Tiggare igen

[sjoberga]

Det är så inhumant och ovärdigt för ett land att ha tiggare som sitter med sin mugg utanför kort sagt varenda affär och inrättning!
Benämningen "tiggare" känns inte bra men jag vet inte vilket ersättningsord jag ska använda.

Som storstadsbo och slarvhandlare (dvs jag handlar flera gånger per dag. Är det inte middagsmat så är det toapapper som är slut. Eller mjölk. Eller kaffe osv) ger butiksbesöken mig ångest.

Det sitter i ryggmärgen att hjälpa och jag kan inte bara gå förbi.
Min man räknade ut att jag ger tiggarna minst 5-600 kronor under en månad.
Jag har hamnat i ett dilemma då jag har etablerat en personlig kontakt med några av dom.
Det har gått så långt att jag t o m undviker dom och går omvägar.
För i o m att jag förutom att skänka pengar även handlar matkassar till dom känner jag mig som en svikare de gånger jag tvingas säga nej.
Det känns hemskt!
Fruktansvärt!

Har börjat ta bilen till andra butiker och köpcentrum.
Väl där kan jag inte bara gå förbi...

Men det har blivit mig övermäktigt.
Om jag tex går utmed gågatan sitter det minst 15-20 tiggare längst med stråket.
Därtill tillkommer det Faktumsäljare, (som jag egentligen föredrar att hjälpa) gatumusikanter samt div "lotterisäljare" och Frälsningsarméns bössor.

Det är alltså ca 30 par händer som sträcks ut och vädjar till mitt samvete bara längst med den gatan.

Det här orsakar en konflikt inom mig.
Jag inser ju att min ångestproblematik utgår ifrån ett synnerligen egoistiskt perspektiv.

En av de unga kvinnorna berättade i förtroende för mig att hon vill hem.
Att hon är i händerna på en "ockrare".
Att hon inte kan resa hem innan skulden till honom är betald.
Hon reste ifrån Bulgarien till Sverige i tron om att få jobba.
Nu tvingas hon sitta i kylan utanför en butik 10-12 timmar per dag.
Det är f-n inte mänskligt!
Genast slår medhumaniteten till och jag vill lösa hennes skuld så att hon blir fri att åka hem.
Men det känns som att ösa ur ett överfullt kar med tesked.

Å ena sidan tänker jag att jag gör tiggarna en björntjänst.
Så länge jag och andra skänker pengar kommer deras situation inte förbättras.
Många av dom är i händerna på ockrare.
(Det är inte samma sak som organiserat tiggeri)
Å andra sidan tänker jag att även om mina pengar till stor del går till ockrare så får i a f den här personen behålla lite som gör att den här personen kan försörja sin familj.

Jag vet, det är jag som skapar mig problemet.
Att det är väl bara att gå förbi och att jag ger när jag känner för det.
Men det går inte!
Jag KAN inte bara gå förbi!
Jag är uppfostrad med att "behandla andra som jag själv vill bli behandlad".
Det kunde lika gärna varit jag som satt där.

Puh, det är ett dilemma och jag vet inte hur man ska lösa det här!

Man kan välja att skänka pengar istället till organisationer som arbetar på plats i Rumänien med romers utsatthet.

Men vi förvärrar inte deras situation genom att skänka pengar. Det förbättrar den akuta situationen avsevärt - men bidrar inte till någon riktig lösning heller långsiktigt.

Jag har bekanta som tycker att det är superbra att det finns människor man kan lära känna utanför affären som kan vakta deras hund under inköpet. Så får de en slant för att ha gjort det. Eller ge dem pantflaskorna för att panta (= jobb som tar tid). Jag tycker allt som kan skänka lite värdighet är bättre än att bara ge. Men det är svårt.

 

[sjoberga]

jag känner massor av folk som ger minst 1000kr om dagen!! det är typ värsta bästa lotteriet, vinst varje gång.

Att vi inte tänkt på det! Jag visste väl att alla fattiga svenskar bara var dumma i huvudet som inte tigger utanför affärerna.

Jag fattar inte varför de sitter där så länge dag efter dag, vecka efter vecka och fryser bara, när de får ihop såna förmögenheter på bara ett par timmar.

 

[caballus]

Jag fattar inte varför Corzette och co nte blir tiggare? Tydligen ger gemene man typ en tusing om dagen till tiggare, mega business!!

En riktigt bra ide egentligen! Ingen som har lust att extraknäcka som tiggare en dag eller två?
Sugen på samhällsexperiment, någon?

 

[corzette]

En riktigt bra ide egentligen! Ingen som har lust att extraknäcka som tiggare en dag eller två?
Sugen på samhällsexperiment, någon?

Jodå ... Undrar vad som ger mest ? Mellandagsrean kan nog va en lönsam tid...
Ta med sej en stol, varma filtar och termos... Och så en sån där laddare till mobilen så man kan surfa på den under tiden... För det fattar ju vem som att även om man är fattig så har man ju "värsting tekniken"... Jag är ju dock lite fattigare än "värstingtekniken" med... Jag har ju inte ens en padda... Får nöja mej med min gamla Iphone 4...
Vem vet.. kanske blir headhuntad så jag kan få ett riktigt bra och välavlönat jobb med...

 

[caballus]

Jodå ... Undrar vad som ger mest ? Mellandagsrean kan nog va en lönsam tid...
Ta med sej en stol, varma filtar och termos... Och så en sån där laddare till mobilen så man kan surfa på den under tiden... För det fattar ju vem som att även om man är fattig så har man ju "värsting tekniken"... Jag är ju dock lite fattigare än "värstingtekniken" med... Jag har ju inte ens en padda... Får nöja mej med min gamla Iphone 4...
Vem vet.. kanske blir headhuntad så jag kan få ett riktigt bra och välavlönat jobb med...

Vad intressant! För tiggarna häromkring har mest kontantkortstelefoner. Och alla skitungar i kvarteret har varsin ifååån. Tiggarna i dina krokar verkar tjäna bättre, så vem vet, du kanske också kommer att ha råd att uppgradera din iphone4 efter din tiggarsession i mellandagarna?

 

[Casteloro]

En riktigt bra ide egentligen! Ingen som har lust att extraknäcka som tiggare en dag eller två?
Sugen på samhällsexperiment, någon?

Jag har iaf tänkt mkt på det där, hade jag gått i typ gymnasiet hade jag gärna lagt det på mitt projektarbete! Faktiskt. Hade varit intressant ur många perspektiv.

Har för övrigt en tiggare utanför mitt arbete, ser honom dagligen. Han saknar vantar och gnuggar händerna ofta, eller värmer dem runt en mugg varmt kaffe som någon vänlig själ köpt åt honom av mig. Har en del vantar hemma som inte används, tror du/ni han skulle använda handskar om han fick ett par? Jag förlorar inget på det, men det kanske är ett knep i att tigga? (och då menar jag inget negativt i det, utan bara det faktum att sådant som får oss andra att känna lite extra gör att vi kanske är mer benägen att skänka). Jag kan ju inte veta hur han gör innan jag erbjuder honom förstås..

 

[Raderad medlem 19815]

I Agenda förra veckan var det en debatt där den ena parten var en mycket sansad dam från en hjälporganisation som i många år hjälpt rumänska romer med utbildning etc.

Hon gillade inte utvecklingen vi ser med att romerna kommer hit och tigger eftersom det för dem längre bort från andra alternativ som att skapa en ordnad tillvaro i Rumänien med utbildning och jobb. Barnen ser sina föräldrar åka iväg och tigga och ser det som ett rimligt och bra alternativ.

 

[sjoberga]

I Agenda förra veckan var det en debatt där den ena parten var en mycket sansad dam från en hjälporganisation som i många år hjälpt rumänska romer med utbildning etc.

Hon gillade inte utvecklingen vi ser med att romerna kommer hit och tigger eftersom det för dem längre bort från andra alternativ som att skapa en ordnad tillvaro i Rumänien med utbildning och jobb. Barnen ser sina föräldrar åka iväg och tigga och ser det som ett rimligt och bra alternativ.

Fast det finns också många som tigger son gör det just för att man ska kunna låta barnen få utbildning och slippa tigga i nästa generation.

Det är en intressant egoistprob dock, är det vi eller tiggarna som har störst problem med rådande läge? Här på Buke får man ibland sucka över idiotin som framförs.

 

[landsbygdsbo]

tiggande har alltid funnits. antingen direkt mot andra personer eller mot myndigheter o organisationer.
I Sverige lyckades man minska det öppna tiggeriet genom aktiva åtgärdar från myndigheternas sida, bostäder och livets nödtorft tillhandahölls av myndigheterna.
De enda som då tiggde var personer som inte kunde, inte ville acceptera myndigheternas villkor.

Vad som har ändrat sig sedan gränserna öppnats är att grupper som haft som levnadsstil(påtvingad eller ej) kommer hitresande för att tigga.
För några år sedan satt kanske en eller två i varje småstad, men eftersom det tydligen lönade sig så sitter det idag tiggande människor framför i stort sett varje livsmedelsaffär, systembolag och andra ställen där människor passerar frekvent.

Kring det hela har en hel verksamhet byggds upp . Entreprenörer som för bra pengar transporterar upp dem hit, andra som lånar ut startkapital för ockerräntor och sist men inte minst all den småkriminalitet som följer när inte de hoptiggda pengarna räcker till alla utgifter.

De reseregler vi har idag gör det möjligt.
Frågan är om man inte ska ställa krav på att de som kommer ska kunna visa att man har boende o uppehälle ordnat.
Att ockupera kommunal eller privat mark för olagliga tältläger där varken sanitet eller säkerhet uppfyller normen måste beivras.
Att tillhandahålla boende i smällkalla vintern är naturligtvis den enda humana man kan göra. Problemet med det är de signaler som sänds ner till de länder varifrån de kommer.
"- kom till Linköping, ni får bo i varma lokaler, ni får sjukvård + de pengar ni lyckas tigga ihop"
Att det då kommer fler och problemet förvärras säger sig ju självt.

 

[Atle]

Här på Buke får man ibland sucka över idiotin som framförs.

I går var det ett inslag i P1s Studio 1 om hur vi bemöter tiggare. Ok om en tycker det är fel på tiggeri men att spotta på dem? Respekt eller idioti?

 

[landsbygdsbo]

I går var det ett inslag i P1s Studio 1 om hur vi bemöter tiggare. Ok om en tycker det är fel på tiggeri men att spotta på dem? Respekt eller idioti?

Att verbalt sparka på någon (ex idiotförklara dem) eller att fysiskt sparka på någon eller spotta på någon är utryck för en dumhet och frustration som bara visar på utförarens imbecillitet. Alla människor ska behandlas med respekt, men det betyder inte att man inte ska kunna ställa krav

 

[Raderad medlem 19815]

Fast det finns också många som tigger son gör det just för att man ska kunna låta barnen få utbildning och slippa tigga i nästa generation.

Det är en intressant egoistprob dock, är det vi eller tiggarna som har störst problem med rådande läge? Här på Buke får man ibland sucka över idiotin som framförs.

Ja, man tar ju sig för pannan angående alla som har åsikter om att det ser stötande ut och huruvida de har mobiltelefoner, och i så fall vilken modell etc. Självklart är det ett icke-problem för mig personligen att det sitter en tiggare på gatan, eller ifall det kommer fler tiggare hit till Sverige.

Men ärligt talat, här i Sverige är/har det ju varit ett stort problem att romer inte är så särskilt måna om att deras barn ska gå i skolan och skaffa sig en utbildning och ett jobb. Det har jag läst i flera intervjuer med romer själva i DN och andra medier och jag vet att det i alla fall i Stockholmsområdet funnits flera projekt för att få romska barn att gå mer i skolan och utbilda sig.

Så jag har ärligt talat svårt att tro att det skulle vara så mycket annorlunda i Rumänien. Det känns lite konstruerat faktiskt när man läser om dessa rumänska romer som säger att de vill att deras barn ska gå i skolan och att de kommer att använda pengarna de får ihop till barnens skolgång. Jag tror att det är en komplicerad fråga som handlar om diskriminering, en fråga om kultur och normer men även en fråga om pengar.

 

[AliceZeta]

Det är så inhumant och ovärdigt för ett land att ha tiggare som sitter med sin mugg utanför kort sagt varenda affär och inrättning!
Benämningen "tiggare" känns inte bra men jag vet inte vilket ersättningsord jag ska använda.

Som storstadsbo och slarvhandlare (dvs jag handlar flera gånger per dag. Är det inte middagsmat så är det toapapper som är slut. Eller mjölk. Eller kaffe osv) ger butiksbesöken mig ångest.

Det sitter i ryggmärgen att hjälpa och jag kan inte bara gå förbi.
Min man räknade ut att jag ger tiggarna minst 5-600 kronor under en månad.
Jag har hamnat i ett dilemma då jag har etablerat en personlig kontakt med några av dom.
Det har gått så långt att jag t o m undviker dom och går omvägar.
För i o m att jag förutom att skänka pengar även handlar matkassar till dom känner jag mig som en svikare de gånger jag tvingas säga nej.
Det känns hemskt!
Fruktansvärt!

Har börjat ta bilen till andra butiker och köpcentrum.
Väl där kan jag inte bara gå förbi...

Men det har blivit mig övermäktigt.
Om jag tex går utmed gågatan sitter det minst 15-20 tiggare längst med stråket.
Därtill tillkommer det Faktumsäljare, (som jag egentligen föredrar att hjälpa) gatumusikanter samt div "lotterisäljare" och Frälsningsarméns bössor.

Det är alltså ca 30 par händer som sträcks ut och vädjar till mitt samvete bara längst med den gatan.

Det här orsakar en konflikt inom mig.
Jag inser ju att min ångestproblematik utgår ifrån ett synnerligen egoistiskt perspektiv.

En av de unga kvinnorna berättade i förtroende för mig att hon vill hem.
Att hon är i händerna på en "ockrare".
Att hon inte kan resa hem innan skulden till honom är betald.
Hon reste ifrån Bulgarien till Sverige i tron om att få jobba.
Nu tvingas hon sitta i kylan utanför en butik 10-12 timmar per dag.
Det är f-n inte mänskligt!
Genast slår medhumaniteten till och jag vill lösa hennes skuld så att hon blir fri att åka hem.
Men det känns som att ösa ur ett överfullt kar med tesked.

Å ena sidan tänker jag att jag gör tiggarna en björntjänst.
Så länge jag och andra skänker pengar kommer deras situation inte förbättras.
Många av dom är i händerna på ockrare.
(Det är inte samma sak som organiserat tiggeri)
Å andra sidan tänker jag att även om mina pengar till stor del går till ockrare så får i a f den här personen behålla lite som gör att den här personen kan försörja sin familj.

Jag vet, det är jag som skapar mig problemet.
Att det är väl bara att gå förbi och att jag ger när jag känner för det.
Men det går inte!
Jag KAN inte bara gå förbi!
Jag är uppfostrad med att "behandla andra som jag själv vill bli behandlad".
Det kunde lika gärna varit jag som satt där.

Puh, det är ett dilemma och jag vet inte hur man ska lösa det här!

Du kanske kan börja skriva shoppinglistor och handla en gång iveckan?

 

[Mia_R]

Förutom att jag tycker det är helt förkastligt hur en del behandlar tiggarna, som att aska på dem när de går förbi eller som redan sagts, spottas, så hörde jag om ett annat problem i radion i morse. Som EU-medborgare har de ju rätt till sjukvård, men de saknar sjukförsäkringskort så vårdanrättningarna och de som behöver vården vet inte hur de ska göra.

Jag har ett kort i plånboken då jag iaf tidigare reste en del i tjänsten eller semestrat ute i Europa flera gånger, men hur många svenskar är medvetna om att de behöver kortet när de är ute och reser inom EU ifall de skulle bli sjuka?

 

[No1]

men hur många svenskar är medvetna om att de behöver kortet när de är ute och reser inom EU ifall de skulle bli sjuka?

...samt hemförsäkringens service- och försäkringskort. Gissningsvis är det väldigt många som inte har koll och en del menar att det inte behövs.
Jag vet att det underlättar enormt så de hänger ihop med passet.

För den som ska ut och resa och inte har något sjukförsäkringskort, beställ här:
https://www.forsakringskassan.se/servicewebb/start?op=12011

 

[Atle]

Puh, det är ett dilemma och jag vet inte hur man ska lösa det här!

"Vanan att se gränslös fattigdom utan bot gör oss hårda också mot åldringar som far illa i vården, barn som växer upp med missbrukande föräldrar, kvinnor som behöver skydd mot plågoandar." Citat ur en artikel i tidningen Axess nr/14. Trösta dig med att du har empatin i behåll!

 

[No1]

http://mobil.corren.se/nyheter/linkoping/arg-tiggare-angrep-kund-7587214.aspx

 

[Lena Furberg]

Det är så inhumant och ovärdigt för ett land att ha tiggare som sitter med sin mugg utanför kort sagt varenda affär och inrättning!
Benämningen "tiggare" känns inte bra men jag vet inte vilket ersättningsord jag ska använda.

Som storstadsbo och slarvhandlare (dvs jag handlar flera gånger per dag. Är det inte middagsmat så är det toapapper som är slut. Eller mjölk. Eller kaffe osv) ger butiksbesöken mig ångest.

Det sitter i ryggmärgen att hjälpa och jag kan inte bara gå förbi.
Min man räknade ut att jag ger tiggarna minst 5-600 kronor under en månad.
Jag har hamnat i ett dilemma då jag har etablerat en personlig kontakt med några av dom.
Det har gått så långt att jag t o m undviker dom och går omvägar.
För i o m att jag förutom att skänka pengar även handlar matkassar till dom känner jag mig som en svikare de gånger jag tvingas säga nej.
Det känns hemskt!
Fruktansvärt!

Har börjat ta bilen till andra butiker och köpcentrum.
Väl där kan jag inte bara gå förbi...

Men det har blivit mig övermäktigt.
Om jag tex går utmed gågatan sitter det minst 15-20 tiggare längst med stråket.
Därtill tillkommer det Faktumsäljare, (som jag egentligen föredrar att hjälpa) gatumusikanter samt div "lotterisäljare" och Frälsningsarméns bössor.

Det är alltså ca 30 par händer som sträcks ut och vädjar till mitt samvete bara längst med den gatan.

Det här orsakar en konflikt inom mig.
Jag inser ju att min ångestproblematik utgår ifrån ett synnerligen egoistiskt perspektiv.

En av de unga kvinnorna berättade i förtroende för mig att hon vill hem.
Att hon är i händerna på en "ockrare".
Att hon inte kan resa hem innan skulden till honom är betald.
Hon reste ifrån Bulgarien till Sverige i tron om att få jobba.
Nu tvingas hon sitta i kylan utanför en butik 10-12 timmar per dag.
Det är f-n inte mänskligt!
Genast slår medhumaniteten till och jag vill lösa hennes skuld så att hon blir fri att åka hem.
Men det känns som att ösa ur ett överfullt kar med tesked.

