Tollare? Aussie? MAS?

[Maniac123]

Jag funderar ofta på vad nästa hund ska bli för ras. Jag har de senaste åren haft flera dalmatiner och innan dess växte jag upp med flattar. Flattarna vi hade förr var perfekta allroundhundar, gick både bra på utställning och var skitroliga att träna med. Min första dalmatiner var också så, fantastiskt rolig att träna med och gick även bra på utställning.

Men alla dalmatiner som jag har haft efteråt har inte alls levt upp till det jag vill ha i träningen. Inte så konstigt kanske med tanke på rasen. Så jag skaffade en flat från samma linjer som de vi hade när jag var yngre och nja, jag måste nog konstatera att även flattarna blivit ganska uppdelade i arbete/utställning nu.. Jag kan säkert få tag på en rolig flat men då brister det istället på utställningsbiten känner jag.. Jag kräver ingen SM-hund men de hundar jag har nu tappar jag all motivation att träna med eftersom 90% av träningen går ut på att få dem motiverade

Så, vad vill jag ha för ras? Jag vill ha en bästa vän som är med på allt. Som kan ställas ut med bra resultat men ändå vara skitrolig att träna framförallt lydnad med. Jag vill ha en lättlärd hund med mycket fart. En hund som går o väntar på att få träna, hellre som behöver dämpas än snurras igång konstant. Finns det ens en sån ras?

Utseendemässigt får den med fördel gärna vara mellanstor, men absolut inte liten utan hellre större. Pälsen ska helst vara så kort som möjligt men allt som inte täcker ögonen är ok.

Jag gillar retriever och vallhundar men är öppen även för andra raser.

Jag tänker på tollare men har inte så mycket erfarenhet av dem. Den lilla erfarenhet jag har är inte jättepositiv men jag tänker att det borde gå att få tag på en bra tollare också? Jag är ju inte intresserad av de som är extremavlade för jakt eller arbete utan mer utställningsavlad. Hur är de att träna?
Tittat lite på MAS också men har ingen erfarenhet av dem. Även utställningsavlad aussie, hur är de att träna med? Tänker att de har ju MH-krav iaf, kanske går att hitta en rolig hund även hos utställningslinjerna?
Många säger Kelpie men jag klarar verkligen inte av utseendet.. Någon med erfarenhet av Chodsky pes? Andra förslag?

 

[Red_Chili]

Vill du ha en hund att både träna och ställa ut så skulle jag stryka aussien. Jag har inte haft någon egen, men träffat både de fantastiska två som @Fisherling har (bruksvarianten) och träffat ett knippe av utställningsvarianten på diverse olika aktiviteter, tävlingar, utbildningar m.m. Det är som helt olika raser och det enda jag ser när jag tittar på utställningshundarna är ganska mycket pip och noll hjärna, iaf jämfört med de som Fisherling har. Aktiva, absolut, men eftersom de inte haft så mycket arbetsmotor har de mest varit stökiga, stressade(!) och svåra. Du kan säkert hitta en hyfsat vettig och lagom rolig aussie, men det är troligen lättare att titta på helt andra raser.

Hur mycket vill du träna? Snackar vi "bo på brukshundklubben" eller "rolig att träna lite hemma med ibland"? Vill du ha en riktig träningshund, varför inte skippa utställningarna och välja någon sund, arbetande hund?

 

[Hedinn]

Jag håller med "många" och säger australian kelpie. Utseendet går att vänja sig vid, det är riktigt roliga hundar och samma hund kan vinna "sport-SM" och bli BIR i princip. Australian shepherd är extremt uppdelad i utställning och sport och utställningshundarna är väl sällan så roliga i psyket.

Dock blir jag lite fundersam när du skriver att du inte vill ha nån ras som är "extremavlad" för arbete utan hellre mot utställning, men ändå vill du ha en hund som går och väntar på att få träna? Vilken nivå är du ute efter när det gäller träning? Och vilken nivå när det kommer till utställning? Ska hunden ha möjlighet att bli BIR på mindre, "lokala" utställningar eller ska den kunna bli BIS på Crufts?

