Tiks beteende mot andra hundar, dominant?

[Tonto]

Tycker synd om den andra hunden. Hade inte släppt dem tillsammans utan hållt mig till promenader för att inte utsätta andra hundar för din hunds dåliga beteende.

Precis. En dag kommer en annan hund inte tolerera beteendet och det kommer att bli slagsmål. Och hunden som utsätts just nu utan att säga till får fler och fler dåliga erfarenheter av den här hunden. Förstår inte varför folk gör såhär. Vem skulle tycka att det var en bra idé att utsätta sitt barn för mobbaren om och om igen.....

 

[Tonto]

Klart det är tråkigt att få höra att ens hund inte är speciellt snäll eller borde få leka med andra hundar, men vi har ett ansvar att inte utsätta hunden och framförallt andra hundar för ens hunds dåliga beteende. Min Aussie ser ut som en snäll teddy-björn varje gång han ser en hund, viftar på svansen och så vidare, men han skulle inte tveka att bita ihjäl en annan hanhund om han fick chansen. Bara för att dom ser snälla och glada ut i koppel så betyder det inte att dom vare sig vill leka eller är snälla.

 

[Sel]

Min gamla terriertik var en typisk polis. Inte mot alla hundar och hon ville väldigt sällan delta i leken - men om ett gäng andra eller enstaka hundar gick upp i varv skulle hon dit och jävlarimig se till att de skärpte sig. En del raser som var "energiska" på "fel" sätt skulle omedelbums få veta hut även om det bara var sådana i sig själva. Spaniels var till exempel extra provocerande.
Andra hundar som umgicks mer passivt gick alldeles utmärkt.

Hon fick gå kopplad i sällskap jag inte var stensäker på, hon hade ju inget positivt utbyte av de flesta andra hundar ändå.

 

[Pilot]

Min terrier beteer sig gärna så, viktigt att gå in och bryta och inte tillåta det beteendet, men samtidigt inte utsätta henne för den typ av situationer.

Min terrier är vit och har inga tecken i ansiktet, det gör att hon kan vara svår att läsa för andra hundar.

 

[LaMagia]

Jag har haft en tik som tydligt visade att hon var nummer ett i vår hundflock (vanligen syns inte detta speciellt väl, utan hundarna brukar bara fungera bra ihop) och det var väldigt intressant. Det fungerade nämligen inte som många verkar tro.

Tiken var en (engelsk) mastiff och så hade vi några chow chowtikar. Mastiffen var en riktig hussehund och hennes plats i TV-soffan var självfallet bredvid sin husse. Chowtikarna fick också vara i soffan hos husse för mastiffen, utom den äldsta chowtiken, som var 1,5 år äldre än mastiffen. Dessa två hade liksom aldrig fått ordning på hur deras inbördes relation såg ut, så även om de var vänner, så var det ibland lite stelt mellan dem och mastiffen lät inte chowtiken vara i soffan. En blick räckte från mastiffen, så gick chowtiken därifrån. Så en dag när de var ute så slängde mastiffen ner chowtiken i backen. Chowtiken reste sig upp och skakade på sig och man kunde se lättnaden i hennes ögon, för äntligen hade de rett upp hur deras relation såg ut och det var mastiffen som bestämde. Efter den dagen fick även äldsta chowtiken komma upp i soffan med de andra. En hund som är högst upp i en hundflock förtrycker inte de andra, den har inget behov av att visa sin makt och kräver absolut inget fjäskande, utan tvärtom så är den snäll och accepterande.

Jag har inte för vana att släppa mina hundar med andra hundar (utom mopsen som brukar kunna få vara lös på mopsträffar, så länge han inte blir för besvärlig mot någon tik), eftersom jag inte ser någon anledning. De har ju sin egen flock. Har man nu bara en hund som man ändå vill ska få umgås med någon annan hund så hade jag låtit det ske om den kan uppföra sig på ett rimligt sätt. kan den inte det så hade jag inte släppt ihop den med någon annan, eftersom risken är stor att tråkigheter kan hända om den andra hunden inte uppskattar min hunds beteende.

 

[Gnist]

De av mina hundar (tikar som hanar) genom åren som varit dominanta, har alla "styrt" med små signaler, en liten ändring i kroppshållning, ett litet ryck i läppen, en ändring i blicken osv. Små subtila förändringar som direkt uppfattats av övriga. Inkl valpar.

Enda gångerna de grovlat och satt någon på plats rent fysiskt är när någon yngre förmåga puschat lite för mycket och de gångerna har varit lätträknade och har aldrig resulterat i skador.

Ingen vettigt funtad hund dör av-om situationen uppstår- att bli satt på plats av en äldre, stabil och vettig hund. Tvärtom.

För mig är beteendet i ts mer lite åt hållet "anfall är bästa försvar", "jag sätter dig på plats direkt, så du låter mig vara sen" och i min värld bottnar det mest troligt på en osäkerhet inför just den situationen. Att hunden inte riktigt vet hur den ska bete sig där och då.

 

[BornAgain]

Eftersom jag inte sett situationen - är smärta uteslutet? Jag har stött på "hundagressiva" hundar som visat sig ha spondylos. Ofta har "opålitligheten" i lekar och visst arbete föregått stadiet där sjukdomen kunnat diagnostiseras.

I TS skor skulle jag låtit hunden slippa leka lös med andra hundar, för allas skull