Tips till stressad unghund.

[Fruentimber]

Jag gick med på att vara hundvakt till min morfars 10 månader gamla Perro de Agua Español-hane under tiden som de spenderar ett par veckor utomlands. Inga problem så sätt, vi är en stor hundsläkt och hjälper såklart varandra.

Men antingen är det något fel på mig, eller så är något fel på hunden.

Jag har såklart träffat hunden flera gånger förut, men det enda problem jag vet att de har/har haft är att lämna honom ensam. Har haft honom när han var yngre, men då bara under någon natt och hann väl inte märka några större bekymmer då. Men hunden jag har haft vid mina fötter sen han kom nu, gör mig hysterisk.

Han är stressad, minst sagt. Kanske inte så konstigt för en 10 månaders hane med hormoner i kroppen, men enda gången han är tyst är när han sover. I övrigt är det gnäll, gnäll, gnäll och då och då något spontanskall när vi är inomhus. Mycket flåsande. Har haft honom hos mig i en vecka och får snart ett nervsammanbrott.

Jag får aldrig vara själv. Vårt hus är väldigt litet, och sitter han i soffan kan han se mig i "alla" rum så att säga - kök, vardagsrum, sovrum. Ändå reser han på sig så fort jag också gör det. Duschar jag sitter han utanför och gnäller, alternativt går omkring och gnäller. Kan inte lämnas själv, sitter då i hallen och skriker. Efter mycket träning funkar det tydligen hemma enligt morfar, men så fort hunden byter miljö brister det.

Promenaderna går bra, han drar väldigt lite i kopplet.

Det känns inte som om något jag gör hjälper. Igår gick vi 8 kilometer på eftermiddagen, kom hem, gjorde ett par enkla "korvspår" och ändå har han varit lika hysterisk nu under förmiddagen. Tog ut honom i långlina som jag band fast (han kan inte vara lös) med enda resultatet att han satt vid altandörren och gnällde.

Det kanske helt enkelt inte är nog? Hur mycket behöver dessa perro-hundar? Det är den första i familjen. Skulle tro att morfar, som är gammal bruksräv, kliar sig i huvudet över denna hund men inte vågar erkänna det. Han är en jävel på att använda näsan, men jag har inga direkta erfarenheter av spår och vill ju inte "förstöra" något för morfar genom att träna hunden. Men något måste han ju göra, det är ju uppenbart.

Släng hit lite tips!

 

[Raven_]

Herregud, det låter som min mammas Perro... Han är dock två år, och har varit likadan hela livet. Jag förstår din känsla, jag klarar inte av att va med den hunden i mer än en dag. Är det nåt rasbundet?

 

[Fruentimber]

Herregud, det låter som min mammas Perro... Han är dock två år, och har varit likadan hela livet. Jag förstår din känsla, jag klarar inte av att va med den hunden i mer än en dag. Är det nåt rasbundet?

Det verkar inte bättre. Syrran klippte ett par stycken perro när hon hade hundtrim, de var tydligen likadana.

Jag har funderat på understimulerad, unghundsfasoner, hormoner osv osv. De kanske helt enkelt är såhär? Men vem vill ha en sådan hund?

Han driver mig som sagt till vansinne. Ena sekunden är jag förbannad, andra sekunden får jag dåligt samvete och tycker synd om honom. Han kan ju inte rå för hur han är. 

 

[linnsan]

Lära in att han ska ligga plats på ett ställe tills du säger något annat? Låter som en hund som behöver väldigt mycket regler kring när man vilar och får röra på sig.
Jag tror personligen att stressen kommer släppa när förväntan på aktivitet släpper och mer regler sätts in. Menar inte att du behöver vara hård. Men tydlig, lugn och bestämd med reglerna.
Generellt sådär så gillar jag inte att belöna upp vila då det lätt blir en förväntan av det. Så jag skulle nog bara leda hunden till platsen den ska vila på och varje gång den reser sig leda tillbaka och säga tex "gå och lägg dig" eller vad man nu än vill ha för kommando. Ibland kan man ju ge någon gotte precis när man lägger hunden , eller ett ben, men jag skulle inte gå dit och belöna då och då. Då blir det lätt hänt att det blir ett trick av det hela och hunden ligger och väntar på belöningen (ännu mer förväntan) istället för att faktiskt lägga sig och vila.

 

[lady_vip]

Jag har en ras som kan vara likadan. De måste lära sig passivitet, det är inget de lär sig själva. Enklast är att ta hunden "i famnen" och helt enkelt lugnande klappa den tills den somnar, från att de är valpar. Sedan applicera det i fler miljöer och när hunden är äldre lär man den "gå och lägg dig".

Så träna passivitet är väl mitt enda råd. Och valium, till dig då

 

[Fruentimber]

Lära in att han ska ligga plats på ett ställe tills du säger något annat? Låter som en hund som behöver väldigt mycket regler kring när man vilar och får röra på sig.
Jag tror personligen att stressen kommer släppa när förväntan på aktivitet släpper och mer regler sätts in. Menar inte att du behöver vara hård. Men tydlig, lugn och bestämd med reglerna.
Generellt sådär så gillar jag inte att belöna upp vila då det lätt blir en förväntan av det. Så jag skulle nog bara leda hunden till platsen den ska vila på och varje gång den reser sig leda tillbaka och säga tex "gå och lägg dig" eller vad man nu än vill ha för kommando. Ibland kan man ju ge någon gotte precis när man lägger hunden , eller ett ben, men jag skulle inte gå dit och belöna då och då. Då blir det lätt hänt att det blir ett trick av det hela och hunden ligger och väntar på belöningen (ännu mer förväntan) istället för att faktiskt lägga sig och vila.

Jag har en ras som kan vara likadan. De måste lära sig passivitet, det är inget de lär sig själva. Enklast är att ta hunden "i famnen" och helt enkelt lugnande klappa den tills den somnar, från att de är valpar. Sedan applicera det i fler miljöer och när hunden är äldre lär man den "gå och lägg dig".

Så träna passivitet är väl mitt enda råd. Och valium, till dig då

Tack hörrni! Misstänker att han inte fått i närheten så mycket passivitetsövning som han verkar behöva. Å andra sidan så kanske det just är grejen med ny miljö som brister, kan ju vara så att han inte alls är såhär hemma. Men det gör det ju inte mer okej, ingen hund ska behöva vanka av och an av stress för att den råkar byta miljö ett par veckor. Dessutom en miljö han varit i förut, med människor han träffat många gånger.

Han verkar förstå innebörden av "gå och lägg dig", men det går över fort så att säga. Kommer på mig själv med att vara still när hunden är still för att jag inte orkar ha honom flåsandes runt fötterna hela tiden. Han har en bädd med sig så vi får ha den som en fast punkt och ta hårdare tag med att vara stilla inomhus. Det känns som om jag inte gör annat än tjatar hål i huvudet på honom. Klappandet tar ner honom en del, men så fort jag tar bort handen reagerar han på det och så får man börja om.

 

[Snurrfian]

Han verkar förstå innebörden av "gå och lägg dig", men det går över fort så att säga.

Teflon minne brukar vi säga här hemma, inget fastnar... Men just det där med "gå och lägg dig" har vi fått tjata in på våran att det betyder "ligg kvar och koppla av". Det gäller bara att vara envis och lugn, en minnesvärd eftermiddag kom en kompis på besök, tack och lov tillräckligt hundkunnig för att förstå varför jag reste mig från bordet gång på gång och skickade hunden till korgen (2 meter från bordet) Men efter 3 timmar så kopplade han tillslut av och somnar i korgen...