Hej! Jag såg på Maria Montezami igår och då har hon och hennes familj hyrt ett sommarparadis i Sverige och så bjuder de in svenska kändisar.
Vad jag blev fundersam kring var att hennes barn verkade ha förbättrat sina kunnanden i svenska ordentligt och duktigt. Men Maria själv pratar lika "dåligt" som.....Om hon aldrig haft svenska som första språk?
Jag trodde att om man växer upp i Sverige i en svensktalande familj och sedan flyttar till ett annat land så okay om man under sina många år i det andra landet kanske glömmer bort sitt första språk men att vid återkomst till hemlandet så borde man relativt fort komma in i grundspråket igen och som i hennes fall sluta prata svengelska och inte ha något ordförråd eller kunna några synonymer.
Men brukar det vara så? Är det någon här som bott utomlands i flera år och sen kommit tillbaka och inte kunnat prata svenska mer? Jag kan förstå om man flyttar som barn men Maria flyttade väl som vuxen eller har jag missförstått något att hon kanske växte upp i USA, flyttade till Sverige och sen tillbaka eller något?
Eller är det vanligt och helt förväntat att man tappar bort sitt första språk och sedan har svårt att hitta tillbaka? Jag vet ju att språket ändras med slangord, vilka ord som är populära att använda, hur man uttrycker sig etc men om hon kom tillbaka och strax började prata 70-tals svenska eller när hon må ha flyttat, 80-talet kanske så hade jag inte undrat men finner det märkvärdigt att man kan förlora sitt grundspråk så där bara(om jag som skrivet var inte missförstått det hela då jag är dåligt insatt och det kanske är så att hon bott i USA som barn? Och att hennes mamma och syster snarare är de som lärt sig så bra svenska?).
Vad jag blev fundersam kring var att hennes barn verkade ha förbättrat sina kunnanden i svenska ordentligt och duktigt. Men Maria själv pratar lika "dåligt" som.....Om hon aldrig haft svenska som första språk?
Jag trodde att om man växer upp i Sverige i en svensktalande familj och sedan flyttar till ett annat land så okay om man under sina många år i det andra landet kanske glömmer bort sitt första språk men att vid återkomst till hemlandet så borde man relativt fort komma in i grundspråket igen och som i hennes fall sluta prata svengelska och inte ha något ordförråd eller kunna några synonymer.
Men brukar det vara så? Är det någon här som bott utomlands i flera år och sen kommit tillbaka och inte kunnat prata svenska mer? Jag kan förstå om man flyttar som barn men Maria flyttade väl som vuxen eller har jag missförstått något att hon kanske växte upp i USA, flyttade till Sverige och sen tillbaka eller något?
Eller är det vanligt och helt förväntat att man tappar bort sitt första språk och sedan har svårt att hitta tillbaka? Jag vet ju att språket ändras med slangord, vilka ord som är populära att använda, hur man uttrycker sig etc men om hon kom tillbaka och strax började prata 70-tals svenska eller när hon må ha flyttat, 80-talet kanske så hade jag inte undrat men finner det märkvärdigt att man kan förlora sitt grundspråk så där bara(om jag som skrivet var inte missförstått det hela då jag är dåligt insatt och det kanske är så att hon bott i USA som barn? Och att hennes mamma och syster snarare är de som lärt sig så bra svenska?).