Sv: Talang för att stöta/driva
Labbe är en retriver dvs apportör. De håller sig vid föraren och hämtar apporter på kommando alltså ingen egentligt aktiv jakthund. Men en superb jaktkamrat, ovärderlig vid sjöfågeljakt och framförallt en duglig eftersökshund vilket man enligt lag måste ha tillgång till när man jagar.
Sedan kan självklart Retrivers fungera som stötande hundar om de har mkt jaktlust! Eventuellt också som kortstötare. Jag vet flera som jagar med Labbe och är nöjda. Jag förstår inte varför jägarna i din makes lag skulle vara emot en Labbe?
Men som drivande hund?
Nej!
Anledningen till det är att för det första tror jag inte det finns en enda labbe som skulle ha vilja eller lust till det. För det andra är den för stor och skulle den förfölja rådjuret en hel dag är risken stor att den tar ner viltet på egen hand och orsakar onödigt lidande.
Enda sättet att ta reda på det är ju att ta ut hunden i skogen under jakt och prova och det tycker jag absolut det är värt även om det inte är en ren jaktlabbe vi talar om.
Det är ju roligt om inte annat både för hunden att tillbringa en dag i skogen med husse. Om resten av laget är så emot kanske man kan gå ut ensam med hunden någon dag i veckan? Visar den sig då vara duktig lär nog älghundsägarna ändra uppfattning framöver. Vad är så bra med en älghund förresten? De jagar älg, thats it!
En stötande hund ska hålla sig inom hagelavstånd så att föraren kan skjuta. Ingen mening om hunden stöter viltet bort från föraren.
Praktexemplet på en stötande hund är i mitt tycke Springerspaniel och jaktprov med engelska hundar är mer raffinerade och svåra = mer "engelsk finess". Det kräver mer av hunden och föraren än andra jaktformer. Mer detaljarbete mindre praktisk användning.
En kortdrivare ska också hålla sig nära föraren och ge denna chans till skott men förföljer viltet lite längre vilket förutsätter att man satt ut passskyttar framför hunden och viltet så att viltet springer mot skyttarna.
Wachtel är väl den mest erkända kortdrivaren skulle jag säga. Jakten blir snabb och effektiv om man har en mark med många små såtar att jaga igenom eftersom man oftast placerar ut skyttar i ena änden och släpper hunden från andra. När hunden kommer ut vid skyttarna finns inget vilt kvar i såten och man kan gå vidare till nästa såt.
En stående hund ska söka mer självständigt över större areal, ställa sig för att markera viltet, invänta föraren och sedan stöta viltet på kommando.
Exempel på stående hundar är Vorsteh, Pointer och Münsterländer.
Jaktproven är mer praktiska men fortfarande mkt krävande och i mitt tycke är dessa hundar jaktens Ferraris = de ultimata jakthundarna vilket också syns på deras försäkringsvärden
.
En drivande hund släpps och arbetar helt självständigt. Är man ensam ställer man sig vid upptaget och väntar eller eventuellt vid ett pass där man vet att viltet ofta går. Sedan går jakten till så att hunden springer oförtröttligt efter viltet som i sin tur väljer sina vanliga välkända stigar och springer runt runt på dessa tills det kommer till en plats där skytten står. Följdaktligen gäller det att känna till viltets stigar innan man släpper.
Vid rådjursjakt bör man ha en långsam hund eftersom detta ger rådjuren en chans att stanna upp med jämna mellanrum och lyssna efter hunden vilket ger lugna säkra skottchanser till skytten.
För en långsammare hund buktar rådjuren också tätare dvs de springer i cirklar inom ett litet område. Med en för snabb hund springer rådjuren rakare och i vidare "cirklar" och de stannar inte upp för att lyssna efter hunden. Således får skytten inte lika fina och säkra skotttillfällen som med en långsammare hund och jakten efter ett enskillt djur kan gå över hela marken eller mer. Med en långsam hund kan man jaga av en såt, eventuellt fälla det vilt hunden förföljt och sedan gå till nästa såt för att släppa samma hund eller en annan efter det vilt som sprungit ur såten vid första släppet.
Harhundar däremot behöver vara snabbare för att ge haren så lite chans som möjligt att försvåra för hunden genom att göra sidhopp, gå tillbaka i sina egna spår osv.
Jag har ännu inte gått något jaktprov med drivande hund så jag vet inte riktigt hur de går till men tycker de låter lite väl simpla efter mina erfarenheter från prov med springerspaniel och münsterländer. Man mer eller mindre släpper hunden sedan ska den driva x-antal timmar och man ska se viltet x-antal gånger. Extremt praktiskt med andra ord men väldigt lite "finess".
Mvh
Björn - jägare