Tankar om att sluta jobba och olika förutsättningar.

[sthu]

Roligt att se så många har meningsfulla roliga jobb.

Visst är det! Det behövs lite positivt i livet tycker jag.

Och ärligt talat, ibland tror jag jobbet blir lite vad man gör det. Har varit på arbetsplatser där jargongen var att jobbet suger. Klart det blir tråkigt då.

 

[Roxy]

Visst är det! Det behövs lite positivt i livet tycker jag.

Och ärligt talat, ibland tror jag jobbet blir lite vad man gör det. Har varit på arbetsplatser där jargongen var att jobbet suger. Klart det blir tråkigt då.

Har upplevt det motsatta. Bästa kollegorna osv men värsta arbetsuppgiften som är svår att palla i längden. Har haft roliga jobb men tyvärr inte viktiga. Hade jobbat där hellre än ett viktigt jobb där jag inte trivs eftersom mitt välmående med är viktig men skulle inte lagt min tid på det för något annat än lönen.

 

[zarmino]

Jag gillar mitt jobb och mina kollegor, men skulle verkligen aldrig fortsätta jobba om jag inte behövde för en lön. Jag skulle kunna sysselsätta mig helt utan problem med saker som jag inte hinner eller orkar idag för att jag måste jobba. Eller låter bli att göra för att jag inte har råd.

 

[Thaliaste]

Skrev inte att jag tyckte att samhällsviktiga jobb som är mindre eftertraktade ska utföras ideelt. Skrev att få skulle vilja jobba med detta ideelt.

Ens familj är också endel av samhället. Det var med bara ett exempel på hur man kan bidra med något som hjälper andra på sin fritid, att det inte bara är under arbetstid man kan bidra för att hjälpa andra.

Vården och busschaufför var bara två exempel. Ska jag behöva nämna allt mellan himmel och jord som passar in för att man ska förstå vad jag pratar om? Just läkare tycker jag dock inte hör till den kategorin av samhällsnyttiga jobb som är mindre eftertraktade, tvärtom ganska eftertraktat jobb. Skulle lätt kunna se en oberoende person jobba som läkare ideelt. Sett exempel på det men aldrig en busschaufför.

Jag tycker nog inte att en enskild familj är motsvarande "samhället", så att spendera tid med familjen skulle vara värt detsamma som tid på arbete utifrån ett samhällsperspektiv. Min familj är förstås jätteviktig för mig själv, men i det stora hela så skulle det inte göra någon skillnad om vi upphör att existera. Däremot är förstås samhället beroende av summan av alla familjer, och det är väl liknande det som gäller för arbete. Att det är ju inte just jag som är oersättlig och gör ett fantastiskt arbete själv, utan det är alla som går till jobbet som får maskineriet som kallas samhälle att fungera. Och det känns meningsfullt, men meningsfullhet i arbetet är för mig inte detsamma som att jag är unik eller åstadkommer extremt stora prestationer på egen hand. Det skulle ärligt talat bli ganska futtiga prestationer, jag har inte precis några nobelprisupptäckter på vänt, utan mina resultat som är roliga att vara med om ligger snarare inom det som kallas "livet" och i det att våra möjligheter inom det hela tiden utvecklas.

Alternativet skulle vara att jag bara tar del av andras arbete men inte bidrar till det själv, och det synsättet motiverar inte mig. Däremot skulle jag jobba mindre om jag hade råd, så jag skulle ha mer ork kvar, men sluta jobba skulle jag inte göra.

Sen får andra göra så som de vill med sina prioriteringar, det jag inte vill är att det antas vara någon slags sanning att "man såklart hellre bara vill umgås med familjen och slippa jobba". För vissa är det så, men för andra är det på ett annat sätt. Ibland målas det nästan upp som något fullt att gilla att jobba, att man är en dålig mamma osv, och det tycker jag är väldigt synd. Samhället behöver folk som jobbar, och om de flesta som har arbetsförmåga (dvs inte är sjuka, det är ju en annan sak) också nyttjar den så är det också okej att några väljer att inte jobba.

 

[Roxy]

Jag tycker nog inte att en enskild familj är motsvarande "samhället", så att spendera tid med familjen skulle vara värt detsamma som tid på arbete. Min familj är förstås jätteviktig för mig själv, men i det stora hela så skulle det inte göra någon skillnad om vi upphör att existera. Däremot är förstås samhället beroende av summan av alla familjer, och det är väl liknande det som gäller för arbete. Att det är ju inte just jag som är oersättlig och gör ett fantastiskt arbete själv, utan det är alla som går till jobbet som får maskineriet som kallas samhälle att fungera. Och det känns meningsfullt, men meningsfullhet i arbetet är för mig inte detsamma som att jag är unik eller åstadkommer extremt stora prestationer på egen hand. Det skulle ärligt talat bli ganska futtiga prestationer, jag har inte precis några nobelprisupptäckter på vänt, utan mina resultat som är roliga att vara med om ligger snarare inom det som kallas "livet" och i det att våra möjligheter inom det hela tiden utvecklas.

