FreeLou
Trådstartare
Har känt mig nedstämd sedan december 2008 då min shettis fick fång. Behandlades med finadyne, blev sedan bättre så småningom, men han känns fortfarande inte helt bra. Jag vet att det tar tid med fång, han har nämligen haft det ett par ggr tidigare, men då har han varit "med" hela tiden och trots fång känts skapligt pigg och glad. Man har känt att det kommer gå bra, men inte den här gången.
Har haft honom med min andra häst i 9 år (nu är han 11). Förr kliade de varandra, busade och höll på, men nu ignorerar de varandra. Min travare tittar längtansfullt mot grannens hästar och jag får känslan av att han vet att det inte kommer lösa sig den här gången. Kan det vara så att de känner på sig?
En smygande hosta har kommit igen, trots ströbyte, vattning av hö o.dyl.
Jag själv äger honom inte och hade förut tanke på att prata med ägaren och ev låna ut honom till ngn med möjlighet med lösdrift och tidigare fångerfarenhet, men nu känns det som ett dåligt alternativ. Känslan av att jag enbart förlänger ett ev lidande har kommit ifatt. Och vem skulle ta emot en fånghäst?
Har ej talat med ägaren på alla år jag haft hästen, men nu börjar det luta åt att ringa och meddela ett tråkigt beslut. Ägaren i fråga tror jag inte har ngt emot att ta bort hästen (han skulle avlivas pga lynnesfel när jag tog över honom) så där skulle vi iaf vara överens.
Allt känns jättejobbigt och det tär verkligen på en. Dock tror jag att om man börjat fundera på avlivning, så är det nog rätt beslut. Mkt frågor och tankar som cirkulerar nu, men söker andras åsikter och tankar.
Har haft honom med min andra häst i 9 år (nu är han 11). Förr kliade de varandra, busade och höll på, men nu ignorerar de varandra. Min travare tittar längtansfullt mot grannens hästar och jag får känslan av att han vet att det inte kommer lösa sig den här gången. Kan det vara så att de känner på sig?
En smygande hosta har kommit igen, trots ströbyte, vattning av hö o.dyl.
Jag själv äger honom inte och hade förut tanke på att prata med ägaren och ev låna ut honom till ngn med möjlighet med lösdrift och tidigare fångerfarenhet, men nu känns det som ett dåligt alternativ. Känslan av att jag enbart förlänger ett ev lidande har kommit ifatt. Och vem skulle ta emot en fånghäst?
Har ej talat med ägaren på alla år jag haft hästen, men nu börjar det luta åt att ringa och meddela ett tråkigt beslut. Ägaren i fråga tror jag inte har ngt emot att ta bort hästen (han skulle avlivas pga lynnesfel när jag tog över honom) så där skulle vi iaf vara överens.
Allt känns jättejobbigt och det tär verkligen på en. Dock tror jag att om man börjat fundera på avlivning, så är det nog rätt beslut. Mkt frågor och tankar som cirkulerar nu, men söker andras åsikter och tankar.