Du använder en gammal webbläsare. Den visar troligen inte denna och andra webbplatser på ett riktigt sätt. Du bör uppgradera eller använda en annan webbläsare.
För mig beror det lite på vilken häst jag sitter på, men generellt tycker jag att jag är tryggare i sadeln. Jag är mer rädd för att bli sparkad än för att ramla av.
Min erfarenhet är ridskola och medryttarhästar i många herrans år.
Lika trygg både på ryggen och marken. Jag är uppvuxen på hästgård och min pappa hade både trevliga och mindre trevliga hästar och det bara bara att sköta dem oavsett, så man har väl lärt sig livet hårda skola och vant sig hur man ska hantera olika situationer oavsett om det är otrevligt.
Kommer ihåg när min pappa sa åt mig då min dotter skulle börja rida som barn och jag köpt en Dartmoor åt henne -Du har väl hjälm och ridväst åt henne? Jag bara tittade på honom och svarade, - och när jag var liten slängde du upp mig på oinridna travare, klatchade till dem i baken och så bar det iväg i skog och mark
Så klart hade min dotter rätt utrustning men man ser ändå vilken stor skillnad det var på 70 och 90 tals tänk
Så som synes var inridningen hos oss på 70-talet långt ifrån det som jag gör idag men det har väl skapat en tanke - det som inte dödar härdar Den dagen jag blir rädd för det jag sysslar med slutar jag med hästar
Jag känner mig helt klart tryggast på marken. Efter att jag åkte av och skadade axeln för drygt 11 år sen så känner jag mig inte längre lika trygg uppe på ryggen som jag gjorde förut.
På marken känner jag att jag har kontroll och jag håller på mycket med NH-övningar. Dessutom har jag alltid tyckt att jag varit bra på hästhantering från marken, men någon vidare ryttare har jag aldrig varit
Jag red på ridskola som yngre och efter det har jag varit medryttare på privathästar och hjälpt till i turridningsstall. Jag har mest hållit på med islandshästar.
För min del beror de på hästen.
Just nu, (fd travare, varmblod) så känner jag mig säker vilket som.
En hingst jag red för ett par år sen, då kände jag mig säkrare på ryggen, för då var han som "snällast".
Har hållt på med hästar i snart 15 år, först hemmaryttare, sen ett par år på ridskola, sen medryttare, fodervärd, egen häst, uppehåll och nu hästägare igen
Hästmänniskan
Vet inte riktigt vilket prefix som passar, så det får bli övrigt.
Lång historia kort: Många händelser de senaste åren har krossat mitt...
Hundträning Fast nar man drar ju ut pa tiden innan godiset blir levererat. Jag kallar det for spot. Mina hundar far sta, sitta, ligga pa sin spot sa...
Cookies används för olika funktioner, trafikanalys, innehållsanpassning och annonser. Information om din användning av vår webbplats vidarebefordras till de sociala medier, annons- och analysföretag som vi samarbetar med. De kan kombinera informationen med annan information du tillhandahållit eller de har samlat in när du har använt deras tjänster. Våra regler och sekretesspolicy gäller. Genom att fortsätta använda denna sida godkänner du detta.