Mitten
Trådstartare
Alltså, ni med små barn, där båda jobbar; hur fördelar ni er tid? Jag håller på att bryta ihop känns det som, fast jag har bra jobb, underbar man och världens bästa unge... och bara EN unge, till och med.
Jag kastar mig iväg innan resten gått upp (om mannen lämnar), tar tåget i en timme, jobbar febrilt i kanske 7 timmar (oftast tar jag en stående lunch eller ingen alls), stressar till tåget och hämtar lillan. Njuter av henne på kvällen, men hinner inte göra någonting - typ tvätta, städa, etc. Maken kommer hem framåt nattningstid och nån av oss nattar. Då kan man få en timme eller så, där man skyndar att röja det värsta.
Vissa tycker att man kan ägna sig åt 'sig själv' när barnet somnat, men då är jag helt slut och somnar ofta själv
Om jag lämnar henne kommer jag till jobbet lite senare, men kan jobba senare också och jobba in lite tid. Men då kommer jag hem precis när hon somnar, och får inte träffa henne alls knappt .
Jag skall gå ner i arbetstid har jag tänkt, men det går inte förrän om 1-2 månader (när en av mina deadlines går ut). Jag sa ju korkat nog ja till det här bara för att jag var lite hungrig på att 'komma tillbaka' på jobbet.
Just nu försöker jag få ihop ett smart schema som ger oss familjetid, tvåtid (både med varann och med dottern) och ensamtid. Jag behöver tips och råd på hur ni får ihop er ensamtid, hur ofta har ni den, och hur mycket tid har ni hela familjen? Nu är det främst vardagar jag funderar på då ... Har ni det lika trångt som jag? Vi jobbar ju samma tider båda två, liksom, det blir ju inte mycket som kan gå i skift. Ibland kan vi fälla upp datorn och jobba hemma, men då är iallafall jag så trött att jag inte får något vettigt gjort ...
Tidsbesparartips välkomna! Vi matplanerar en dag i veckan, när vi lämnar tillsammans på dagis och jag får skjuts till jobbet. Då planerar vi i bilen, och sen åker vi oftast och handlar hela familjen på kvällen. Det har funkat bra, sparat mycket tid för oss.
Jag vill ha kvar varenda kaka, men jag vräker i mig alla jag får händerna på...
Jag kastar mig iväg innan resten gått upp (om mannen lämnar), tar tåget i en timme, jobbar febrilt i kanske 7 timmar (oftast tar jag en stående lunch eller ingen alls), stressar till tåget och hämtar lillan. Njuter av henne på kvällen, men hinner inte göra någonting - typ tvätta, städa, etc. Maken kommer hem framåt nattningstid och nån av oss nattar. Då kan man få en timme eller så, där man skyndar att röja det värsta.
Vissa tycker att man kan ägna sig åt 'sig själv' när barnet somnat, men då är jag helt slut och somnar ofta själv
Om jag lämnar henne kommer jag till jobbet lite senare, men kan jobba senare också och jobba in lite tid. Men då kommer jag hem precis när hon somnar, och får inte träffa henne alls knappt .
Jag skall gå ner i arbetstid har jag tänkt, men det går inte förrän om 1-2 månader (när en av mina deadlines går ut). Jag sa ju korkat nog ja till det här bara för att jag var lite hungrig på att 'komma tillbaka' på jobbet.
Just nu försöker jag få ihop ett smart schema som ger oss familjetid, tvåtid (både med varann och med dottern) och ensamtid. Jag behöver tips och råd på hur ni får ihop er ensamtid, hur ofta har ni den, och hur mycket tid har ni hela familjen? Nu är det främst vardagar jag funderar på då ... Har ni det lika trångt som jag? Vi jobbar ju samma tider båda två, liksom, det blir ju inte mycket som kan gå i skift. Ibland kan vi fälla upp datorn och jobba hemma, men då är iallafall jag så trött att jag inte får något vettigt gjort ...
Tidsbesparartips välkomna! Vi matplanerar en dag i veckan, när vi lämnar tillsammans på dagis och jag får skjuts till jobbet. Då planerar vi i bilen, och sen åker vi oftast och handlar hela familjen på kvällen. Det har funkat bra, sparat mycket tid för oss.
Jag vill ha kvar varenda kaka, men jag vräker i mig alla jag får händerna på...