Alternativet skulle vara att jag bara tar del av andras arbete men inte bidrar till det själv, och det synsättet motiverar inte mig. Däremot skulle jag jobba mindre om jag hade råd, så jag skulle ha mer ork kvar, men sluta jobba skulle jag inte göra.

Sen får andra göra så som de vill med sina prioriteringar, det jag inte vill är att det antas vara någon slags sanning att "man såklart hellre bara vill umgås med familjen och slippa jobba". För vissa är det så, men för andra är det på ett annat sätt. Ibland målas det nästan upp som något fullt att gilla att jobba, att man är en dålig mamma osv, och det tycker jag är väldigt synd. Samhället behöver folk som jobbar, och om de flesta som har arbetsförmåga (dvs inte är sjuka, det är ju en annan sak) också nyttjar den så är det också okej att några väljer att inte jobba.

Var och en är viktig och vi alla är en del av samhället. Skrev inte att det var en sanning för alla. Igen ETT exempel på hur man kan hjälpa andra även på fritiden och tror faktiskt samhället hade mått bra av att vi tog hand om våra nära och kära bättre. Speciellt de små och de äldre.

 

[Thaliaste]

Var och en är viktig och vi alla är en del av samhället. Skrev inte att det var en sanning för alla. Igen ETT exempel på hur man kan hjälpa andra även på fritiden och tror faktiskt samhället hade mått bra av att vi tog hand om våra nära och kära bättre. Speciellt de små och de äldre.

Jag ser inte arbete som "hjälpverksamhet" så jag har svårt att likställa dem, som att det sak samma vad man gör. Det är jätteviktigt tycker jag att både gamla och unga människor får den vård och det stöd de behöver utifrån de behov just de har, men därifrån till att sådär i allmänhet avstå från att arbeta för att istället spendera så mycket som möjligt av min tid med min normalfungerande familj utan särskilda behov, är ganska långt.

I olika familjer och under olika tidsperioder ser behoven olika ut, och där tycker jag absolut att man har all rätt att utgå från sin egen situation. Jag ser det som helt naturligt att ens val också kan variera under livet, t ex beroende på om man har små eller stora barn. Jag diskuterar mer i allmänhet, när det inte finns särskilda behov.

 

[Roxy]

Jag ser inte arbete som "hjälpverksamhet" så jag har svårt att likställa dem, som att det sak samma vad man gör. Det är jätteviktigt tycker jag att både gamla och unga människor får den vård och det stöd de behöver utifrån de behov just de har, men därifrån till att sådär i allmänhet avstå från att arbeta för att istället spendera så mycket som möjligt av min tid med min normalfungerande familj utan särskilda behov, är ganska långt.

I olika familjer och under olika tidsperioder ser behoven olika ut, och där tycker jag absolut att man har all rätt att utgå från sin egen situation. Jag ser det som helt naturligt att ens val också kan variera under livet, t ex beroende på om man har små eller stora barn. Jag diskuterar mer i allmänhet, när det inte finns särskilda behov.

Var igen bara ETT exempel på vad man skulle kunna göra för att hjälpa andra även på sin fritid. Att det inte enbart är genom lönearbete man kan hjälpa andra eller vara till nytta. Inte skrivit någonstans att ingen bör arbeta och sitta hemma med sin familj konstant och ha det som enda sak i livet osv.

 

[Thaliaste]

Var igen bara ETT exempel på vad man skulle kunna göra för att hjälpa andra även på sin fritid. Att det inte enbart är genom lönearbete man kan hjälpa andra eller vara till nytta. Inte skrivit någonstans att ingen bör arbeta och sitta hemma med sin familj konstant och ha det som enda sak i livet osv.

Ja, och jag svarade bara att det för mig inte är jämförbart annat än när en närstående t ex har ett vårdbehov som man själv utför istället för att arbeta och istället för att någon samhällsinsats utför det. Det jag menar med "meningsfullhet" i arbetet är inte att hjälpa någon, jag ser det t ex inte som att busschauffören "hjälper" mig till jobbet. Jag ser arbete (i någon form) mer som en grundbult i livet och i samhället, som "någon" måste utföra. Aldrig i människas historia har vi kunnat avstå från att arbeta för att fixa mat, boende och skydd, om man inte kunnat nyttja att någon annan fixar det åt en. Och idag har vi ett väldigt utvecklat samhälle och livsstil, vilket medfört ytterligare behov av arbete för att det ska kunna upprätthållas och fortsätta utvecklas (vilket som sagt inte är något gudomligt givet behov, utan vi har ju lagt oss till med en massa saker, som i sig kan vara mer eller mindre önskade att upprätthålla och utveckla...). Så ett vanligt vardagligt umgänge med nära och kära blir inte jämförbart med att arbeta. Men om man utför vård och omsorg håller jag med om det, då är det ju något som annars en vårdgivare skulle utföra, jag uppfattade dig dock som att du mer sådär i allmänhet vill spendera mer tid av dygnet med familjen.

Det handlar inte om att jag sätter mig på någon hög häst och skulle vara en "bättre" människa, eller menar att jag är mindre egoistisk som någon annan verkade tolka det. Det är mer ett krasst konstaterande från min sida, att det är såhär livet och samhället fungerar. Däremot är jag glad och närmast tacksam för att jag ser på arbete såhär, för det måste vara fruktansvärt jobbigt att avsky att arbeta när så många av oss trots allt faktiskt behöver göra det under många år för att ha en tillräcklig inkomst.

Men du behöver inte övertyga mig om något, det är okej att tycka olika Jag har förstått att du beskriver exempel utifrån hur du ser på saken, och du har nog förstått att jag ser på saken på ett annat sätt helt enkelt.

 

[Palermo]

Jag tror man kan välja lite hur man ser livet, och bland annat sitt jobb. Man kan ju välja att lägga sin egen tolkning och tyngd på den mest samhällsnyttiga versionen, för att underlätta sitt arbetsliv.
Om man inte skulle kunna se att t.ex. lärare överlag är samhällsnyttigt, för att en del barn far illa i skolan, och applicerar det slags tänket på alla typer av jobb så blir det mest bara mer svårt för en själv.
Jag tänker på en person jag känner som tänker på mat typ såhär. Tar in alla slags miljömässiga, moraliska, etiska och djurskyddsfaktorer som går att hitta. Resultatet blir att personen inte kan äta något alls, typ, konstaterat av personen själv.

För egen del håller jag såklart inte på och analyserar så där. Men jag söker inte heller mening i att mitt jobb är bra för samhället, direkt. Det är mer att jag gillar en del med jobbet, gillar annat mindre, men totalt sett är det bättre än något realistiskt alternativ.

Och jag tänker på ganska många jobb som väldigt tveksamma för ett bra samhälle. Just läraryrket hör dock inte till dem. Det var bara ett exempel.

Jag är dock inte alls säker på att man kan välja hur man ser på livet, i särskilt hög grad.

 

[prinsessfeminist]

Jag tror man kan välja lite hur man ser livet, och bland annat sitt jobb. Man kan ju välja att lägga sin egen tolkning och tyngd på den mest samhällsnyttiga versionen, för att underlätta sitt arbetsliv.
Om man inte skulle kunna se att t.ex. lärare överlag är samhällsnyttigt, för att en del barn far illa i skolan, och applicerar det slags tänket på alla typer av jobb så blir det mest bara mer svårt för en själv.
Jag tänker på en person jag känner som tänker på mat typ såhär. Tar in alla slags miljömässiga, moraliska, etiska och djurskyddsfaktorer som går att hitta. Resultatet blir att personen inte kan äta något alls, typ, konstaterat av personen själv.

Jag vet en forskare som tydligen förstod att all mat bidrog till någon typ av förgiftning hos människan.

Han svalt ihjäl.

 

[Roxy]

Ja, och jag svarade bara att det för mig inte är jämförbart annat än när en närstående t ex har ett vårdbehov som man själv utför istället för att arbeta och istället för att någon samhällsinsats utför det. Det jag menar med "meningsfullhet" i arbetet är inte att hjälpa någon, jag ser det t ex inte som att busschauffören "hjälper" mig till jobbet. Jag ser arbete (i någon form) mer som en grundbult i livet och i samhället, som "någon" måste utföra. Aldrig i människas historia har vi kunnat avstå från att arbeta för att fixa mat, boende och skydd, om man inte kunnat nyttja att någon annan fixar det åt en. Och idag har vi ett väldigt utvecklat samhälle och livsstil, vilket medfört ytterligare behov av arbete för att det ska kunna upprätthållas och fortsätta utvecklas (vilket som sagt inte är något gudomligt givet behov, utan vi har ju lagt oss till med en massa saker, som i sig kan vara mer eller mindre önskade att upprätthålla och utveckla...). Så ett vanligt vardagligt umgänge med nära och kära blir inte jämförbart med att arbeta. Men om man utför vård och omsorg håller jag med om det, då är det ju något som annars en vårdgivare skulle utföra, jag uppfattade dig dock som att du mer sådär i allmänhet vill spendera mer tid av dygnet med familjen.

Det handlar inte om att jag sätter mig på någon hög häst och skulle vara en "bättre" människa, eller menar att jag är mindre egoistisk som någon annan verkade tolka det. Det är mer ett krasst konstaterande från min sida, att det är såhär livet och samhället fungerar. Däremot är jag glad och närmast tacksam för att jag ser på arbete såhär, för det måste vara fruktansvärt jobbigt att avsky att arbeta när så många av oss trots allt faktiskt behöver göra det under många år för att ha en tillräcklig inkomst.

Men du behöver inte övertyga mig om något, det är okej att tycka olika Jag har förstått att du beskriver exempel utifrån hur du ser på saken, och du har nog förstått att jag ser på saken på ett annat sätt helt enkelt.

Har inte varit min avsikt att försöka jämföra utan bara att det går att hjälpa andra och vara till nytta även på fritiden. Man kan ju faktiskt både arbeta och hjälpa andra på sin fritid. Tänkte väl främst på vårdbehov när jag skrev just den kommentaren om att hjälpa sin familj, är ju det barn har och ofta äldre har och tycker det är viktigt att ta hand om dessa i ens familj men inte att det var det ända man skulle kunna göra för nytta på sin fritid. Vill ta hand om min dotter just nu för hon är liten och behöver det. Är det jobb en fritidspedagog eller förskolepedagog annars hade fått göra. Jag tycker absolut busschauffören hjäper mig men det är väl bara en fråga om ordval tänker jag.

Tänkte inte alls att umgänge med familjen var jämförbart med arbete men visst kan det vara upplyftande att umgås med sin familj. Förstår inte riktigt vad du menar faktiskt.

 

[Enya]

Men jag tänker om man skulle blivit helt ekonomiskt oberoende.. vilka jobb hade varit tillräkligt givande att stanna kvar på då? Många har väldigt samhällsnyttiga jobb som är mindre eftertraktade som många lämnar för det är för krävande trots att de är i behov av lön. En och annan i tråden har ett sådant jobb där de skulle stannat även om de inte behövde jobba för ekonomins skull men jag tror få har ett jobb som är tillräligt givande både för en själv och för nyttan man utför för att man skulle vilja fortsätta jobba även om man inte var i minsta behov utav den ekonomiska biten.

Om jag var ekonomiskt oberoende och inte behövde jobba skulle jag jobba ändå. Jag tycker om att jobba och jag tycker om mitt jobb.

 

[Roxy]

Om jag var ekonomiskt oberoende och inte behövde jobba skulle jag jobba ändå. Jag tycker om att jobba och jag tycker om mitt jobb.

Vad roligt att höra!

 

[blabla55]

Jag skulle faktiskt ha råd att sluta jobba just nu, då jag har investeringar vars årliga värdeökning överstiger kostnaden för min otroligt billiga livsstil (bor själv, ej barn eller djur). Men dels vill jag ha marginal för eventuellt ökade levnadskostnader, dels vet jag inte vad jag ska göra av livet utan jobb (har typ depression, låg energi m.m., är allmänt dålig på att leva haha).

Just nu försöker i stället jag byta karriär till något roligare än vad jag gjort tidigare...

 

[Thaliaste]

Har inte varit min avsikt att försöka jämföra utan bara att det går att hjälpa andra och vara till nytta även på fritiden. Man kan ju faktiskt både arbeta och hjälpa andra på sin fritid. Tänkte väl främst på vårdbehov när jag skrev just den kommentaren om att hjälpa sin familj, är ju det barn har och ofta äldre har och tycker det är viktigt att ta hand om dessa i ens familj men inte att det var det ända man skulle kunna göra för nytta på sin fritid. Vill ta hand om min dotter just nu för hon är liten och behöver det. Är det jobb en fritidspedagog eller förskolepedagog annars hade fått göra. Jag tycker absolut busschauffören hjäper mig men det är väl bara en fråga om ordval tänker jag.

Tänkte inte alls att umgänge med familjen var jämförbart med arbete men visst kan det vara upplyftande att umgås med sin familj. Förstår inte riktigt vad du menar faktiskt.

Jag har inte menat att arbete är det enda sättet att som människa vara till nytta eller hjälpa andra, så jag håller helt med om att man kan göra det på fler sätt. Det ena utesluter dock inte det andra (utom just då i exemplen som tidigare nämnts då man övertar utförandet från någon annan instans), så jag ser inte att det är så relevant argument för att avstå från att jobba i en allmän frågeställning om vad man skulle göra om man skulle bli ekonomiskt oberoende. Det är ju en väldigt specifik situation att ha små barn och vara föräldraledig eller vårda en sjuk närstående, som inte är så representiv att jag utgår från just det scenariot när jag reflekterar över tankeexperiment att inte behöva jobba.

 

[Lickety]

Jag är dock inte alls säker på att man kan välja hur man ser på livet, i särskilt hög grad.

Jo, man kan i regel påverka hur man själv tänker och ser på livet i hög grad, med träning. Om man vill. Det är oftast en bra idé att träna på detta, ifall man skulle hamna i sämre tankemönster så har man fler verktyg att ta sig ut det.

 

[Roxy]

Jag har inte menat att arbete är det enda sättet att som människa vara till nytta eller hjälpa andra, så jag håller helt med om att man kan göra det på fler sätt. Det ena utesluter dock inte det andra (utom just då i exemplen som tidigare nämnts då man övertar utförandet från någon annan instans), så jag ser inte att det är så relevant argument för att avstå från att jobba i en allmän frågeställning om vad man skulle göra om man skulle bli ekonomiskt oberoende. Det är ju en väldigt specifik situation att ha små barn och vara föräldraledig eller vårda en sjuk närstående, som inte är så representiv att jag utgår från just det scenariot när jag reflekterar över tankeexperiment att inte behöva jobba.

Tror du blandar ihop 2 helt olika kommentarer från mig.. den första som du citerade där jag svarade på en annans kommentar var poängen enbart att man kan hjälpa folk även på fritiden på olika vis och där är vi ju eniga. Skrev ingestans i den kommentarenhuruvida man även lönearbetar eller inte, fanns altså inget istället för osv.

Den andra kommentaren där jag svarade på själva trådstarten och dess ämne att jag inte skulle lönearbeta om jag var ekonomiskt oberoende var en annan oberoende av den första. Vi är många som skrivit att vi inte skulle lönearbeta om vi vore ekonomiskt oberoende av olika anledningar så det skäms jag inte över och inte heller att jag väljer att vara hemma och ta hand om mitt barn eftersom jag har ekonomiska förutsättningar till det. Hade altså inget samband med varandra dessa två kommentarer.

 

[Ajda]

Jag har väl ett jobb som i mångas ögon kan anses meningsfullt. Men är man mitt i det så är det för mig bara ett jobb.
Jag trivs bra och har härliga kollegor.

Hade jag varit ekonomiskt oberoende hade jag slutat jobba direkt. Har så många intressen jag hellre lägger tid på.
Men att trappa ner för att lägga mer tid på intressena i nuläget är inte aktuellt. Jag vill leva den standarden jag har och då krävs en full lön. Jag gillar att odla, men att leva 100% säsongsbaserat vad gäller mat är jag inte riktigt heller intresserad av.

Sen kan jag tycka att ska man ta del av vårt skattebaserade samhälle med i princip gratis sjukvård osv, så får man bidra själv också.

 

[Hermelin]

Men hur trivs ni? Som någon skrev, är det meningsfullt även för er själva? Skulle ni fortsätta om ni blev ekonomiskt oberoende bara för den goda sakens och eran trivsels skull eller är det främst för en inkoms?

Jag har ett fantastiskt bra arbete där jag verkligen trivs. Jag har en meningsfull uppgift där stora delar av organisationen är beroende av mitt arbete. Men gör jag det för att det är det roligaste jag vet? Absolut inte! För 10 år sen eller så hade jag nog sagt att jag skulle fortsätta jobba ändå. Men åren går. När man är mitt i karriären eller kanske behöver jobbet för det sociala umgänget på dagarna är säkert situationen annorlunda.

Men jag skulle nog ändå inte säga upp mig på fläcken. Jag har så mycket spännande grejer inplanerade för hösten och jag är för nyfiken för att avstå.

 

[Snubbelfot]

Men hur trivs ni? Som någon skrev, är det meningsfullt även för er själva? Skulle ni fortsätta om ni blev ekonomiskt oberoende bara för den goda sakens och eran trivsels skull eller är det främst för en inkoms?

Bleve jag ekonomiskt oberoende så skulle jag förmodligen fortsätta med "russinen ur kakan" pro bono.