*Gotlandsrusset*
Trådstartare
nu va de bestämt, min hund ska åka tillbaka till uppfödarna, de köper tillbaka henne.
iprincip ända sedan vi köpte henne har de gått utför, hon va från början en otroligt stark hund psykiskt och allting gick emot mig.vi började med problem som vi sedan löst men aldrig kommit till en gemensam punkt. hon jobbar för sig och jag försöker få henne att samarbeta.
Jag har sett henne jobba med en annan person, en med mer aktoritet. hon va helt otrolig. sen när han gav kopplet till mig, då va hon som innan, självständig och onåbar.
vi funkar inte ihop.![Cry :cry: :cry:]()
tack vare otroligt förstående uppfödare som även sett att hon faktiskt var en alldeles för självständig o hård hund för mig har erbjudit mig ett byte, en yngre hund som är avkomma efter en förarbunden tik som älskar att arbeta och har all uppmärksamhet på ägaren. en valp som springer baklänges på promenaderna bara för att ha kontakt med den som går med.
Vi byter alltså hund, får chansen att ha den nya på prov några veckor, funkar de så skriver vi papper annars så får vi pengarna tillbaka för vår gamla.
Är de ett bra sätt att göra? jag vill verkligen ha hund men allt mitt självförtroende är bortblåst. klarar jag en hund, tänk om de blir som innan, vad gör jag för fel är tankar som skriker i huvudet på mig.
de är en bra chans, en möjlighet. jag förlorar inget på att prova men samtidigt kanske man ska känna hur de känns utan hund?
shit vad ont de gör att inse att de inte fungerar, älskar ju hunden jag har nu
men de blir bättre för henne de vet jag
iprincip ända sedan vi köpte henne har de gått utför, hon va från början en otroligt stark hund psykiskt och allting gick emot mig.vi började med problem som vi sedan löst men aldrig kommit till en gemensam punkt. hon jobbar för sig och jag försöker få henne att samarbeta.
Jag har sett henne jobba med en annan person, en med mer aktoritet. hon va helt otrolig. sen när han gav kopplet till mig, då va hon som innan, självständig och onåbar.
vi funkar inte ihop.
tack vare otroligt förstående uppfödare som även sett att hon faktiskt var en alldeles för självständig o hård hund för mig har erbjudit mig ett byte, en yngre hund som är avkomma efter en förarbunden tik som älskar att arbeta och har all uppmärksamhet på ägaren. en valp som springer baklänges på promenaderna bara för att ha kontakt med den som går med.
Vi byter alltså hund, får chansen att ha den nya på prov några veckor, funkar de så skriver vi papper annars så får vi pengarna tillbaka för vår gamla.
Är de ett bra sätt att göra? jag vill verkligen ha hund men allt mitt självförtroende är bortblåst. klarar jag en hund, tänk om de blir som innan, vad gör jag för fel är tankar som skriker i huvudet på mig.
de är en bra chans, en möjlighet. jag förlorar inget på att prova men samtidigt kanske man ska känna hur de känns utan hund?
shit vad ont de gör att inse att de inte fungerar, älskar ju hunden jag har nu