Två tikar som börjat bråka...

[Wildhoney]

Behöver lite råd angående våra två tikar här hemma. Den ena blir 3 år i år och den andra är 1 år. De har levt tillsammans sen den yngre var valp och det har alltid varit fred och fröjd och lek och bara massa skoj. Sen anade jag väl att det skulle förändras längre fram när den yngre blev lite äldre och så vidare, men det börjar bli okontrollerat nu då de börjat flyga på varandra titt som tätt Bråken började efter att den yngre fyllt 1.

Den äldre tiken löper för tillfället och antalet bråk har ökat till MINST en gång om dagen. Det blir vanligtvis vid matning, kel i soffan (de verkar bråkar om vem som ska få vara i soffan med oss ungefär) och ibland står de bara och stirrar på varandra och sen ryker de ihop. Emellan bråken så leker de och så. Jag har lite överseende nu med att den äldre tiken beter sig annorlunda, hon löper ju. Den yngre är annars underlägsen den äldre och vill mest leka 24/7, men ibland bara vänder det. Är inte jätteinsatt i att ha tikar, bara haft handhundar innan.

Det som verkar utlösa bråken är att den yngre tar ton. De står och tittar på varandra eller så står den äldre och tittar på den yngre, ser ut som att hon ska "hävda sig" ungefär. Då tar den yngre ton och morrar och då flyger den äldre på och sen slåss de typ till döden, väldigt svårt att få isär dem och det slutar oftast med småsår.

Så min fråga är om det är någon som har erfarenhet av detta eller liknande problem, tips på vad jag kan göra? Funderar på om man ska kastrera så slipper man kanske att det blir så här i löptider, verkar ju vara då det eskalerar? Vet inte vad jag ska göra, utöver löptider är de bästa vänner och leker och myser gärna med varandra.... Tips mottages tacksamt!!

 

[vallhund]

Sv: Två tikar som börjat bråka...

Hade de velat döda varandra hade såren varit värre.
Bryt innan de börjar slåss, tillåt inte att de står o spänner sig/stirrar på varandra.
kan dom inte hålla sams om soffan så be dom lägga sig i sina egna slafar, eller vad dom nu har för egna platser.

 

[Wildhoney]

Sv: Två tikar som börjat bråka...

Hade de velat döda varandra hade såren varit värre.
Bryt innan de börjar slåss, tillåt inte att de står o spänner sig/stirrar på varandra.
kan dom inte hålla sams om soffan så be dom lägga sig i sina egna slafar, eller vad dom nu har för egna platser.

Mjo, nu är det mest småsår, men känns ju som det skulle bli rejäla bitskador om man inte ingrep. Men ja. De får inte vara i soffan nu utan de får snällt ligga på golvet. Speciellt äldre tiken blir tillsagd mycket då hon ska stirra på den yngre hela tiden, hon vill ha koll på henne konstant.

Idag försökte jag bryta innan de började slåss, märkte att det var på G och sa NEJ tydligt och försökte distrahera men var väl för sent eller så sket de i vilket, de flög på varandra sekunden efter i alla fall. Hoppas verkligen det släpper när löptiden är slut, känns ju otryggt som det är nu...

 

[Kivina]

Sv: Två tikar som börjat bråka...

Min tik (2 år, rottis) och syrrans tik (11 år, schäfer) rök ihop några gånger under tiden jag var där och passade dem. Jag jobbade med att de inte fick utmana varandra alls, sen belönade jag alla tendenser till lugnande signaler från hundarna. Ex. schäfern går emot rottisen och spänner sig, rottisen vänder bort blicken och slickar sig om munnen så belönar jag rottisen för det. Självklart belönades schäfern också när hon betedde sig rätt. De här hundarna rök ihop några gånger som sagt, men inget blodvite uppstod på någon av hundarna. Sen fick de faktiskt vara i varsin del av huset när jag inte orkade hålla full koll på dem. Blev det något tjafs så platsade jag dem på varsin plats.

 

[Wildhoney]

Sv: Två tikar som börjat bråka...

Min tik (2 år, rottis) och syrrans tik (11 år, schäfer) rök ihop några gånger under tiden jag var där och passade dem. Jag jobbade med att de inte fick utmana varandra alls, sen belönade jag alla tendenser till lugnande signaler från hundarna. Ex. schäfern går emot rottisen och spänner sig, rottisen vänder bort blicken och slickar sig om munnen så belönar jag rottisen för det. Självklart belönades schäfern också när hon betedde sig rätt. De här hundarna rök ihop några gånger som sagt, men inget blodvite uppstod på någon av hundarna. Sen fick de faktiskt vara i varsin del av huset när jag inte orkade hålla full koll på dem. Blev det något tjafs så platsade jag dem på varsin plats.

Hm, ja det är ju också en bra idé. Vi tillrättavisar den äldre tiken när hon börjar mopsa sig. Hon gör ju som du beskriver: spänner sig och går emot den yngre och "muckar" ser det verkligen ut som, vanligtvis vänder den yngre bort blicken och visar väldigt tydlig undergivenhet...men den äldre liksom nöjer sig inte utan ska fortsätta mopsa därifrån, så antar att den yngres tålamod tar slut och hon känner sig påhoppad och därför ryker de ihop? Men ska börja belöna yngre tiken när hon visar undergivenhet och fortsätta tillrättavisa äldre när hon beter sig muppigt...och tvärtom såklart!

 

[hastflicka]

Sv: Två tikar som börjat bråka...

Jag skulle skilja dem at sa mycket som mojligt medan en loper atminstone och vara valdigt vaksam emellan lop ocksa.

Min son har en dobie tik och jag en rottis tik. Hans dobie ar valdigt 'ostabil' och gapar gjarna at allt som mojligen kan vara laskigt pa promenader. Hon vaktar ocksa leksaker och mat och har en ganska valdsam separations angest. Min har mycket battre lydnad, och ar mycket sjalvsaker, men ar en "bossy bitch" som vill vara med och uppfostra. Sager man till dobien och hon inte lyder vill rottan ocksa vara med och saga till (ett nip i baken) ... en bossig bitch.
Sonen har min tik nar jag reser och tyvarr lat sonen min rottis hallas nar hon forst borjade da det fungerade bra da i ett par ar i alla fall och dobien blev battre ... sedan lessnade dobien och nu vander hon sig och "svarar" sa slagsmalet ar i full gang. Det har aldrig varit blodvite (men de later alldeles forskrackligt) och for det mesta fungerar de bra tillsammans men de leker inte langre. I lek ar rottisen mycket vocal och morrar och "pratar", knuffas och ar i vagen som rottisar ofta gjor, dobien tycker att hon ar bufflig och inte kul alls och forsoker ga undan.
Jag later inte min rottis ens forsoka leka med dobien (tur att hon har mycket bra lydnad, aven mitt i lek eller jakt avbryter hon vid tillsagelse, dock inte mitt i slagsmal) utan kallar pa henne sa fort jag ser att hon ar pa gang ... no matter what hon ar pa gang att gjora. Men om hon focuserar pa dobien kallar jag pa henne. Tyvarr ser inte sonen tecknen i tid alltid sa det hander att det blir slagsmal, tack och lov ar han stark nog att sara dem nar de borjar.

Vi lamnar dem ALDRIG ensamna tillsammans och nar jag har dem ar jag oerhort lyhord och sarar dem oftare an jag egentligen behover och jag har alltid uppsikt pa atminstone en av dem. De ater aldrig pa samma stalle, nar de ater kan de inte se varandra och de ar under uppsikt tills de ar klara da vi plockar upp matskalar sa ingen gar och slickar den andras.

Det ar inte svart att se till att de ar sams ... men det tar en hel del 'vigilance'

 

[Kivina]

Sv: Två tikar som börjat bråka...

Självklart ska du även bryta den som utmanar den andra hunden. Man får liksom jobba på två håll, korrigera den ena (men också vara noggrann med att uppmuntra ett ignorerande beteende). Det är lite komplext det här, men mitt mål med två sådana där hundar hade varit att de klarar av att umgås, utan att interagera.

