- Svar: 24
- Visningar: 3 622
Allmänt depp och gnäll.
Har sen i somras åkt fram och tillbaka till kliniken, utredningar, behandling, röntgen, till Helsingborg för ct, ultraljud, röntgen, behandling osv osv.
Enligt veterinärerna ska, prognosen var bra men hästen är inte bättre, tvärtom så ser han värre ut än när vi började.
Har promenerat och promenerat, fick klartecken att skritta uppsuttet men efter några gånger blev han sämre igen.
Nu går han bara i hagen och jag väntar på att veterinären ska, återkomma angående återbesöket denna vecka.
Klart är iaf att vi inte kommer kunna göra den uppföljning som var planerad.
Jag har helt gett upp att han ska kunna återgå i träning igen, jag hoppas bara han ska bli så pass bra att han fungerar för lättare ridning.
Jag är helt dränerad på energi och pengar. Resten av livet fungerar bra men så fort jag ser honom vill jag bara gråta, varför blir han inte bättre.
Jag gör allt jag kan och det räcker inte.
Jag är så noga med varierad träning, underlag, stora hagar utan lera, lång utevistelse och bra stallmiljö.
Jag har aldrig haft några ridrelaterade skador som tex kotledsinflammationer.
Däremot en hel del trauman och ovanliga sjukdomar.
Samma med denna, en extremt ovanlig tillväxtrubbning samt trauma på detta.
Det verkar inte vara meningen att jag ska ha häst.
Ledsen och uppgiven.
Har sen i somras åkt fram och tillbaka till kliniken, utredningar, behandling, röntgen, till Helsingborg för ct, ultraljud, röntgen, behandling osv osv.
Enligt veterinärerna ska, prognosen var bra men hästen är inte bättre, tvärtom så ser han värre ut än när vi började.
Har promenerat och promenerat, fick klartecken att skritta uppsuttet men efter några gånger blev han sämre igen.
Nu går han bara i hagen och jag väntar på att veterinären ska, återkomma angående återbesöket denna vecka.
Klart är iaf att vi inte kommer kunna göra den uppföljning som var planerad.
Jag har helt gett upp att han ska kunna återgå i träning igen, jag hoppas bara han ska bli så pass bra att han fungerar för lättare ridning.
Jag är helt dränerad på energi och pengar. Resten av livet fungerar bra men så fort jag ser honom vill jag bara gråta, varför blir han inte bättre.
Jag gör allt jag kan och det räcker inte.
Jag är så noga med varierad träning, underlag, stora hagar utan lera, lång utevistelse och bra stallmiljö.
Jag har aldrig haft några ridrelaterade skador som tex kotledsinflammationer.
Däremot en hel del trauman och ovanliga sjukdomar.
Samma med denna, en extremt ovanlig tillväxtrubbning samt trauma på detta.
Det verkar inte vara meningen att jag ska ha häst.
Ledsen och uppgiven.