Sv: Takt och tempo (från Sits inom AR)
Fast sen finns det ju en anledning också till att AR-ryttare t ex inte prioriterar den riktigt lika tidigt. Jag säger inte att något skulle vara "mer" rätt, men däremot om man hela tiden
vill vara lite på gränsen till hästens max-styrka så ligger man förmodligen risigare till också med att ligga på gränsen till att tappa takten. Men de steg man får till det kan mycket väl vara värt det (sen kan man ju diskutera det från fall till fall såklart, men det är ju iaf det som är tanken enligt min tolkning).
T ex så är ju inte piaffen till för att visa upp en fin taktmässig piaff,
grundtanken är att den ska stärka hästen. Om det ska stärka hästen, då måste det också vara jobbigt, (och svårt tills man behärskar det) och man pysslar ju i regel med halva steg/tramp läänge innan man "av misstag" fick ett par riktiga piaffsteg av hästen eller till slut testar om hästen är stark nog, även där vill man ju tänja lite på gränserna för att se vad man orkar med/klarar av, just då.
Självklart måste det finnas en gräns för vad man begär av hästen också, men det blir också mer en bedömning av fall till fall isf.
Du har flera kvitton att gå efter - huvud och takt är två saker. Takten ser jag som antingen något man försöker påverka
till det bättre för ändamålet men oftast inte genom takten i sig bara utan helheten. Eller så ser man det helt enkelt som ett kvitto/symptom. Eller så vill du t o m ändra takten för att genom taktförändringar kunna få till övergångar/hjälpa hästar med "dålig" takt att få till bättre i gångarten. Har du en häst med pass- eller tölttendenser t ex så kan det vara högst aktuellt.
Taktförändringar måste inte vara något negativt, det är det jag förundras av i tråden!
Ett av de viktigaste stegen i utbildningen ser jag som att få en mer jämnvikt i takten mellan fram- och bakdel där bakbenen i regel till en början har en snabb takt och framdelen lite långsammare (på travare t ex som är under omskolning eller t o m de som utbildats en del kan man tydligt se/känna att framdelen nästan inte hinner med bakbenens skyfflande!
går i olika takt) för att så småningom få bakbenen att vila i marken en längre tid och framdelen lättare = längre tid i luften. Fast det är såklart små marginaler för blotta ögat. Är det såpass extremt att man t o m kan se det eller tydligt känna under ridning så
kan man utnyttja att man med flit ändrar takten, fast mest ta bort det extrema för man kommer knappast få till vilandet bak under ett ynka pass med så stora brister i grunden!
Som sagt - målet är att
kunna hålla takten. Men så väldigt mycket jobb dit är att istället kunna ändra takten till något bättre. Det kanske man inte kan sitta och göra ett helt pass utan hästen kanske måste få "flyta tillbaka" till det lite mindre bra för att det inte ska bli för fysiskt och mentalt pressande eller måste få "flyta iväg" något steg för att jobbet i sig ändå är tänkt att gynna i längden.
Även om det här är något som ryttare såklart kan lära sig med tiden, slippa hamna i många fällor, så tror jag ändå
hästarna behöver ha kommit långt i styrka och skolning innan man inte längre behöver känna att man har nytta av att inverka på takten på ett eller annat sätt. Och själv tror jag som sagt aldrig att jag kommer komma dit, för ju högre upp desto större nytta känns det som att man har av att kunna inverka på takten. För att öht få till en levad t ex misstänker jag att takten har ett finger med i spelet!