Tyck till tusen – men hota oss inte

Jag kan medge att det är ytterst dålig tajming att lyfta de andra exemplen. Jag tycker dock de är relevanta. Däremot håller jag inte med henne om att de faktiskt rapporterar utan att stryka medhårs eller försköna verkligheten.
Jag tycker att exemplen är relevanta men att koppla ihop dem med länken till just den krönikan blir märkligt. Om hon inte kan se skillnaden på de sakerna kanske hon borde ta sig en ordentlig funderare på vad Lidbäcks krönika verkligen handlar om.
Hade hon lämnat ute den länken samt övriga direkta referenser till den krönikan hade detta varit helt okontroversiellt men nu försöker hon tvätta ren skit genom att blanda bort den med andra saker
 
Jag kan medge att det är ytterst dålig tajming att lyfta de andra exemplen. Jag tycker dock de är relevanta. Däremot håller jag inte med henne om att de faktiskt rapporterar utan att stryka medhårs eller försköna verkligheten.
De andra exemplen må vara relevanta, men frågan är om det verkligen förekommit hot om än det ena än det andra innan?
För mig är det första gången jag läser i kommentarsfälten att folk vill säga upp prenumerationen. Om det förekommit hot när de skrivit om sexuella övergrepp (då menar jag inte victimblaming som Lidbecks krönika) är det katastrofalt och synnerligen märkligt att de inte tagit upp det då. Jag tror detta är en reaktion på reaktionen efter Lidbecks krönika.
 
De andra exemplen må vara relevanta, men frågan är om det verkligen förekommit hot om än det ena än det andra innan?
För mig är det första gången jag läser i kommentarsfälten att folk vill säga upp prenumerationen. Om det förekommit hot när de skrivit om sexuella övergrepp (då menar jag inte victimblaming som Lidbecks krönika) är det katastrofalt och synnerligen märkligt att de inte tagit upp det då. Jag tror detta är en reaktion på reaktionen efter Lidbecks krönika.

Instämmer. Om det kommit hot tidigare relaterat till artiklar/krönikor om sexuella trakasserier lär det ha kommit från förövarna... och något de i så fall borde ha polisanmält. Och som tidigare sagts, "hot" om att säga upp prenumerationen är ju egentligen inget hot. Det är en konsekvens av deras idioti.
 
Ja, något de är bra på är väl att knyta sig själva till en knut när de försöker klappa alla medhårs...

Ja, i reportagen i serien om hästvälfärd där ett gäng elitryttare intervjuas ställer dom inte en enda kritisk fråga. Hade varit befogat till tex den som inte har en enda vettig hage på sin minimala mark. Där hade dom kunnat fråga hur dom kompenserar för det tex.
 
Grejen är att det enda exemplet som tas upp är victimblaming krönikan. Ville hon skriva generellt så hade det varit vettigt att avstå från att ge just den krönikan som exempel.
Jag kan inte tolka det på annat sätt än att det här är en fortsättning på tidigare försvarstal som gäller att låta åsikter som krupit fram från under en sten där de legat och väntat sen artonhundrafrysihjäl och som borde lämnats under den stenen istället för att få utrymme i Sveriges största hästsporttidskrift.

Det fanns många sådana hot i kommentarsfältet på Facebook därav chefredaktören krönika. Den sista krönikan nu kändes bara som att nu drar vi till med klagomål från hingstägare etc men det första dom gör är att länka till Lisa Lidbäcks krönika.

Det finns såklart hingstägare som skriver till ridsport och annat folk som har åsikter, men denna krönika handlar garanterat inte om det. Chefredaktören krönika föll inte läsarna i smaken direkt, så nu försöker vi rädda vårt skinn genom webbredaktörens krönika.
Jag vill bara påpeka att chefredaktörens krönika inte publicerades EFTER Lisa Lidbecks utan samtidigt. :)
 
Ja, något de är bra på är väl att knyta sig själva till en knut när de försöker klappa alla medhårs...
Framförallt tycker jag reportagen blir nästan komiskt okritiska. Typ: "Ryttare X flyttar verksamheten till Tyskland. X berättar: Det här är en toppenmöjlighet för mig, helt nya möjligheter för utveckling och närhet till tävling, det har nog varit bra att vara i Sverige med egen verksamhet, men nu känner jag att jag vill ut i Europa!". Tre månader senare: "X flyttar hem igen! X berättar: Det här är en toppenmöjlighet för mig, helt nya möjligheter till utveckling, jag känner verkligen att det är hemma i Sverige jag vill vara och driva egen verksamhet!" Ytterligare tre månader senare: "X tar anställning hos Y i Sverige. X berättar: Det här är en toppenmöjlighet för mig, helt nya möjligheter till utveckling, jag känner verkligen att det är anställd i en större verksamhet man ska vara för att komma vidare!" och så vidare. Aldrig en följdfråga, utan alltid "Gud vad bra det här kommer bli! säger ryttare. Slut."

En klassiker är också "Porträtt av ryttare Y. "Jag gör en satsning mot toppen, det handlar verkligen bara om hårt arbete, men det är jag beredd att lägga ned, jag vill se hur långt jag kan gå, men mästerskap är absolut målet! Jag trivs verkligen med det upplägget jag har nu, det känns helt rätt för mig: Jag har köpt några färdiga 1,50-hästar av elitryttare Z som jag tror mycket på, och sen har jag valt att stalla upp dem hos min tränare elitryttare X i Belgien. Jag tycker det funkar bra, jag får hjälp med träning varje dag och lär mig jättemycket! Det är också en fördel att kunna fokusera helt på min egen ridning, nu rider jag mina hästar på heltid! Reportern: Roligt att se att någon verkligen satsar - där ser man verkligen om man bara vill så går det!"

Inte ett ord om hur det hela finansieras, utan det presenteras som att ryttaren ifråga har kommit på en helt unik grej: "Hörni, har ni provat att rida på heltid, köpa färdiga tävlingshästar och stalla upp dem hos en topptränare som kan hjälpa en varje dag? Det är jättebra!" Som att enda anledningen till att inte alla gör så är att de inte fattat att man skulle kunna göra så.

Det blir liksom lite komiskt.
 
Framförallt tycker jag reportagen blir nästan komiskt okritiska. Typ: "Ryttare X flyttar verksamheten till Tyskland. X berättar: Det här är en toppenmöjlighet för mig, helt nya möjligheter för utveckling och närhet till tävling, det har nog varit bra att vara i Sverige med egen verksamhet, men nu känner jag att jag vill ut i Europa!". Tre månader senare: "X flyttar hem igen! X berättar: Det här är en toppenmöjlighet för mig, helt nya möjligheter till utveckling, jag känner verkligen att det är hemma i Sverige jag vill vara och driva egen verksamhet!" Ytterligare tre månader senare: "X tar anställning hos Y i Sverige. X berättar: Det här är en toppenmöjlighet för mig, helt nya möjligheter till utveckling, jag känner verkligen att det är anställd i en större verksamhet man ska vara för att komma vidare!" och så vidare. Aldrig en följdfråga, utan alltid "Gud vad bra det här kommer bli! säger ryttare. Slut."

En klassiker är också "Porträtt av ryttare Y. "Jag gör en satsning mot toppen, det handlar verkligen bara om hårt arbete, men det är jag beredd att lägga ned, jag vill se hur långt jag kan gå, men mästerskap är absolut målet! Jag trivs verkligen med det upplägget jag har nu, det känns helt rätt för mig: Jag har köpt några färdiga 1,50-hästar av elitryttare Z som jag tror mycket på, och sen har jag valt att stalla upp dem hos min tränare elitryttare X i Belgien. Jag tycker det funkar bra, jag får hjälp med träning varje dag och lär mig jättemycket! Det är också en fördel att kunna fokusera helt på min egen ridning, nu rider jag mina hästar på heltid! Reportern: Roligt att se att någon verkligen satsar - där ser man verkligen om man bara vill så går det!"

Inte ett ord om hur det hela finansieras, utan det presenteras som att ryttaren ifråga har kommit på en helt unik grej: "Hörni, har ni provat att rida på heltid, köpa färdiga tävlingshästar och stalla upp dem hos en topptränare som kan hjälpa en varje dag? Det är jättebra!" Som att enda anledningen till att inte alla gör så är att de inte fattat att man skulle kunna göra så.

Det blir liksom lite komiskt.
Jag håller helt med dig men de få gånger frågan om finansiering ställs så kommer den där tystnadskulturen in igen också.
I senaste numret så togs det upp exempel på uppfödare som lämnar sina hästar för utbildning och tävling hos ryttare men ingen vill berätta vilka pengar som byter händer.
 
Jag håller helt med dig men de få gånger frågan om finansiering ställs så kommer den där tystnadskulturen in igen också.
I senaste numret så togs det upp exempel på uppfödare som lämnar sina hästar för utbildning och tävling hos ryttare men ingen vill berätta vilka pengar som byter händer.
Jag kan inte säga att jag tycker frågan ställs särskilt ofta heller. Ofta är det mer som att de mer eller mindre är en plattform för pressmeddelanden. "Vi startar ny verksamhet, som kommer bli jättebra, säger företag X".

Alternativt någon krönika med halvkvädna visor om att det finns saker under ytan som fler borde prata om, alternativt någon elitryttare som irriterat sig på några specifika människor (t ex har svårt att få tag på personal) och skriver en text som ska föreställa handla om ett generellt fenomen - "Ungdomen nuförtiden kan inget och vill inte jobba! De fattar inte att ridsport inte är ett nio-till-fem-jobb!" men egentligen handlar om typ tre personer: "Alltså, jag anställde Pelle Persson, och han sa upp sig efter en vecka för att han inte orkade med att stiga upp tidigt varje dag! Vilken slöfock! Och hon Mia Olsson var en riktig slarvmaja, hon glömde en häst i hagen en gång!"
 
Jag håller helt med dig men de få gånger frågan om finansiering ställs så kommer den där tystnadskulturen in igen också.
I senaste numret så togs det upp exempel på uppfödare som lämnar sina hästar för utbildning och tävling hos ryttare men ingen vill berätta vilka pengar som byter händer.
Fast man kan fortfarande ställa frågan och på så sätt visa för sin läsekrets att man har kontakt med jorden och inte flyger runt helt i universums djup. Att personerna inte svarar är förståeligt men när det bara blir som @Mabuse säger, skriva citat, så skapar man en mycket märklig sida av samhället som inte särskilt många någonsin ens kan drömma om att tillhöra.
 
Jag vill bara påpeka att chefredaktörens krönika inte publicerades EFTER Lisa Lidbecks utan samtidigt. :)

Jag menade inte krönikan fel av mig utan texten hon skrev när hon kommenterade om publiceringen.
Screenshot_20230417-182537_Facebook.webp
 
Jag syftade på samma text. Var säker på att det var en krönika. Den krönika @LenaH nämner har jag inte läst (tror jag)

Den las ut på facebook några /någon dag efter LL´s krönika. Den blev inte heller så väl mottagen 😄 Jag har inte tidningen utan ser bara vad som läggs ut på facebook.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Personligen tycker jag att det allmänna debatt-klimatet börjar bli riktigt ruggigt, det har varit det ett tag också. Nu pratar jag...
2 3
Svar
49
· Visningar
7 549
Senast: IngelaH
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Först tänkte jag skriva i en kropp som inte orkar, men grejen är att ju längre tid jag varit sjuk desto mer en del av mig känns kroppen...
2 3
Svar
52
· Visningar
8 515
Senast: manda
·
Relationer Har tänkt lääänge nu att jag måste skriva av mig här på buke åter igen för att få lite råd från kloka individer. Jag har varit singel...
2 3
Svar
58
· Visningar
13 718
Senast: LovingLife
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag har försatt mig i min nuvarande livssituation för att jag vill öva och bli bättre på problemlösning. Och har man såna mål i livet så...
Svar
11
· Visningar
2 153
Senast: cassiopeja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp