hoppsann
Trådstartare
Mitt barn är 8 år. Hans far bor ett stycke bort.
Nu blev det jättetrubbel vid hämntning igen. Jag hade inte fått besked om det överhuvud taget skulle bli något umgänge.
Pojken sa att han pratat med pappa på torsdagskvällen och att han skulle bli hämtad på skolan av pappa på fredag.
Vilket jag inte fått besked om av far.
Eftersom vår relation är allt annat än bra, har vi skött kommunikationen via mail, så att allt skall finnas skriftligt och missförstånd undvikas.
Nu hade jag alltså inte fått besked, och för att inte riskera att pojken skulle stå stå ensam på skolan (igen) och vänta på sin pappa som inte kom, så åkte jag ned som vanligt. Hade med mig hans kläder om uti fall att pappa skulle komma.
Pappa var där. Och när de kom och pojken satt sig i bilen frågade jag varför jag inte fått besked.
Det hade jag sa han. Han hade sagt till pojken och han var stor nog till att göra nu, tyckte han...
Vilket jag är helt oenig i eftersom pojken har ungfär ett ton av skuldkänslor.. För att han tror att pappa är helt ensam...
Vid "pappahelger" vill han gärna vara hemma och delta, men jag har varit stenhård på att pappatid är pappatid. Det för att han skall slippa välja.
Jag anser inte att barnen skall vara deltagare av tex umgänge.
Jag anser att de mår bättre av att få beskedet, nu är det så här, den helgen är du här, den andra helgen är det så här..
Framförallt så tror jag inte på att umgänge skall klareras dagen innan umgänget?
Har jag helt fel?
Jag har för mig att det finns något i familjerätten om detta, men har ingen aning om var man skall titta.
Någon som har tips och råd?
Skall en 8åring bestämma var och när han skall ha umgänge?!!
mvh
Nu blev det jättetrubbel vid hämntning igen. Jag hade inte fått besked om det överhuvud taget skulle bli något umgänge.
Pojken sa att han pratat med pappa på torsdagskvällen och att han skulle bli hämtad på skolan av pappa på fredag.
Vilket jag inte fått besked om av far.
Eftersom vår relation är allt annat än bra, har vi skött kommunikationen via mail, så att allt skall finnas skriftligt och missförstånd undvikas.
Nu hade jag alltså inte fått besked, och för att inte riskera att pojken skulle stå stå ensam på skolan (igen) och vänta på sin pappa som inte kom, så åkte jag ned som vanligt. Hade med mig hans kläder om uti fall att pappa skulle komma.
Pappa var där. Och när de kom och pojken satt sig i bilen frågade jag varför jag inte fått besked.
Det hade jag sa han. Han hade sagt till pojken och han var stor nog till att göra nu, tyckte han...
Vilket jag är helt oenig i eftersom pojken har ungfär ett ton av skuldkänslor.. För att han tror att pappa är helt ensam...
Vid "pappahelger" vill han gärna vara hemma och delta, men jag har varit stenhård på att pappatid är pappatid. Det för att han skall slippa välja.
Jag anser inte att barnen skall vara deltagare av tex umgänge.
Jag anser att de mår bättre av att få beskedet, nu är det så här, den helgen är du här, den andra helgen är det så här..
Framförallt så tror jag inte på att umgänge skall klareras dagen innan umgänget?
Har jag helt fel?
Jag har för mig att det finns något i familjerätten om detta, men har ingen aning om var man skall titta.
Någon som har tips och råd?
Skall en 8åring bestämma var och när han skall ha umgänge?!!
mvh