Unga brottslingar

Vilka insatser har ni att erbjuda nu för tiden? Det hade varit intressant att få en bild av det. Hade relativt bra koll när jag jobbade i socialtjänsten men det är länge sen nu. Dessutom skiljer det sig mellan olika kommuner. Vad vill föräldrarna ha som inte erbjuds?

Det blir ju lite ”hur långt är ett snöre”.

Jag jobbar i en liten kommun men vi har främst problem med missbruk, psykisk ohälsa och skolfrånvaro (ibland är det alla tre). Men inte så mkt gäng trots att det finns nära. Än så länge iaf.
 
Som några nog varit inne på så tror jag att en möjlighet att få ett riktigt jobb som ung kan hjälpa en del (om än inte alls hela vägen). Jag är arton nu och hör därmed till samma generation som många av dessa kriminella ungdomar, och har upplevt det som mycket svårt att få ett riktigt jobb som minderårig. Jag kommer från lantbygden utan särskild närhet till någon stor stad, tror inte brottsligheten är särskild stor men nog existerar den. De som verkligen behöver ett jobb/pengar kommer ta den vägen de kan, är det brottslighet så är det ändå något. Sen är det nog ganska enkelt att fortsätta med samma spår om man ändå gjort det sen man var ung tonåring.

Det har nog alltid varit svårt att få ett 'riktigt jobb' som minderårig. Du får helt enkelt inte göra särskilt många saker.

Jag var 15 för 25 år sedan. Då hade två personer i min ålder jobb (dela ut reklam) av hela årskursen.

På gymnasiet var det några fler, men ffa jobbade de hos släktingar på olika sätt. Det var först efter 18, när folk började få körkort som jobben trillade in.

(Sommarjobb hade dock de flesta av oss som 16 och 17 åringar)
 
Sedan går mest pengar till utsatta områden i tex vår kommun. Vår skolpeng är så låg att bara skolor i socioekonomiskt utsatta områden har råd med några som helst specialpedagoger och dyl. De får extra pengar från staten och går därmed precis runt. De i problemfria områden är helt på knäna.

Kommunpolitikerna är verkligen vargen som vaktar fåren. Det hade inte behövt vara så såklart, men det är tydligt i vår kommun att de ger ganska sjutton i skolorna. Det är delvis logiskt. Staten får hålla till godo med den befolkning den har. Kommunerna tänker sig nog att de kan locka till sig personer från andra kommuner med bra utbildning. Polisen betalas väl av staten så... (tänker kanske lite väl marknadsmässigt nu men det känns som att vår kommun tänker lite så)
Borde inte bra skolor vara något som särskilt lockar yngre högutbildade till en kommun?
 
Om du känner att du inte kommer att kunna komma in på gymnasiet blir ju pengar här och nu och att försöka få en annan karriär viktigare.

Jag tror att skolan kan ge intryck av att det finns små lagliga möjigheter till försörjning om du inte tar dig till något gymnasieprogram numera. Oavsett om det sedan är så eller ej. Sedan behöver det finnas några som kan erbjuda jobb till 14 åringarna, personer som i vissa fall hade kunnat haft annat jobb.

Att det sedan ger kriminella jobb till personer man känner som fick juristexamen eller blev politiker och allt fler dras in i det tänker jag är en sidoeffekt av den stora marknad som uppstår. Och hade inga kriminella jobb funnits skulle ju de gått introduktionsprogram tex och kanske sedan folkhögskola.

Men när det väl rullar på är det nog väldigt svårt att veta vilka trådar man måste dra i. Alla samtidigt antar jag.

Vore det lätt hade politikerna säkert fixat det.
Det rullar på och blir en snöbollseffekt, när kriminaliteten blir en stor del av samhället är det väldigt svårt att gå tillbaka.
 
Att flytta ett barn från sitt sociala sammanhang är en väldigt ingripande åtgärd.

Vi behöver nog snarare se till att det kriminella livet inte ses som ett alternativ och då måste det finnas tilltro till samhället och en dräglig situation för familjen och området.

Sant. Men det kan ju vara det sociala sammanhanget som är problemet.

Allmän reflektion som fortsättning. Att flytta dem behöver inte nödvändigtvis betyda att ta dem från föräldrarna och sätta dem på internat 50 mil bort. Det kan vara enklare åtgärder så dom att byta klass eller skola. Eller att ändra på boendeförälder. Skicka dem på sommarkollo (för att ge dem alternativa sociala relationer). Hjälp för familjen att flytta (inom eller utanför bostadsort. Mm.

Allt detta kräver ju dock en förståelse för barnet och dess situation och utsatthet.

Extra PS: föreningen Exit skrev för ett gäng år sedan en bok om hur gäng/kulter mm rekryterar folk och vilka de vänder sig till. Den kunskapen är högst relevant i detta och borde tas på större allvar.
 
Läste precis en debattartikel om det.

Införa två betyg till i skolan så att inte allting under bra är underkänt och så att man kan få börja ett program som inte kräver matte eller engelska med en etta eller tvåa i matte eller engelska osv.

Betygsskalan ser ut såhär.

A B C D E - F

Tidigare

5 4 3 - 2 1 - (- är = F)

Egentligen enligt vissa innebär E ett lite högre betyg än en svag 3, det ska vara en genuin bra 3, inte en svag.

Så betygen,
2 gott försök-bättre lycka nästa gång och
1 nu kan du kämpa mot en tvåa om du gör det här
- om du bara kommer till lektionerna och försöker lite på proven så lovar jag att du får en etta!

Saknas

Det är så många barn som blir helt utslagna med nuvarande systemet, de kan inte ens komma in på en utbildning som faktiskt inte kräver tex den matten eller den nivån av engelska.

Samtidigt får yrkesutbildningarna hela tiden sjunkande antagningssiffror och många av de som söker kommer inte in pga F.

Det är ett stort matchningsproblem på arbetsmarknaden där personer som kan vara superskickliga inte ens kommer in på den utbildning som krävs pga ett irrelevant betyg. Och samhället saknar dem.

Om man ska fråga ett barn på högstadiet, iofs bara ett högstadium och en klass kan det säga såhär.

Det är ett gigantiskt hopp att lyckas få E om man fått F, det är nästan omöjligt.

Om man väl fått ett E så kan man ganska lätt få ett D.

Det är ett gigantiskt hopp att få C om man fått ett D, det kräver en jätteinsats.

Har man väl fått ett C så kan man be om hjälp och sträva mot ett B. Har man väl ett B så har man nästan ett A redan.

(om det inte är en enstaka missad uppgift. Om du har A på allt och var sjuk den veckan det var X i slutet av terminen så får du ett F som betyg på hela ämnet. Om du var sjuk en vecka tidigare på terminen och får göra om provet kan du bara få E på det provet).

Det är en dans på en smal egg. Och har man ramlat av kan man knappt klättra upp igen.
När jag själv läste på högstadiet var en tvåa här eller där inget större problem, inte kul såklart men inte samma sak som ett F.
Jag har funderat lite på det här, utbildningar som kanske inte kräver vissa ämnen och då framförallt matte som brukar komma upp som förslag. Vilka yrkesutbildningar kräver idag inte matte (alltså inte på pappret, utan mer för att ha med sig för att klara yrket)? Bygg, el och bil känns som inriktningar där matte är ett måste, barn- och fritidsprogrammet för att lära grunderna i förskolan. Jag gick en humanistisk utbildning på högskolan där matte egentligen inte var ett krav för min klass, men tji fick vi när vi satt och hade byggnadsfysik och räkna på olika diagram.
Engelska känns också som ett ämne som behövs för att fungera förhållandevis bra i ett samhälle där det känns som att engelska är lika självklart att kunna som svenska.

Har också funderat i dessa linjer, hur stärker vi yrkesförberedande utbildningar som jag tycker borde få en statushöjning.. Jag har bara inte landat i hur, när jag inte riktigt vet om jag tycker att plocka bort ämnen eller betygssänkning är rätt väg att gå :)
 
Skolan behöver resurser för att förebygga.
Det fiffiga med skolan är att vi har skolplikt, så barn måste vara där tills de är 15-16 år

Sedan så behövs bra fritid som ger framtidshopp.
Kulturskolan tycker jag är bara bäst på sådant.
Så den behövs för alla.
Sport är också jättebra på den saken.

Nu så skall jag läsa resten av tråden.
 
Det finns så klart flera faktorer till att vi hamnat här, men att man via skolan misslyckas med att fånga upp elever i riskzonen tror jag är avgörande. Men visst undrar man var föräldrarna är?

Jag undrar också vad vi ska erbjuda istället?

De här killarna har troligtvis inte kapacitet för universitet, de kan inte få jobb som läkare, advokat eller bankman. De kanske kan få körkort och köra lastbil eller truck, som ändå är relativt välbetalt.

Att välja mellan kriminalitet och ett jobb på McD är kanske inte så svårt när man är odödlig tonåring som vill ha pengar.

