Tappa bort sitt första språk?

[Svarta]

Hej! Jag såg på Maria Montezami igår och då har hon och hennes familj hyrt ett sommarparadis i Sverige och så bjuder de in svenska kändisar.
Vad jag blev fundersam kring var att hennes barn verkade ha förbättrat sina kunnanden i svenska ordentligt och duktigt. Men Maria själv pratar lika "dåligt" som.....Om hon aldrig haft svenska som första språk?
Jag trodde att om man växer upp i Sverige i en svensktalande familj och sedan flyttar till ett annat land så okay om man under sina många år i det andra landet kanske glömmer bort sitt första språk men att vid återkomst till hemlandet så borde man relativt fort komma in i grundspråket igen och som i hennes fall sluta prata svengelska och inte ha något ordförråd eller kunna några synonymer.
Men brukar det vara så? Är det någon här som bott utomlands i flera år och sen kommit tillbaka och inte kunnat prata svenska mer? Jag kan förstå om man flyttar som barn men Maria flyttade väl som vuxen eller har jag missförstått något att hon kanske växte upp i USA, flyttade till Sverige och sen tillbaka eller något?
Eller är det vanligt och helt förväntat att man tappar bort sitt första språk och sedan har svårt att hitta tillbaka? Jag vet ju att språket ändras med slangord, vilka ord som är populära att använda, hur man uttrycker sig etc men om hon kom tillbaka och strax började prata 70-tals svenska eller när hon må ha flyttat, 80-talet kanske så hade jag inte undrat men finner det märkvärdigt att man kan förlora sitt grundspråk så där bara(om jag som skrivet var inte missförstått det hela då jag är dåligt insatt och det kanske är så att hon bott i USA som barn? Och att hennes mamma och syster snarare är de som lärt sig så bra svenska?).

 

[em-pirre]

Sv: Tappa bort sitt första språk?

Det är svårt. Jag pratar mest finska eftersom min man inte förstår ett ord svenska. Tidigare pratade jag mest finska i mitt arbete också, och det har verkligen blivit svårt att prata ordentlig svenska.

Jag tappar ord, kan ha fel ordföljd och blandar finsk och svensk grammatik. Inte alltid så lyckat.

Att skriva på Buke hjälper rätt mycket, men för det mesta känns det som om jag varken kan finska eller svenska tillräckligt bra. Frustrerande.

 

[Lycanthrope]

Sv: Tappa bort sitt första språk?

Min syster bor i Australien sedan över 20 år tillbaka. Hon pratar svenska som vem som helst när vi väl hörs över telefon. Det tar några sekunder att koppla om och sedan flyter det på, enstaka ord kan blandas ihop bara.

 

[cewe]

Sv: Tappa bort sitt första språk?

Min mans moster flyttade till USA som 19 åring och levde där hela sitt liv
Hon pratade svenska med brytning när hon var här på besök och blandade alltid in engelska till sin systers stora förtret, dom var inte helt sams dom två

Speciellt till våra barn pratade hon engelska, kanske för att hon hade engelspråkiga barnbarn hemma?
Hon pratade ingen svenska annat än med sin syster i telefon eller när hon var här.
Hon var väldigt amerikaniserad, och hon ville vara det. Tror aldrig hon någonsin trivdes i Sverige som ung och hennes största lycka berättade hon var första gången hon drömde på engelska

Det var en jättegullig dam som drack coctails, hade miljoner smycken på sig och gick på blinddates som 70 åring
Frågar man svärmor däremot så var hennes syster en stropp och översittare som övergav familjen iom sin emigration

 

[Petruska]

Sv: Tappa bort sitt första språk?

Det är väldigt olika.

Jag tappar svenskan, framförallt uttalet, på ett par månader i mitt andra hemland. Trots att jag i grund och botten är bättre på svenska och har pratat det mer i mitt liv.

Min mamma har med åren blivit bättre på svenska än på sitt modersmål. Om vi vistas i det andra hemlandet lika länge, blir jag bättre på det språket än hon. När vi kommer tillbaka till Sverige, är det sedan jobbigare för mig än för henne att byta tillbaka.

I blandade sällskap, däremot, byter jag extremt lätt mellan språken. Vilket hon inte gör.

Kort sagt: det finns inget magiskt med modersmålet som gör att det alltid finns närmast till hands eller alltid är lätt att fräscha upp.

 

[Svarta]

Sv: Tappa bort sitt första språk?

Det låter som en skön dam- din mans moster. En sådan jag själv skulle vilja bli.

 

[tjenixen]

Sv: Tappa bort sitt första språk?

Jag bodde i England i tio år och min svenska försämrades avsevärt. Uttalet var det generellt inget fel på (förutom att min dialekt försvagades), men ordförrådet, grammatiken och de där alldagliga sakerna som butikskonversationer mm funkade illa. Vardagsspråket i Sverige förändrades ju också under tiden jag var borta, så det bidrog säkert till extra förvirring. Om jag gick in på Pressbyrån t ex och frågade efter ett klippkort var det väldigt få som förstod vad jag ville köpa.

De sista åren i England blev jag ihop med en svensk och då började svenskan flyta på lite bättre igen. Den svenska vi använde var dock en salig blandning av allt möjligt beroende på vilket ord som passade bäst för situationen.

Nu har jag varit tillbaka i tre år och känner mig inte lika begränsad av svenskan längre, trots att "rätt" ord fortfarande oftast dyker upp på engelska och jag gillar den person jag är på engelska bättre än den svenska. Språket är rappare och mer precist. På svenska känner jag mig fortfarande onyanserad och långsam.

 

[Gabbi]

Sv: Tappa bort sitt första språk?

Det är svårt. Jag pratar mest finska eftersom min man inte förstår ett ord svenska. Tidigare pratade jag mest finska i mitt arbete också, och det har verkligen blivit svårt att prata ordentlig svenska.

Jag tappar ord, kan ha fel ordföljd och blandar finsk och svensk grammatik. Inte alltid så lyckat.

Att skriva på Buke hjälper rätt mycket, men för det mesta känns det som om jag varken kan finska eller svenska tillräckligt bra. Frustrerande.

Här skriver du iallafall alltid felfritt!

 

[Pepson2]

Sv: Tappa bort sitt första språk?

Jag tror att det kan bero på när i sin språkutveckling man byter språk.

Om man flyttar som tonåring/ ungdom avstannar utvecklingen av modersmålet och när man sen återkommer, som vuxen, har man svårt att uttrycka sig på det "vuxna" språket i hemlandet, eftersom det "vuxna" språk man tillägnat sig är på sitt andra- språk.

 

[honung]

Sv: Tappa bort sitt första språk?

Jag är tvåspråkig, och förvirrad. Engelska är mitt andra-mål, och egentligen bara ett verbalt mål medan svenska är både verbalt och skriftligt för mig, men det innebär grammatiska krockar i huvudet och att jag tappar bort svenska ord i trängda lägen eftersom engelskan är mer...målande, beskrivande i språket. Man använder engelskan på mer metaforiskt sätt och det tror jag är något som fastnar lättare på språkligt adaptiva människor. Jag är en sån där dialekt-kamelont som man också kan kalla språkadaptiva, som kan växla dialekt på ett kick utefter vem jag pratar med. Så jag har full förståelse för att man kan tappa sitt språk. Lika väl som vissa som aldrig lär sig nya språk. Jag har en spansk svåger som fortfarande efter 40 år i sverige forfarande är nästan löjligt spanjor i sin svenska. Han är alltså inte språkligt adaptiv.

 

[em-pirre]

Sv: Tappa bort sitt första språk?

Här skriver du iallafall alltid felfritt!

Man får tänka efter både två och tre gånger här på Buke. Annars kan man användas som exempel i språktrådarna!

Det är lättare att skriva än att prata. Kanske för att jag pratar väldigt fort...

 

[Roark]

Sv: Tappa bort sitt första språk?

Nu har jag varit tillbaka i tre år och känner mig inte lika begränsad av svenskan längre, trots att "rätt" ord fortfarande oftast dyker upp på engelska och jag gillar den person jag är på engelska bättre än den svenska. Språket är rappare och mer precist. På svenska känner jag mig fortfarande onyanserad och långsam.

Gud vad intressant, jag har faktiskt aldrig tänkt på det innan. Att man faktiskt ändras lite i personligheten beroende på vilket språk man pratar, men det stämmer ju verkligen. Jag känner mig också mycket mer långsam när jag pratar svenska - och mer utlämnande och avvaktande på något sätt. Svenskan är så direkt, så pang på att det lätt blir trevande när jag pratar. Speciellt när jag inte pratat svenska på ett tag. Intressant!

 

[Lillelorden]

Sv: Tappa bort sitt första språk?

Jag tror att det beror mycket på hur ens förhållande till språk är, eller vad man ska säga. Jag är sådan att jag väldigt lätt faller in i nya dialekter och språk när jag är ute och rör mig. Sist räckte det med en helg i Malmö för att jag skulle bryta på skånska i flera dagar efteråt. Och det tog pinsamt lång tid innan jag hittade alla ord på Svenska och slutade säga "krossa gatan" istället för korsa när jag varit i USA knappt 5 månader. Men sedan har jag bekanta som inte alls verkar anamma språkliga skillnader utan är väldigt bra på att behålla och falla tillbaka till sitt eget väldigt snabbt.

 

[em-pirre]

Sv: Tappa bort sitt första språk?

Sån är jag också, och det är lite pinsamt ibland faktiskt. Man bara råkar smittas av alla möjliga dialekter, men då man ska prata sitt eget språk och sin egen dialekt blir det svårt att hitta tillbaka.

 

[Derivata]

Sv: Tappa bort sitt första språk?

Min mamma är norska, hon träffade pappa (svensk) när hon var 17 år. Vid 30 flyttade hon till sverige och pratade bara efter något år helt prickfri svenska, det fanns inte tillstymmelse till norska i hennes uttal. Efter 15 år i sverige flyttade hon tillbaka och det är först nu 15 år senare som hon inte längre får frågan om hon är svensk när hon pratar norska... Så visst kan man tappa förfiningen i sitt modersmål. Hon pratar fortfarande relativt fläckfri svenska även om det allt mer börjar komma en norsk underton.

Så att svenskar tappar i språk när de bort utomlands det tror jag, samtidigt som jag tror att det är ganska lätt att plocka upp ett andra språk som engelska, eller svenska som Marias barn etc om man aktivt börjar använda och träna det.

 

[hagel]

Sv: Tappa bort sitt första språk?

Jag tror precis som någon skrev att det i stor grad handlar om när i livet man lämnat sitt modersmål. Jag flyttade från Sverige till Danmark som 21-åring och har inte tillbringat mycket tid i Sverige sedan dess. Många ord inom områden som politik, ekonomi och samhälle är väldigt danskifierade i mitt språk, då det främst är i mitt vuxna liv (som tillbringats här nere) jag diskuterat sådana frågor.

Har ju dessutom bytt till ett språk som liknar svenskan på många punkter, men skiljer sig exempelvis i prepositioner, ändelser och ordföljd. Det gör att det är extremt svårt att skilja mellan språken och det låter nog lite roligt när jag pratar, oavsett vilket språk det gäller .

Jag tycker det känns sorgligt att ha mist finessen i mitt modersmål. Det är ju inte sådan att jag plötsligt bryter när jag pratar, men det där finliret är liksom väck. Jag var en stor svenskanörd förr i tiden, som satte stor stolthet i att jag var duktig på att skriva texter osv på svenska. Nu kan jag inte ens lita på att jag skriver korrekta ordvändningar .

 

[hagel]

Sv: Tappa bort sitt första språk?

Men tack och lov för buke, annars hade jag nog tappat hela språket !

 

[em-pirre]

Sv: Tappa bort sitt första språk?

Precis så. Jag som också är språknörd borde verkligen skriva ännu mera för att inte tappa greppet helt.

Kanske inte "vanligt folk" märker någon skillnad, men då man själv varit väldigt stolt över sitt språk är det en sorg att märka hur svårt det plötsligt blir.

Tacka vet jag Buke och tidningarna Skriva och Språk.

 

[mandalaki]

Sv: Tappa bort sitt första språk?

Att du skriver felfritt här var min tanke också. Du brukar ju berätta att du bor i Finland men jag kan inte påminna mig ha sett ett enda grammatiskt fel eller ens stavfel i dina inlägg. Det är inte dåligt.

 

[em-pirre]

Sv: Tappa bort sitt första språk?

Det är värre då jag pratar. På buke undviker jag finlandismer, dialekt och självklart fiska ord. Det har jag svårt med då jag pratar.

Och som sagt har man alltid språktrådarna i bakhuvudet...

Kan ju tillägga att jag enbart läser engelska (och till viss del finska) böcker, så det enda jag läser på svenska är egentligen buke.

Edit: HAH! Stavfel. Finska ord, inte fiska ord.