Tillbaka på ruta 1 (långt)

[lobell]

Börjar bli så trött på detta.

Drar det snabbt.

Min sambo sen 6 år har 2 barn med sitt ex, som bråkat konstant sen vi träffades.
I början hade vi barnen (nu 12 och 14) varannan vecka, men detta gick inte då hon förstörde både för oss och barnen. För att få lugn och ro för barnens skull började vi ha varannan helg.

Förra sommaren ringde socialen och sa att mamman blivit anmäld av en granne för att vara alkoholist och barnen fick flytta hem till oss. Vi har misstänkt att hon druckit mer än normalt men alltid fått höra av barnen och henne att vi överdriver, trakasserar mm.
Barnen börjar sen berätta för oss och socialen att mamma varit full ca 3 ggr per vecka i flera år, och att detta trappats upp efter att jag och sambon fått 2 gemensamma barn.
Mamman sa att barnen ljuger om detta och att hon bara druckit lite grann i ca 3 månader och att detta är sambons fel då han inte går att samarbeta med. Detta kommer från en person som slänger på luren när han ringer, om hon överhuvudtaget svarar, stänger av barnens mobiler när de är där ..

Mamman får sonen att sitta hos kurator och säga att pappan är farlig och våldsam och att han slagit mamman. Detta erkänner han då han råkade försäga sig till mej.
Mamman visade upp vräkningspapper mm till barnen och sa att hon hamnar på gatan om de säger till socialen att de vill bo här.
Dottern nu 12 år har velat bo hos oss i flera år, men fått nej från mamman. Detta har vi inte ens vetat om. Sonen är totalt hjärntvättad och mamma gör aldrig fel i hans ögon.
Socialen gör utredning och bestämmer att barnen ska bo här och vara hos mamman en dag varannan vecka för att sedan utökas efter hand till varannan helg.
Då stämmer mamman sambon och påstår att han hindrar henne från att träffa barnen. Det slutar med att hon får ha dem varannan helg tors-månd.

Mamman stämmer då socialen för att det finns en massa lögner om henne i deras papper. Allt som står där kommer från hennes egna barn...

Efter 2 helger där börjar sonen bråka här hemma och vill inte bo här längre. Det har då gått ca 6 månader. Han säger att han hatar mig och min 16-åriga dotter för att mamman gör det.
Vi orkar inte med fler bråk då vi har 2 små under 3 år som behöver lugn och ro.
Vi säger att han får bo hos mamman på prov för att se hur det går. Dottern vill inte bo där.
Nu när han bott där i 2 månader och säger att allt går så bra och han mår så bra, ringer rektorn idag till sambon och säger att de ska göra en anmälan till socialen för att pojken mår dåligt......

Orkar snart inte mer. Jag har 4 egna barn och känner att detta suger kraften ur mej. Nu vet jag inte vad som händer.....

 

[Mirre]

Sv: Tillbaka på ruta 1 (långt)

Men vilken soppa.

Har tyvärr inga råd att ge men skickar en stor styrkekram och hoppas att det löser sig på bästa sätt för er alla.

 

[Bollen]

Sv: Tillbaka på ruta 1 (långt)

Men gud människa vad du är stark som har orkat med allt detta.

Finns det inte stödpersoner på soc som ni kan få prata med? Jag har absolut ingen aning om hur detta fungerar.

Massor av styrkekramar till dig.

 

[lobell]

Sv: Tillbaka på ruta 1 (långt)

Tack båda 2

Jag har aldrig varit med på nåt samtal med socialen utan detta har varit mellan föräldrarna.
Däremot är det mej de kommer till då de behöver prata och jag som lyckas dra ur dem saker som de egentligen försökt dölja. Fast det är jag som är den "stora boven" i deras och deras mammas ögon, fast jag tror detta börjat släpp hos dem nu.
Ibland önskar jag att jag bara kunde släppa allt och sluta bry mej och låta föräldrarna reda ut det, men det funkar ju inte så då vi faktiskt är en familj och man inte kan låta bli och dras med.

Men detta tar så mkt kraft av mej. Jag pluggar på heltid hemifrån samtidigt som jag har en på 1,5 och en på 2,5 hemma plus 16-åriga dottern som har lite pubertetsproblem plus 2 hästar.

Det känns som om man aldrig kan slappna av och bara vara utan man måste hela tiden ligga ett steg före mamman som är så störd att man nästan själv börjar bli det för att räkna ut hennes nästa drag.
Nu kommer det ju börja om igen med anklagelser och stämningar hit och dit.

Sen vet jag inte hur snabba socialen kommer att vara nu då det ju finns ett underlag från tidigare anmälan ang mammans alkoholist.
Kommer de komma hit med honom eller gör de en utredning i hemmet först?
Usch, trodde detta var över

 

[cirkus]

Sv: Tillbaka på ruta 1 (långt)

Jobbig sits.

Några saker som kan vara att komma ihåg...

Alkoholism är en sjukdom och endast den som inser det och vill bli hjälpt kan bli hjälpt. Mamman verkar inte ha kommit dit alls ännu.

Barn är lojala. De vill henne så väl och tror att de kan hjälpa henne. De behöver också prata ur sig med någon de kan lita på. Men samtidigt någon som inte är inblandad.

 

[lobell]

Sv: Tillbaka på ruta 1 (långt)

Hon tycker inte att hon har några problem alls med spriten och sonen tycker att hon är jätteduktig som slutat. Så i hans ögon är hon en duktigare mamma än vad pappa är som inte druckit. För hon har ju slutat nu.
Vad han inte tar med då är att hon drack i över 3 år och lät dem skydda henne och fick gå och köpa öl och cigg och ibland vara utan mat, fick skäll för saker hon inbillade sig att de gjort, torka spyor, vara efter i skolan mm.
Att hon slutade var inget eget beslut utan socialen tvingade henne att ta antabus och lämna blodprov för att få träffa barnen. Sen har hon mage att säga att de ljugit fast de säkert inte berättat hälften av vad hon gjort.

Nu vet vi inte vad som händer. Sambon ska ringa socialen på måndag..