Sparrisen123
Trådstartare
Jag vill börja med att säga att jag är medveten om att jag låter som en osäker, eremitisk alkis eller något. Det är helt okej...
Så till saken. Jag borde träffa folk för att inte helt och hållet isolera mig, något som jag är väldigt bra på att göra. Problemet är att jag uppenbarligen inte kan träffa folk "normalt"
För det första har jag inte jättemånga vänner. Vi kan kalla dem för Anna, Berit, Camilla, Doris, Emil och Filip.
Anna har jag känt sedan jag lärde mig gå i princip. Hon är en av mina närmsta vänner, och en av få jag pratar om det mesta med. Men på senaste tiden har vi glidit isär, och jag känner egentligen inget "sug" att träffa Anna, även om det brukar vara trevligt när vi väl umgås. Anna jobbar dessutom väldigt mycket, så det är sällan vi har ledig tid samtidigt.
Berit är också en av mina närmsta vänner, men hon bor nu 20 mil bort och jag har inte råd att åka dit och hälsa på.
Camilla var min bästa vän hela mellan-, högstadiet, och gymnasietiden. Nu har vi däremot nästan ingen kontakt alls. När vi springer på varandra säger vi att vi måste ses, men det blir aldrig av. Vi har egentligen inte mycket gemensamt utöver ett hundintresse.
Doris och Emil har varit tillsammans och jag är vän med båda. Jag och Emil var tillsammans för många år sedan. Doris är en trevlig person, om än ganska svår att "komma in på livet". Vi gör roliga saker ibland, men det är sällan vi ses på grund av jobb, hennes familj bor långt bort och liknande.
Emil är väl egentligen den enda av mina vänner som fortfarande regelbundet hör av sig till mig. Det är också honom jag träffar oftast. Det är trevligt att umgås med Emil och vi har mycket gemensamma intressen. Ett (för mig) stort problem dock, är att Emil är intresserad av mig mer än som vän.
Slutligen har vi då Filip, ett gammalt ex som jag återupptagit kontakten med men inte umgåtts med mer än fyllesex en gång och 20 minuters snabbträff en annan gång.
Som jag känner, så är Anna, Doris och i viss mån Filip vänner jag bara vill umgås med för att supa, för att det är då vi har roligast ihop. När jag aldrig har tid att dricka blir det inte av att vi ses.
Berit skulle jag gärna träffa oftare, även utan alkohol, men har som sagt inte möjlighet.
Camilla har jag egentligen inget behov att återuppta en mer kontakt med.
Emil vill jag umgås med, men det är jobbigt när han är väldigt tydlig med vad han egentligen vill.
Jag får säkert bara massa skit och så nu, men ändå. Hur/vad ska jag göra?
Jag behöver umgås med folk, det är dessa vänner som finns att välja på. Skaffa nya går att försöka med, men just nu känns det inte riktigt som ett alternativ.
Ska jag försöka få fram tid och släpa mig iväg och träffa Anna och/eller Doris i hopp om att det känns bättre och mer meningsfullt när vi väl umgås?
Ska jag prova umgås med Camilla ändå och se om vi har mer gemensamt igen nu?
Ska jag umgås med Emil och fortsätta inte låtsas om hans sätt? Eller (enklaste men sämsta?) lösningen, ska jag säga till Emil att jag inte är intresserad på det sättet men kk kan vi väl vara då?
Så till saken. Jag borde träffa folk för att inte helt och hållet isolera mig, något som jag är väldigt bra på att göra. Problemet är att jag uppenbarligen inte kan träffa folk "normalt"
För det första har jag inte jättemånga vänner. Vi kan kalla dem för Anna, Berit, Camilla, Doris, Emil och Filip.
Anna har jag känt sedan jag lärde mig gå i princip. Hon är en av mina närmsta vänner, och en av få jag pratar om det mesta med. Men på senaste tiden har vi glidit isär, och jag känner egentligen inget "sug" att träffa Anna, även om det brukar vara trevligt när vi väl umgås. Anna jobbar dessutom väldigt mycket, så det är sällan vi har ledig tid samtidigt.
Berit är också en av mina närmsta vänner, men hon bor nu 20 mil bort och jag har inte råd att åka dit och hälsa på.
Camilla var min bästa vän hela mellan-, högstadiet, och gymnasietiden. Nu har vi däremot nästan ingen kontakt alls. När vi springer på varandra säger vi att vi måste ses, men det blir aldrig av. Vi har egentligen inte mycket gemensamt utöver ett hundintresse.
Doris och Emil har varit tillsammans och jag är vän med båda. Jag och Emil var tillsammans för många år sedan. Doris är en trevlig person, om än ganska svår att "komma in på livet". Vi gör roliga saker ibland, men det är sällan vi ses på grund av jobb, hennes familj bor långt bort och liknande.
Emil är väl egentligen den enda av mina vänner som fortfarande regelbundet hör av sig till mig. Det är också honom jag träffar oftast. Det är trevligt att umgås med Emil och vi har mycket gemensamma intressen. Ett (för mig) stort problem dock, är att Emil är intresserad av mig mer än som vän.
Slutligen har vi då Filip, ett gammalt ex som jag återupptagit kontakten med men inte umgåtts med mer än fyllesex en gång och 20 minuters snabbträff en annan gång.
Som jag känner, så är Anna, Doris och i viss mån Filip vänner jag bara vill umgås med för att supa, för att det är då vi har roligast ihop. När jag aldrig har tid att dricka blir det inte av att vi ses.
Berit skulle jag gärna träffa oftare, även utan alkohol, men har som sagt inte möjlighet.
Camilla har jag egentligen inget behov att återuppta en mer kontakt med.
Emil vill jag umgås med, men det är jobbigt när han är väldigt tydlig med vad han egentligen vill.
Jag får säkert bara massa skit och så nu, men ändå. Hur/vad ska jag göra?
Jag behöver umgås med folk, det är dessa vänner som finns att välja på. Skaffa nya går att försöka med, men just nu känns det inte riktigt som ett alternativ.
Ska jag försöka få fram tid och släpa mig iväg och träffa Anna och/eller Doris i hopp om att det känns bättre och mer meningsfullt när vi väl umgås?
Ska jag prova umgås med Camilla ändå och se om vi har mer gemensamt igen nu?
Ska jag umgås med Emil och fortsätta inte låtsas om hans sätt? Eller (enklaste men sämsta?) lösningen, ska jag säga till Emil att jag inte är intresserad på det sättet men kk kan vi väl vara då?
