TW Vikt - tankar efter kontakt med dietist.

Många här har nog läst mina oändliga inlägg om min vikt, och jag har nu haft kontakt med en dietist och tänkte uppdatera lite i en dagbok så att det blir lätt för mig att hålla koll på allt. Det här är en lång resa, mina hormoner ser bra ut, exakt samma värden som när jag var smal osv osv.

Har du problem med ätstörningar - läs inte här. Det kommer vara triggande. I övrigt så vill jag ha tråden mest för min egen skull. Visst, har du något revolutionerande tips så absolut. Men jag är trött på att läsa "åh så lågt kan man inte ligga i kalorier". Jag vet att min kropp är konstig, att jag borde rasa i vikt. Men tyvärr så ser det inte ut så för mig. Jag har kämpat i flera år med detta utan att egentligen komma någon vart, förutom om jag lägger mig sjukligt lågt i kaloriantal.

Hur som helst, efter kontakt med dietist så fick jag en app där jag ska registrera allt jag äter. Första veckan gick han med på att lägga mig på 800 kalorier och vi konstaterade snabbt att jag nog har legat otroligt lågt i mitt proteinintag. Så jag har köpt på mig proteinpulver för att ordna till det. Jag gick ner 1 kilo första veckan, detta var nog endast vätska pga proteinbrist. Jag var väldigt svullen i benen innan. Men han verkade nöjd med mina framsteg. Och jag var nöjd med, eftersom det gav mindre smärta i benen.

Han ville ta upp kaloriantalet till 1056/dag. Sagt och gjort... Jag tar fortfarande proteinpulver då jag aldrig får i mig tillräckligt med protein annars. Och som jag befarade innan jag började gå dit så går jag nu upp i vikt. Jag hade hoppats att mer protein skulle vara lösningen till mitt problem med vikten, men så verkar tyvärr inte vara fallet. Och även om det är skönt att inte ha samma smärta i benen längre så vill jag verkligen gå ner i vikt.

Det blir spännande att se om han har någon lösning på detta i framtiden. Om det går att hitta något som gör att jag faktiskt går ner i vikt utan att för den delen svälta sig fullständigt. Jag har svårt att tro det går, jag kan liksom inte se vad det skulle vara.

Nästa tid är 1/10, så det är ju två veckor kvar tills dess. Kanske börjar vikten gå neråt innan dess, vem vet? Men jag är verkligen inte hoppfull. Det är dock skönt att äta så mycket som jag gör nu. Såhär mycket har jag inte ätit på jag vet inte hur länge, flera år.

 

[DarkInNight]

Låter väldigt tufft att ligga på 800 resp 1000 kalorier per dag.
Hur klarar du dig, med ork och så?

Jag själv blir yr och kraftlös med så litet intag, nästintill helt väck

Hoppas ni hittar en lösning!

 

[SiZo]

Låter väldigt tufft att ligga på 800 resp 1000 kalorier per dag.
Hur klarar du dig, med ork och så?

Jag själv blir yr och kraftlös med så litet intag, nästintill helt väck

Hoppas ni hittar en lösning!

Svårt att svara på. Jag är ju alltid trött, och har varit sedan så länge jag kan minnas, långt innan jag fick problem med vikten. Men yr och kraftlös blir jag inte. Detta är ju ett rejält hopp uppåt för mig kalorimässigt.

Min förhoppning är väl lite att läkaren ska inse att något är tokigt och hitta någon speciallösning åt mig, även om de vanliga proverna visar ingenting så kan det liksom inte stämma att allt är som det ska. När jag körde mer extrem diet så fastade jag och åt endast 1 gång/dag. Såhär i efterhand så inser jag att mitt totala intag DÅ låg på ungefär 400-600 kalorier/dag. Då gick jag ner i vikt kanske 1 kilo/månad. De flesta hade ju svultit ihjäl på den dieten. Jag mådde istället jättebra. Enda jobbiga var om det gick mer än 24 h mellan matintagen så åkte allt ut lika fort igen pga att magen slutar producera de enzymer som behövs.

Så ja. Något är ju fel i kroppen. Men inte det vanliga som folk brukar ha. För de proverna ligger bra. Sen kan det vara så att min läkare saknar kunskapen som krävs för att hantera det, och då vet i tusan.

 

[miumiu]

Många här har nog läst mina oändliga inlägg om min vikt, och jag har nu haft kontakt med en dietist och tänkte uppdatera lite i en dagbok så att det blir lätt för mig att hålla koll på allt. Det här är en lång resa, mina hormoner ser bra ut, exakt samma värden som när jag var smal osv osv.

Har du problem med ätstörningar - läs inte här. Det kommer vara triggande. I övrigt så vill jag ha tråden mest för min egen skull. Visst, har du något revolutionerande tips så absolut. Men jag är trött på att läsa "åh så lågt kan man inte ligga i kalorier". Jag vet att min kropp är konstig, att jag borde rasa i vikt. Men tyvärr så ser det inte ut så för mig. Jag har kämpat i flera år med detta utan att egentligen komma någon vart, förutom om jag lägger mig sjukligt lågt i kaloriantal.

Hur som helst, efter kontakt med dietist så fick jag en app där jag ska registrera allt jag äter. Första veckan gick han med på att lägga mig på 800 kalorier och vi konstaterade snabbt att jag nog har legat otroligt lågt i mitt proteinintag. Så jag har köpt på mig proteinpulver för att ordna till det. Jag gick ner 1 kilo första veckan, detta var nog endast vätska pga proteinbrist. Jag var väldigt svullen i benen innan. Men han verkade nöjd med mina framsteg. Och jag var nöjd med, eftersom det gav mindre smärta i benen.

Han ville ta upp kaloriantalet till 1056/dag. Sagt och gjort... Jag tar fortfarande proteinpulver då jag aldrig får i mig tillräckligt med protein annars. Och som jag befarade innan jag började gå dit så går jag nu upp i vikt. Jag hade hoppats att mer protein skulle vara lösningen till mitt problem med vikten, men så verkar tyvärr inte vara fallet. Och även om det är skönt att inte ha samma smärta i benen längre så vill jag verkligen gå ner i vikt.

Det blir spännande att se om han har någon lösning på detta i framtiden. Om det går att hitta något som gör att jag faktiskt går ner i vikt utan att för den delen svälta sig fullständigt. Jag har svårt att tro det går, jag kan liksom inte se vad det skulle vara.

Nästa tid är 1/10, så det är ju två veckor kvar tills dess. Kanske börjar vikten gå neråt innan dess, vem vet? Men jag är verkligen inte hoppfull. Det är dock skönt att äta så mycket som jag gör nu. Såhär mycket har jag inte ätit på jag vet inte hur länge, flera år.

Låter jättejobbigt verkligen!

En kompis fru har liknande problematik, vet inte exakt vad hon har för diagnos (har inte vågat fråga), men hon har iaf fått någon slags diagnos och satts på behandling som gör att hon kan äta "normalt" igen utan att gå upp i vikt. Hoppas verkligen att du får hjälp också!

 

[SiZo]

Låter jättejobbigt verkligen!

En kompis fru har liknande problematik, vet inte exakt vad hon har för diagnos (har inte vågat fråga), men hon har iaf fått någon slags diagnos och satts på behandling som gör att hon kan äta "normalt" igen utan att gå upp i vikt. Hoppas verkligen att du får hjälp också!

Om du skulle våga fråga någon gång så uppdatera gärna. Att googla på det här är lite svårt. Man får bara upp problem med sköldkörteln eller liknande, vilket jag inte har.

 

[skiesabove]

Hur var det med motion för dig, funkade det att göra något?

Jag brukade kunna gå ner i vikt av att typ tänka på det, men nu som 37-åring har det inte börjat röra på sig förrän jag håller stenhårt på att jag måste göra 5 pass av något i veckan. Stod still i typ 2 år, trots 2 pass på gymmet i veckan. Det behövdes läggas till 3 pass till av simning, ridning, eller promenad.

 

[SiZo]

Hur var det med motion för dig, funkade det att göra något?

Jag brukade kunna gå ner i vikt av att typ tänka på det, men nu som 37-åring har det inte börjat röra på sig förrän jag håller stenhårt på att jag måste göra 5 pass av något i veckan. Stod still i typ 2 år, trots 2 pass på gymmet i veckan. Det behövdes läggas till 3 pass till av simning, ridning, eller promenad.

Nej tyvärr. Jag kan inte gå på gym eftersom jag blir förkyld varenda gång. Gav upp i februari efter 5 förkylningar sedan september året innan. Att träna hemma fungerar inte pga skittråkigt.

 

[sthu]

Usch jag vet verkligen hur det är. Tyvärr. Jag har legat lika lågt utan att gå ner ett dugg. När jag tagit upp det med vården får jag ett "hmm..." Och sen en utläggning om att man inte ska småäta osv.

Jag gav upp på kalorierna. Nu äter jag som en vanlig människa igen, mest för att sonen inte ska få en skev bild (han är visserligen bara fyra månader). Vanligt, men ganska små portioner.

Jag tappade tre kilo på direkten när jag hade ett uppehåll i abilify-medicinering. Tog bara en vecka typ. När vi satte in medicinen igen fick jag direkt upp tre kilo.

Nu har jag på något otroligt sätt börjat gå ner igen. Sakta, sakta, men trenden är ändå neråt. Tror det är något hormonellt i mitt fall, som rättat till sig efter förlossningen. Kanske. Men jag vet inte.

 

[skiesabove]

Nej tyvärr. Jag kan inte gå på gym eftersom jag blir förkyld varenda gång. Gav upp i februari efter 5 förkylningar sedan september året innan. Att träna hemma fungerar inte pga skittråkigt.

Men det kanske är just därför du behöver fortsätta, för att få ett bättre/mer regulerat immunförsvar. Några dagars vila, och sen dit igen även om du mår halvkasst (så länge som du inte har feber eller smittar, men får du det så ofta låter det snarare som autoimmuna reaktioner på ansträngning) - några få styrkemaskiner, klart för dagen, hem.

Få in rutinen. Det tar typ ett år innan fördelarna börjar komma på riktigt, ett år av att hålla ut, ramla ner, kliva upp igen, inte ge sig själv skit, gå dit igen.

Jag blev sjuk hela tiden första halvåret också, men inte "sjuk på riktigt". Det var bara immunförsvaret som ballade ur. Såpass att jag fick se till att ta det lugnt ibland, ibland fick jag skippa ett pass. Men jag gick dit så fort det var rimligt igen.

Nu är jag 1 år in och det är längesen jag blev rejält förkyld/hade skov. Känner jag mig lite småkass låter jag bli cardion bara. Att köra någon axelmaskin och lite core är inte farligt.

Det viktiga är att kämpa med "det inre barnet" som säger "jag vill inte!", ge hen en kram men gör det ändå. Du är vuxen och vet bättre, grejen ska göras helt enkelt.

 

[SiZo]

Usch jag vet verkligen hur det är. Tyvärr. Jag har legat lika lågt utan att gå ner ett dugg. När jag tagit upp det med vården får jag ett "hmm..." Och sen en utläggning om att man inte ska småäta osv.

Jag gav upp på kalorierna. Nu äter jag som en vanlig människa igen, mest för att sonen inte ska få en skev bild (han är visserligen bara fyra månader). Vanligt, men ganska små portioner.

Jag tappade tre kilo på direkten när jag hade ett uppehåll i abilify-medicinering. Tog bara en vecka typ. När vi satte in medicinen igen fick jag direkt upp tre kilo.

Nu har jag på något otroligt sätt börjat gå ner igen. Sakta, sakta, men trenden är ändå neråt. Tror det är något hormonellt i mitt fall, som rättat till sig efter förlossningen. Kanske. Men jag vet inte.

Mitt problem är att om jag äter "normalt" så går jag upp i vikt fort. Så den biten är inte riktigt ett alternativ igen. Jag har provat det, gav upp efter +15 kilo. Framförallt så får jag problem med restless leg syndrome om jag går upp i vikt vilket stör mitt välmående väldigt mycket.

Men det kanske är just därför du behöver fortsätta, för att få ett bättre/mer regulerat immunförsvar. Några dagars vila, och sen dit igen även om du mår halvkasst (så länge som du inte har feber eller smittar, men får du det så ofta låter det snarare som autoimmuna reaktioner på ansträngning) - några få styrkemaskiner, klart för dagen, hem.

Få in rutinen. Det tar typ ett år innan fördelarna börjar komma på riktigt, ett år av att hålla ut, ramla ner, kliva upp igen, inte ge sig själv skit, gå dit igen.

Jag blev sjuk hela tiden första halvåret också, men inte "sjuk på riktigt". Det var bara immunförsvaret som ballade ur. Såpass att jag fick se till att ta det lugnt ibland, ibland fick jag skippa ett pass. Men jag gick dit så fort det var rimligt igen.

Nu är jag 1 år in och det är längesen jag blev rejält förkyld/hade skov. Känner jag mig lite småkass låter jag bli cardion bara. Att köra någon axelmaskin och lite core är inte farligt.

Det viktiga är att kämpa med "det inre barnet" som säger "jag vill inte!", ge hen en kram men gör det ändå. Du är vuxen och vet bättre, grejen ska göras helt enkelt.

Jag blir tvärsjuk av förkylningar. Får problem med blodtrycket, syresättningen och skulle inte ens ta mig till gymmet utan att svimma på vägen dit. Jag blev dessutom sjuk varje gång, någon gång hann jag träna 2 ggr innan det bröt ut. Men att träna 1 gång och sedan vara sängliggande 1 vecka och rejält dålig 1,5 vecka och inte vara människa på 3 veckor är liksom inget alternativ. Jag har gjort denna resa förr, och nej. Det blir inte bättre. Som mest var jag sjukskriven 13 ggr på ett år. Nej det blir inte bättre. Jag vet att alla säger det. Men nej. Det blir inte bättre. Det räcker med att jag hälsar på någon i förbifarten som råkar vara förkyld så blir jag smittad.

Nej det är nog inte autoimmunt eftersom det bara händer om jag tränar bland folk. Springer jag en sväng ute i naturen så blir jag inte sjuk.

Att kämpa med "det inre barnet" har jag svårt att se någon poäng med. Varenda studie visar att om man inte tycker om träningsformen man håller på med så kommer man inte fortsätta med den. Jag är inget undantag här och nej, jag tänker inte försöka tvinga mig till saker som jag absolut inte vill göra. Jag är inte typen av person som kan göra något 5 dagar i veckan för att det är nyttigt för mig. Och, som sagt, jag är inte ensam om det. De flesta människor klarar inte av det.

 

[skiesabove]

Mitt problem är att om jag äter "normalt" så går jag upp i vikt fort. Så den biten är inte riktigt ett alternativ igen. Jag har provat det, gav upp efter +15 kilo. Framförallt så får jag problem med restless leg syndrome om jag går upp i vikt vilket stör mitt välmående väldigt mycket.

Jag blir tvärsjuk av förkylningar. Får problem med blodtrycket, syresättningen och skulle inte ens ta mig till gymmet utan att svimma på vägen dit. Jag blev dessutom sjuk varje gång, någon gång hann jag träna 2 ggr innan det bröt ut. Men att träna 1 gång och sedan vara sängliggande 1 vecka och rejält dålig 1,5 vecka och inte vara människa på 3 veckor är liksom inget alternativ. Jag har gjort denna resa förr, och nej. Det blir inte bättre. Som mest var jag sjukskriven 13 ggr på ett år. Nej det blir inte bättre. Jag vet att alla säger det. Men nej. Det blir inte bättre. Det räcker med att jag hälsar på någon i förbifarten som råkar vara förkyld så blir jag smittad.

Nej det är nog inte autoimmunt eftersom det bara händer om jag tränar bland folk. Springer jag en sväng ute i naturen så blir jag inte sjuk.

Att kämpa med "det inre barnet" har jag svårt att se någon poäng med. Varenda studie visar att om man inte tycker om träningsformen man håller på med så kommer man inte fortsätta med den. Jag är inget undantag här och nej, jag tänker inte försöka tvinga mig till saker som jag absolut inte vill göra. Jag är inte typen av person som kan göra något 5 dagar i veckan för att det är nyttigt för mig. Och, som sagt, jag är inte ensam om det. De flesta människor klarar inte av det.

Så varför springer du inte ute i naturen då? Eller promenerar långsamt?

Och har du pratat med någon läkare om det finns läkemedel som passar dig?

 

[SiZo]

Så varför springer du inte ute i naturen då? Eller promenerar långsamt?

Och har du pratat med någon läkare om det finns läkemedel som passar dig?

Jag promenerar massor.

Läkemedel? Mot vad?

 

[skiesabove]

Jag promenerar massor.

Läkemedel? Mot vad?

Öka förbränningen? 800kcal är ju extremt lågt.

Ozempic minskar väl aptiten så det är väl inte den som är lämplig, men finns den måste det väl finnas andra viktminskningsläkemedel tänker jag.

 

[SiZo]

Öka förbränningen? 800kcal är ju extremt lågt.

Ozempic minskar väl aptiten så det är väl inte den som är lämplig, men finns den måste det väl finnas andra viktminskningsläkemedel tänker jag.

De är säkert öppna för förslag om de visste några sådana läkemedel, men så vitt jag vet så existerar de inte mer än i forskning än så länge? Har du koll på något som finns?

 

[skiesabove]

De är säkert öppna för förslag om de visste några sådana läkemedel, men så vitt jag vet så existerar de inte mer än i forskning än så länge? Har du koll på något som finns?

Har aldrig kollat upp pga inget behov, för mig var det sköldkörteln som strulade och en period med NDT som behövdes (fixade själv). Men jag har börjat kika runt nu av ren nyfikenhet.

Dina värden låg bra va, TSH under 2? Eller?

 

[SiZo]

Har aldrig kollat upp pga inget behov, för mig var det sköldkörteln som strulade och en period med NDT som behövdes (fixade själv). Men jag har börjat kika runt nu av ren nyfikenhet.

Dina värden låg bra va, TSH under 2? Eller?

Mina värden ligger bra, ja. Exakt samma värden under 15 års tid, alltså typ 9 år innan jag fick problem med vikten. TSH varierar något, men det beror mest troligt på att min hypofys är lite överambitiös med prolaktinet och då hänger TSH med lite där. Därav kan man inte riktigt kika på hypofyshormonerna, styrhormonerna. Man måste gå till de individuella hormonerna för att verkligen se så att de ligger bra. Och de ligger på exakt samma.

Ja jag har kikat också i perioder, men tyvärr inte hittat något.

 

[Nevermind]

De är säkert öppna för förslag om de visste några sådana läkemedel, men så vitt jag vet så existerar de inte mer än i forskning än så länge? Har du koll på något som finns?

Metformin? Finns säkert annat också som jag inte har koll på. Finns studier där man gett metformin till människor som inte har diabetes och de har gått ner i vikt med få allvarliga biverkningar.

 

[Niyama]

Jag promenerar massor.

Läkemedel? Mot vad?

Nu gissar jag baserat på egna erfarenheter av både sköldkörtelproblem och hormonella problem samt massor jag läst om det:

Men ökad muskelmassa kanske skulle hjälpa? Det påverkar ju mycket i kroppen, även förbränning. Man får ju inte muskler av att promenera.

Lösningar på att du blir sjuk av gymmande:
*träna hemma, går att göra mycket med kettlebell och hantlar.
*träna på ett litet gym där det är lite folk, peta dig inte i ansiktet under träning och sprita händerna.
*träna på tider när det är lite folk, om du kan.
*finns inget gym med lite folk så sätt på dig ett sånt där ffp2/ffp3 skydd. Går utmärkt att köra lättare styrketräning med. Och sprita händerna.

Tråkigt? Visst, men vill man ha förändring så får man bara tugga sig igenom det. Hemma kan du ju köra en halvtimme om dagen, det går ju snabbt.

Och jo, jag var under flera år sjuk varje månad. Tror det hängde ihop med övriga hälsoproblem men det enda diagnostiserade är hypotyreos.

 

[SiZo]

Nu gissar jag baserat på egna erfarenheter av både sköldkörtelproblem och hormonella problem samt massor jag läst om det:

Men ökad muskelmassa kanske skulle hjälpa? Det påverkar ju mycket i kroppen, även förbränning. Man får ju inte muskler av att promenera.

Lösningar på att du blir sjuk av gymmande:
*träna hemma, går att göra mycket med kettlebell och hantlar.
*träna på ett litet gym där det är lite folk, peta dig inte i ansiktet under träning och sprita händerna.
*träna på tider när det är lite folk, om du kan.
*finns inget gym med lite folk så sätt på dig ett sånt där ffp2/ffp3 skydd. Går utmärkt att köra lättare styrketräning med. Och sprita händerna.

Tråkigt? Visst, men vill man ha förändring så får man bara tugga sig igenom det. Hemma kan du ju köra en halvtimme om dagen, det går ju snabbt.

Och jo, jag var under flera år sjuk varje månad. Tror det hängde ihop med övriga hälsoproblem men det enda diagnostiserade är hypotyreos.

Ökad muskelmassa kan hjälpa, men väldigt lite. Man förbränner 7 kcal/kilo muskler man ökar. Så om jag lägger på mig 10 kilo i muskler, vilket jag inte ens tror att jag skulle kunna göra utan steroider, så förbränner jag alltså 70 kcal/dag mer än vad jag gör idag. Förutsatt att min specialkropp inte hittar på några egna äventyr såklart.

Ang gymmandet så har jag provat alla dina tips, och det fungerar inte. Träna hemma har jag varken plats eller råd med, eftersom saker då behöver köpas in. Och fokus just nu ligger på att få ett jobb, spara till kontantinsats och kunna flytta från studentlägenheten.

Metformin? Finns säkert annat också som jag inte har koll på. Finns studier där man gett metformin till människor som inte har diabetes och de har gått ner i vikt med få allvarliga biverkningar.

Jag är lite osäker på om det skulle bli rätt för mig. Den huvudsakliga funktioner är att sänka blodsockret verkar det som, och jag har redan lågt blodsocker, på gränsen till för lågt på långtidsproverna. Men det är givetvis något jag kan ta upp med läkarna och se om de kan göra en bedömning kring det.

 

[Niyama]

Ökad muskelmassa kan hjälpa, men väldigt lite. Man förbränner 7 kcal/kilo muskler man ökar. Så om jag lägger på mig 10 kilo i muskler, vilket jag inte ens tror att jag skulle kunna göra utan steroider, så förbränner jag alltså 70 kcal/dag mer än vad jag gör idag. Förutsatt att min specialkropp inte hittar på några egna äventyr såklart.

Nu skrev jag "även förbränning", dvs det var inte huvudpoängen.

Ang gymmandet så har jag provat alla dina tips, och det fungerar inte. Träna hemma har jag varken plats eller råd med, eftersom saker då behöver köpas in. Och fokus just nu ligger på att få ett jobb, spara till kontantinsats och kunna flytta från studentlägenheten.

Jag kunde träna hemma i en etta på 23 kvm, svårt att se hur det inte skulle gå pga platsbrist? Kör kroppsviktsövningar då till du har råd. Går även att köra en del med grejer man har hemma. Utegym annars?