Jag har erfarenhet av chodsky och det är en rätt spretig ras, med allt från "gårdshundar" till krävande brukshundar och det är inte direkt uppdelat i olika linjer utan båda typer kan egentligen dyka upp i samma kull. Sen är ju rasen ännu rätt liten i Sverige och det jag sett bland de svenska uppfödare som dykt upp verkar fokus främst vara utställning hos många, och det skulle jag avråda från då rasen även dras med en del hälsoproblem som epilepsi och generellt brukar sånt vara utbrett mer hos utställningsavlade hundar då sånt verkligen inte funkar hos en hund som ska utföra arbete. Sen tycker jag också att det är skittrist att försöka få bort arbetsegenskaperna hos arbetande hundar, när det finns en hel hög med raser redan som har mindre arbetslust och funkar utmärkt till utställning.

 

[Maniac123]

Vill du ha en hund att både träna och ställa ut så skulle jag stryka aussien. Jag har inte haft någon egen, men träffat både de fantastiska två som @Fisherling har (bruksvarianten) och träffat ett knippe av utställningsvarianten på diverse olika aktiviteter, tävlingar, utbildningar m.m. Det är som helt olika raser och det enda jag ser när jag tittar på utställningshundarna är ganska mycket pip och noll hjärna, iaf jämfört med de som Fisherling har. Aktiva, absolut, men eftersom de inte haft så mycket arbetsmotor har de mest varit stökiga, stressade(!) och svåra. Du kan säkert hitta en hyfsat vettig och lagom rolig aussie, men det är troligen lättare att titta på helt andra raser.

Hur mycket vill du träna? Snackar vi "bo på brukshundklubben" eller "rolig att träna lite hemma med ibland"? Vill du ha en riktig träningshund, varför inte skippa utställningarna och välja någon sund, arbetande hund?

Hade jag velat satsa helhjärtat på bara träning hade en ”bruksaussie” varit det självklara valet

”Tyvärr” är utställning det jag har som huvudfokus. Jag tycker att det är larvigt kul, även om jag önskar att jag inte gjorde det.. Jag är medveten om att utställningsaveln sällan är sund, men ja.. Det låter kanske konstigt för folk som inte gillar/håller på med utställning men det är så det ligger till iallafall.

Jag vill inte ”bo” på klubben men jag vill kunna gå kurser och tävla på lägre nivåer, träna på egen hand mellan kurserna och känna att vi faktiskt rör oss framåt i utvecklingen. Jag satsar inte på SM men inte heller vill jag gå en valpkurs och sedan ”bara” lära hunden vacker tass hemma i vardagsrummet liksom.

Med rätt hund så kanske jag omprioriterar. Får jag tag på en sjukt rolig hund så kanske intresset för träning o tävling ökar och tar över utställningsintresset, men i dagsläget är det utställning som jag håller på med mest. Kanske inte så konstigt dock med tanke på att de hundar jag har presterar bättre där än på träningsplan.

 

[Maniac123]

Jag håller med "många" och säger australian kelpie. Utseendet går att vänja sig vid, det är riktigt roliga hundar och samma hund kan vinna "sport-SM" och bli BIR i princip. Australian shepherd är extremt uppdelad i utställning och sport och utställningshundarna är väl sällan så roliga i psyket.

Dock blir jag lite fundersam när du skriver att du inte vill ha nån ras som är "extremavlad" för arbete utan hellre mot utställning, men ändå vill du ha en hund som går och väntar på att få träna? Vilken nivå är du ute efter när det gäller träning? Och vilken nivå när det kommer till utställning? Ska hunden ha möjlighet att bli BIR på mindre, "lokala" utställningar eller ska den kunna bli BIS på Crufts?

Jag har erfarenhet av chodsky och det är en rätt spretig ras, med allt från "gårdshundar" till krävande brukshundar och det är inte direkt uppdelat i olika linjer utan båda typer kan egentligen dyka upp i samma kull. Sen är ju rasen ännu rätt liten i Sverige och det jag sett bland de svenska uppfödare som dykt upp verkar fokus främst vara utställning hos många, och det skulle jag avråda från då rasen även dras med en del hälsoproblem som epilepsi och generellt brukar sånt vara utbrett mer hos utställningsavlade hundar då sånt verkligen inte funkar hos en hund som ska utföra arbete. Sen tycker jag också att det är skittrist att försöka få bort arbetsegenskaperna hos arbetande hundar, när det finns en hel hög med raser redan som har mindre arbetslust och funkar utmärkt till utställning.

Jag förstår att det kanske var lite förvirrande. Jag ska omformulera mig. Jag vill ha en hund som vill träna, som vill hitta på saker. Kanske inte nödvändigtvis träna men göra saker iallafall. Någon som nappar på vad man än hittar på. Ingen som behöver snurras igång konstant så fort vi ska träna utan som hellre behöver dämpas när man åker till klubben liksom. Vet inte om det var mer lätt att förstå? Jag vet vad jag vill ha när jag ser det, men kanske har svårt att sätt ord på det..

Jag vill kunna ta utställningschampionat eller liknande meriter med hunden. Jag vill ha en hund som oftast placerar sig i bästa hane/tik. Den behöver inte vara BIR på varenda utställning men jag vill inte ha en hund som får VG varje gång. Det ska vara en hund som håller så pass god kvalite att den åtminstone är med och slåss i toppen. Jag ställer ut både i Sverige och utomlands.

Jag är öppen för att ta över en vuxen hund, så man lite mer vet vad man får. O andra sidan så är det sällan bra hundar omplaceras..

De Chodsky jag har sett live har varit med gårdshundar som du beskriver, vilket har gjort mig besviken faktiskt. Tycker SKKs beskrivning av rasen låter bra annars. Men ja, jag har också uppfattat att det finns sjukdomar..

 

[glittermoln]

Utan att nämna någon specifik ras tänker jag - med tanke på dina krav, att en ras som inte är lika uppdelad vore mest lämplig? Tycker att arbetande hundar som avlas för utställning ofta avlas mot "trevlig aktiv familjehund" och tappar arbetet totalt (och som flera nämnt får rätt dåligt psyke) och det verkar inte alls vara det du är ute efter?

 

[Malibu_Stacy]

Jag funderar ofta på vad nästa hund ska bli för ras. Jag har de senaste åren haft flera dalmatiner och innan dess växte jag upp med flattar. Flattarna vi hade förr var perfekta allroundhundar, gick både bra på utställning och var skitroliga att träna med. Min första dalmatiner var också så, fantastiskt rolig att träna med och gick även bra på utställning.

Men alla dalmatiner som jag har haft efteråt har inte alls levt upp till det jag vill ha i träningen. Inte så konstigt kanske med tanke på rasen. Så jag skaffade en flat från samma linjer som de vi hade när jag var yngre och nja, jag måste nog konstatera att även flattarna blivit ganska uppdelade i arbete/utställning nu.. Jag kan säkert få tag på en rolig flat men då brister det istället på utställningsbiten känner jag.. Jag kräver ingen SM-hund men de hundar jag har nu tappar jag all motivation att träna med eftersom 90% av träningen går ut på att få dem motiverade

Så, vad vill jag ha för ras? Jag vill ha en bästa vän som är med på allt. Som kan ställas ut med bra resultat men ändå vara skitrolig att träna framförallt lydnad med. Jag vill ha en lättlärd hund med mycket fart. En hund som går o väntar på att få träna, hellre som behöver dämpas än snurras igång konstant. Finns det ens en sån ras?

Utseendemässigt får den med fördel gärna vara mellanstor, men absolut inte liten utan hellre större. Pälsen ska helst vara så kort som möjligt men allt som inte täcker ögonen är ok.

Jag gillar retriever och vallhundar men är öppen även för andra raser.

Jag tänker på tollare men har inte så mycket erfarenhet av dem. Den lilla erfarenhet jag har är inte jättepositiv men jag tänker att det borde gå att få tag på en bra tollare också? Jag är ju inte intresserad av de som är extremavlade för jakt eller arbete utan mer utställningsavlad. Hur är de att träna?
Tittat lite på MAS också men har ingen erfarenhet av dem. Även utställningsavlad aussie, hur är de att träna med? Tänker att de har ju MH-krav iaf, kanske går att hitta en rolig hund även hos utställningslinjerna?
Många säger Kelpie men jag klarar verkligen inte av utseendet.. Någon med erfarenhet av Chodsky pes? Andra förslag?

Upplever inte tollaren som jätteuppdelad, du behöver ju inte ta en från de allra mest jaktavlade linjerna heller.

 

[Hedinn]

Ingen som behöver snurras igång konstant så fort vi ska träna utan som hellre behöver dämpas när man åker till klubben liksom. Vet inte om det var mer lätt att förstå? Jag vet vad jag vill ha när jag ser det, men kanske har svårt att sätt ord på det..

När du inte åker till klubben då? Hur träningsvillig ska hunden vara i vardagen, och hur ofta planerar du att faktiskt träna hunden? En brukshund som är extremt träningsvillig har ett behov av att utmanas, att få använda hjärnan på ett sätt där det inte räcker med saker den redan kan (och de är i regel väldigt lättlärda). Och får de inte utlopp för det så kommer det bli konsekvenser och en understimulerad brukshund är pest att leva med. Så frågan är om du vill ha en hund som vill träna hela tiden eller en hund som vill träna när du känner för det?

Jag vill kunna ta utställningschampionat eller liknande meriter med hunden. Jag vill ha en hund som oftast placerar sig i bästa hane/tik. Den behöver inte vara BIR på varenda utställning men jag vill inte ha en hund som får VG varje gång. Det ska vara en hund som håller så pass god kvalite att den åtminstone är med och slåss i toppen. Jag ställer ut både i Sverige och utomlands.

Då kan du stryka de raser som är uppdelade i arbets-/utställningslinjer, för du kommer inte kunna vinna utställningar med de arbetsavlade och med en utställningsavlad kommer du inte få en enkel och träningsglad hund.

De Chodsky jag har sett live har varit med gårdshundar som du beskriver, vilket har gjort mig besviken faktiskt. Tycker SKKs beskrivning av rasen låter bra annars. Men ja, jag har också uppfattat att det finns sjukdomar..

Det finns de mer arbetsglada också, det gäller dock att hitta rätt uppfödare som faktiskt KAN rasen och förstår skillnaden i mentalitet mellan hundarna, och därmed kan hjälpa en att få rätt valp. De är tyvärr inte överrepresenterade i Sverige (än) och jag har inte koll hur det ser ut på utställningsfronten med dessa mer än att de åtminstone får cert och championtitlar. Men för att hitta en bra får du antagligen vara beredd på att göra rejält med research och även importera. Finns bra uppfödare i våra närmsta grannländer dock. Det du beskriver är ju nåt som ofta händer med utställningsavel hos arbetshundar, de tappar arbetslusten i och med att man inte avlar på den, så därför ska man vara väldigt försiktig när det kommer till utställningsavlade arbetshundar.

Funderar lite på möjliga andra passande raser... welsh corgi cardigan kanske skulle kunna vara ett alternativ? Med reservation för att jag inte har nån vidare koll på hur det ser ut med arbete vs utställning där, men det finns det andra på forumet som gör. Groenendael eller tervueren? Med samma reservation där. Staffordshire bullterrier är ju annars väldigt positiva och träningsglada, men generellt nöjda soffpotatisar emellanåt då inte träning erbjuds. Ingen aning om hur det ser ut på utställningssidan där dock.

 

[Migo]

Hade jag velat satsa helhjärtat på bara träning hade en ”bruksaussie” varit det självklara valet

”Tyvärr” är utställning det jag har som huvudfokus. Jag tycker att det är larvigt kul, även om jag önskar att jag inte gjorde det.. Jag är medveten om att utställningsaveln sällan är sund, men ja.. Det låter kanske konstigt för folk som inte gillar/håller på med utställning men det är så det ligger till iallafall.

Jag vill inte ”bo” på klubben men jag vill kunna gå kurser och tävla på lägre nivåer, träna på egen hand mellan kurserna och känna att vi faktiskt rör oss framåt i utvecklingen. Jag satsar inte på SM men inte heller vill jag gå en valpkurs och sedan ”bara” lära hunden vacker tass hemma i vardagsrummet liksom.

Med rätt hund så kanske jag omprioriterar. Får jag tag på en sjukt rolig hund så kanske intresset för träning o tävling ökar och tar över utställningsintresset, men i dagsläget är det utställning som jag håller på med mest. Kanske inte så konstigt dock med tanke på att de hundar jag har presterar bättre där än på träningsplan.

Om du har fokus på utställning, stryk raser som ska avlas på arbete. Att stötta utställningsaveln på dem är förkastligt.

 

[Maniac123]

Utan att nämna någon specifik ras tänker jag - med tanke på dina krav, att en ras som inte är lika uppdelad vore mest lämplig? Tycker att arbetande hundar som avlas för utställning ofta avlas mot "trevlig aktiv familjehund" och tappar arbetet totalt (och som flera nämnt får rätt dåligt psyke) och det verkar inte alls vara det du är ute efter?

Ja exakt, jag är ju ute efter en ras som inte är uppdelad. En som går att göra både och med. En ras som ställs ut ”i sitt grundutförande” eller vad man ska säga men det verkar inte finnas så många såna idag.. Det är lite syftet med tråden, att hitta en allroundhund men som om det inte finns en så undrar jag hur det är med arbetsegenskaper i de brukshundar som är utställningsavlade, om det är helt kört att få både och i dem..

 

[Maniac123]

Upplever inte tollaren som jätteuppdelad, du behöver ju inte ta en från de allra mest jaktavlade linjerna heller.

Nej, den uppfattningen har jag också fått. Därför är jag intresserad av att veta mer om dem.

 

[Maniac123]

Om du har fokus på utställning, stryk raser som ska avlas på arbete. Att stötta utställningsaveln på dem är förkastligt.

Jag är intresserad av raser som kan både jobba och ställas ut, inte varken eller.

 

[Migo]

Jag är intresserad av raser som kan både jobba och ställas ut, inte varken eller.

Hundar som avlas för att arbeta kan sällan ställas ut framgångsrikt. Aussie är väl ett lysande exempel på det. Det går helt enkelt inte ha fokus på massor av olika saker samtidigt när man avlar, och så fort man prioriterar utseende så betyder det att man släpper på arbetsförmågan.

 

[Maniac123]

När du inte åker till klubben då? Hur träningsvillig ska hunden vara i vardagen, och hur ofta planerar du att faktiskt träna hunden? En brukshund som är extremt träningsvillig har ett behov av att utmanas, att få använda hjärnan på ett sätt där det inte räcker med saker den redan kan (och de är i regel väldigt lättlärda). Och får de inte utlopp för det så kommer det bli konsekvenser och en understimulerad brukshund är pest att leva med. Så frågan är om du vill ha en hund som vill träna hela tiden eller en hund som vill träna när du känner för det?



Då kan du stryka de raser som är uppdelade i arbets-/utställningslinjer, för du kommer inte kunna vinna utställningar med de arbetsavlade och med en utställningsavlad kommer du inte få en enkel och träningsglad hund.



Det finns de mer arbetsglada också, det gäller dock att hitta rätt uppfödare som faktiskt KAN rasen och förstår skillnaden i mentalitet mellan hundarna, och därmed kan hjälpa en att få rätt valp. De är tyvärr inte överrepresenterade i Sverige (än) och jag har inte koll hur det ser ut på utställningsfronten med dessa mer än att de åtminstone får cert och championtitlar. Men för att hitta en bra får du antagligen vara beredd på att göra rejält med research och även importera. Finns bra uppfödare i våra närmsta grannländer dock. Det du beskriver är ju nåt som ofta händer med utställningsavel hos arbetshundar, de tappar arbetslusten i och med att man inte avlar på den, så därför ska man vara väldigt försiktig när det kommer till utställningsavlade arbetshundar.

Funderar lite på möjliga andra passande raser... welsh corgi cardigan kanske skulle kunna vara ett alternativ? Med reservation för att jag inte har nån vidare koll på hur det ser ut med arbete vs utställning där, men det finns det andra på forumet som gör. Groenendael eller tervueren? Med samma reservation där. Staffordshire bullterrier är ju annars väldigt positiva och träningsglada, men generellt nöjda soffpotatisar emellanåt då inte träning erbjuds. Ingen aning om hur det ser ut på utställningssidan där dock.

Jag vill att den ska vara ”alltid redo” i princip. Jag vill ha en hund som vill träna men självklart kunna ta det lugnt mellan varven. Jag vill ha en hund att utvecklas med, att komma någon vart med. Jag tycker det är kul att träna om jag har en hund som tycker det är kul och det blir seriös träning på klubben/i hallen ca 3-4 dagar i veckan och de andra dagarna tricks eller detaljträning hemma.

Ja, jag förstår att de uppdelade hundarna är bäst att stryka. Därför har jag främst riktat in mig på tex tollaren och kanske Chodsky för jag tycker mig inte se samma uppdelning där. Men eftersom jag annars gillar bruksaussien så funderade jag på hur utställningsaussien var, om den var totalt värdelös..

Corgi och staffe är inte vad jag letar efter.. Grönis har jag sneglat lite på men är rädd för att de är lite för dåliga mentalt. Terven känns mer uppdelad..

Alltså ja, det känns som ett rätt lönlöst projekt Hundköp ligger några år i framtiden. Men vi har ju haft flera hundar som var skitroliga att både träna o ställa ut så det BORDE finnas. Men det verkar vara på individplan snarare..

 

[Hedinn]

Jag vill att den ska vara ”alltid redo” i princip. Jag vill ha en hund som vill träna men självklart kunna ta det lugnt mellan varven. Jag vill ha en hund att utvecklas med, att komma någon vart med. Jag tycker det är kul att träna om jag har en hund som tycker det är kul och det blir seriös träning på klubben/i hallen ca 3-4 dagar i veckan och de andra dagarna tricks eller detaljträning hemma.

Ja, jag förstår att de uppdelade hundarna är bäst att stryka. Därför har jag främst riktat in mig på tex tollaren och kanske Chodsky för jag tycker mig inte se samma uppdelning där. Men eftersom jag annars gillar bruksaussien så funderade jag på hur utställningsaussien var, om den var totalt värdelös..

Corgi och staffe är inte vad jag letar efter.. Grönis har jag sneglat lite på men är rädd för att de är lite för dåliga mentalt. Terven känns mer uppdelad..

Alltså ja, det känns som ett rätt lönlöst projekt Hundköp ligger några år i framtiden. Men vi har ju haft flera hundar som var skitroliga att både träna o ställa ut så det BORDE finnas. Men det verkar vara på individplan snarare..

Inte lönlöst, däremot tror jag att du får räkna med att fokusera på det ena och vara beredd på att kompromissa med det andra. Även i de raser där det är mindre uppdelat så är ju fokus generellt på arbete och då är det mer "tur" om man även får en vacker hund. För då är aveln lite mer "bra arbetshund som är korrekt exteriört". För att vara "säker" på att få en hund som går bra på utställningar behöver ju aveln ha mer fokus åt det hållet och då bör man undvika arbetsavlade raser.

Så där får du nog göra ett val, är det utställning som är viktigast får du antagligen kompromissa med arbetsegenskaperna och om arbetsglädjen är viktigast får du vara beredd att kompromissa med utställningsframgångarna. Det optimala vore nog annars om du kunde skaffa två hundar, en att träna med och en "sällskapsras" till utställning.

 

[snorp]

Jag funderar på om inte nån av lapphundarna kan vara nått. De är inte uppdelade på det sättet, hänger gärna med på hitta på saker, brukar vara ganska lättlärda men är inte krävande. Älskar att vara ute på långa promenader och vill gärna träna. Min ena kompis har tävlat en hel del i flera olika grenar med sina 3 finska lapphundar och en annan kompis har tränat en del med sin svenska lapphund.