Å ena sidan tänker jag att jag gör tiggarna en björntjänst.
Så länge jag och andra skänker pengar kommer deras situation inte förbättras.
Många av dom är i händerna på ockrare.
(Det är inte samma sak som organiserat tiggeri)
Å andra sidan tänker jag att även om mina pengar till stor del går till ockrare så får i a f den här personen behålla lite som gör att den här personen kan försörja sin familj.

Jag vet, det är jag som skapar mig problemet.
Att det är väl bara att gå förbi och att jag ger när jag känner för det.
Men det går inte!
Jag KAN inte bara gå förbi!
Jag är uppfostrad med att "behandla andra som jag själv vill bli behandlad".
Det kunde lika gärna varit jag som satt där.

Puh, det är ett dilemma och jag vet inte hur man ska lösa det här!

Oj, jag kunde ha skrivit ditt inlägg, i vart fall början. Jag har också etablerat personlig kontakt med en kvinna som "samlar pengar" (som man också kan uttrycka sig) utanför en stor matvarubutik. Hon ropar mitt namn, kramar mig, hjälper mig till bilen med mina matkassar, berättar om sina barn. Min man skulle bli vansinnig om han fick veta hur mycket pengar jag gett henne.

Men det är samma sak för mig - nu KAN jag inte ge stora summor varje gång jag handlar, och jag KAN inte bara gå förbi. Jag försöker smita förbi genom butikens returglasingång, men hon känner igen min bil och ropar mitt namn. Hon är jättegullig och rar och skulle förmodligen bli hemskt ledsen om hon visste att jag börjat undvika henne, men så är det. Jag har börjat handla om kvällarna men hon och hennes bror lär sova på tågstationen (?!) och då ser hon mig och kommer springande.

Det är jättejobbigt och sorgligt och jag känner skuld och allt möjligt. Det har blivit för personligt, helt enkelt. Jag vill så gärna hjälpa men har inte råd med hur mycket som helst...... För henne är jag förmodligen rena Hollywoodfrun med mina dignande matkassar, men det stämmer ju inte.....

 

[martha]

Varför blir det alltid två läger när det gäller tiggare ? Kan inte båda sidor ha rätt bara ? Personligen tror jag att det är organiserat till 90% för det låter ju lite väl naivt att tro att dom åker på eget bevåg om dom är så fattiga att dom inte har mat att dom har råd att åka till Sverige utan att låna , och stannar här flera månader ...o inte tror jag dom sänder över pengar hem på nåt bankkonto

Norska tullen tog 5 rumäner på väg över gränsen med 540 000 i kontanter , troligtvis ( i min onaiva hjärna) så sitter det massa rumäner kvar o tigger ihop åt dom ..

För min egen del så skulle jag hellre betala in till nån organisation alt skänka kläder etc än att känna skuld över att man inte kan ge alla...Jag har gett hon utanför vår affär pantkvitton några ggr men man mår ju dåligt på flera sätt av att dom sitter o fryser nu

 

[gul_zebra]

@martha Nu sätter de sig ju knappast på en förstaklassplats på ett flyg hit. Att man är fattig gör en inte oförmögen att samåka för att komma billigare undan.
Det kan säkert finnas lånehajar som lånar ut pengar så folk kan ta sig hit i vissa fall. Varken det eller samåkning gör tiggeriet organiserat eller tiggarna till mindre människor än oss andra.

Ang att bara gå förbi utan att ge som flera nämnt så ja, det känns i själen men iaf av de jag stött på så tenderar tiggare att bli glada av något så simpelt som ett hej. Jag är övertygad om att de inte är så dumma så de tror att man kan ge pengar jämt och ständigt, och jag är än mer övertygad om att de i en så pass utsatt sits - ffa med den avhumanisering som sker hela tiden - har ett stort behov av att faktiskt bli sedda som medmänniskor istället för att undvikas. De undviks tillräckligt som det är som de parasiter de ses som.
Jag brukar inte heller ge jämt, det kan jag inte. Men att heja på de är inte så mycket begärt. Att bli sedd som medmänniska kan för en del betyda mycket mer än man tror.