Bansan
Trådstartare
Alabama är nu 7 månader & jag har mer än väl fått märka av hennes sk trotsålder
... Dock har vi fått ordning på det mesta & promenader & allmän lek & träning fungerar bra, även om det visserligen finns lite övrigt att önska & som vi kommer att ta hjälp av instruktör för att utveckla.
Värre är det när det finns andra människor (med eller utan hund) i vår omedelbara närhet... Kontakt? Vadå?, Lyda? Vadå? & skulle någon dessutom titta på henne så blir hon så till sig att hon totalt glömmer bort att hon har en matte som bad henne göra nåt helt annat än att hoppa upp & göra vackra tassavtryck på den snälla tanten.
KOmmer någon hem till oss så blir hon totalt blockerad & det är stört omöjligt att få henne att varva ner & när personen i fråga hälsar på henne så kissar hon på sig. Vi snackar inte en liten skvätt utan en mindre insjö... Även om jag låter henne sitta kvar i köket en stund & ber personen att inte hälsa på henne förrän jag släpper in henne så "stressar" hon upp sig & ska hoppa upp & hålla på & oftast kommer det en skvätt även då.
På promenader är det ett helvete att gå tillsammans med någon annan (utan hund, med hund har jag inte ens försökt) för hon ska hela tiden ha koll på den andra personen & släpper jag efter i kopplet i tre sekunder så hoppar hon upp & gör ett fint tassavtryck eller biter (på lek) i handen på den som går med oss. Hon lyssnar i stort sett inte ett dugg på mig & jag tycker det känns superpinsamt när hon håller på.
& så det att jag ICKE kan få henne att sluta passa på & jaga katterna inomhus. Jag har provat att säga åt henne hårt & slänga ut henne i köket, jag har provat att bara säga nej & ta bort henne & jag har provat att ge fullständigt fan i henne & hoppats på att katterna inte ska träffa ögonen om de väl smäller till henne för att de fått nog... INGET hjälper!
Hur får man en hund som beter sig som om den hade damp att bli lugnare & mindre stimmig? Jag har varit SÅ nära att ge upp & det vill jag inte...
Värre är det när det finns andra människor (med eller utan hund) i vår omedelbara närhet... Kontakt? Vadå?, Lyda? Vadå? & skulle någon dessutom titta på henne så blir hon så till sig att hon totalt glömmer bort att hon har en matte som bad henne göra nåt helt annat än att hoppa upp & göra vackra tassavtryck på den snälla tanten.
KOmmer någon hem till oss så blir hon totalt blockerad & det är stört omöjligt att få henne att varva ner & när personen i fråga hälsar på henne så kissar hon på sig. Vi snackar inte en liten skvätt utan en mindre insjö... Även om jag låter henne sitta kvar i köket en stund & ber personen att inte hälsa på henne förrän jag släpper in henne så "stressar" hon upp sig & ska hoppa upp & hålla på & oftast kommer det en skvätt även då.
På promenader är det ett helvete att gå tillsammans med någon annan (utan hund, med hund har jag inte ens försökt) för hon ska hela tiden ha koll på den andra personen & släpper jag efter i kopplet i tre sekunder så hoppar hon upp & gör ett fint tassavtryck eller biter (på lek) i handen på den som går med oss. Hon lyssnar i stort sett inte ett dugg på mig & jag tycker det känns superpinsamt när hon håller på.
& så det att jag ICKE kan få henne att sluta passa på & jaga katterna inomhus. Jag har provat att säga åt henne hårt & slänga ut henne i köket, jag har provat att bara säga nej & ta bort henne & jag har provat att ge fullständigt fan i henne & hoppats på att katterna inte ska träffa ögonen om de väl smäller till henne för att de fått nog... INGET hjälper!
Hur får man en hund som beter sig som om den hade damp att bli lugnare & mindre stimmig? Jag har varit SÅ nära att ge upp & det vill jag inte...