Tokigaste klagomålet/förfrågan på jobbet?

Jobbade i hemtjänsten för många år sedan, hade en brukare som hade städ en gång i veckan. Hon blev alltid glad när jag kom då jag var man, och en gång kom hon med förslaget att om hon lägger lite pengar på bordet så kunde jag klä av mig och städa hennes hus naken. :wtf:
Sexuella trakasserier är tyvärr återkommande arbetsmiljöproblem för oss i Hemtjänst/Hemsjukvård mm.
Vi har ett flertal slemgubbar och tanter som tafsar och säger sexuella saker så det krävs dubbelbemanning. Inte för att det är fysiskt tungt utan för att freda sin kropp eller ha vittne till kränkningarna.
 
Sexuella trakasserier är tyvärr återkommande arbetsmiljöproblem för oss i Hemtjänst/Hemsjukvård mm.
Vi har ett flertal slemgubbar och tanter som tafsar och säger sexuella saker så det krävs dubbelbemanning. Inte för att det är fysiskt tungt utan för att freda sin kropp eller ha vittne till kränkningarna.

@_Elly_ blev det fel smily på mitt inlägg eller fann du det roligt? :confused:
 
Jag har jobbat på cirkus. Egentligen skulle jag jobba med ponnyridningen vilket jag gjorde under en tid, men sen fick jag hoppa in och hjälpa till med elefanterna. En ur deras personal som hade ansvaret för en yngre afrikansk elefant men hen blev väldigt sjuk akut. Elefanten hade fattat tycke för mig och visade mig väldigt mycket respekt så jag fick frågan och accepterade.

Elefanten som kallades Congo och jag var ute på gärdet i stockholm och Congo pillade med någon buske under mina vaksamma ögon. Det gällde att vara uppmärksam och påminna honom om gränser (pilla på buske är okej, slita upp busken och sula iväg den inte okej) Han hade en liten räv bakom öronen men var annars snäll och lyssnade bra på vissa utvalda människor. Mig inkluderat.
Jag hör barnskrik bakom mig och Congo reagerar han med, och tittar mot ljudet, han snurrar ihop snabeln lite och drar in öronen mot kroppen = han tyckte ljudet var lite obehagligt. Jag lägger en hand på hans ben men står lugnt och tittar.
Följande pågår: Pappa försöker desperat hålla tillbaka ett barn som är vansinnig över att han inte får springa till elefanten. Pappan är uppenbart livrädd. Mamman kommer och tar barnet i hand och går osäkert fram mot oss. :banghead:

Mamman: Hej hej! Hello hi? My son wants to pet the elephant!
Jag: Stanna där. Ni kan inte klappa elefanten nu.
Mamman (som kommer närmre): men en liten klapp? han vill så gärna!
Jag: Ni måste stanna där. Kom inte närmre, det blir ingen klapp, elefanten har ledigt.
Mamman (som lite långsammare kommer närmare): Men vadå ni kan ju inte bara ha elefanten ute och sen säga att man inte får klappa?
Jag: Om du kommer närmare nu ringer jag på vakt.
Mamman börjar höja rösten och säger att det är orimligt att ha elefanter som inte går att klappa. :meh: Congo blir lite mer osäker och väljer att "hota" den där obehagliga skrikande saken (som förmodligen osar rädsle-hormoner) Han höjer huvudet lite och breder ut sina öron, men jag ser på ögonen att han är rätt avslappnad. Jag tar tag i Congos öra, och ber honom knäa vilket han lyssnar fint på och han får mitt äpple som belöning för att han tar det coolt och lyssnar trots att han just nu blir störd på sin rast.

Elefantägaren har sett att vi är i lite trubbel och kommer och dealar med mamman. Barnet blev livrädd när Congo vek ut öronen och gråter nu hos pappa en bit bort medan mamman fortfarande gormar om att man inte kan ha elefanter ute som inte går att klappa.
Vissa människor har exakt noll självbevarelsedrift :banghead:
 
Jag har jobbat på cirkus. Egentligen skulle jag jobba med ponnyridningen vilket jag gjorde under en tid, men sen fick jag hoppa in och hjälpa till med elefanterna. En ur deras personal som hade ansvaret för en yngre afrikansk elefant men hen blev väldigt sjuk akut. Elefanten hade fattat tycke för mig och visade mig väldigt mycket respekt så jag fick frågan och accepterade.

Elefanten som kallades Congo och jag var ute på gärdet i stockholm och Congo pillade med någon buske under mina vaksamma ögon. Det gällde att vara uppmärksam och påminna honom om gränser (pilla på buske är okej, slita upp busken och sula iväg den inte okej) Han hade en liten räv bakom öronen men var annars snäll och lyssnade bra på vissa utvalda människor. Mig inkluderat.
Jag hör barnskrik bakom mig och Congo reagerar han med, och tittar mot ljudet, han snurrar ihop snabeln lite och drar in öronen mot kroppen = han tyckte ljudet var lite obehagligt. Jag lägger en hand på hans ben men står lugnt och tittar.
Följande pågår: Pappa försöker desperat hålla tillbaka ett barn som är vansinnig över att han inte får springa till elefanten. Pappan är uppenbart livrädd. Mamman kommer och tar barnet i hand och går osäkert fram mot oss. :banghead:

Mamman: Hej hej! Hello hi? My son wants to pet the elephant!
Jag: Stanna där. Ni kan inte klappa elefanten nu.
Mamman (som kommer närmre): men en liten klapp? han vill så gärna!
Jag: Ni måste stanna där. Kom inte närmre, det blir ingen klapp, elefanten har ledigt.
Mamman (som lite långsammare kommer närmare): Men vadå ni kan ju inte bara ha elefanten ute och sen säga att man inte får klappa?
Jag: Om du kommer närmare nu ringer jag på vakt.
Mamman börjar höja rösten och säger att det är orimligt att ha elefanter som inte går att klappa. :meh: Congo blir lite mer osäker och väljer att "hota" den där obehagliga skrikande saken (som förmodligen osar rädsle-hormoner) Han höjer huvudet lite och breder ut sina öron, men jag ser på ögonen att han är rätt avslappnad. Jag tar tag i Congos öra, och ber honom knäa vilket han lyssnar fint på och han får mitt äpple som belöning för att han tar det coolt och lyssnar trots att han just nu blir störd på sin rast.

Elefantägaren har sett att vi är i lite trubbel och kommer och dealar med mamman. Barnet blev livrädd när Congo vek ut öronen och gråter nu hos pappa en bit bort medan mamman fortfarande gormar om att man inte kan ha elefanter ute som inte går att klappa.
Vissa människor har exakt noll självbevarelsedrift :banghead:
Själv är jag livrädd för elefanter, förstår inte hur folk skickar fram sina barn!!:o
 
Själv är jag livrädd för elefanter, förstår inte hur folk skickar fram sina barn!!:o
Det är ett underbart djur! Vi hade fotografering med elefanterna för barn där de fick sitta på snabeln. Jättejätteförsiktiga med barnen var de. Men att skicka fram ett barn när skötaren tydligt säger att de absolut inte får komma närmre fattar jag inte. Jag kan ju ha uppfattat något i elefantens kroppspråk som var farligt, det är ju ändå vilda djur.

Kan ju tillägga att efter att jag jobbat med Congo vill jag att alla former av uppträdande med elefanter ska upphöra. Inte för att elefanterna på cirkusen hatade sitt liv eller blev dåligt omhändertagna vad jag kunde se, utan för att en sådan intelligent varelse med så komplexa känslospel bör få vara just elefanter och göra elefantsaker med elefantkompisar.
Det var ganska hjärtskärande att säga hej då och inte kunna förklara varför man var tvungen att gå sista dagen. Jag grät och det gjorde Congo med.
 
Jag har en miljon typ :angel:

Satt lugnt i receptionen och fixade med något dokument. In kommer en tant i 40 års åldern.
- Hej jag skulle vilja ha en lampa, det är lite mörkt på mitt skrivbord när jag jobbar...
Rimligt tänker jag och går och kollar om vi har någon lampa. Hittar ingen och kommer tillbaka och förklarar att det inte för tillfället finns några lampor men jag kan fråga om vi kan köpa in ett par stycken.
- Nej jag behöver den nu.
Förklarar att jag inte riktigt kan göra något åt det just exakt nu eftersom det inte finns några lampor.
- Kan du gå och handla en?
Förklarar igen att nej jag jobbar ju och måste ju vara på plats i receptionen (närmsta butik är kanske 15-20 minuter bort) och dessutom har jag inget företagskort eller så.
- Kan du inte lägga ut då?
Säger att nej. Det kan jag inte.
- Men alltså jag måste ha en lampa nu.
Förklarar igen varför hon inte kan få en lampa nu.
- Varför vill du inte ge mig en lampa?
Säger att jag ju säger att vi säkert kan köpa in ett gäng lampor och hon kan få en av dem. Börjar bli riktigt irriterad.
- Jag kan ta den här!
Tanten tar två snabba steg framåt och grabbar tag i min skrivbordslampa, börjar leta efter var sladden går så hon kan dra ur sladden och ta med sig den.

Ungefär där ruttnade jag och sa att hon absolut inte kan ta min skrivbordslampa som faktiskt är min. Den tillhör liksom inredningen och arbetsredskapen. Säger åt henne att ställa tillbaka min lampa och gå och köpa en egen lampa om det är så fruktansvärt viktigt att ha en lampa precis exakt nu.
Tant blir sur och stormar ut ur receptionen. 🙄
förlåt men tant i 40-årsåldern :rofl::rofl:
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp