Stegrande fullblod - vad göra?? *långt*

[Billy]

Jag har just nu en fd galoppör hemma för omskolning till ridhäst. Jag har hållit på med hästar i över 30 år och anser mig vara både kunnig och hästvan. Dock kan jag givetvis inte allt, det kan ju ingen.

När jag tog mig an denna häst förklarade jag för hästägaren att jag aldrig tidigare omskolat någon galoppör men att jag gärna gjorde ett försök. Ägaren var helt med på detta och var bara glad över att jag ville ge det en chans. Jag rider i vanliga fall på medelsvår nivå i dressyr och har vidareutbildat många hästar tidigare, dock inga fullblod/galoppörer.

Hästen i fråga är ett otroligt sött och vackert litet fullblodssto på 5 år. Hon gjorde, vad jag förstått, sitt sista löp i september förra året. Då hon var problematisk att få in i startboxarna togs hon bort från banan och man ville att hon skulle ges en ny chans och bli ridhäst i stället. Ägaren, som även är uppfödare till hästen, är väldigt mån om att hästen ska ha det bra och hamna rätt i livet. Hästen är ju trots allt bara 5 år och har hela livet framför sig.

Nu till saken: denna lilla häst beter sig lite som Dr Jekyll and Mr Hyde. Hon är väldigt gullig och försiktig av sig men kan på en halv sekund helt slå om och vara i princip okontaktbar och mer eller mindre livsfarlig, både för sig själv och andra. Det största problemet jag har med henne är att hon har så otroligt lätt för att stegra. Hon gör det i tid och otid, överallt, när som helst och hur som helst i princip. När hon blir som allra mest galen stegrar hon sig och kastar sig mot mig. Detta är i markhanteringen. Än så länge har hon, peppar peppar, inte tenderat att resa sig när jag sitter på.

Nu skulle väl de flesta säga att jag måste jobba henne mer från marken, ledarskap osv osv. Det gör jag, tro mig. Förvisso har hon inte stått hos mig mer än 2 månader men under den tiden har det till 80 % handlat om markhantering. Hon har gjort framsteg, mikroskopiska sådana men trots allt framsteg och det känns ju hoppfullt. Senaste tiden har hon faktiskt inte slitit av en enda muskel i mina armar och bara DET är ett framsteg i sig. Första perioden var mina överarmar svarta av blåmärken från muskelbristningar då hon kastat sig iväg så mycket att mina armar höll på att gå av.

I början gick det inte att leda henne i träns. Hon fick fullständig spunk om hon kände att man höll i bettet. Jag fick alltid ha grimman över tränset och jobba henne med denna på. Så fort hon känner något typ av drag framifrån i tränset eller grimman får hon spel och kastar sig bakåt alternativt stegrar sig. Detta beteende misstänker jag ha kommit ifrån allt bråk kring startboxarna, men jag vet ju inte eftersom jag inte riktigt vet hur det funkar på galoppen. Ägaren har i princip bara fött upp henne och sen har hon stått i träning hos proffstränare. Så ägaren vet egentligen inte heller varifrån detta beteende kommer.

Jag tror att beteendet med att stegra sig har funnits där sedan långt tillbaka. Det känns inte som att det är något nytt för henne. Senaste tiden är det oftast kopplat till när det händer något som får henne att gå i spinn - ex. befinna sig i ett annat ridhus/ridbana (på samma anläggning som hon står), vistas bland flera hästar (tex när anläggningen är en tävlingsplats och hon bara ska ledas från en plats till en annan - inte tävla) mm.

När hon går i spinn så blir hon i helt galen och är som sagt livsfarlig att hantera. Hon stegrar konstant och hoppar mot mig och det går inte att få kontakt med henne. Allt går otroligt fort och hon är överallt och ingenstans på ingen tid.

Jag önskar så klart tips och idéer om hur jag ska hantera henne, få henne att släppa det som blockerar hennes hjärna och lyssna till mig i stället. Det känns just nu otroligt frustrerande och jag vill ju så klart att hon ska må bra och känna sig lugn och trygg i alla lägen.

Hon är kollad av veterinär, tandläkare etc. Känner inte att det beror på något kliniskt utan mer som att det sitter i knoppen då det är yttre faktorer som utlöser det.

Jag har egentligen inte så många tips att komma med utan vill mest dela med mig av min erfarenhet. Vår häst, ett halvblodsto, betedde sig ungefär på samma sätt. Det är en lång historia men hon klarade inte tävlingsplatser eller gruppträningar. Vi "ringade in" problemet till att många hästar runt henne i ett oförutsägbart mönster triggar igång henne. Hon börjar med små små tecken på stress. Drar upp mungiporna lite, biter liksom ihop framtänderna (ser det ut som), går inte fram riktigt för skänkel (mest en känsla hos ryttaren och inget som andra ser). Om man i de lägena fortsatte rida så PANG! stod hon på bakbenen. När hon nådde de lägena var hon totalt okontaktbar. Nu 5 år (!) senare kan hon gå en gruppträning på hemmaplan. Åker vi på tävling måste vi se till att det är en anläggning som är stor nog så vi kan rida fram i princip helt ensamma, in och hoppa krysset och sedan in på banan. Då KAN det gå bra, ibland inte. Hon kan helt enkelt inte hantera stress, så är det. När hon inte vet exakt vad som förväntas av henne blir hon jätterädd och flippar ut. Dessemellan är hon väldens snällaste och får hon gå i paddocken här hemma kan vilket nybörjare som helst rida runt på henne.

Så mitt tips blir, försök se de små små tecknen på stress och ta genast bort henne från miljön innan det smäller. Du säger att det kommer helt plötsligt men jag tror hon varnar. Det gäller att se dem. Jag tänker även på Jan Brinks fina hingst (tappat namnet) som inte kunde visas för människor på ett år så totalt sönderstressad han var. Med stort tålamod kunde han visas för hand långt senare och nu sist också uppsuttet. Så det behöver inte alls, som du också säger, vara dålig hantering bakom ett sådant beteende, utan just denna individ klarade inte tävlingslivet och den stress det medförde.

 

[Cornelia]

Klokt skrivet, Billy!

 

[Dennerstahl]

Varning för långt svar.

Jag äger idag två fullblod och jag har under mina år ihop med hästar haft den stora glädjen att jag fått umgåtts väldigt mycket med före detta galoppörer. Enligt min erfarenhet är fullblod intelligenta, ambitiösa och väldigt känsliga. Det är hästar som i rätt sinneslag är helt fantastiska, men som i ett mindre tillfredsställande sinnestillstånd kan vara enormt, tillsynes komplicerade.

Som ägare till en före detta galoppör bör man först och främst se till sin häst.
- Hur är egentligen min häst som individ och vad kan jag, rent logiskt, göra för att underlätta för min häst?

Din häst är förmodligen väldigt känslig. Det är okej att vara känslig, toppen till och med, men det krävs en viss mognad hos hästen för att denna fina egenskap inte ska gå överstyr och på så vis förvandlas till något negativt. En häst som din, som uppvisar den här typen av beteenden, är inte mogen för, eller tillgänglig för, den träning du utsätter den för.

Förstå mig nu rätt, jag anser inte att du begärt något direkt orimligt av din häst, men för en väldigt känslig individ kan den mest minimala utmaningen bli till mer än vad den för stunden klarar av.

Jag skulle råda dig att låta din häst bara få gå och vara häst en period och att du låter den göra saker som du så här långt vet att den klarar av och är bekväm med. Låt den varva ner och låt den finna en harmoni i sitt nya hem, det tror jag skulle göra både dig och hästen gott. Vissa galoppörer klarar av att anta "nya utmaningar" i sitt nya hem i princip direkt, men dessa hästar har säkerligen då uppnått en helt annan nivå av mental mognad än vad din häst har i dagens läge.

Försök att i allra högsta grad behålla ditt lugn som hästens ledsagare och vän och låt hästen, så här i början, enbart göra saker som du vet att den klarar av. Låt hästen få känna sig duktig och lugn i allt ni gör.

Jag har för mig själv allt som oftast även upprättat en check-lista. Ange i punkter, det kan ju bara vara i ditt huvud, vilka moment du vill att din häst ska klara av. Gör det gärna i svårighetsgrader utifrån din häst. Följ sedan denna lista och hoppa aldrig över punkter och gör det aldrig för svårt. Det finns, som man brukar säga, ingen mening att ge sig på att gå innan man har lärt sig att krypa. Man gör det onödigt svårt för sig själv och man slutar ha roligt ihop som ekipage.

Det största felet som jag sett nyblivna ägare till ex-galoppörer göra är att de förstorar saker i det oändliga. Dock inte sagt att du, TS, har gjort det. Man bör ha en gnutta humor, tålamod och en genuin förmåga att rycka lite på axlarna och backa ett par steg när man håller på med före detta galoppörer. Kan man ge dem den tid som vissa av dem faktiskt behöver så får man det allt som oftast tusen gånger åter i ett senare skede.

Det var lite tankar från mig, tack och hej