LindgrenV
Trådstartare
Fjärilarna pirrar i magen och jag känner mig som ett litet barn i väntan på julafton, därför känner jag att jag måste dela med mig av den här tråden 
Sofia, Tjockistanten, har varit bortflugen de senaste åren. Första året på gymnasiet hade jag henne på skolan, men hon trivdes inte och fick flytta hem. Sedan dess har hon stått i grannstaden och sköts om av mamma. Jag har haft svårt att hälsa på pga resesvårigheter och saknaden har varit enorm. Tre år har gått sedan jag hade henne på skolan, tre år sedan hon var min på riktigt. Jag må stå som ägare men när man inte har ansvaret och den dagliga skötseln så känns det inte som att man är ägare. Sofia är min allra bästa vän, hon har funnits vid min sida i snart tio år och varit den som alltid stannat kvar när ingen annan gjort det.
Jag älskar henne över allt annat på denna jord och skulle kunna gå genom eld och vatten för henne. Nu på lördag flyttar hon "hemifrån" (till mig) och är min varje dag
Jag längtar, jag väntar och jag är så lycklig
Sofia, Tjockistanten, har varit bortflugen de senaste åren. Första året på gymnasiet hade jag henne på skolan, men hon trivdes inte och fick flytta hem. Sedan dess har hon stått i grannstaden och sköts om av mamma. Jag har haft svårt att hälsa på pga resesvårigheter och saknaden har varit enorm. Tre år har gått sedan jag hade henne på skolan, tre år sedan hon var min på riktigt. Jag må stå som ägare men när man inte har ansvaret och den dagliga skötseln så känns det inte som att man är ägare. Sofia är min allra bästa vän, hon har funnits vid min sida i snart tio år och varit den som alltid stannat kvar när ingen annan gjort det.
Jag älskar henne över allt annat på denna jord och skulle kunna gå genom eld och vatten för henne. Nu på lördag flyttar hon "hemifrån" (till mig) och är min varje dag
Jag längtar, jag väntar och jag är så lycklig