Och man vill inte ha liten lägenhet och skrotig Honda pengar. Man vill ha lyxhotell och Ferrari pengar. Man ser absolut inte någon framtid där man går till ett kneg varje dag för att ha råd med en villa i förorten (i en liten obetydlig stad) och hämtar ungar på förskolan på eftermiddagarna.

Verkligheten för de här killarna är väldigt långt ifrån glamorös, och de inser tidigt att inget hårt arbete i världen kan ge dem mer än smulor. Vad ska de följa ett samhälleskontrakt för?
 
Trots den populistiska politik som Tidö fört (och de har nu suttit vid makten i 2 år) så har gängkriminaliteten exploderat under de senaste två åren.
Men det har ju tidigare styrande bäddat för.
De som blir kriminella nu var barn med möjlighet att påverka för bara 5 år sedan.
De styrde i 8 år och här är resultatet.

Grattis till oss.
 
Kommunpolitikerna är verkligen vargen som vaktar fåren. Det hade inte behövt vara så såklart, men det är tydligt i vår kommun att de ger ganska sjutton i skolorna.
Tyvärr så har alldeles för många kommunpolitiker bara sin egen vinning för ögonen.
De har blivit politiker för att fixa till det för sig själva som de vill ha det eller för att det ger en bra inkomst.

Bästa sättet att göra något åt detta är att själv engagera sig politiskt.
Vilket parti spelar mindre roll faktiskt.
Varje politiker som är där av egoism som byts ut till någon som är för för att ta hand om andra kommer att ge ett förbättrat resultat för utsatta barn och deras föräldrar.

Kommunalpolitiker är där för att bry sig om andra människor och deras välmående och inte för att få makt, ära och ekonomiska fördelar åt sig själv.
Tyvärr så finns det många där som inte har förstått det.
 
Tror tyvärr inte att det finns så mycket att göra, tror det är alldeles försent, även för kommande generationer. Snabba pengar och tillhörighet lockar mer än ett svenssonliv. För min egen del innebär det att jag drar mig undan mer och mer från storstadsliv numera (efter att ha övervägt att flytta till Malmö). Vill nu helst av allt bo mitt ute i skogen.
Då så kan jag trösta dig med att det finns massor att göra och att det kan bli oändligt mycket bättre om bara rätt människor engagerar sig i politiken.
 
Det finns så klart flera faktorer till att vi hamnat här, men att man via skolan misslyckas med att fånga upp elever i riskzonen tror jag är avgörande. Men visst undrar man var föräldrarna är?

Jag undrar också vad vi ska erbjuda istället?

De här killarna har troligtvis inte kapacitet för universitet, de kan inte få jobb som läkare, advokat eller bankman. De kanske kan få körkort och köra lastbil eller truck, som ändå är relativt välbetalt.

Att välja mellan kriminalitet och ett jobb på McD är kanske inte så svårt när man är odödlig tonåring som vill ha pengar.

Och man vill inte ha liten lägenhet och skrotig Honda pengar. Man vill ha lyxhotell och Ferrari pengar. Man ser absolut inte någon framtid där man går till ett kneg varje dag för att ha råd med en villa i förorten (i en liten obetydlig stad) och hämtar ungar på förskolan på eftermiddagarna.

Verkligheten för de här killarna är väldigt långt ifrån glamorös, och de inser tidigt att inget hårt arbete i världen kan ge dem mer än smulor. Vad ska de följa ett samhälleskontrakt för?
Men jag tror att selektionen ändå har fler variabler än så. De flesta ungdomar, strängt taget nästan alla, kommer inte att köra Ferrari och bo på lyxhotell utan i praktiken behöva bli tillfreds med en mer modest livsstil - men kommer ändå inte att sälja knark eller mörda för pengar. Jag tror att man får titta dels på gruppnivå kring olika aspekter av utanförskap och brist på tillhörighet och trygghet, otrygga familje- och överlag uppväxtförhållanden, missbruk både som resultat och orsak, dels på individnivå kring framför allt NPF, bristande konsekvenstänk m m. Såvitt jag förstått finns det gott om exempel på ungdomar där föräldrar stångat sig blodiga för att få hjälp av skola - kurator - BUP - socialtjänst. Det betyder förstås inte att alla föräldrar till kriminella ungdomar varit engagerade och närvarande, jag tror fortfarande att motsatsen överväger starkt. Men det kanske inte är avgörande.

Jag tror att skolan generellt är väldigt bra på att identifiera elever som riskerar att hamna snett. Däremot betyder det varken att skolan kommer att ha resurser att lägga på de eleverna, eller att skolan kommer att ha möjligheter att effektivt samverka med andra aktörer som socialtjänst, polis m fl.
 
Jag läste en debattartikel från några i socialtjänsten som verkade önska en mellantvångsåtgärd. Tror du på det? Dvs de ville ha ett mellanting mellan att erbjuda en insats och att omplacera barn. Typ tvingande föräldrakurs eller hjälp.
Några politiker är inne på det efter att ha läst den artikeln.
Men det är ännu bara på diskussions-stadiet.
Men det är bättre än att det inte alls finns på bordet.
 
Jag funderade lite på det där utspelet från SD där de vill undersöka och sätta diagnos på barn i socioekonomiskt utsatta områden. Mtp att BUP går på knäna och föräldrar som tjatar och trycker på för att få sina barn diagnostiserade och behandlade känns det som inte bara extremt populistiskt men också omöjligt om inte BUP får extremt mycket mer medel.
Eller så är det ett sätt att tvinga fram mer resurser till BUP.
 
Borde inte bra skolor vara något som särskilt lockar yngre högutbildade till en kommun?
Tror inte föräldrar kollar skolorna och vissa kommuner har ju tex universitet som lockar de unga högutbildade istället.

Vilket ytterligare gör att de kommunerna kan spara på skolan, det kommer in folk med bra skolgång hela tiden från andra kommuner.

Men det sägs av vissa Solnabor att Solna har den tekniken, har dåliga skolor så att folk med små barn flyttar till andra kommuner i Stockholm under småbarnsåren och sedan flyttar tillbaka när barnen flyttat ut. Vilket sparar ännu mer pengar.

(om tex rika föräldrar var investerade i vad deras barn faktiskt lärde sig istället för vad de får för betyg skulle de tex inte skicka sina barn till privata Manillaskolan som Handelshögskolan är upprörda över utan till närmsta kommunala.)

(antagligen tänker inte kommunerna aktivt så såklart)
 
Senast ändrad:
Men jag tror att selektionen ändå har fler variabler än så. De flesta ungdomar, strängt taget nästan alla, kommer inte att köra Ferrari och bo på lyxhotell utan i praktiken behöva bli tillfreds med en mer modest livsstil - men kommer ändå inte att sälja knark eller mörda för pengar. Jag tror att man får titta dels på gruppnivå kring olika aspekter av utanförskap och brist på tillhörighet och trygghet, otrygga familje- och överlag uppväxtförhållanden, missbruk både som resultat och orsak, dels på individnivå kring framför allt NPF, bristande konsekvenstänk m m. Såvitt jag förstått finns det gott om exempel på ungdomar där föräldrar stångat sig blodiga för att få hjälp av skola - kurator - BUP - socialtjänst. Det betyder förstås inte att alla föräldrar till kriminella ungdomar varit engagerade och närvarande, jag tror fortfarande att motsatsen överväger starkt. Men det kanske inte är avgörande.

Jag tror att skolan generellt är väldigt bra på att identifiera elever som riskerar att hamna snett. Däremot betyder det varken att skolan kommer att ha resurser att lägga på de eleverna, eller att skolan kommer att ha möjligheter att effektivt samverka med andra aktörer som socialtjänst, polis m fl.
Ja jösses ja, jag är så trött på att höra "var är föräldrarna" till ungdomar på glid. Ja var är de? Många stångas för sina ungar, i skolan, med socialtjänsten, vården, bland deras umgänge osv utan att få hjälp. Är man tonåring så har man stor rätt till att äga sin egen röst. Socialtjänsten gör inte ett skit förrän det gått RIKTIGT långt, inget förebyggande arbete där inte. Skolan får inte göra för mycket för då anmäls de, som förälder finns bara så mycket man kan göra- och mycket man inte får göra, inte ens förbjuda ungen att gå ut trots att man vet att den går rakt till sitt kriminella umgäng. Det gjorde jag ändå, satt framför ytterdörren och vaktade den ibland. Tog knogjärn och knivar från ungen som han hade med sig när han gick ut och gick till skolan osv. Jisses liksom, det finns inte mycket att göra, som man får göra ens, mer än titta på egentligen.
 

Liknande trådar

Samhälle Jag funderade på om jag skulle skaffa mig en anonym användare, men jag väljer att skriva från "mitt vanliga konto". Jag har ju...
Svar
5
· Visningar
686
Senast: Görel
·
Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
2 3
Svar
49
· Visningar
3 557
Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
7 097
Senast: mars
·
Övr. Hund Jag har en pomeraniantik på 6 år, som är en väldigt känslig individ. Det har tagit fram tills i år att få henne trygg nog att vara ensam...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 437
Senast: lilstar
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Sodastream
  • Valet i USA
  • Hiss och diss del 5

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp