Tror ni på övernaturliga fenomen?

[Fjordfrälst]

Det får bli en senare fråga i livet, som 30-nånting går jag inte och tänker på döden särskilt ofta. Men spontant så känns det hemskt trist att dö, ja, så desto större anledning att leva nu. Det skulle ju vara trist åt andra hållet också, om en la allt sitt hopp till livet efter detta och så blir det inget. Ingen utav oss vet ju.

Vi ska ju leva här och nu! . När jag var liten och hade kommit förbi den där barnrädslan för döden när man är liten, så började jag tänka att först lever vi här och nu och så tar vi nästa liv efter det, alltid sett det så mer eller mindre...

 

[MissFideli]

Jag tycker det känns ledsamt att folk känner att de behöver något annat (gud) för att känna sig trygga och säkra. Jag vill ha den tryggheten i mig själv.

Ja, men det är nog nått man får acceptera. Alla har inte och kan inte få den självtryggheten.

 

[Badger]

Ja, men det är nog nått man får acceptera. Alla har inte och kan inte få den självtryggheten.

Nej, men man måste ju också tänka på att det är 50/50 en god andel kanske inte får trygghet genom religion utan folk får ju otrygghet och ohälsa också.

(Kanske per proxy om man är barn till amerikansk kristen höger.)

 

[MissFideli]

Nej, men man måste ju också tänka på att det är 50/50 en god andel kanske inte får trygghet genom religion utan folk får ju otrygghet och ohälsa också.

(Kanske per proxy om man är barn till amerikansk kristen höger.)

Jag säger inte nått om att det är enbart positivt? Bara påpekar att det inte är 100% onödigt.

 

[Murphy]

Jag vet inte.
Jag har i sommar läst en kurs i religionspsykologi där man ändå försöker vara lite vetenskaplig när det gäller undersökandet av fenomen.

Jag vill inte säga att det inte finns, för jag vet inte.
Jag har upplevt lustiga saker när vi mediterar osv men det är jag rätt övertygad om att det är min hjärna som har skapat

Jag har läst samma kurs (15 hp, HiG, A-nivå?) under 2011.
Den fuckade med mitt mind. Kanske har kursen utvecklats sen dess, kanske fuckar den ännu mer med folks mind?
Minns att kursen talade om att (medvetet) försätta sig i tillstånd att förnimma alternativa uppfattningar av verkligheten. Intressant.

 

[lil-sis]

Jag har läst samma kurs (15 hp, HiG, A-nivå?) under 2011.
Den fuckade med mitt mind. Kanske har kursen utvecklats sen dess, kanske fuckar den ännu mer med folks mind?
Minns att kursen talade om att (medvetet) försätta sig i tillstånd att förnimma alternativa uppfattningar av verkligheten. Intressant.

Japp, hade ni SD också?

Vi fick läsa helt på distans och kurskamraterna gjorde mig bara förvirrad så jag valde att inte vara med på seminarierna och sedan luta mig mot att jag iaf hade koll på teorierna vi skulle använda. Och så Jung på det (Men jag fick ett C så lite fattade jag!)

 

[Murphy]

Japp, hade ni SD också?

Vi fick läsa helt på distans och kurskamraterna gjorde mig bara förvirrad så jag valde att inte vara med på seminarierna och sedan luta mig mot att jag iaf hade koll på teorierna vi skulle använda. Och så Jung på det (Men jag fick ett C så lite fattade jag!)

Yep. Med hens magisteruppsats som kursbok tillsammans med Geels & Wikström.
Hade personligen rätt kul med NRR och dåtidens samtida LCHFrörelse i examinationsrapporten.

Vi läste helfart campus, och hade en del rätt ostrukturerade seminarium men även intressanta föreläsningar med exempel kring att stirra sin spegelbild i ögonen utan att blinka i många, många minuter för att dissociera och förnimma upplevelsen av se någon annan i spegeln. Kunde även göras två personer emellan - med syfte att få upplevelsen av att den andra personen byter skepnad.

Talades mycket om gränslandet mellan sömn och vakenhet som ett vanligt förekommande förändrat medvetandetillstånd, och vilka tolkningar hjärnan och sinnen gör och vad vi upplever genom detta i frågan av märkliga fenomen och skruvad verklighet.

 

[Asko]

Inte det minsta på något sätt. Har aldrig varit religiös en enda minut av hela mitt liv. Kan inte tro på spöken eller andar eller andra väsen som inte syns.

Detta trots att jag har drömt sanndrömmar och råkat ut för lite andra saker som är svårförklarade med logik. Jag tänker att mitt undermedvetna har uppfattat signaler som jag inte satt ord på snarare än att det finns övernaturliga väsen.

Jag kommer tänka på deja vu, det är något som man skulle kunna förklara med något övernaturligt som vetenskapen inte riktigt har någon 100% förklaring till. Men ändå vet vi att det är något som händer i hjärnan då.
Har inte så svårt att tro att samma sak kan gälla andra saker.
Det är intressant!

 

[Teilani]

Hmm du menar att du när du dör kommer ändå att få veta vartåt det barkar hän och får följa hur det utvecklar sig på jorden? Om vi klarar uppvärmningen eller om man lyckas få fram en levande dinosaurie?

Det är ju en trevlig tanke, jag är ju oerhört nyfiken så det äter mig verkligen att jag aldrig kommer att få veta. Men känns inte som att någon av de traditionella alternativen löser det problemet?

De traditionella versionerna av efterlivet gäller väl dock ofta att man hamnar i ett helvete vilket jag föredrar att inte göra, eller en himmel/paradis och det är inte heller riktigt min grej (helt ärligt tror jag inte så högt om mig själv att jag tänker att det är ditåt det barkar hän. Man behöver nog en god portion självgodhet för att känna sig trygg där.). Att ligga som en hög ben och vänta på att bli rest på yttersta dagen känns lite för skräckartat och jag tror jag är aska snarare. Limbo känns inte så lockande heller, eller Hel. Frejas salar kanske vore något eller Valhall men jag tror inte jag kommer dö i strid. Spöka känns inte alls attraktivt. Jag är inte jättesugen på något av alternativen i en evighet egentligen.

Om jag återföds tex som skalbagge så är ju jaget jag ändå stendött eftersom jag inte minns vem jag var innan och mitt intresse för senaste forskningen lär ju vara noll och intet.

När jag känner mig romantiskt lagd tänker jag att mina molekyler återgår som näring till jorden i ett kretslopp och blir blommor och maskar. Det är ju nästan som att återfödas, typ.

Vet inte hur man skulle spendera livet för att suga åt sig mesta möjliga mer än man kan göra? Verkar väldigt sorgligt om man skulle ägna hela livet åt att inte ha det trevligt nu för att få ett super liv efter detta och så fanns det liksom inte ett, eller som vissa barn i kristendomen, ägnar hela sitt liv åt total panik över döden och inte ens tänka onda tankar (för gud hör allt) för att de är rädda för helvetet. Jättesorgligt.

(Min man hävdar alltid att jag kommer att stå inför St Pers portar och upptäcka att han är en mördarsnigel. Då vore det definitivt kört sen.)

nangijala

 

[Badger]

nangijala

Jaaa men det verkar så jobbigt ändå om man är lite äldre vilket många hoppas på. Först dör man, hamnar i Nangijala och börjar odla sin trädgård 80+ år gammal och får den då och då översprungen av onda soldater eller drakar. Sedan efter 3-4 år när man knappt ens fått frukt på sitt nysatta gråpäronträd så bär det av igen till Nangilima där ingen dör. Vilket får en att undra över populationen och om man får plats med en trädgård.

Men i övrigt är jag absolut för. Det gäller dock att dö ganska tidigt tänker jag, för att få ut max av äventyren.

 

[sicx]

Jag kommer tänka på deja vu, det är något som man skulle kunna förklara med något övernaturligt som vetenskapen inte riktigt har någon 100% förklaring till. Men ändå vet vi att det är något som händer i hjärnan då.
Har inte så svårt att tro att samma sak kan gälla andra saker.
Det är intressant!

Ja men det är väl en sån där vanlig återkommande diskussionsgrej med folk som tror på "något", förklara deja-vu. Som om man är någon jäkla professor i hjärngympa.

Det finns ett avsnitt av Institutet där de faktiskt tar upp deja-vu och pratar med en snubbe som forskar(forskat?) på detta. Väldigt intressant och fullt förklarbart! (Förklarbart känns inte som ett ord, men vad heter det då?!)

Alla borde lyssna på Institutet, det är nog den bästa podden någonsin! Tar även upp möjliga förklaringar till alien abductions, spökuppenbarelser och de pratar till och med med en spökforskare Obs, man bör gilla Jesper Rönndahl för att lyssna, men vem gör inte det?!

 

[Asko]

Jag skulle vilja tillägga en sak till alla vettiga inlägg i tråden - även om jag inte tror på något eller vet inte om det existerar, så tycker jag att det är dumt att utmana det.
Alltså, bara för att jag inte tror på det betyder det ju inte att jag kan ha fel.

Tänker på det när folk i tv-serier typ ropar och utmanar demoner att ta över deras kroppar eller liknande. Alltså, jag tror inte att det kommer att hända men är det verkligen värt att utmana ödet?

Tillägg: På tal om ödet ... nej, jag tror nog inte riktigt på det heller.

 

[Lingon]

Jag skulle vilja tillägga en sak till alla vettiga inlägg i tråden - även om jag inte tror på något eller vet inte om det existerar, så tycker jag att det är dumt att utmana det.
Alltså, bara för att jag inte tror på det betyder det ju inte att jag kan ha fel.

Tänker på det när folk i tv-serier typ ropar och utmanar demoner att ta över deras kroppar eller liknande. Alltså, jag tror inte att det kommer att hända men är det verkligen värt att utmana ödet?

Jag känner väl lite när det gäller gudar att om jag skulle ha fel (är alltså ateist) och det visar att det finns en/flera gudar så händer en av två saker: antingen är det en god gud och då spelar det ingen roll om jag bett/trott eller vad man gjort. Det enda som spelar någon roll är hur man levt sitt liv. Om det däremot är en ond gud så är det ingen gud jag vill anpassa mitt liv efter.

Jag är inte alls vidskeplig av mig. Tror inte ett dyft på det som inte går att bevisa. Men skulle någon bevisa att enhörningar finns står jag först i kön att jubla högt. Men till dess får de förbli ett fantastiväsen.

 

[Asko]

Angående religion, så konfirmerade jag mig och jobbade som ungdomsledare ett tag efter det. Jag gillade stämningen i gruppen, de andra ledarna och så var det rofyllt ibland att tänka sig att det kanske fanns något där.
Jag är nog skeptisk dock. Men gick dit ändå då jag trivdes i umgänget, och det är ju inte dumt det heller.


En religion som jag gillar dock är den som tillhör/-de de amerikanska urinvånarna. Den varierade nog mellan olika grupper men grundtanken verkar ändå ha varit en djup respekt för naturen, det känns som en hälsosam religion som vi hade kunnat behöva mera av idag.

 

[Asko]

Jag känner väl lite när det gäller gudar att om jag skulle ha fel (är alltså ateist) och det visar att det finns en/flera gudar så händer en av två saker: antingen är det en god gud och då spelar det ingen roll om jag bett/trott eller vad man gjort. Det enda som spelar någon roll är hur man levt sitt liv. Om det däremot är en ond gud så är det ingen gud jag vill anpassa mitt liv efter.

Jag är inte alls vidskeplig av mig. Tror inte ett dyft på det som inte går att bevisa. Men skulle någon bevisa att enhörningar finns står jag först i kön att jubla högt. Men till dess får de förbli ett fantastiväsen.

Jag tänkte mera på djävulen eller demoner eller liknande... där man utmanar något som är känt för att vara ondskefullt att göra en illa.
Det är ju inte som att du står och ropar åt enhörningen att spetsa dig i bröstet med hornet om de skulle existera för att du vill ha bevis på det

 

[Lingon]

Jag tänkte mera på djävulen eller demoner eller liknande... där man utmanar något som är känt för att vara ondskefullt att göra en illa.
Det är ju inte som att du står och ropar åt enhörningen att spetsa dig i bröstet med hornet om de skulle existera för att du vill ha bevis på det

Fast jag tror ju inte att dmeoner och djävulen finns så jag hade absolut inte vara rädd för att göra nåt sånt. Sen hade jag inte förstått poängen med det heller...

 

[sjoberga]

Jag tänkte mera på djävulen eller demoner eller liknande... där man utmanar något som är känt för att vara ondskefullt att göra en illa.
Det är ju inte som att du står och ropar åt enhörningen att spetsa dig i bröstet med hornet om de skulle existera för att du vill ha bevis på det

Det blir lite av en paradox att utmana något som har en känd egenskap på det här området.

 

[Asko]

Gudar, spöken, enhörningar, aliens och annat sånt har samma trovärdighet för mig. Varför skulle det vara mindre övernaturligt att tro på det ena än det andra?

Egentligen skulle jag vilja säga att aliens är det av de fyra som är mest troligt att det existerar eftersom rymden ärså otroligt stor att vår kunskapom den är så otroligt liten.Så visst, det kan gömma sig annat liv därute som vi inte vet om och som ärså långt borta att vi aldrig komma fåkännedom om det heller.

Apropå Aliens, så tror jag att man tror alldeles för mycket på att de skulle vara slags människoliknande varelser. Om det finns så är det mera troligt att det är en helt annan sorts vetenskap bakom, och att det beror på vad man menar med liv. Om man räknar med bakterier eller sånt i den storleken så är möjligheten mycket större.
Men liv som är på samma nivå som mänskligheten..? Känns osannolikt.

 

[Asko]

Fast jag tror ju inte att dmeoner och djävulen finns så jag hade absolut inte vara rädd för att göra nåt sånt. Sen hade jag inte förstått poängen med det heller...

Jag tror inte heller på det, men är ödmjuk inför att jag kan ha fel och då skulle det vara dumt att upptäcka det på det viset. Det var det som var min poäng

 

[Asko]

Det blir lite av en paradox att utmana något som har en känd egenskap på det här området.

Ok, känd myt kring dem eller hur du än vill säga det.