Sv: Tryggast i sadeln eller på marken?
Det beror lite på hästen faktiskt.
Oftast är jag tryggare uppepå, förutsatt att hästen inte är den som flippar och 'inte ser vart den sätter fötterna' alt far iväg i en serie krumsprång eller så. Häst med såna tendeser som reagerar starkt på något vid ridning hoppar jag hellre av och leder. I de flesta andra fall sitter jag hellre kvar.
Förr var jag vädigt orädd och trygg på marken oavsett häst och även bland lösa hästar, men efter en spark har jag tänkt om lite på den punkten
Har egentligen väldigt bra koll på hästars kroppsspråk och reaktioner och sånt, är trygg i mej själv och jag vet att jag kan styra med kroppsspråket och är 'säker på mej själv och det jag gör'-vilket ju hästarna märker. Men efter sparken så inser man vad lätt det är att en liten oriktad spark kan göra sjukt stor skada så jag har blivt lite harig i det där och tappat förtroendet för mej själv-vilket ju hästarna märker... , till min egna stora besvikelse.
Oftast tuffar jag på mej, men jag saknar mitt gamla självsäkra jag som var så naturligt.
Jag är privathästryttare som är uppväxt i stallet, skogsluffade mest förr, men tävlingsrider sen kanske tio år tillbaka.
Det beror lite på hästen faktiskt.
Oftast är jag tryggare uppepå, förutsatt att hästen inte är den som flippar och 'inte ser vart den sätter fötterna' alt far iväg i en serie krumsprång eller så. Häst med såna tendeser som reagerar starkt på något vid ridning hoppar jag hellre av och leder. I de flesta andra fall sitter jag hellre kvar.
Förr var jag vädigt orädd och trygg på marken oavsett häst och även bland lösa hästar, men efter en spark har jag tänkt om lite på den punkten
Har egentligen väldigt bra koll på hästars kroppsspråk och reaktioner och sånt, är trygg i mej själv och jag vet att jag kan styra med kroppsspråket och är 'säker på mej själv och det jag gör'-vilket ju hästarna märker. Men efter sparken så inser man vad lätt det är att en liten oriktad spark kan göra sjukt stor skada så jag har blivt lite harig i det där och tappat förtroendet för mej själv-vilket ju hästarna märker... , till min egna stora besvikelse.
Oftast tuffar jag på mej, men jag saknar mitt gamla självsäkra jag som var så naturligt.
Jag är privathästryttare som är uppväxt i stallet, skogsluffade mest förr, men tävlingsrider sen kanske tio år tillbaka.