Så var det för mig också innan barnen, pratade mer tyska hemma då. Eller vi blandade egentligen ganska vilt, vilket vi slutade med när sonen föddes för att undvika förvirring. Jag tycker det är roligt att prata svenska och framförallt att sjunga alla gamla barnsånger och sånt som man kommer ihåg sen man var liten... Men det är samma för mig som för @Sunshine, jag märker att jag är fast i 2001 års svenska + att jag gör en del konstiga direktöversättningar från tyskan.
För utomstående låter det kanske lite konstigt när vi pratar hemma, eftersom jag och min man alltid svarar varandra på motsatt språk så att säga. Men vi gör det automatiskt numera, fick tänka lite i början. Sonen blandar aldrig språken och pratar i stort sett alltid rätt språk med rätt person.
