Tror ni på övernaturliga fenomen?

[Mia_R]

En religion som jag gillar dock är den som tillhör/-de de amerikanska urinvånarna. Den varierade nog mellan olika grupper men grundtanken verkar ändå ha varit en djup respekt för naturen, det känns som en hälsosam religion som vi hade kunnat behöva mera av idag.

Nja, jag betackar mig från att offra en människa om dagen för att solen ska fortsätta gå upp, fast jag kan tänka mig att göra undantag när det gäller Bolsonaro, Trump, Putin, Kim m fl.

 

[Lingon]

Apropå Aliens, så tror jag att man tror alldeles för mycket på att de skulle vara slags människoliknande varelser. Om det finns så är det mera troligt att det är en helt annan sorts vetenskap bakom, och att det beror på vad man menar med liv. Om man räknar med bakterier eller sånt i den storleken så är möjligheten mycket större.
Men liv som är på samma nivå som mänskligheten..? Känns osannolikt.

Jag är inne på din linje också.

Visst kan liv ha uppstått flera gånger oberoende av varandra. Men hittar vi liv i rymden så kommer det troligtvis inte se ut som det liv vi är vana vid d.v.s. DNA/RNA baserat.

 

[lil-sis]

Yep. Med hens magisteruppsats som kursbok tillsammans med Geels & Wikström.
Hade personligen rätt kul med NRR och dåtidens samtida LCHFrörelse i examinationsrapporten.

Vi läste helfart campus, och hade en del rätt ostrukturerade seminarium men även intressanta föreläsningar med exempel kring att stirra sin spegelbild i ögonen utan att blinka i många, många minuter för att dissociera och förnimma upplevelsen av se någon annan i spegeln. Kunde även göras två personer emellan - med syfte att få upplevelsen av att den andra personen byter skepnad.

Talades mycket om gränslandet mellan sömn och vakenhet som ett vanligt förekommande förändrat medvetandetillstånd, och vilka tolkningar hjärnan och sinnen gör och vad vi upplever genom detta i frågan av märkliga fenomen och skruvad verklighet.

Det skulle varit campus men tack för corona tror jag. G & W gillade jag

 

[Asko]

Nja, jag betackar mig från att offra en människa om dagen för att solen ska fortsätta gå upp, fast jag kan tänka mig att göra undantag när det gäller Bolsonaro, Trump, Putin, Kim m fl.

Okej, skulle kanske ha specificerat de nordamerikanska urinvånarna

 

[Asko]

Jag är inne på din linje också.

Visst kan liv ha uppstått flera gånger oberoende av varandra. Men hittar vi liv i rymden så kommer det troligtvis inte se ut som det liv vi är vana vid d.v.s. DNA/RNA baserat.

Exakt, och då kommer man in på frågan vad som räknas som liv

 

[Fruentimber]

Jag känner väl lite när det gäller gudar att om jag skulle ha fel (är alltså ateist) och det visar att det finns en/flera gudar så händer en av två saker: antingen är det en god gud och då spelar det ingen roll om jag bett/trott eller vad man gjort. Det enda som spelar någon roll är hur man levt sitt liv. Om det däremot är en ond gud så är det ingen gud jag vill anpassa mitt liv efter.

Exakt sådär säger jag också när diskussionerna drar igång. Är guden god så spelar det ju ingen roll? Det blir väl tvärtom falskt som tusan att bara spela god för att eventuellt blidka en gud och rädda sitt eget skinn?

 

[Fjordfrälst]

Jag skulle vilja tillägga en sak till alla vettiga inlägg i tråden - även om jag inte tror på något eller vet inte om det existerar, så tycker jag att det är dumt att utmana det.
Alltså, bara för att jag inte tror på det betyder det ju inte att jag kan ha fel.

Tänker på det när folk i tv-serier typ ropar och utmanar demoner att ta över deras kroppar eller liknande. Alltså, jag tror inte att det kommer att hända men är det verkligen värt att utmana ödet?

Tillägg: På tal om ödet ... nej, jag tror nog inte riktigt på det heller.

Ptja hände mig en gång på jobbet . Jag och två mediala kollegor hade ätit middag och skulle lämna matsalen, vi hade pratat lite om att det spökar på jobbet. Jag berättade att jag inte märker av det lika tydligt längre. Tills jag kände hur någon drog mig lite lätt baklänges i ryggsäcken som hängde på ryggen . Nej fanns ingen bakom och inget att fastna i .

 

[Blimblom]

Nej det gör jag väl inte.
Men jag såg en grön självlysande gestalt sitta på ett kyrktak när jag var liten, tittade länge och väl, och när jag hämtat mormor och morfar för att titta på den häftiga statyn, som inte alls passade in på en gammal kyrka, så var den borta.
Jag trodde länge (som barn iaf) att det var ett snällt spöke, eller en skyddsängel, för jag blev aldrig rädd, bara lugn.
Men idag kan jag inte säga att jag tror på något övernaturligt, även fast jag är rätt bra på att skrämma upp mig själv

 

[fio]

Skämtar du?
Om inte, så måste jag säga att jag finner ditt inlägg ganska obehagligt.

Nej, varför skulle jag skämta? Varför är det obehagligt att tro på nått mer än bara döden?

 

[fio]

Inte hopplöst alls? Jag känner tvärtom, att det är lite synd med de som använder hela livet till religion eller/och spöken helt onödan.

Varför skulle du vara ledsen om du inte trodde? Jag är fullt nöjd i mitt liv och känner inte att jag behöver vänta på något efter döden eller förlita mig på någon ande. Jag tar ansvar för mina egna handlingar och mitt eget mående.

För mig handlar inte tro om religion eller drakar och demoner, det handlar mer om att jag gärna vill tro att det finns nått mer efter döden , men vad kan jag såklart inte veta! Det innebär ju knappast att man inte tar ansvar för ens egna handlingar eller mående just nu! Jag sysslar överhuvudtaget inte med andar eller någotannat inom det området!

Men tydligen var det provocerande för en del att jag tycker det är ledsamt att inte tro på något

 

[tuaphua]

Jag vet inte vad som menas i tråden riktigt. Jag är nog rätt öppen för det mesta i livet. Men även rätt skeptisk om det går emot magkänslan.
Jag är inte religiös.

Jag har tex varit hos kinesiskt utbildad akupunktör som jag fick veta var healer också som genom att kika och ta på mig kunde ställa samma diagnos som läkare sedan gjorde 2 månader senare. Om hon läste hon microsignaler eller "kände" på ngt vis har jag ingen aning om. Vet att hon hjälpt enormt mkt människor sjukvården inte grejat under iaf 20 år.

Jag har haft 2 elever, som inte känner varann, som använt samma djurpratare. En av dem skickade foto till denne och noll info i övrigt. Hästen var veterinärfall och veterinärerna kliade sig mest i huvudet och hittade inte felet. Djurprataren sa att hästen hade besvär i ett område som sedan kunde hittas av veterinärerna.
Har också varit info bara ägare och häst vetat om i andra fallet, mkt detaljerade historier som stämt. Då har man bara sagt hej till ägare och suttit själv med hästen, ingen info innan och inget synligt.
Har även jobbat i stall där okunniga ägare tog dit djurpratare som var så extremt genomskinligt båg rätt igenom.

Har fått höra av sådana som håller på med djurkommunikation att jag gör sådant omedvetet när jag jobbar med hästar och att det är därför jag är så bra på knepigare individer.
Detsamma har sagts om min mentor inom problemlösning. Vi har pratat om det och tror väl att vi främst läser och sänder ut microsignaler rent fysiskt mkt snabbt. Mina dressyrtränare tror ju att jag fick bli hypersensibel för att överleva med min ponny med lynnesfel. De flesta missar ju sådant smått.
Man kan ju skoja med kunder och göra pyttesignaler mkt fort och få hästen att göra det man ber om utan att folk ser. Men djurpratarna anser ju att de upplever en kommunikation på ett till plan då de ser en träna.

Sambon har fått höra att han har "ögon i fingrarna" pga sin förmåga att hitta problem som veterinärer brukar behöva maskiner alt bedövning för att hitta. I början trodde inte veterinärerna på honom om han bad dem kika på just ngt område. När de sedan själva felsökt och till slut hamnat i den diagnosen många gånger började de tycka att han var otäck. De återkopplade och sa hur obehagligt det var att han hittade sånt som de typ måste köra UL/röntgen etc för att hitta.
Det kan ju var så att han läser microsignaler och iom så måna års dagligen kännandes på kroppar, vävnader, strukturer, rörelseförmåga etc kanske uppövad fysisk känslighet. Han tror ju själv det.

Jag vet inte exakt vad jag tror på. Men jag tror nog på mer än vad som är bevisat idag.
Med det sagt tror jag inte på vad som helst eller vem som helst.

 

[Bison]

I want to belive!
Men det gör jag nog inte, skriver nog för jag är ändå inte helt säker.
Jag är inte religiös och tänkte först skriva att jag är anti allt flum.
Men så kom jag och tänka på när jag precis flyttat in i ett nytt stall för ett antal år sedan.
Träffade en man där jag aldrig sett innan, han frågade lite om min häst och vad vi gör och jag svarade lite ytligt, inget om mig själv.
Han la handen över min arm och berättade en hel del personliga saker om mig. Inget svävande som skulle kunna stämma in på de flesta om man verkligen vill utan riktigt personliga saker.
Blev helt ställd
Aldrig sett människan igen och inte tänkt på det förrän nu.

 

[Lingon]

Exakt, och då kommer man in på frågan vad som räknas som liv

Exakt, ytterligare en mycket intressant diskussion! Inte så glasklar som man kan tro från början.

 

[lil-sis]

Jag tycker inte man ska kalla det i onödan. Folk blir hjälpta av att tro. De mår bättre, klarar svåra kriser och vissa verkar till och med gå från att vara långtida brottslingar till att bli laglydiga pga sin nyfunna tro.
Jag är inte troende själv, men skulle aldrig sätta mig över en annan människas behov av att tro på nått.

Ja religion är användbart till mycket som är bra också. Det är lätt att glömma!

 

[Lingon]

Ja religion är användbart till mycket som är bra också. Det är lätt att glömma!

Absolut får folk nåt positivt utav det. Annars nog inte lika många trott på det. Jag önskar bara att de religiösa hade kunnat förstå att det inte är en allmängiltig sanning som gäller för alla. Och också inse att folk tror på olika saker, hålla sin tro för sig sjäv och låta andra ha sin i fred. Därför tycker jag att religion är en privatsak som man ska hålla för sig själv.

Jag går inte runt och påpekar att jag är ateist i alla sammanhang. Kommer ämnet upp så tänker jag inte låtsas att jag tror men jag trycker inte upp det i någons ansikte. Blir jag bjuden på dop, bröllop eller begravning går jag dit och respekterar ceremonin. Oavsett vad jag egentligen tycker om den.

 

[Fruentimber]

Nej, varför skulle jag skämta? Varför är det obehagligt att tro på nått mer än bara döden?

Var har jag skrivit att det skulle vara obehagligt?

Jag skrev att jag fann ditt inlägg som obehagligt. Alltså din retorik du valt att framföra. Inte att tro på liv efter döden skulle vara obehagligt.

 

[Voeux]

Absolut får folk nåt positivt utav det. Annars nog inte lika många trott på det. Jag önskar bara att de religiösa hade kunnat förstå att det inte är en allmängiltig sanning som gäller för alla. Och också inse att folk tror på olika saker, hålla sin tro för sig sjäv och låta andra ha sin i fred. Därför tycker jag att religion är en privatsak som man ska hålla för sig själv.

Jag går inte runt och påpekar att jag är ateist i alla sammanhang. Kommer ämnet upp så tänker jag inte låtsas att jag tror men jag trycker inte upp det i någons ansikte. Blir jag bjuden på dop, bröllop eller begravning går jag dit och respekterar ceremonin. Oavsett vad jag egentligen tycker om den.

Jag håller med dig till viss del, men min uppfattning är att det är ovanligt med personer som trycker upp sin religion i andras ansikten? Jag tror faktiskt bara att jag träffat någon enstaka. Annars tänker jag att religion är lite som politik, inget man går runt och domderar och trycker på människor, men kan bli en intressant diskussion två intresserade parter emellan. Privatsak som man ska hålla för sig själv tänker jag mer är typ.. toalettrutiner

 

[Asko]

Alltså sånadär spökjaktsprogram är alltid så vansinnigt roliga.

Tänk dig att du är något trött spökgubbe från 1500-talet som typ är fast i vår värld och sitter och jämrar dig i något hörn i ett gammalt hus då och då.
Helt plötsligt kommer ett helt TV-team med kameror och mackapärer och folk. De springer runt och skriker och ropar "Om du är här, prata i den här mackapären, få den här ficklampan att tändas, ge oss ett tecken!" Du har aldrig sett dessa konstiga demoniska mackapärer förut, blir såklart livrädd och gömmer undan dig. Någon idiot viftar med handen genom dig och typ "shit här blir det kallare! känn!" ... alla andra idioter kommer och petar i dig, som något konstigt spök-övergrepp.
När du varit tyst för länge byter de där konstiga människorna taktik, och börjar kalla dig fula namn och anklaga dig för saker i hopp om att du ska bli arg och göra något.

Liksom vad fan Jag hade då fortsatt gömma mig

Stackars spöke

 

[Fruentimber]

Men tydligen var det provocerande för en del att jag tycker det är ledsamt att inte tro på något

Men nu blir det väl ändå lite väl fånigt här? Är du ute efter en faktisk diskussion eller ute efter att provocera? Att nedvärdera andra människors tillvaro och benämna den som "hopplös" och "ledsam", ja, det är väl kanske inte det mest lämpliga alternativet om man överhuvudtaget vill ägna sig åt en givande diskussion.

 

[Lingon]

Jag håller med dig till viss del, men min uppfattning är att det är ovanligt med personer som trycker upp sin religion i andras ansikten? Jag tror faktiskt bara att jag träffat någon enstaka. Annars tänker jag att religion är lite som politik, inget man går runt och domderar och trycker på människor, men kan bli en intressant diskussion två intresserade parter emellan. Privatsak som man ska hålla för sig själv tänker jag mer är typ.. toalettrutiner

Det är rätt vanligt att religiösa anser att man som ateist ska ge just deras gud en särställning och inte sätta in just deras gud i samma grupp som enhörningar, troll och älvor.

Jag hörde det här en gång: "Det är helt ok att du tror att enhörningar bor i dina skor. Men den dagen du säger åt mig hur jag ska ha på mig mina skor så att jag inte stör enhörningarna så får jag problem med det!" Ungefär så.