Casteloro
Trådstartare
Någon som har koll på fackliga frågor (handels) och kan svara mig vilka tjänstefel min chef gjort gentemot mig? Jag skulle inte vara långsur, men när jag tänker på det och chefen säger att "du är ju inte dödssjuk iaf" så blir jag arg. Som ett bi!
Det här förtjänar en egen tråd eftersom nu kroppen värker och jag inte kan sova. Skrev det här tidigare i en annan tråd:
Jag jobbar trots att min läkare sjukskrivit mig över helgen. Vi är kort om folk på ett annat ställe där jag jobbar, men är jag sjuk så är jag sjuk, jag ska inte behöva uppge varför förrän den 8e dagen. Eftersom vi är kort om folk ska BC gå ut och jobba nu när jag är sjuk, men jag blev riktigt tjurig när BC vill lägga över allt ansvar på mig. Inte ok tycker jag. Anledningen är att BC har personliga problem. I mitt tycke så ser man då till att bli sjukskriven, för man har den lön man har av en anledning och kan man inte sköta sina arbetsuppgifter man har extra betalt för, då ska man inte ha det jobbet. Så jag är arg. Så mycket som jag har ställt upp på det här företaget och den här lilla butiken.
Och ärligt talat skiter mitt professionella jag i att BC har personliga problem, jag vill inte veta det överhuvudtaget och anser att det är väldigt oprofessionellt att prata om detta med sina anställda. Mitt privata jag förstår BC till fullo, men eftersom mitt dåliga samvete är större än omtanken av mig själv, så är situationen som den är just nu. Att BC's lediga dagar är heliga förstår jag, men då ser man till att ligga steget före hela tiden. Och BC har vetat om min sjukdom sen i tisdags, även om jag sade då att jag kunde jobba i helgen, men på onsdagen skrev jag att jag var värre igen så tid har det funnits ändå (företaget ska anställa folk eftersom bla jag ska sluta, och BC har haft intervjuer och de som vill jobba skulle tacka ja till en snabb inskolning och ensamjobb nu i kväll).
Samtidigt drar jag inte ingång något, dels för att jag snart ska sluta här men också för att vi har gemensamma vänner. Det här är så illa skött att jag får krupp. Pratade med BC i lugn ton, och dum som jag är så säger jag ju att "nu jobbar jag och så är det med det" eftersom mitt dåliga samvete talar. BC säger att hen självklart skulle hoppa in om hen visste att jag hade ett sjukintyg igår, men idag gick det väl inte att ordna eftersom jag ändå fick jobba. Även om BC inte visste om sjukintyget igår, så ska jag inte behöva jobba, jag skulle inte ens behöva jobba om jag kommer med intyget en halvtimme innan jag skulle ha börjat. Inte ens när jag säger att jag inte är nöjd med detta, säger BC inte att jag ska vara hemma. För jag är inte "dödssjuk", nej, men min vilopuls ligger på 100 slag/minut och jag har feber. SÅ JÄVLA DÅLIGT! SÅ JÄVLA DÅLIGT!
Visst, idag har jag varit rätt ok, men jag äter maxdos av allt och har fått kortisontabletter extra för att min kropp ska återhämta sig. Jag har jobbat med feber, så svetten rinner och jag ser ut som ett åkerspöke. Läkaren sa uttryckligen att jag skulle vila i helgen och ta det lugnt. Förvisso en lugn dag på jobbet, men det är principen och jag skulle mycket hellre ligga hemma i soffan och titta på tv just för tillfället. Och jag tycker om att jobba!
Mitt fel i det hela är att jag varit för mesig och det blev mitt fall. Vi sa på telefon att detta inte får sluta i osämja och det vill jag inte, men jag kan faktiskt inte släppa det här. Jag antar att min släkt inte kallas för tjur-Strindlund för intet. Dessutom förlorar jag 1200 kr brutto på att jag nu får friskskriva mig from idag i stället för på måndag. Det suger. SUGER!
Det här förtjänar en egen tråd eftersom nu kroppen värker och jag inte kan sova. Skrev det här tidigare i en annan tråd:
Jag jobbar trots att min läkare sjukskrivit mig över helgen. Vi är kort om folk på ett annat ställe där jag jobbar, men är jag sjuk så är jag sjuk, jag ska inte behöva uppge varför förrän den 8e dagen. Eftersom vi är kort om folk ska BC gå ut och jobba nu när jag är sjuk, men jag blev riktigt tjurig när BC vill lägga över allt ansvar på mig. Inte ok tycker jag. Anledningen är att BC har personliga problem. I mitt tycke så ser man då till att bli sjukskriven, för man har den lön man har av en anledning och kan man inte sköta sina arbetsuppgifter man har extra betalt för, då ska man inte ha det jobbet. Så jag är arg. Så mycket som jag har ställt upp på det här företaget och den här lilla butiken.
Och ärligt talat skiter mitt professionella jag i att BC har personliga problem, jag vill inte veta det överhuvudtaget och anser att det är väldigt oprofessionellt att prata om detta med sina anställda. Mitt privata jag förstår BC till fullo, men eftersom mitt dåliga samvete är större än omtanken av mig själv, så är situationen som den är just nu. Att BC's lediga dagar är heliga förstår jag, men då ser man till att ligga steget före hela tiden. Och BC har vetat om min sjukdom sen i tisdags, även om jag sade då att jag kunde jobba i helgen, men på onsdagen skrev jag att jag var värre igen så tid har det funnits ändå (företaget ska anställa folk eftersom bla jag ska sluta, och BC har haft intervjuer och de som vill jobba skulle tacka ja till en snabb inskolning och ensamjobb nu i kväll).
Samtidigt drar jag inte ingång något, dels för att jag snart ska sluta här men också för att vi har gemensamma vänner. Det här är så illa skött att jag får krupp. Pratade med BC i lugn ton, och dum som jag är så säger jag ju att "nu jobbar jag och så är det med det" eftersom mitt dåliga samvete talar. BC säger att hen självklart skulle hoppa in om hen visste att jag hade ett sjukintyg igår, men idag gick det väl inte att ordna eftersom jag ändå fick jobba. Även om BC inte visste om sjukintyget igår, så ska jag inte behöva jobba, jag skulle inte ens behöva jobba om jag kommer med intyget en halvtimme innan jag skulle ha börjat. Inte ens när jag säger att jag inte är nöjd med detta, säger BC inte att jag ska vara hemma. För jag är inte "dödssjuk", nej, men min vilopuls ligger på 100 slag/minut och jag har feber. SÅ JÄVLA DÅLIGT! SÅ JÄVLA DÅLIGT!
Visst, idag har jag varit rätt ok, men jag äter maxdos av allt och har fått kortisontabletter extra för att min kropp ska återhämta sig. Jag har jobbat med feber, så svetten rinner och jag ser ut som ett åkerspöke. Läkaren sa uttryckligen att jag skulle vila i helgen och ta det lugnt. Förvisso en lugn dag på jobbet, men det är principen och jag skulle mycket hellre ligga hemma i soffan och titta på tv just för tillfället. Och jag tycker om att jobba!
Mitt fel i det hela är att jag varit för mesig och det blev mitt fall. Vi sa på telefon att detta inte får sluta i osämja och det vill jag inte, men jag kan faktiskt inte släppa det här. Jag antar att min släkt inte kallas för tjur-Strindlund för intet. Dessutom förlorar jag 1200 kr brutto på att jag nu får friskskriva mig from idag i stället för på måndag. Det suger. SUGER!