Åh fy så hemskt. Vad är det som är fel på honom? Korsbandet eller något annat?
Ursprungsskadan var att han slet sönder ligamenten som håller patellan på plats, så han opererades i slutet av juli 2015 (han skadade sig i början av maj 2015 men det tog ett tag innan vi insåg att det inte var en sträckning och att det in te räckte med koppelvila). Sen blev det inte helt bra efter operationen (möjligtvis bidragande orsak var när han tog ett skutt ut i en nyplöjd åker 10 veckor efter operationen och landade på det opererade benet...), de trodde det skulle gå att jobba upp med rehab och stärkta muskler, men till slut fick vi inse att det inte blev bättre så det blev en artroskopi förra sommaren, då upptäckte vet att patellan låg och skavde mot kanten på den fåra som den egentligen ska löpa i så då blev det ytterligare en operation där man sågade ut ur benet så patellan fick plats. Han blev dock inte helt bra utan fortsatte att ha vissa problem, rörde sig lite "skumt" och musklade inte på sig som han skulle.
I höstas kollades han igenom ordentligt av den ortopedspecialist som varit med från början plus en expert till. Domen var att knäet verkade helt ok, men de röntgade ryggen och såg ett diskbråck på höger sida, troligtvis pga all snedbelastning. Så det blev skiktröntgen och sen provade vi behandla med kortisonsprutor istället för att operera, eftersom det dels börjar bli en ganska vanlig behandling och dels tyckte inte vet att hundstackaren skulle behöva genomgå en operation till om vi kunde undvika det, vilket jag höll med om. Samtidigt som det här så behandlade vi även knäet med sk PRP-injektioner för att stärka det. Tyvärr hade han maximal otur och fick en knäledsinflammation, som i sin tur ledde till att korsbandet "löstes upp". Så för 8 veckor sedan korsbandsoperererades han med TPLO-metoden - en ganska "brutal" metod som innebär att man sågar av benet under knäet och justerar där ledytornas möts så man får en annan vinkel på knäet. Naturligtvis, med vår vanliga otur, fick han en infektion efter operationen och behövde spolning av leden med några dagars mellanrum i nån dryg vecka...
Idag är det alltså 8 veckor sedan operationen (idag faktiskt) och äntligen ser det faktiskt riktigt positivt ut; vi har förstås ytterligare en lång konvalescens framför oss och både jag och Indigo är rätt trötta på det här. Enligt sjukgymnasten är normal konv. efter en TPLO ca. 6 månader, Indi hade dock sämre utgångsläge med rejäl muskelatrofi så jag gissar att det kommer att ta längre tid. Men han har faktiskt redan börjat muskla på sig lite och det på ställen där han inte musklat på sig tidigare. Nu vet jag inte men både sjukgymnasten (som varit med honom hela vägen sedan efter första operationen) och jag tycker nog att han musklar sig bättre nu än vad han gjort efter båda tidigare operationerna så kanske var det faktiskt inte bara otur att vi behövde göra den här TPLO:n; den ändrade vinkeln i knäet kanske var precis vad han behövde... Nå, svårt att säga säkert, men nu går det i alla fall stadigt framåt, även om det kommer att ta tid. Allt det här har dessutom gjort slut på årets försäkringspengar (han har 60 000 i vet.vård...) så allt som händer nu fram till huvudförfallodagen 1 augusti får vi stå för själva och med den otur han haft blir man ju lite nervös...
Jag är mest tacksam över att han hanterat allting så otroligt bra! Hunden som lever för att springa har alltså fixat två års inaktivitet, där han bara haft korta period som han fått "vara hund". Han är lika glad och positiv, lika snäll mot allt och alla och för att vara en brukshund med stort behov av att jobba (men tack och lov med god "avknapp") så har han varit helt otroligt duktig med att ta det lugnt. Det kan inte nog sägas att en bra mentalitet är guld värd!!
Så här var vi vana vid att se honom innan skadan:
Så här såg han ut ett par dagar efter första operationen, 2015, med bandaget lite snyggt på glid.. :
På tal om knästöd så köpte jag ett till honom när vi väntade på TPLO-operationen, det hjälpte faktiskt väldigt bra, han gick betydligt bättre med det på. På honom satt det väldigt bra; både veterinär och sjukgymnast blev dock förvånade för deras erfarenhet var att de stöden sällan satt så bra på, men tydligen passade Indis kroppsbyggnad utmärkt för det:
Två dagar efter TPLO-operationen såg det ut så här: