Sv: Teori eller känsla?
Just det här med att sätta sina ord i handling tycker jag är viktigt!!
Eftersom man måste känna förtroende för sin tränare, och om denne handgripligen kan visa att svåra saker fungerar på det sätt denne lär ut, så blir tränaren trovärdig.
Det finns många såkallade tränare som slänger "visdom" omkring sig och påstår en massa saker, som de sedan inte har riktigt kläm på när det kommer till verkligheten, och det tycker jag är tråkigt.
Dessa tränare kanske säger vettiga saker som inte eleverna tar åt sig sedan när tränaren inte kan verkställa sina instruktioner själv.
En bra tränare i mina ögon har tydliga riktilinjer som följs med modifikationer efter den specifika hästens förutsättningar och givetvis elevens förutsättningar oxå.
Denne har stor erfarenhet av att rida olika hästar precis som axel skriver och har en stadig teoretisk grund att stå på, men det jag prioriterar högst är den praktiska biten som då innefattar känslan för ridning som man inte kan få genom någon som helst teoretisk bok, utan är inbyggd i själen och kallas ryttarkänsla! 
Utan ryttarkänsla blir aldrig ridningen någon ridkonst, utan bara ett mekaniskt styrande av hästen i olika riktningar (i stora drag)
Nu är det inte många som har en jätteutvecklad ryttarkänsla, men alla kan utveckla den, fast olika mycket, tror jag!!
Alla har inte fallenhet för att instruera, precis som att alla inte har fallenhet för att laga mat t ex.
Visst kan alla laga efter ett recept, men sen har vi de som skrivit recepten oxå.
Det är de med den stora riktiga känslan!!
Det är den känslan för det man gör som en riktigt bra instruktör måste ha, enligt mig, och det är återigen inget som man kan läsa sig till!!
Det här är vad jag tycker, vad tycker ni andra som inte svarat ännu??
