med dig hela tiden. Jag tycker att förigheten är den största bristen hos dp-/tjocklabbe. Du ser sällan renavlade jaktlabbar som har problem att gå i koppel t ex.

Floyd är typ född i ett fotgående, jobbar alltid med öronen koncentrerat bakåtvikta för att uppfatta minsta signal från mig. Hade han inte haft så stor jaktlust hade han nog varit rätt vek.

Så länge man är öppen för att träna jakt, så är inte den praktiska jakten så viktig för en retriever :) Det är rätt få som faktiskt jagar med sina hundar. Sedan får man i regel ett annat go i hundarna som får jaga praktiskt, men en bra retriever fixar ju typ B-prov ändå.

Låter som att en jaktlabbe kan passa bra då på din beskrivning. När ni fått träningshallen klar och det blir buketräff ;) så kanske jag kan hälsa på Floyd :laugh:

Det är roligt att träna sånt hunden tycker är kul, jag personligen är inte intresserad men med en engagerad hund blir det kul. Trodde aldrig jag skulle hålla på med varken bruks eller drag med Betty men hon tycker om det och då är det så himla värt.

Ska titta lite till på jaktlabbekennlar (fick ju lite sökning tidigare i tråden), är det ok om jag skickar ett pm efter rensning du som har koll på rasen?
 
Sällar mig till de som kikar på kennlar osv; en jäkla djungel är det. "Min" uppfödare ska ha kull i höst på en tik som jag tycker om väldigt mycket och är intresserad av men... Det är collie och jag är just nu väldigt rädd/osäker på att skaffa hund, nånsin.

Blev väldigt bränd utav Riley och hans problematik och är livrädd för att få en hund med de stressproblemen igen. Jag älskar collien och Riley hade så många fina sidor som verkligen var rätt, men Tänk om? :(

Tittar på andra raser också, bl.a. golden och labbe :p men jag vet inte. Min osäkerhet och rädsla sätter helt klart käppar i hjulet just nu.

Annars tragglar jag apport med föräldrarnas Jamie, försöker träna lydnad osv men eh, han är dötrist att träna med :o Noll föremålsintresse, på tok för vek och kräver konstant stöd och vägledning, tar inga egna intiativ eller något.

Jag har fått hem Riley's aska också och till helgen lär han få bli begraven... Känns fortfarande väldigt surrealistiskt.

Känner igen mig mycket i den rädslan du känner. Betty är jätterolig men pga första hund har jag gjort en del jag hade gjort annorlunda. Och jag är rädd för att gå en Betty fast 20 kg tyngre typ. Nu är hon inget problem som inte går att hantera och det är en go hund men hade hon varit större hade hon nog vart halvkul hemma.

Men man måste nog särskilja mellan en hund och en annan. Och när valparna föds lita på sin magkänsla. Betty är lik sig från hon var valp men hon börjar slipa till sig. Jag tänker så iallafall, hur är valpen? Känns det bra?
 
Låter som att en jaktlabbe kan passa bra då på din beskrivning. När ni fått träningshallen klar och det blir buketräff ;) så kanske jag kan hälsa på Floyd :laugh:

Det är roligt att träna sånt hunden tycker är kul, jag personligen är inte intresserad men med en engagerad hund blir det kul. Trodde aldrig jag skulle hålla på med varken bruks eller drag med Betty men hon tycker om det och då är det så himla värt.

Ska titta lite till på jaktlabbekennlar (fick ju lite sökning tidigare i tråden), är det ok om jag skickar ett pm efter rensning du som har koll på rasen?

Du får gärna komma och hälsa på oss även innan buketräff och hundhallsinvigning :D Vi bor ju inte så långt ifrån varandra! Jag brukar träna åt ditt håll :)
Jag tyckte inte heller att apportering var kul. Innan :D Vill man slipa på detaljer finns det oändliga möjligheter och utmaningar i jaktapporteringen t ex.

Absolut, bara PM:a!
 
En kollega på jobbet har spontanköpt en hundvalp (häromdagen visste de inte ens att de skulle ha hund men det bara blev så). Blandras Cockerspaniel/Powderpuff. Hennes 16-åriga dotter ska passa den på dagarna. Någon i nära släkt/familj är tydligen allergisk mot hund men kollegan säger att "Det gör inget för valpen vi köpt är allergifri".

Bör jag köra en rant om att det inte finns allergifria hundar eller borde jag tiga? Känner inte kollegan bra alls då hon är ny på jobbet.

:banghead:

Tyvärr hjälper ju sällan rantandet. Personer som på riktigt tror att det finns allergifria hundar och därför saknar förmåga att googla till sig motsatsen är vanligtvis inte öppna för andra människors "åsikter" (dvs fakta).
 
Känner igen mig mycket i den rädslan du känner. Betty är jätterolig men pga första hund har jag gjort en del jag hade gjort annorlunda. Och jag är rädd för att gå en Betty fast 20 kg tyngre typ. Nu är hon inget problem som inte går att hantera och det är en go hund men hade hon varit större hade hon nog vart halvkul hemma.

Men man måste nog särskilja mellan en hund och en annan. Och när valparna föds lita på sin magkänsla. Betty är lik sig från hon var valp men hon börjar slipa till sig. Jag tänker så iallafall, hur är valpen? Känns det bra?

:( Förstår precis. Just nu är det en konstant oro, och det är lätt att man klankar ner sig själv, speciellt eftersom Riley var min första hund, och tja. Se hur det gick.

Någon ny hund lär det ju inte bli på ett tag, men det kliar ju i fingrarna, samtidigt är inte föräldrarnas hund "tillräcklig" för mig.

Jag ska höra av mig till min uppf. och prata med henne i alla fall, höra vad hon har och säga, och sen får man ju tänka som så; det är inte samma hund.
 
Både superpepp och nervös inför kvällens Rambokurs. Som alltid.
Men det känns som ett perfekt tillfälle eftersom Sherlock definitivt inte är Rambo just nu. Spökålder deluxe. Allt "konstigt" ska skällas, morras eller boffas på. Någon växlade en cykel bakom honom igår och han flög typ en meter och slängde ur sig något skrämt morr innan han såg att det var en cykel. Då gick han vidare utan problem men fortsatte att boffa lite som att han typ gick och muttrade "jävla cyklist, muttermutter, komma här och växla, muttermutter". :grin:

Ska bli jättekul att träffa andra hundmänniskor än grannarna också. :p
 
Bestämde mig idag för att det är dags för Aysu att gå en lite längre promenad varje dag. Det innebär att hon nu får gå det långa varvet runt huset, istället för kortast möjliga. Hela 306 meter säger eniro att den rundan är, vilket räcker för att få Aysu trött :(

Hon har ju verkligen tappat extremt(!) med muskler bak. Ser man bara hennes friska ben ser det ut som "oj, den där hunden har då aldrig fått röra på sig", och när fysioterapeuten mätte hur stor skillnad det är i omkrets mellan låren kunde vi konstatera att det skadade benet är 2,5cm mindre...

Muskler behöver hon verkligen, inte minst för att knäskålen nu kan hoppa ur led. Hon har absolut inte haft patellaluxation förut, och det verkar inte som att knäskålen hoppar ur led av sig självt (inte som jag märker iaf). Däremot är det helt uteslutet att göra några "rörelseövningar" med henne, för då lär knäskålen fara iväg helt fel. Tur nog så ser leden i övrigt så fin ut att det inte heller behövs, inte just nu i alla fall.

Men ja, att gå ca 300 meter tar oss nu ca 15 minuter, inkl stopp för att nosa på allt möjligt. Den rundan brukar kunna ta 10 minuter annars, men Aysu går väldigt långsamt nu. Hon blev åtminstone glad åt sin längre promenad och markerade på en kissfläck vid en buske :D Vanligtvis är hon tokig i att markera på allt överallt, men det har hon inte gjort alls efter operationen, förrän nu då.

Nu sover hon i sängen med benet i utsträckt läge. Pga en mindre incident med en lös hund så har ett av hennes sår åter igen gått upp lite. Det har varit otroligt svårläkt, men igår hade det äntligen blivit ordning på det. Och så nu gick en lös hund förbi bilen där hundarna var, Aysu flyger upp och skäller och ägaren fattar inte ens att det kan vara en bra idé att ta bort sin hund därifrån. Fy så less jag blir.
 
Då var det bestämt att nästa besök hos fysion blir på måndag :) Vi kan dock komma tidigare om det behövs, och jag fick lova att höra av mig om det blir minsta lilla försämring för Aysu. Känns jättebra och just nu verkar Aysu må bra. Knät blir verkligen fint när jag kyler det på kvällarna.
 
Veterinären kom idag och hade med sig sin lilla hund. Hon är väl inget direkt fan av Gripa eftersom att Gripa försöker leka med henne. Men idag när hon kom för att hälsa så flög hon på henne och hängde sig fast i hennes kind O_o Lätt att få bort som tur var och jag var bara ett par meter bort då jag precis skulle ta undan Gripa.

Varför släpper man ut sin hund om den tycker att valpar/unghundar är så äckliga att de gör så? Jag förstår verkligen inte hur man tänker i såna lägen. Då kan man väl nämna det. Speciellt eftersom att jag faktiskt har frågat om hans hund är okej med andra hundar. Och ja, han såg ju att jag hade en yvig valp redan första gången han var här. Svaret han gav var att ja hans hund är ju så liten (parson russel terrier) så hon kan ju inte ställa till med något :cautious: eh jo, om den hänger sig fast i min schäfer så kanske hon försvarar sig. Pucko.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp