tvåspråkig

[Philosophia]

Jag har en utländsk mamma men är inte uppvuxen med tvåspråkighet, vilket jag tycker är oerhört tråkigt. När jag och min storasyster föddes fanns det en uppfattning om att det rent av kunde vara skadligt med flerspråkighet innan man fått en ordentlig grund i modersmålet. Idag vet man ju att det är fel - att det snarast ger en förbättrad språkkänsla och språkutveckling att ha flera språk.

 

[Girasol]

Jag har kompisar som bott i Spanien i många år, han är från Argentina och hon från Sverige. Med första barnet var hon lite dålig på att prata svenska med, å andra sidan så bodde de först i södra Spanien och flyttade till norra och de börjar tidigt i skolan och tidigt med språk. Så han talade spanska, engelska och baskiska (regionspråk i spanien) De flyttade till Sverige förra sommaren och nu talar han flytande Svenska också (12 år). Men när hon fick barn nr 2 som blir 4 i år så började hon tala mer svenska hemma med barnen och både andra och tredje barnet är tvåspråkiga. Dvs mamma pratar svenska och pappa spanska hemma. Pappa går nu på Sfi för att lära sig svenska då det är något han inte talade sedan tidigare. De fick nu sitt fjärde barn förra helgen och alla fyra kommer ju vara tre eller fyrspråkiga då de bli vuxna. Svenska och spanska från hemmet + engelska samt ev tillval av annat språk i skolan då de kommer upp på högstadiet.

Är lite avundsjuk faktiskt. Min pappa kommer från Finland men med en mamma som var finsk och en pappa som var rysk och jag talade bara svenska hemma och fick ej heller höra dessa språk under min uppväxt. Något jag sörjer för idag, trots att det inte är några världsspråk likt spanska, franska etc. så hade jag verkligen velat kunna. Min faster var 7-språkig, flytande men tyvärr har jag inte ärvt hennes talang.

 

[Raderad medlem 6459]

@Girasol Ja, språk är ju verkligen fantastiskt att kunna. Kan man tycker jag att man ska ge sina barn så många möjligheter det bara går; är familjen tvåspråkig så är det ju ypperligt om man anstränger sig så att även barnen blir tvåspråkiga hemifrån.

 

[starcraft]

Min mamma är tvåspråkig och känner nu som vuxen att det är tråkigt att vi bara pratade svenska hemma när jag var liten. Har ju hört tyskan hela tiden som liten och förstår mycket, men pratar knappt då jag inte har någon vana.

Sitter jag i en situation att jag har möjlighet att göra mina barn flerspråkiga så skulle jag ta tillvara på det - språk är en fantastisk tillgång.

 

[Petruska]

Jag har en utländsk mamma men är inte uppvuxen med tvåspråkighet, vilket jag tycker är oerhört tråkigt.

För mig är det oerhört främmande att man inte skulle tala det man ser som sitt modersmål med sina barn. Hur gammal ungefär var din mamma då hon lärde sig svenska?

Jag ser min tvåspråkighet som något av det bästa jag har fått hemifrån. Jag har alltid gillat att det finns så många ord för samma saker på det sättet. Jag minns att jag tänkte på det redan som riktigt liten.

 

[Raderad medlem 6459]

Sitter jag i en situation att jag har möjlighet att göra mina barn flerspråkiga så skulle jag ta tillvara på det - språk är en fantastisk tillgång.

Det är det verkligen! Jag kan säga att bland det bästa jag gjort var att lära mig ett tredje språk nu som vuxen, det är som om en ny värld har öppnats för mig. Låter supertöntigt, men så är det. Får jag barn med min nuvarande sambo är vi väldigt överens om att vi definitivt ska tala våra modersmål med dem så att de växer upp i en tvåspråkig miljö och får båda våra språk "gratis". Språk öppnar dörrar och kulturer och det vill vi ju såklart ge eventuella barn .

 

[Tora]

Min mamma är tvåspråkig och känner nu som vuxen att det är tråkigt att vi bara pratade svenska hemma när jag var liten. Har ju hört tyskan hela tiden som liten och förstår mycket, men pratar knappt då jag inte har någon vana.

Sitter jag i en situation att jag har möjlighet att göra mina barn flerspråkiga så skulle jag ta tillvara på det - språk är en fantastisk tillgång.

Men tror du inte det skulle ge sig om du var i Tyskland 2-3 veckor?

Jag pratar Tjeckiska flytande men om jag plötsligt måste prata det bara så där rakt upp och ner utan att kunna blanda in svenska ord så blir det ganska så hackat.

Om jag däremot är i Tjeckien på semester så tar det bara någon vecka innan jag tom börjar tänka på tjeckiska. När jag väl börjat tänka på tjeckiska så går pratandet flytande (om man då bortser från min lite ålderstigna dialekt).

 

[starcraft]

Men tror du inte det skulle ge sig om du var i Tyskland 2-3 veckor?

Jag pratar Tjeckiska flytande men om jag plötsligt måste prata det bara så där rakt upp och ner utan att kunna blanda in svenska ord så blir det ganska så hackat.

Om jag däremot är i Tjeckien på semester så tar det bara någon vecka innan jag tom börjar tänka på tjeckiska. När jag väl börjat tänka på tjeckiska så går pratandet flytande (om man då bortser från min lite ålderstigna dialekt).

Säkert. När vi hälsar på släkten är vi oftast där någon vecka bara, men skulle jag bo där ett tag skulle jag nog kunna prata mycket mer. Sen har jag väldigt svårt för språk, ligger inte naturligt för mig tyvärr.

 

[nagelbitarn]

Min lilla i magen har en italiensk pappa, vars mamma är fransyska så han är tvåspråkig. Jag är svensk och barnet kommer bli norskt då vi flyttar dit.
Det kommer bli klurigt! Pappan pratar flytande svenska, nu ska vi lära oss norska ordentligt.
Om vi blir fast i Norge så tror jag svenskan kommer prioriteras bort i förmån för italienska som andraspråk...

 

[Raderad medlem 6459]

@nagelbitarn Du menar alltså att du inte skulle tala ditt modersmål med barnet? Varför?

Vad jag har förstått så är det bästa för barns språkutveckling att föräldrarna talar sina modersmål med barnet.

 

[nagelbitarn]

@nagelbitarn Du menar alltså att du inte skulle tala ditt modersmål med barnet? Varför?

Vad jag har förstått så är det bästa för barns språkutveckling att föräldrarna talar sina modersmål med barnet.

Jodå det blir svårt att undvika, men när det kommer till skolgång så blir det viktigare med italienska och norskan. Vartefter hoppas jag att jag pratar norska hemma med, men det lär dröja ett par år.

Vi förstår ju norska men italienska släkten får det svårare.
Dessutom så pratar min sambo inte italienska till vardags, så det blir svårt att få med alla språk hemma.

 

[Sunshine]

Jodå det blir svårt att undvika, men när det kommer till skolgång så blir det viktigare med italienska och norskan. Vartefter hoppas jag att jag pratar norska hemma med, men det lär dröja ett par år.

Vi förstår ju norska men italienska släkten får det svårare.
Dessutom så pratar min sambo inte italienska till vardags, så det blir svårt att få med alla språk hemma.

Barnet far ju alla spraken, men till vilken grad far man val kanske vanta och se hur det blir.

Jag har en vaninna som ar fran Belgien, gift med en man fran Danmark, bosatta i Sverige med sina tre barn. De pratar sina respektive sprak med barnen hemma och engelska sinsemellan (fast de pratar varandras sprak flytande ocksa). Barnens forsta sprak ar svenska, de forstar och talar franska och danska (men exakt hur bra ar jag osaker pa), och pratar engelska enligt sin aldersgrupp dvs inte flytande annu.

 

[Raderad medlem 6459]

@nagelbitarn Min tanke har alltid varit att jag skulle vilja att mitt barn hörde sina föräldrar tala på modersmålsnivå så mycket som möjligt. Okej att den hör oss tala varandras språk eller engelska sinsemellan, det får väl gå, men att man ändå maximerar modersmålstalandet. Det tredje språket, om det finns ett sånt, tänker jag att barnet lär sig oavsett i all kontakt med andra barn, skola, etc etc.

Just eftersom jag och min sambo kan tänka oss att bo lite vart som helst i världen har vi diskuterat just detta och vi är överens om att vi inte skulle vilja tala ett tredje språk hemma, som vi lär oss som vuxna, på bruten nivå. Det känns inte som att det skulle båda särskilt väl för barnets språkutveckling.

Intressant diskussion för övrigt .

 

[Araminta]

Jodå det blir svårt att undvika, men när det kommer till skolgång så blir det viktigare med italienska och norskan. Vartefter hoppas jag att jag pratar norska hemma med, men det lär dröja ett par år.

Vi förstår ju norska men italienska släkten får det svårare.
Dessutom så pratar min sambo inte italienska till vardags, så det blir svårt att få med alla språk hemma.

Det finns, utifrån den forskning som gjorts, ingenting som tyder på att det finns någon övre gräns för hur många modersmål* ett barn kan lära sig. Snarare är det tvärtom, det normala, om man ser globalt, är att barn växer upp i miljöer där det krävs att de pratar tre-fyra olika språk. Då är vi märkligare här i Sverige då de flesta av oss bara har ett modersmål.

Återigen: rekommendationen är att prata sitt modersmål med barnet, hur många de än är inom familjen. Sen vet jag av egen erfarenhet att just norska och svenska är svåra att hålla isär och troligen kommer barnet att välja norskan framför svenskan om det växer upp i Norge. Detta är dock ingen anledning till att avvara barnet möjligheten till att få med sig svenskan också. Norskan kommer barnet ha runt sig tillräckligt mycket iallafall på förskola och med kompisar. Att prioritera bort svenskan av den anledningen finns det alltså ingen vits med överhuvudtaget.


*Inom logopedin så definieras alla språk som barnet lär sig innan tre års ålder som modersmål. På samma sätt är andraspråk alla språk som lärts in efter det. För att ta mig själv som exempel så har jag strikt sett två modersmål (svenska och norska) och två andraspråk (engelska och tyska).

 

[nagelbitarn]

Jag tänkte inte aktivt undvika endera språk, men vi pratar inte italienska nu så vi måste lägga krut på det så ungen kan umgås med sin släkt.

Tack för fin info

 

[Arwen]

En kollega till mig är från England, hennes man från Sverige och de bor här. De har två barn. Kollegan pratar flytande svenska, man hör knappt nån brytning alls. Med sina barn pratar hon endast engelska, inte ett ord på svenska. Pappan pratar endast svenska med barnen. Hennes barn är helt tvåspråkiga och växlar språk beroende på vem de pratar med, inga problem att de blandar ihop språken eller så. Så det tror jag är ett bra sätt, precis som flera andra skrivit i tråden, att båda föräldrarna konsekvent pratar på sitt modersmål med barnen och att barnen förväntas svara på samma språk.

 

[leia]

Jag bor i Schweiz och har två barn (4,5 och 1,5 år) med min schweizertyska-talande man. Vi har gjort som flera andra svarat att vi pratar våra egna språk med barnen.

Barnen pratar mer tyska än svenska, men pratar svenska med mig. 4-åringen har dock autism och pratar inte jättemycket. Ett-åringen säger enstaka ord.

Vi föräldrar förstår och pratar båda språken, men jag pratar mest högtyska istället för schweizertyska, eftersom jag inte riktigt kan det. (Jag skulle vilja säga att skillnanden mellan högtyska och schweizertyska är ungefär som mellan svenska och danska, så det blir ju nästan ett ytterligare språk...) Vi pratar även svenska på skype/facetime med min familj. När man är tillsammans med andra tysktalande blir det att jag pratar en del tyska med barnen av 'artighet'. Ofta upprepar jag nog samma sak på båda språken då, iaf till viss del. Totalt sett blir det helt klart mer tyska än svenska som de hör, eftersom resten av omgivningen pratar tyska. När vi varit i Sverige pratar de svenska, men så fort vi kommer hem igen byter de tillbaka till att prata mer tyska. Kom hem igår efter att ha varit på höstlov i Sverige och märkte att även 1,5-åringen bytte tillbaka när vi kom hem... (Inte 100% förstås, men att hon började använda tyska ord igen.)

Vi har svenska böcker och filmer + att vi går på svensk barnsånggrupp en gång i veckan. Det är en bit att åka, men det känns det värt för mig. Svenska kyrkan anordnar sånt på lite olika orter här, kanske i England också?

Håller med Sunshine om att det nog krävs ganska mycket ansträngning för att hålla igång svenskan när man är den enda i omgivningen som pratar svenska.

 

[Tora]

Min ytterst begränsade erfarenhet är att bara barnen förstår när ett språk talas så brukar det inte vara alltför svårt att börja prata det om man bara hamnar i "rätt" omgivning sen.

Tex märkte jag på mina barn att när det var många från Tjeckien på besök hos oss samtidigt i samband med mormors begravning att de redan på kvällen pratade en massa tjeckiska ord som jag aldrig hört dom säga förut.

Visst var dom blyga men det märktes tydligt att dom förstod allt och det gick som sagt fort för dom att börja prata några ord på bara några timmar trots att det inte var något direkt pratande på tjeckiska från deras sida tidigare.

 

[Petruska]

Snarare är det tvärtom, det normala, om man ser globalt, är att barn växer upp i miljöer där det krävs att de pratar tre-fyra olika språk. Då är vi märkligare här i Sverige då de flesta av oss bara har ett modersmål.

Även i Sverige borde ju vi tvåspråkiga (och fler-) bli fler och fler. Jag tycker att det är roligt att du nämner det där med andra länder, där man talar flera språk normalt. Samtidigt som man i Sverige intar en rätt problematiserande attityd till flerspråkighet.

I länder där man talar flera språk, är ju inte heller alltid alla språken "kompletta", så att säga. Man pratar tex ett språk i familjen och ett annat i officiella ärenden, och vokabulärerna är därefter.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag tänkte inte aktivt undvika endera språk, men vi pratar inte italienska nu så vi måste lägga krut på det så ungen kan umgås med sin släkt.

Tack för fin info

Om fadern börjar tala italienska med barnet så får den ju det språket därifrån .