tilrättavisning? bestraffning? slag?

[**BORTTAGEN**]

Hur tillrättavisar ni/(bestraffar?) hästar?

Om tex hästen nafsas?
Är det då ok att daska till den på bogen?
Knäppa till på nosen? Rycka till i grimman? Ryta? Ignonera? skjuta bort huvudet?

Om hästen sparkas el hotar att sparka?

Är det då ok att daska till den på bogen/baken? Rycka till i grimman? Ryta? Ignonera?

Om hästen skrapar me framhovarna?
Är det då ok att daska till den på bogen?
Rycka till i grimman? Ryta? Ignonera? Ta tag i hoven å sätta ner den på rätt plats?

Är det skillnad på privat å lektionshästar?

En privathäst har ju oftast 1-2 personer som rider å sköter den. Om den personen då varje gång hästen nafsar "slår" till den är det väl inte samma sak som om 100ridskoleungar springer in å ut och stör hästarna i spiltan/boxen och de 100 har nog alla olika sätt att bestraffa hästen, vissa knäpper nosen, vissa daskar till den, vissa tar knäet i magen, vissa ignonerar osv osv då blir ju bara hästen förrvirrad.
å me privathästen menar jag inte nån djurplågare till ägare utan en genomsnittlig hästägare i sverige, men en någorlunda väluppfostrad häst som efter tillrättavisningen/bestraffningen borde fatta att det är fel och nafsa, eller?

Vad är rätt och vad är fel? åsikter tack!

 

[maximilia]

Jag kan bara svara för hur jag gör med min häst, eftersom alla hästar är olika individer och inte reagerar på samma sätt. En häst kanske behöver daskas till, medan det räcker att titta på en annan.

Jag använder rösten och blicken väldigt mycket. Ofta försöker hon nafsa när man spänner sadelgjorden och då räcker det att blänga på henne och ryta till så slutar hon oftast.

Annars kanske jag klappar till henne på bogen/rumpan eller vad som är närmast. Jag har bonkat henne på nosen nån gång, men det är väldigt sällsynt och bara om hon verkligen hotar.

Tycker inte man behöver vara så mesig med hästarna. Tänk på hur dom trycker till varandra i hagen, och här står vi och piper :smirk: Men sen menar jag självklart inte att man ska slå dom och vara otrevlig, bara svara på samma sätt som en annan häst skulle gjort.

 

[Xeline]

Man kan ju börja i den änden att fråga sig VARFÖR en häst tex nafsar eller sparkar eller krafsar med framhoven. Får man svar på det så vet man också hur man skall åtgärda det.

Att bestraffa en häst som nafsar - för att den "lärt" sig att nafsa (tex för att folk ger den godis) tycker jag är helt åt pepparn.

 

[Tassetass]

Aldrig slå, skrika, rycka eller sparka. Totalt slöseri med energi, löser ingenting heller.

Jag löser problemen, inte dödar symtomen. En häst som nafsar gör det av en anledning - eliminerar man orsaken löser man problemet.

 

[ada]

Jag instämmer i Maximilias åsikt! Jag är 34 år och har sedan 10 års ålder hållit på med först ridhästar (ridskola och snälla människors privathästar) samt de senaste 20 åren regelbundet och yrkesmässigt med travhästar, varvat med "studiebesök" hos vänner som är dressyrryttare. Med detta ville jag bara säga att jag har haft förmånen att komma i kontakt med en väldig massa olika individer, och som Maximilian sa är de alla olika. Men en sak har de alla, utan undantag, ett stort behov av: KONSEKVENS! När du har bestämt dig för vad hästen får göra och inte göra, måste detta gälla varje gång, alltid, och alltid med samma påföljd. Det betyder att du bör iaktta dig själv, för ofta tillåter vi saker utan att vara medvetna om det, för att sedan när det plötsligt blivit en vana för hästen börja bestraffa något som i våra ögon är en ny olat. Och en annan viktig sak: Du får inte bli arg på riktigt! Du får tillrättavisa, men behåll lugnet inom dig. Ett svängande humör påverkar många hästar mer än man tror, och de blir osäkra i sin tillit. Tänk på att hästar är utpräglade vanedjur!

 

[fejko]

Jag brukar börja med att säga nej. Min valack är så känslig för kritik så detta brukar räcka. Mitt sto däremot är en riktig drullmaja så henne måste man ibland ha ett tillhygge spö,sadelgjord,grimskaft när man lappar till henne tex på bogen. Jag slår aldrig en häst i ansiktet för det tycker jag är oschysst. Möjligen kan jag daska till den lite lätt på mulen om den försöker bitas.

 

[pima]

På min nordis fungerar ingenting Hon brukar ofta skapa.
Har provat att låta arg och säga nej, har provat att daska till henne på bogen med handen, fick rådet att slå över frambenen med ett spö av hovslagaren (vilket jag tyckte lät hemskt) provade det fast med ett mjukt grimskaft... funkade väl bäst, tog längst tid innan hon började skrapa igen (typ 3 min eller nåt ). *suck*

När ponnyn nafsar viftar jag med lite med handen mot henne så blir hon "rädd" och gör inte om det mer den dagen, hon är väldigt känslig.

 

[Tican]

Oj, sånt här kan man skriva mycke om...

Min bestämda åsikt är att t ex om hästen nafsas, så ska man ABSOLUT inte daska till den. De saker som kan hända då är väl ungefär:
1. hästen tänker som ett barn, (skulle nog jag göra om jag vore häst): "Aha, hon gjorde samma sak tillbaka, då är det nog okej." Den slutar alltså inte och blir förvånad när du blir arg, vilket leder till
2. Hästen blir rädd, den hoppar bakåt, kastar sig undan, slänger upp huvudet eller liknande. Detta skapar en konflikt mellan häst och människa, vilket leder till
3. Hästen kan reagera på olika sätt, men det slutar oftast så att ryttaren och hästen är rädda för varandra, eftersom hästen t ex har börjat bita ryttaren på riktigt eller vända rumpan till när man öppnar boxdörren. Eller börjar kasta av, springa ifrån ryttaren osv. det andra alternativet är att hästen blir rädd för människan bara, och det är nästan ännu värre. oftast fattar inte ryttaren att hästen är rädd och blir ännu argare = den lilla dasken kan bli ett slag. jag menar inte att man bryter nosryggen av hästen men så att det faktiskt gör ont på hästen och man inte bara markerar. hästen blir då ofta "agressiv".

När min häst t ex "går över" mig när jag leder henne eller liknande brukar jag stirra henne stint i ögonen tills hon backar, bara en hov, men det betyder ungefär "ojdå, det var visst inte så bra. du vinner, jag var dum, det erkänner jag." och det är dit iaf jag vill komma. hon ser alltså mig som sin ledare, men det hindrar henne inte från att ständigt göra såna häsr saker, bara för att kolla om jag är på hugget, eller om hon kan ta över, ("bara en liten stund..?") :smirk:

en mycket svår och avancerad fråga. man kan inte bara läsa en tråd på buke för att bestämma sig för hur man ska göra, utan det behövs nåt mer. mkt svår fråga..

 

[Poetry_princess]

Jag klarar bara inte av att smälla till en häst! Har aldrig gjort det och hoppas att jag aldrig kommer "behöva" göra det ändå.
Ryttarna på min ridskola som smäller till hästarna är ofta rädda i själva verket, har jag lärt mig genom åren. Jag bedömer inte hästägare eller de som rider privathästar, för allting är så otroligt olika från häst till häst.

Jag brukar börja med att säga "nej" med lugn, myndig röst. Fortsätter hästen så brukar jag låta irriterat och liksom "men nej, sluta, då!" och kanske låta lite barskare.
Om jag är rädd för en häst så har jag två lösningar.
1. Tänka logiskt. Hästen försöker bara kolla av läget om jag blir rädd eller inte. Agera bara som vanligt och visa vem som bestämmer.
2. Funkar inte det, utan jag är uppriktigt rädd och känner att jag inte klarar av hästen - ja, då ber jag helt enkelt någon om hjälp. Det här gäller ridskolan, och jag skulle ändå inte sköta och rida en privathäst som jag är rädd för.

 

[suisyola]

när de gäller min häst så räcker de numera att jag bara höjer rösten lite ,så slutar han

Annat var det innan,han har fått en och annan smäll,de ska jag erkänna men numera uppför han sig exemplariskt (för de mesta)

 

[strumpan]

hur går du då till väga?

 

[**BORTTAGEN**]

Jag använder rösten och kroppsspråk och det funkar bra. När hon däremot bet mig i armen när jag skulle ge henne mat så blev jag fly förbannad och daskade till henne med foderskålen jag hade i handen, så skrek jag en massa fula ord så hon ställde sig längst in i boxen och såg snopen ut. Har inte bitit mig efter det. Bara om en häst attakerar mig eller kliver rakt över mig skulle jag daska till den, aldrig annars och jag skulle aldrig slå hästen på huvudet.

 

[GoddessOfLove]

Grisan nafsar inte , däremot gjorde min förre tjockis det . Honom nöp vi i mulen .

Om Grisan skulle hota o sparka mej dvs öyfta upp ett bakben står ja bara still o trallar "griiisan" varpå hon ställer ner benet . däremot skulle hon sparka skulle jag sparka tillbaka

skrapar me framhovarna , ryta till är nog ok om hon inte lyssnar på mej . däremot så gör hon d aldri .

 

[Quell]

Många intressanta svar, både bra och dåliga idéer enligt min smak. Någon skrev klokt nog att hon skulle be om hjälp om hon var rädd och heller inte ta hand om en häst som skrämde henne. Så vettigt.

Men ni som så konsekvent hävdar att ni aldrig skulle slå en häst. Eller daska till, vilket låter ännu fånigare, har ni träffat/hanterat en häst som mår bra av att skada människor?

Jag har hållit på med så många hästar, många hundra, och en hel del av dem har varit av den kalibern att de önskar döda. Ni tycker säkert det låter konstigt, men jag tycker det är lättare att "fixa till" en riktig fuling än att försöka få fason på en grinig ridskolehäst. Just därför att man kan gå på den ilskna mycket tuffare och få resultat ganska direkt. Konsten är att uppföra sig på sådant sätt att den kommer på att ni är en bättre ledare än vad den är själv.
Ni säger att man måste veta vad som är orsaken bakom problemet, och ja, visst vore det bra att ha ett facit men så är det inte alltid. Eg aldrig när det gäller de arga, ingen vill berätta eller ingen vet.

Ett råd till er som "daskar" litet lätt, sluta, klappa till ordentligt. OM det är befogat. Är det inte befogat så behövs det definitivt ingen fjantig dask heller.

 

[Tassetass]

En gång har jag varit i sitsen att jag stått framför en häst som önskat livet ur mig - då small det. Dock tror jag inte det finns hästar som MÅR BRA av att skada människor, däremo hästar som anser att det är bäst att ta det säkra före det osäkra, för människor är ena jävla äckel.

Men det är extremt sällan hästar går in med den attityden, de flesta bett och sparkar är antingen ett sätt att säga "Jag har ONT!!" eller "Lägg ner, jag är högre i rang än dig!", och inte i nåt av fallen har man rätt att säga "VAR TYST!" åt hästen. Men som sagt, om det är ett regelrätt anfall har man rätt att freda sig. Dock är man präkta dum om man som vissa "tränare" provocerar fram detta. Hade jag vetat för 3-4 år sen det jag vet idag så hade jag aldrig behövt ta den fysiska dusten med min häst - som var ute efter att stämpla mig - utan hade kunnat ta det den betydligt enklare vägen.

De sura och tjuriga ridskolehästar jag träffat har vänt nästan på en tvåöring när dom känt av vad jag är för typ - en sån som behandlar dom så som dom egentligen är, dvs kännande, tänkande, varma och kärleksfulla varelser. Hästar blir som man behandlar dom, och speciellt ridskolehästar är ofta så förbannat smarta att dom pejlar av en på två röda.

Skillnaden mellan "riktiga fulingar" och tjuriga ridskolehästar är i min mening mycket, mycket marginell - för oftast är det exakt samma saker som hänt, samma känslor inuti hästarna osv, men "fulingarna" agerar ut det. Hur en häst agerar ut det den känner oh tycker är rätt irrelevant, då det är orsaken bakom som är nyckeln till det hela.

I vilket fall som gäller det att visa att man är en vettig individ som inte tänker bråka, men inte heller vika sig - och som sagt framförallt behandlar hästar så som dom oftast innerst inne är. Går du in med attityden att det är en tjurig ridskolehäst du har att göra med - grattis, du har vunnit en tjurig ridskolehäst. När jag är in till en ny häst brukar jag sällan fråga vad det är för typ av häst, för jag vill inte färgas av ägarens/ridskolans syn på hästen - för den stämmer sällan. Ju mindre jag vet om de hästar jag träffar, desto bättre lyckas jag.

Så ja, man måste veta vad som är orsaken till problemet. Vet man inte så får man gissa sig fram. Själv fick jag sitta i telefon timmar och åter timmar och spåra gamla ägare för att få veta bara en bråkdel om vad min häst varit med om genom åren - i övrigt har jag gissat, provat, gått på nitar, provat igen osv osv. Det anser jag mig vara skyldig de hästar som hamnar under mitt ansvar.

 

[JennyF]

På den ridskolahästen jag ridigt nu så ryter ja i. Han vet att han inte får göra så och om ja höjjer handen när han biter efter mig så rycker han till så det gör ja inte så ofta eftersom det inte behövs. Men slår inte.

Kompisens foderhäst skulle dö om man höjjde handen mot henne då hon är så enormt osäker. Hon hanterar nästan aldrig henne i boxen pga sprutbehandling där och när hon stod på en privat del av en ridskola inte så långt bort ifrån min stad så hade ungarna lekar typ "vem vågar gå in till *******". Så hon är "elak" i boxen men skulle inte göra nånting... det är bara skrämseltaktik.
Ägeren tog hem henne till sig och tänkte inte hyra ut henne förän min kompis kom.

vissa tar knäet i magen

Aldrig... vad har hästen gjort för dumt med magen (om jag gör en sån generalisering)

Jag tycker man ska se till hästen som individ när man ska tillrättavisa...

 

[Quell]

Litet mer om ridskolehästar, som jag för övrigt tycker jäkligt synd om, jag har aldrig haft några problem med dem. Men bara för att det funkar för mig så äter den iaf upp små sjuråringar i nästa sekund. Det var det jag menade med att det är svårare att få ordning på en grinig rs-häst. Tyvärr hjälper det inte att ta bort från ridskolan ett tag. När de kommer tillbaka är det snart samma visa igen. Vissa ska inte bara vara där, klart som korvspad. Grannen lämnade sin lilla gulliga ponny till rs, åkte dit för att hälsa på och blev genast varnad för att gå in utan havrehink och grimma. Struntade i råden och blev hotat en liten sekund tills hon kom på att läget var lugnt. Lika go som vanligt mot mig men riktigt jäkla elak mot elever, gammal som ung. Och observera, jag gjorde ingenting, varken skrek eller slog. Bara gick in och sa hej. Kollade litet hur eleverna gjorde och fick bli förbannad. Samtliga hade spö med sig, sen strök de sig mot väggen (så de hamnade i perfekt sparkläge) med tränset gömt bakom ryggen. Ett par ungar började gorma redan innan de kom fram till spiltan. Så hade ridfröken sagt. Jäkla ridfröken, vilket hon fick veta. Att lära barnen att bete sig som ett vilddjur, smyga och vråla, korkat.

 

[lil-sis]

Nyper henne i näsan när hon nafsas men det är rätt sällan, tack och lov, det har varit värre. Händer numer bara när hon är VÄLDIGT otålig. Kan fya med rösten också.

Hon hotar inte att sparkas för det är tabu men kan dra åt sig benet när man känner på knäna bak och då fyar jag eller väntar ut och börjar om, beroende på situation.

Skrapar hon så knackar jag på knäet tills hon slutar.

Klart att det är skillnad på ridskolehästar och hästar som slipper allt spring.

 

[claraswe]

Håller med/gör som maximilia och ada.

 

[TIGERHEART]

medvetet riktat nafs: röstbestraffning,kombinerat med dask på halsen eller nedåtryck i grimman, aldrig bestraffning i ansiktet!

Spark eller hot om spark: Hård röstbestraffning och rejäl dask på närmsta kroppsdel, såvida det inte är huvudet.

Skrapande framhovar: röstmässigt NEJ! Förstärkt med lätt dask på det aktuella benet, om nej:et ignoreras.

I princip samma system oavsett olat och oavsett vilken häst jag handskas med. Har jag insläpp/ utsläpp eller fodring av stallets 14 privathästar ( varav en är min egen)så ska samtliga 14 hästar sköta sig och gå bakom mig lugnt och fint, utan att knuffas, trängas, nafsas mm. Den som inte sköter sig tillrättavisas på en gång. När jag handskas med en häst, oavsett vilken så är det JAG som är ledare, INTE hästen! En häst utan respekt för människan är en farlig häst och sådana accepterar jag INTE.

Jag är aldrig elak mot dem, men bestämd och visar mina regler på en gång, då slipper man oftast diskutera med hästen sen, den vet vart den har dig och vad som gäller.

På ridskola kan det för hästarnas skull vara bra eller snarare nödvändigt att ett och samma fungerande system följs av alla.


/TIGERHEART