Sv: Tappa bort sitt första språk?
Mycket intressant! Har aldrig reflekterat över att man "stannar" i "barnspråket". Så är det absolut med min turkiska och så var det med min norska innan jag började jobba på norska.
KL
Jag föddes i Sverige men flyttade till Norge när jag var 2,5 år. Så norska var mitt allra första språk. När jag var 5 flyttade jag till Turkiet och lärde mig där flytande turkiska. Som 6,5 åring flyttade jag till Sverige och har efter jag blivit myndig bott sammanlagt ca 2 år i Danmark och pratar nu flytande danska.
Som liten pratade jag alltid svenska parallellt med min mamma oberoende av vilket land vi bodde i.
Jag är absolut duktigast på svenska, sedan kommer danska, sedan norska och sist turkiska.
Jag ser svenskan som mitt modersmål men norskan som mitt första språk. Jag har aldrig tappat norskan men när jag inte använt det på ett tag kan ord och yttryck försvinna och mitt uttal ändras. Min dialek har försvagats otroligt mycket. Dock snappar jag snabbt upp mycket igen när jag börjar använda språket. Svenska ord och fraser försvinner också oftare sedan jag flyttat till Danmark.
En lustig sak jag har reflekterat över är att jag känner mig olika bekväm i olika språk i olika situationer. När jag håller ridlektioner känns det konstigt att prata annat än danska, med mamma kan jag inte prata annat än svenska och med pappa ändrar jag mitt språk direkt. På jobbet kände jag mig tidigare mest trygg i danskan (blev upplärd på danska) men nu är jag lika trygg i svenska, norska och danska (jobbar på alla språk parallellt).
Dock finns det nackdelar med att kunna 3 språk som är så pass nära besläktade med varandra flytande, man blandar ihop så fort man inte hittar "rätt".
Mycket intressant! Har aldrig reflekterat över att man "stannar" i "barnspråket". Så är det absolut med min turkiska och så var det med min norska innan jag började jobba på norska.
KL
Jag föddes i Sverige men flyttade till Norge när jag var 2,5 år. Så norska var mitt allra första språk. När jag var 5 flyttade jag till Turkiet och lärde mig där flytande turkiska. Som 6,5 åring flyttade jag till Sverige och har efter jag blivit myndig bott sammanlagt ca 2 år i Danmark och pratar nu flytande danska.
Som liten pratade jag alltid svenska parallellt med min mamma oberoende av vilket land vi bodde i.
Jag är absolut duktigast på svenska, sedan kommer danska, sedan norska och sist turkiska.
Jag ser svenskan som mitt modersmål men norskan som mitt första språk. Jag har aldrig tappat norskan men när jag inte använt det på ett tag kan ord och yttryck försvinna och mitt uttal ändras. Min dialek har försvagats otroligt mycket. Dock snappar jag snabbt upp mycket igen när jag börjar använda språket. Svenska ord och fraser försvinner också oftare sedan jag flyttat till Danmark.
En lustig sak jag har reflekterat över är att jag känner mig olika bekväm i olika språk i olika situationer. När jag håller ridlektioner känns det konstigt att prata annat än danska, med mamma kan jag inte prata annat än svenska och med pappa ändrar jag mitt språk direkt. På jobbet kände jag mig tidigare mest trygg i danskan (blev upplärd på danska) men nu är jag lika trygg i svenska, norska och danska (jobbar på alla språk parallellt).
Dock finns det nackdelar med att kunna 3 språk som är så pass nära besläktade med varandra flytande, man blandar ihop så fort man inte hittar "rätt".