 

[Dorro]

Sv: Två tikar som börjat bråka...

Sådär hade jag också med mina två tikar. Tyvärr har jag stor ras och det var riktigt allvarliga slagsmål där de gjorde illa varandra rätt rejält. Det blev aldrig riktig harmoni igen efter att slagsmålen börjat.

Det kulminerade alltid kring löptider men kunde inträffa lite när som helst om man inte passade dem. Vi köpte rejäla skydds-munkorgar (galler) som de fick ha på när vi skulle ut och göra något och risken fanns att de skulle trigga upp sig för det var i sådana lägen det brukade smälla.

Nu fick vi ta bort den äldre tiken pga sjukdom, men det var verkligen ingen kul situation. Jag har inga egentliga råd annat än att du måste bestämma över båda. Ingen mopsar och båda ska vika för dig, du bestämmer allt...

En fördel med munkorgarna var att jag själv kunde slappna av och det blev lugnare mellan hundarna bara därför, annars gick jag och passade och de märkte ju givetvis att jag gick och var spänd, vilket ju inte var något bra.... Så fortsätter det så rekommenderar jag munkorgar att ta till i sådana lägen där du vet att risken finns....

 

[Wildhoney]

Sv: Två tikar som börjat bråka...

Jag skulle skilja dem at sa mycket som mojligt medan en loper atminstone och vara valdigt vaksam emellan lop ocksa.

Min son har en dobie tik och jag en rottis tik. Hans dobie ar valdigt 'ostabil' och gapar gjarna at allt som mojligen kan vara laskigt pa promenader. Hon vaktar ocksa leksaker och mat och har en ganska valdsam separations angest. Min har mycket battre lydnad, och ar mycket sjalvsaker, men ar en "bossy bitch" som vill vara med och uppfostra. Sager man till dobien och hon inte lyder vill rottan ocksa vara med och saga till (ett nip i baken) ... en bossig bitch.
Sonen har min tik nar jag reser och tyvarr lat sonen min rottis hallas nar hon forst borjade da det fungerade bra da i ett par ar i alla fall och dobien blev battre ... sedan lessnade dobien och nu vander hon sig och "svarar" sa slagsmalet ar i full gang. Det har aldrig varit blodvite (men de later alldeles forskrackligt) och for det mesta fungerar de bra tillsammans men de leker inte langre. I lek ar rottisen mycket vocal och morrar och "pratar", knuffas och ar i vagen som rottisar ofta gjor, dobien tycker att hon ar bufflig och inte kul alls och forsoker ga undan.
Jag later inte min rottis ens forsoka leka med dobien (tur att hon har mycket bra lydnad, aven mitt i lek eller jakt avbryter hon vid tillsagelse, dock inte mitt i slagsmal) utan kallar pa henne sa fort jag ser att hon ar pa gang ... no matter what hon ar pa gang att gjora. Men om hon focuserar pa dobien kallar jag pa henne. Tyvarr ser inte sonen tecknen i tid alltid sa det hander att det blir slagsmal, tack och lov ar han stark nog att sara dem nar de borjar.

Vi lamnar dem ALDRIG ensamna tillsammans och nar jag har dem ar jag oerhort lyhord och sarar dem oftare an jag egentligen behover och jag har alltid uppsikt pa atminstone en av dem. De ater aldrig pa samma stalle, nar de ater kan de inte se varandra och de ar under uppsikt tills de ar klara da vi plockar upp matskalar sa ingen gar och slickar den andras.

Det ar inte svart att se till att de ar sams ... men det tar en hel del 'vigilance'

Haha, är det en rottisgrej att vara i vägen? Den äldre tiken har rottis i sig, hon leker också lite så...bufflig och ställer sig mycket i vägen, blockerar. Sen är hon alltid i vägen för oss också, snubblar på henne hela tiden...suck Men ja det gäller väl att vi lär oss se de där smååå signalerna. Vi fångar det väl alldeles för sent.

Har dock upplevt att när stämningen blivit aggressiv och jag fångat det tidigt...så har jag tagit tag i halsbandet på en av dem, vanligtvis äldre tiken...för de lyssnar inte när de väl fixerat varandra. Och då är det som att den yngre ser det som att jag "hjälper" henne och sett sin chans och flugit på. Kanske inbillade mig, kanske tog jag henne precis när fighten börjat...men ja. De är inte så duktiga på att lyssna i övrigt heller, frustrerande att bli ignorerad men det är ju bara vårt fel som ledare och något vi får jobba på och träna upp helt enkelt.

 

[Wildhoney]

Sv: Två tikar som börjat bråka...

Sådär hade jag också med mina två tikar. Tyvärr har jag stor ras och det var riktigt allvarliga slagsmål där de gjorde illa varandra rätt rejält. Det blev aldrig riktig harmoni igen efter att slagsmålen börjat.

Det kulminerade alltid kring löptider men kunde inträffa lite när som helst om man inte passade dem. Vi köpte rejäla skydds-munkorgar (galler) som de fick ha på när vi skulle ut och göra något och risken fanns att de skulle trigga upp sig för det var i sådana lägen det brukade smälla.

Nu fick vi ta bort den äldre tiken pga sjukdom, men det var verkligen ingen kul situation. Jag har inga egentliga råd annat än att du måste bestämma över båda. Ingen mopsar och båda ska vika för dig, du bestämmer allt...

En fördel med munkorgarna var att jag själv kunde slappna av och det blev lugnare mellan hundarna bara därför, annars gick jag och passade och de märkte ju givetvis att jag gick och var spänd, vilket ju inte var något bra.... Så fortsätter det så rekommenderar jag munkorgar att ta till i sådana lägen där du vet att risken finns....

Jag har också funderat på munkorg om det inte lugnar sig med andra metoder först. Att ha i mer hm...ja stressade situationer osv. När de är ute gör de aldrig något, det är som att de lämnar allt det hemma i huset - det är där bråken sker, aldrig någon annanstans. Det är heller inget bråk på nätterna, då sover de bredvid varandra. När vi lämnar dem ensamma verkar det också vara frid i huset.

Vi får väl jobba mer på ledarskap överlag, de är rätt "nonchalanta" mot oss mellan varven och lyssnar inte förrän man sagt något 4 gånger. Väldigt irriterande, men det är ju vårt fel att vi inte tagit tag i det. Så det ska vi skärpa oss med och fixa till. Och jag blir så sjukt spänd när de bråkar. När min sambo inte är hemma får jag knappt isär dem. När de rök ihop idag fick jag stå och slå dem med en mjuk bok ja hade i handen (panikhandling), lyfte upp dem, drog isär och röt till ordentligt och efter många om och men lyckas jag boxa bort yngre hunden och slänga in den äldre i ett rum en stund. Men det krävdes all min kraft, de hör mig liksom inte när de väl börjar utan det är när jag blir en mur emellan som jag lyckas bryta. Har krigsskador på låret sen en annan fight, vill inte riskera att bli biten heller...:/

 

[vallhund]

Sv: Två tikar som börjat bråka...

Vad menar du med ledarskap?

http://www.dogma.nu/artiklar/flockbildning-och-ledarskap
http://www.dogma.nu/artiklar/den-missuppfattade-dominansen

Att tjata på hundar som inte lyssnar första gången handlar snarare om att ni inte är tillräckligt viktiga att lyssna på. Hundar gör det som de får mest utdelning av, ger ni inte hundarna det de behöver så varför skulle de lyssna på er?
Respekt är något man förtjänar, inte något man kan tilltvinga sig genom diverse ritualer om vem som går genom dörren först eller fipplandes med matskålar.

 

[Wildhoney]

Sv: Två tikar som börjat bråka...

Vad menar du med ledarskap?

http://www.dogma.nu/artiklar/flockbildning-och-ledarskap
http://www.dogma.nu/artiklar/den-missuppfattade-dominansen

Att tjata på hundar som inte lyssnar första gången handlar snarare om att ni inte är tillräckligt viktiga att lyssna på. Hundar gör det som de får mest utdelning av, ger ni inte hundarna det de behöver så varför skulle de lyssna på er?
Respekt är något man förtjänar, inte något man kan tilltvinga sig genom diverse ritualer om vem som går genom dörren först eller fipplandes med matskålar.

Uhm, nej, med ledarskap menar jag att jag vill att mina hundar ska lyssna på mig första gången (för att de vill) och att de ska se mig som någon värd att lyssna på? Och att jag ska vara värd att lyssna på fattar jag väl, att jag ska vara intressant och att det ska ge utdelning att lyssna på mig förstår jag väl också. Att du drar in tvång med ritualer och så känns lite plockat ur luften - när har det nämnts? Eller du kanske menar mer allmänt?

Det är bara svårt att hålla "the spirit" uppe för det känns allt som oftast som att vad man än gör så finns det alltid något mer intresserant. Men tack för länkarna, verkar intressant, ska absolut läsa

 

[hastflicka]

Sv: Två tikar som börjat bråka...

Vad jag gjor ar att jag haller ett oga pa rottisen hela tiden. Om dobien borjar springa (hon alskar att bara springa FORT) kallar jag in rottisen och jobbar lite med henne. Vi gar fot, snurrar runt, eller nagot annat sa att hon maste focusera pa mig och da far dobien springa ifred. Hon har aldrig varit pa dobien nar hon sprungit ... men jag litar inte pa henne att hon inte vill springa ikapp och det kan starta dem.
Tyvarr har inte dobien den lydnade att man kan lita pa att hon vaken kommer pa inkallning eller focuserar pa sin 'handler'. Vi far ocksa vara valdigt forsiktiga att saga ifran till dobien sa rottan inte hoppar in och "hjalper" Innan dobien far sin tillsagelse far rottan ett komando att stanna/ligga/eller sitta. Nagot jag vet haller aven i lite jobbiga situationer.
Ett annat tips jag horde nar jag var i Sverige var att tomma en bliv tval, de dar sma du vet, med vatten och ha den i fickan. Om man sprutar vatten i ansiktet pa dem nar de borjat kommer de av sig. Har har vi sma spray flaskor med citronella med hogt tryck. Jag har alltid flera stycken runt huset som jag letar reda pa nar dobien kommer pa besok eller vi aker dit. Jag har alltid en nara tillhands ... utifall att det skulle behovas.

Oh och att vara ivagen ar ett typiskt rottis drag. De ar inte sa graciosa sa det stor, det ar daremot dobien, sa jag forstar forvirringen mellan dem.

 

[vallhund]

Sv: Två tikar som börjat bråka...

Förmodligen för att jag är allergisk mot konceptet "ledarskap" i relation till hund. De flesta som använder den terminologin på hundfora har överdoserat sig på TV gurus typ CM, Freddan o/e gått vilse i Jan Fenells videoinspelningar av vargar i hägn.

 

[Philosophia]

Sv: Två tikar som börjat bråka...

Du var fått många bra svar. Jag använde själv samma tips när mina (2,5 och 1 år) flög ihop i höstas. Mina flög ihop över resurser, så jag gjorde även så att jag lade undan alla leksaker och ben fick de äta i separata rum. Minsta lilla tecken på att de (fr a den äldre) spände sig så gick jag in och bröt.

Jag vill dock lägga till ytterligare en sak och det är att göra saker separat med varje hund. I julas började jag lägga in separata träningspass varje dag. För den äldre handlade det mycket om övningar som skapar kontakt, tillit och självförtroende. Det har gett väldigt mycket. Jag har en gladare och tryggare hund som helt har slutat att spänna sig mot den yngre och jag kan ha leksaker framme - även om jag bryter om jag misstänker att en kamp om samma leksak riskerar att eskalera. Nu är de som ler och långhalm igen, mycket mer jämbördiga och inte längre lika resursiga gentemot varandra.

Summa summarum så är jag övertygad om att det har helt och hållet mitt fel att bråket och den spända stämningen uppstod. Jag missade helt att "höja" den äldre hunden när hon behövde det som mest, vilket skapade problem när den äldre började bli vuxen och svarade upp på den äldre.

 

[simba_112]

Sv: Två tikar som börjat bråka...

Men ja det gäller väl att vi lär oss se de där smååå signalerna. Vi fångar det väl alldeles för sent.

Har dock upplevt att när stämningen blivit aggressiv och jag fångat det tidigt...så har jag tagit tag i halsbandet på en av dem, vanligtvis äldre tiken...för de lyssnar inte när de väl fixerat varandra.

Du är helt rätt inne på att ni måste lära er se de små signalerna i TID.
Det du beskriver ovan så har det redan gått för långt. De ska inte få en chans att hinna bli aggressiva.

 

[simba_112]

Sv: Två tikar som börjat bråka...

Det första du (och din sambo) kan göra är att plugga på om hundens språk och signaler.
Lär er se era egna hundars signaler, hur ser de ut när de är glada/lugna/lekfulla/osäkra osv.
Undvik situationer där ni VET att det kan leda till bråk tex om de bråkar när de är i soffan, ja då får de helt enkelt inte vara i soffan, vid matning så dela på dem redan innan maten serveras (olika rum alt kompostgaller), vid minsta tecken på att någon av dem spänner sig så BRYT omedelbart!
Beröm lugnande signaler.
Åh, just det, var inte så säker på att det verkligen är den äldre tiken som "försöker hävda" sig och spänner sig så den yngre morrar och de ryker ihop. Iaktta noggrant även den yngres språk i de lägena.

Har själv två tikar som gärna hamnar i luven på varandra, men det är ytterst sällan det leder till några problem.
Skiljer 1.5år mellan mina två, oftast leker de så fint tillsammans men ibland slår det över. Men eftersom jag är medveten om detta så är jag snabb på att läsa av dem och bryter direkt vid första tecken på att stämningen ändrats.

 

[Wildhoney]

Sv: Två tikar som börjat bråka...

Förmodligen för att jag är allergisk mot konceptet "ledarskap" i relation till hund. De flesta som använder den terminologin på hundfora har överdoserat sig på TV gurus typ CM, Freddan o/e gått vilse i Jan Fenells videoinspelningar av vargar i hägn.

Kan inte påstå att jag känner till någon av de programmen förutom CM, och jag tycker av det lilla jag sett att han har rätt sunda värderingar och trycker mycket på att vara en självsäker ledare som hundarna vill följa av egen vilja för att man gör kloka val och känns trygg, inget tvång. Men jag har inte kollat så mycket så kanske har missat det andra "dåliga" som du syftar på

Ledarskap kan väl komma i många olika skepnader ser jag det som. Och i en grupp måste ju någon ta högsta besluten, de svåra besluten, eller ska hundarna vara med och fatta alla beslut? Jag ser det som att det ska vara ledarskap på en nivå där hunden känner sig trygg med en, inte att man beordrar runt hunden som en slav eller kastar bestraffningar omkring sig. Vad ska man använda sig istället för ledarskap, anser du? Vad ska man ha för roll i sin "hundflock"? Jag vill ju gärna att mina hundar ska lyssna på mig uppmärksamt, just nu så är det ju lite sisådär med det och jag har alltid sett det som att det beror på att jag är en ganska nervig och odominant person...men kanske är något annat då.

 

[Wildhoney]

Sv: Två tikar som börjat bråka...

Du var fått många bra svar. Jag använde själv samma tips när mina (2,5 och 1 år) flög ihop i höstas. Mina flög ihop över resurser, så jag gjorde även så att jag lade undan alla leksaker och ben fick de äta i separata rum. Minsta lilla tecken på att de (fr a den äldre) spände sig så gick jag in och bröt.

Jag vill dock lägga till ytterligare en sak och det är att göra saker separat med varje hund. I julas började jag lägga in separata träningspass varje dag. För den äldre handlade det mycket om övningar som skapar kontakt, tillit och självförtroende. Det har gett väldigt mycket. Jag har en gladare och tryggare hund som helt har slutat att spänna sig mot den yngre och jag kan ha leksaker framme - även om jag bryter om jag misstänker att en kamp om samma leksak riskerar att eskalera. Nu är de som ler och långhalm igen, mycket mer jämbördiga och inte längre lika resursiga gentemot varandra.

Summa summarum så är jag övertygad om att det har helt och hållet mitt fel att bråket och den spända stämningen uppstod. Jag missade helt att "höja" den äldre hunden när hon behövde det som mest, vilket skapade problem när den äldre började bli vuxen och svarade upp på den äldre.

Låter väldigt vettigt det du skriver. Har också tänkt att de borde skiljas åt lite mer och få träna på sina egna villkor med oss separat, den äldre har ju blivit mer "tantig" på senare dag medans den yngre vill leka heeela tiden...blir ju lite tröttsamt och svårt att tillgodose bådas behov då de skiljer sig numera. Så de skulle nog båda må bra av att ha lite tid ifrån varandra, lite träning ensamma med en av oss.

Det jag tycker är svårt att veta är när jag ska "höja" alt "sänka" hundarna. Idag har jag gjort så än så länge att så fort den äldre går mot den yngre och spänner upp sig har jag sagt Nej och ropat till mig henne, hon har då kommit direkt. När yngre hunden har behållit lugnet och visat underlägsenhet när den äldre kommit fram har jag berömt den yngre - gör jag rätt eller borde jag inte lägga mig i mer än att stoppa äldre hunden? Vill ju inte att de ska missförstå mig, eller att en av de ska bli övermodig för att jag läser signaler fel...uääh. Än så länge har det inte varit gräl, men dagen är ung :P Haha.

 

[Wildhoney]

Sv: Två tikar som börjat bråka...

Det första du (och din sambo) kan göra är att plugga på om hundens språk och signaler.
Lär er se era egna hundars signaler, hur ser de ut när de är glada/lugna/lekfulla/osäkra osv.
Undvik situationer där ni VET att det kan leda till bråk tex om de bråkar när de är i soffan, ja då får de helt enkelt inte vara i soffan, vid matning så dela på dem redan innan maten serveras (olika rum alt kompostgaller), vid minsta tecken på att någon av dem spänner sig så BRYT omedelbart!
Beröm lugnande signaler.
Åh, just det, var inte så säker på att det verkligen är den äldre tiken som "försöker hävda" sig och spänner sig så den yngre morrar och de ryker ihop. Iaktta noggrant även den yngres språk i de lägena.

Har själv två tikar som gärna hamnar i luven på varandra, men det är ytterst sällan det leder till några problem.
Skiljer 1.5år mellan mina två, oftast leker de så fint tillsammans men ibland slår det över. Men eftersom jag är medveten om detta så är jag snabb på att läsa av dem och bryter direkt vid första tecken på att stämningen ändrats.

Det är just det. Jag känner mig så osäker på vem det är som startar bråken. Först trodde jag det var den yngre som utmanade (första gången det skett har det hänt vid mat, den yngre är ett helt sjukt matvrak så det kändes inte konstigt att hon försökte då), sen tyckte jag det såg mest ut som den äldre som muckade gräl. Sen tyckte jag att vafan, den äldre har väl rätten att tala om för den yngre att hon bestämmer, ifall den yngre är den som utmanar och försöker klättra...då vill jag ju inte skälla på den äldre för det. Men sen är det ju det att oftast så går ju den yngre undan, men det är som att bägaren rinner över och hon säger ifrån när hon tycker det blir för mycket. Kan ju tänka mig att det blir rätt irriterande när kompisen som alltid varit lekfull helt plötsligt ska gå och jucka på en och bossa sig och bete sig jobbigt. Men så kanske inte hon tänker.

Efter bråken går de båda omkring och är rädda för varandra, undviker varandra och vill inte ens se åt varandras håll - väldigt spänt. Ser ut som de går omkring i varsitt skäms-moln typ, hah.