 

[Malibu_Stacy]

Det finns många raser som kan arbeta och också funka i ringen. Det är ju inte nödvändigtvis en brukshund TS söker (och även där finns till exempel Kelpie som många gånger fungerar till både och).
Vissa här i tråden får det att låta som en omöjlighet.
Köper du dessutom en unghund/äldre hund och inte en 8-veckors valp vet du mer vad du får både utsällningsmässigt men även temperamentsmässigt.

 

[Bulldoozer]

Mas är ett osäkert kort i dagsläget, de är rätt spretiga både i mentalitet och typ. Särskilt om det viktigt att hålla på med utställning så är det kanske inte en höjdare att riskera att få en hund som hamnar över maxhöjd. De är ju vallhundar i grunden och flertalet har visat framtassarna i olika sporter som agility, rally, freestyle osv och är en lagom sporthund i lite mindre storlek och jag tror att vi kommer se mer av dem framöver på tävlingsbanorna.
Synd att corgi var uteslutet för där känns chanserna för att få både arbetsegenskaper och utställning i en och samma hund än så länge hyfsat goda. Har både mas och cardigan och rent arbetsmässigt så är cardigan ett säkrare kort om man ser till att välja bra föräldrar med bra mentalitet som är hälsotestade. Har en vuxen som är lite av en arbetsnarkoman och en dröm att träna och tävla och en sex månaders på uppväxt som uppfödaren tänkte var mer en utställningsvariant men som visar otroligt bra arbetsvila och will too please. Lätta hundar som är med på allt, fullt ös medvetslös om corgin själv får välja..
En bra mas är inte omöjligt att få men våran är på gränsen till för stor, har följsamhet men inte samma arbetslust som corgisarna utan behöver motiveras mer och tröttnar fortare. Där man kan nöta tio gånger på nåt med corgis och de tycker fortfarande att det lika kul som första gången så har masen lagt ner på tredje gången. Å andra sida kanske corgin behöver tio gånger för att fatta medans masen behöver två, där corgin har arbetsmoral så kompenserar masen med smarthet (och lessnar därför fortare också). Corgin är som att ha en schäfer på korta ben medans masen är mer lik collie i temperamentet, corgis älskar allt och alla och är i regel miljöstarka medans mas i regel håller sig till sin flock och är reserverade och lite mer miljökänsliga.

Har hört av en bekant som avlar tollare att det väldigt spretigt där med men har ingen koll själv.

Tänker spontant kanske pudel? Har sett ett par storpudlar som går bra i lydnadsklass 3, det enda de har emot sig är att de är något sävliga men går man ner i storlek så är ju mellanpudlarna lite fräsigare.

 

[Maniac123]

Inte lönlöst, däremot tror jag att du får räkna med att fokusera på det ena och vara beredd på att kompromissa med det andra. Även i de raser där det är mindre uppdelat så är ju fokus generellt på arbete och då är det mer "tur" om man även får en vacker hund. För då är aveln lite mer "bra arbetshund som är korrekt exteriört". För att vara "säker" på att få en hund som går bra på utställningar behöver ju aveln ha mer fokus åt det hållet och då bör man undvika arbetsavlade raser.

Så där får du nog göra ett val, är det utställning som är viktigast får du antagligen kompromissa med arbetsegenskaperna och om arbetsglädjen är viktigast får du vara beredd att kompromissa med utställningsframgångarna. Det optimala vore nog annars om du kunde skaffa två hundar, en att träna med och en "sällskapsras" till utställning.

Ja.. Du har nog rätt. Jag har ju hundar jag kan ställa idag, så det skulle ju isf vara att köpa en hund som jag kan träna med. Men då spricker ju det jag egentligen är ute med, en bästa vän som kan vara med på allt liksom. Men ja, jag får fundera

 

[Maniac123]

Jag funderar på om inte nån av lapphundarna kan vara nått. De är inte uppdelade på det sättet, hänger gärna med på hitta på saker, brukar vara ganska lättlärda men är inte krävande. Älskar att vara ute på långa promenader och vill gärna träna. Min ena kompis har tävlat en hel del i flera olika grenar med sina 3 finska lapphundar och en annan kompis har tränat en del med sin svenska lapphund.

Tack för tips! Vet du något om de lapska också? De finska är väl lättast att få tag på dock